Anhörigas veto tas bort

[escodobe]

Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.

Du har fått något om bakfoten! Det är jättestor skillnad på att i donatorregistret kryssa i att de får använda ens organ till forskning och en helkroppsdonation. Du får sluta sprida felaktigheter.

https://ki.se/neuro/organ-och-helkroppsdonationer

 

[kolblakkur]

Ja, fast blir det verkligen skillnad att ha en tom kista eller att man ligger där i? Jag tänker att det mer är en symbol?

På de begravningar jag har varit så är det inte ens något jag reflekterat över, huruvida personen verkligen är i kistan eller inte - det känns som ett verkligt avslut ändå. Har bara varit på en urnsättning annars har alla andra valt att ligga i minneslunden.

För oss hade det varit stor skillnad.

 

[sjoberga]

För oss hade det varit stor skillnad.

Ok. Fast skulle det inte ha känts jäkligt oskönt i hjärtat om den ni sörjer ville donera kroppen och ni anhöriga (själviskt; mitt ord) väljer att strida mot denna önskan genom att sätta den (tidigare när donation var ifråga) värdefulla kroppen i en kista och sätta den i jorden?

 

[Hippocampus]

Du donerar inte organ till forskning, du donerar hela kroppen.

Nej, det är två skilda saker

 

[sjoberga]

viskar: (Jag vill egentligen inkludera att skänka min kropp till djurparker som föda åt djuren; men har förstått att det finns mer än ett skäl att det inte är världens lämpligaste önskan.)

Så jag stannar vid donation, medicinska ändamål och försöker också få till medicinsk utbildning, men som sagt det kräver lite mer innan det är klart. Snart.

 

[Enya]

Ja, fast blir det verkligen skillnad att ha en tom kista eller att man ligger där i? Jag tänker att det mer är en symbol?

På de begravningar jag har varit så är det inte ens något jag reflekterat över, huruvida personen verkligen är i kistan eller inte - det känns som ett verkligt avslut ändå. Har bara varit på en urnsättning annars har alla andra valt att ligga i minneslunden.

Jag skulle också tycka det kändes jobbigt att inte min anhörige ligger där i kistan. Å andra sidan om det är vad personen velat så är det vad jag fått rätta mig efter, dennes vilja skulle väga tyngst.

Trots allt går jag aldrig till gravar och minneslunder efteråt, utan bara just på begravningen och tänker att en kropp är ett paket efter döden, själen, det som är den jag älskar är inte där ändå längre. Så absolut något jag fått arbeta med mig själv med.

 

[sjoberga]

Om man får göra lite reklam för helkroppsdonationer så innebär de också att staten står för begravningskostnaden.

Det sista skatteuttaget man rimligtvis får chans att göra.

 

[sjoberga]

Så mycket mer nytta man kan bidra till än att placeras för att ruttna i jorden eller brinna upp direkt och spridas i vinden!

"
Villkor
▪ Din kropp ställs efter döden till vetenskapens förfogande genom donation till Karolinska Institutet (KI). Detta innebär att kroppen får dissekeras inom ramen för anatomiutbildning och att biologiskt material från din kropp får tas tillvara för akademisk forskning och utbildning. Din kropp får förvaras av KI i över ett (1) år från din död och så länge som krävs för att tillgodose föregående ändamål.

▪ KI får göra en s.k. lämplighetsbedömning innan din kropp tas emot. Det kan till exempel vara så att ett sjukdomstillstånd eller olycksfall har påverkat anatomin på ett sätt som gör att kroppen inte längre kan komma till användning på ett ändamålsenligt sätt. Information om din sjukdomshistorik får hämtas från din patientjournal. Om KI avböjer att ta emot din kropp kommer den att tas omhand enligt de regler och rutiner som gäller där du avled, utan några ytterligare ekonomiska eller praktiska åtaganden för KI. Övriga villkor gäller endast om donationen fullgörs, dvs. om KI tar emot din kropp.

▪ Din kropp får avbildas med fotografering och andra tekniker (till exempel röntgen, magnetkamera, ultraljud). Om din anonymitet kan garanteras får bilder och biologiskt material som tas tillvara från din kropp delas även utanför KI för annan akademisk forskning och utbildning.

▪ KI får överlåta din kropp till ett annat svenskt lärosäte om detta bidrar till att din kropp kan komma till bättre användning för ändamålet. Detta kan till exempel vara nödvändigt vid platsbrist på KI. Det mottagande lärosätet binds i så fall att följa detta donationsavtal istället för KI.
"

 

[escodobe]

viskar: (Jag vill egentligen inkludera att skänka min kropp till djurparker som föda åt djuren; men har förstått att det finns mer än ett skäl att det inte är världens lämpligaste önskan.)

Så jag stannar vid donation, medicinska ändamål och försöker också få till medicinsk utbildning, men som sagt det kräver lite mer innan det är klart. Snart.

Ja, jag undrar om inte jag borde få tummen ur och ta tag i det där med helkroppsdonation själv. Såvitt jag vet tror jag inte att jag har nån enda nära familjmedlem som besökt nån annans grav liksom. Jag har ingen aning, jag utgår från att mina mor och farföräldrar är kremerade och ligger i nån minneslund men var har jag aldrig frågat om? Pappa strödde vi i havet enligt önskemål. Vi är helt enkelt rätt osentimentala av oss på den punkten tror jag.

 

[Unafraid]

Jag var tydligen 15 när jag anmälde att jag donerar allt.

 

[Daff]

Jag har anmält mig för organdonation men inte till forskning. Jag vet att det är ologiskt men jag tycker till och med att organdonation känns lite obehagligt, jag vill inte att min kropp ska delas i bitar och att bara delar av mig begravs. För donation kan jag ”stå ut” med det men vid forskning tar det stopp.

För min del skulle det kännas konstigt att min anhörigas kropp låg på en kall bår eller till och med nedfryst (har ingen aning hur kropparna förvaras?) medan vi hade en ceremoni för att säga hej då och sedan fortsatte med våra liv.

Jag är väldigt tacksam till alla som kan tänka sig att donera sina kroppar till forskning men för mig känns det fel.

 

[MidnightSoul]

Anmäld sen 2005. Tycker helt klart att anhöriga inte ska ha rätt att ändra mitt beslut.

 

[Niyama]

Jag är anmälde mig i donationsregistret när jag var 18 eller nåt sånt. Längesen iaf. Innan dess hade jag ett litet donationskort i plånboken. Är på gång och ska fixa donationsavtal för att donera hela kroppen till utbildning. Kan tyvärr inte göra så mycket nytta när jag lever, så är väl bra om jag kan bidra med nåt efter min död

Förvarnade min mamma om att jag kommer göra det, hon kan iofs inte hindra det men så hon är lite förberedd. Hon tyckte det kändes hemskt men höll väl med om nyttan med det.

 

[hastflicka]

Nar min mamma dog ringde en overlakare fran universitetssjukhuset som tog hand om hennes sista vard och fragade om de kunde fa anvanda kroppen (han var INTE helt bekvam med fragestallningen) till lakarstudenter som behode lara sig hitta ratt och operera.
Jag gav sjalvklart medgivande ... och som jag forstar det opererades det bade tracheostomy (nar man gor hal i luftstrupen) och flera andra grejor mycket snart efter att hon dog.
Hon lag i kistan i kyrkan och cremerades och askan spreds i en minneslund.

Nar min tid kommer har jag redan talat om for alla att jag vill bli kremerad och sedan far avkomman i Florida och de tva i Oregon ta halva var ... och sprida ut mig i bada Atlanten och Stilla havet ... da finns jag ju overallt!

 

[LadyCovergirl]

Jag tycker att det är en självklarhet att donera. Har varit anmäld sedan jag var barn och det var på en rödgrön (?) papperslapp.
Dottern vill anmäla sig men hennes pappa säger nej. Hon får således vänta ytterligare några år.

En kollega och god vän förlorade för några år sedan sin 10-åriga dotter. En fullständig katastrof, på alla sätt och vis, men hon hade valt att donera. På det sättet fick sex andra barn en möjlighet att leva vidare. Därmed slapp tolv (?) föräldrar uppleva den oändliga sorg som min kollega och hans fru gjorde. Det är en sorg som jag önskar att alla slapp.

 

[BernT]

Jag vill inte och kommer registrera det. Vill heller inte ha någon annans organ.

 

[Aviello]

Idag försvann anhörigas rätt att säga nej till organdonation. Det ska vara den avlidnas vilja som gäller.
Det blir också tillåtet att hålla en hjärndöd i respirator för att rädda organ för donation.

Jag bestämde mig tidigt, sommarjobbade som ungdom på Huddinge sjukhus, transplantation, och visste redan då vad som kändes rätt för mig. Ett decennium senare födde jag en son som av medicinska skäl inte kunde överleva (saknade skallben) och då var det självklart att om han/vi kunde hjälpa så skulle vi. Gärna till forskning kring sonens åkomma.

 

[sjoberga]

Jag har en kollega och familjefar som inte skulle ha levt idag om det inte vore för att ett organ blev tillgängligt för ett antal år sedan. Men även om jag inte förstår eller håller med de som inte vill donera - är det super om man registrerar den viljan också. Då uppstår inga falska förhoppningar eller svåra överväganden för anhöriga. Jag förstår också att det kan vara ganska stor skillnad på att donera för att rädda liv direkt (organdonation) mot att rädda liv indirekt (skänka kroppen till forskning).

Jag kan dock tänka mig att det är ett inte oävet antal av de som säger nej idag, som när de ligger där på sjukhuset och enda behandlingen kvar är transplantation ändrar sig snabbt till egen fördel. När valet finns framför sig, mellan kanske 20 år till tillsammans med familjen fullt frisk, eller begravningsförberedelser inom månader och tills dess bara smärta och lidande.

Men jag vidhåller att det viktiga är att man tänker ut vad man vill och registrerar sin vilja i registret oavsett vad den just nu är. (Och kanske ändrar man sig åt endera hållet vartefter man får mer erfarenheter och då är det viktigt att uppdatera sin vilja i registret).

 

[Aviello]

Jag bestämde mig tidigt, sommarjobbade som ungdom på Huddinge sjukhus, transplantation, och visste redan då vad som kändes rätt för mig.

Haha, det var så självklart för mig att jag inte ens tänkte på att skriva det. Jag menade att jag med god vilja donerar min kropp till både transplantation och forskning. För mig är det givet, den dag jag inte har nytta av min kropp själv hoppas jag att den kan komma till nytta på annat vis.
Lite som att jag älskar att rensa hemma och donera saker Resurserna på jorden är inte oändliga, i mina ögon behöver vi dra nytta av det vi kan.

 

[iNHALE]

Jag är inskriven för donation och forskning sen tonåren och för mig är det en självklarhet. När jag är död behöver jag inte min skinnkostym längre. Hade mina anhöriga gått emot min vilja om donation hade jag hemsökt dem tills jorden går under.... Den dödes vilja är den dödes vilja och SKA tillmötesgås så långt det är möjligt, allt annat är total respektlöshet i min mening och folk borde skämmas när de sätter sina egna känslor och viljor framför den dödes vilja. När man dör upphör alla möjligheter att själv se till att ens vilja blir genomförd. Man är helt utlämnad till omgivningen att fatta beslut baserat på ens sista vilja och att ens familj då går emot det och gör som de själva vill istället är rent ut sagt skamligt i mitt tycke.