Anknyting, avsaknad av förälskelse i relation och den gröna gräset på andra sidan...

Det är något med hur han beter och för sig som jag inte tycker känns attraktivt och jag känner mig väldigt sällan stolt över att vara med honom, vilket gör mig så ledsen eftersom det ÄR en fantastiskt fin person.

Jag försöker att skriva ner allt positivt med honom och att visualisera en framtid tillsammans osv, men mitt inre skriker att det är fel.
Det här tycker jag tyder på att han inte är rätt person för dig. Sådär tänker jag att det inte ska kännas, oavsett vad det finns att läsa om olika anknytningar. :heart

Nej, det är helt olika anknytningar.:) I mitt fall och när det handlar om otrygg undvikande anknytning, så handlar det om en rädsla när någon kommer för nära och att jag då får panikkänslor och avslutar. Detta på grund av att jag associerar närhet med att förlora min självständighet och frihet. När någon som killen jag är tillsammans med utstrålar nått typ av beroende av mig eller verkar känna mer för mig än jag för honom, så blir jag dels otroligt rädd för att såra och då är det lättare att skjuta honom från mig/avsluta. Men när han däremot tar avstånd eller verkar mindre intresserad så känner jag en instinktiv dragningskraft tillbaka. Jag har ju en historik av att dras till killar som inte visar intresse tillbaka, men alla de som visat intresse har blivit automatiskt ointressanta. Det är därför de med den anknytning som jag verkar ha ofta upplever att de har extremt svårt att hitta någon, eftersom man får känslor för "otillgängliga", svåra personer som ofta inte vill ha en tillbaka.

Fint att höra att du upplevt både hur det är att ha varit i en relation där man inte känner så mycket och nu har fått uppleva att starkare känslor faktiskt kan existera. :heart Jag känner att jag får höra konstant att jag tror att det ska kännas som i en film osv, men jag vägrar tro att det inte går att känna mer och få den där starka passionen för någon, som jag längtar så otroligt mycket efter..

Okej, då förstår jag. Den har hon/vi också pratat om.

Men alltså, jag kanske inte till fullo förstår detta, det är som sagt min vän som haft intresset och läst om det och inte jag, men jag kände ändå att jag ville svara, så får du väl ta det med en nypa salt, förstås, men diskutera och fundera är alltid kul.

Jag tänker att man är sårbar när man släpper in någon, det är en risk man tar (en rädsla man utmanar). Jag tänker att den risken har du redan tagit eftersom ni verkar väldigt öppna med varann och kan prata och du kan öppna dig. Jag tolkar det som att din rädsla för att såra handlar om att du inte skulle känna lika mycket för honom som han för dig (du skrev om att "slösa bort hans tid"), men jag tror att om du träffar någon du känner lika starkt för så kommer du inte tänka på samma sätt eftersom du då gör det.

En annan tanke jag fick var att är det verkligen ("bara") rädsla? Kan det inte bara vara att du blir uttråkad? Jag menar det är väl jättevanligt känns det som att inte vilja ha dem som visar intresse, utan att vilja ha dem man inte kan få istället (och/eller som man bråkar med), de är ju mer spännande?
Jag tänker att det kan bli lätt att ta någon som visar mycket intresse för given och så känns det inte spännande längre. Då får man ju jobba på den biten på olika sätt om det nu är rätt person annars.
Sen det med självständigheten och friheten får man väl prata om tänker jag, hur viktig den är för en och att man inte vill förlora den. Det tänker jag att det behöver man ju absolut inte göra, men det är klart att det säkert kan kännas så och den känslan får man ju jobba med då.

Och tack :heart.



då jag minns att jag tyckte att hans sätt att resonera kring kärlek från början var underligt, pga att han sa just att förälskelse bara är hormoner och behöver inte vara en indikator på att det är rätt. Att han snarare VÄLJER en person med rätt egenskaper och som passar in i hans liv, som han sen väljer att bli kär i.

Jag håller med, tycker också hans sätt att resonera är underligt. Man får såklart resonera hur man vill, men vi tänker lika där.

Jag hoppas jag inte låter hård eller som en besserwisser eller något, det vill jag inte. Jag menar väl och tycker det är intressant att fundera.
 
Nejdå, jag tycker inte alls att du låter hård. Är bara väldigt tacksam för du och alla som tar sig tid till att ge så långa och genomtänkta svar på mina grubblerier.

Det ligger nog verkligen något i det sista du tog upp också, om att jag verkligen kan ta honom förgiven och att han på alla sätt och vis visar det. Det är nästan så jag har testat honom emellanåt, att vara jobbig, krävande, ifrågasätta saker han gör för att få en motaktion, men allt jag gör har han bara förståelse för, anpassar sig osv. Något jag kanske inte riktigt tagit upp med honom, så det skulle jag kunna göra. Men det känns som att det är bara så han är. Eller att jag gjort honom så pass nervös för att jag hela tiden är på väg bort, så att han kanske inte vågar ifrågasätta mig tillbaka ibland.

Väldigt bra och tänkvärda analyser hur som helst, av dig och resten i denna tråden. Jag skulle kunna uppdatera om ett par månader om hur det blev i slutändan. Jag har lovat att ge det en sista chans och verkligen vara öppen, se allt det positiva med honom osv. ett tag. Men vi får se hur det fortsätter att kännas i magen sen.
 
Asså jag förstår inte den här "anknytningsrädslan" som terapeuter pratar om ...
Jag gick till en KBT angående mina sömnsvårigheter för några år sen. Hade precis träffat en kille JAG verkligen klickade med. Han fick mej att må så jävla bra. Berättade att jag träffat honom men att jag innan honom vart singel i typ mer eller mindre 20 år.
Då sitter terapeuten och menar på att jag har just detta "anknytningsproblemet" och att det är det som gjort att jag varit singel så länge.
Tro mej jag känner definitivt förälskelse (i olika former så däri ligger inte problemet) Problemet för mej var snarare att det sällan var ömsesidigt.
Nu gick jag bara en gång hos denna terapeut för de va liksom "Va ???" .. Berättade om mötet med min syster hon garvade så hon grät typ... Nu gjorde förvisso den killen slut efter bara några månader, men mådde bättre under tiden som varade och sov som jag skulle...

Nu sen 4 år har jag världens underbaraste sambo, vi är förlovade och ska gifta oss nästa år.
Jag är definitivt hellre singel än lever med fel person. Tidigare "dejtade/va ihop" med en kille i några månader som visste om att jag inte var kär i honom. Han var jättekär i mej. Jag gjorde slut då det inte kändes rätt mot honom att ge honom "fel signaler" ... Och för att det började bli fler å fler NEJ i förhållanden än "det här kan jag gå med på"..
Det hade då inte nåt med nån anknytningsrädsla att göra ...

Känns som att det är deras nya "inne-diagnos" . Jag går på magkänsla.
Framförallt så är det "jag har vart försälskad förut" som du skriver som gör att jag känner att "finns det inte nu så finns det inte"... Och en ännu större varningsflagg är väl om något att du funderar på andra killar !!!
 
Asså jag förstår inte den här "anknytningsrädslan" som terapeuter pratar om ...
Jag gick till en KBT angående mina sömnsvårigheter för några år sen. Hade precis träffat en kille JAG verkligen klickade med. Han fick mej att må så jävla bra. Berättade att jag träffat honom men att jag innan honom vart singel i typ mer eller mindre 20 år.
Då sitter terapeuten och menar på att jag har just detta "anknytningsproblemet" och att det är det som gjort att jag varit singel så länge.
Tro mej jag känner definitivt förälskelse (i olika former så däri ligger inte problemet) Problemet för mej var snarare att det sällan var ömsesidigt.
Nu gick jag bara en gång hos denna terapeut för de va liksom "Va ???" .. Berättade om mötet med min syster hon garvade så hon grät typ... Nu gjorde förvisso den killen slut efter bara några månader, men mådde bättre under tiden som varade och sov som jag skulle...

Nu sen 4 år har jag världens underbaraste sambo, vi är förlovade och ska gifta oss nästa år.
Jag är definitivt hellre singel än lever med fel person. Tidigare "dejtade/va ihop" med en kille i några månader som visste om att jag inte var kär i honom. Han var jättekär i mej. Jag gjorde slut då det inte kändes rätt mot honom att ge honom "fel signaler" ... Och för att det började bli fler å fler NEJ i förhållanden än "det här kan jag gå med på"..
Det hade då inte nåt med nån anknytningsrädsla att göra ...

Känns som att det är deras nya "inne-diagnos" . Jag går på magkänsla.
Framförallt så är det "jag har vart försälskad förut" som du skriver som gör att jag känner att "finns det inte nu så finns det inte"... Och en ännu större varningsflagg är väl om något att du funderar på andra killar !!!
Men att du inte är insatt i anknytningsteori säger väl inte så mycket om anknytningsteori?
 
Men att du inte är insatt i anknytningsteori säger väl inte så mycket om anknytningsteori?

Nä det jag menar är att det är konstigt att det så "lättvindigt" ges ut en diagnos efter ett besök som dessutom inte ens handlade om varför jag gick till terapeuten.
Om det ges efter fler besök där de "benat ut" vad som anses passa in i den rollen är en sak.
Sen ÄR jag inte som andra. Har aldrig varit, Har säkert nån annan (flera ?) bokstavskombination i min personlighet. Men jag har lärt mej leva med mej själv. Och har ju uppenbarligen inga problem att "anknyta" till andra personer... Men som du säger. Vad vet jag ? Jag är ingen terapeut.
 
Nä det jag menar är att det är konstigt att det så "lättvindigt" ges ut en diagnos efter ett besök som dessutom inte ens handlade om varför jag gick till terapeuten.
Om det ges efter fler besök där de "benat ut" vad som anses passa in i den rollen är en sak.
Sen ÄR jag inte som andra. Har aldrig varit, Har säkert nån annan (flera ?) bokstavskombination i min personlighet. Men jag har lärt mej leva med mej själv. Och har ju uppenbarligen inga problem att "anknyta" till andra personer... Men som du säger. Vad vet jag ? Jag är ingen terapeut.
Åh ja men det håller jag helt med om, att det är lättvindigt och lite kasst. Tyvärr finns det många kassa terapeuter, ibland får man gå till flera innan man hittar rätt. Ledsen att du råkade ut för en sån! Och ledsen att jag var dömande i mitt svar till dig.
 
Spontant, ifrån att ha läst din text - skit i terapeuten, lita på din magkänsla :heart

Varför ska du stanna kvar i en kompisrelation när du vill ha en kärleksrelation?
Om du känner att du vill leva i en kompisrelation, då gör du det - inte annars!

Jag tycker att terapeuten tog väl mycket fasta på att du inte varit kvar i en relation "länge nog".
Det finns inga regler för hur länge en relation ska vara för att vara rätt eller fel.
Den enda som kan avgöra det är du. Känns det inte rätt, så är det inte rätt. :heart
Precis så. Fjärde gången min äkta hälft och jag träffades öga mot öga var när vi flyttade ihop efter fem veckors bekantskap efter vi sprang på varandra på en tävling. Fälttävlan - what else 😆
 
Här kommer ett svar från en till som är undvikande. 🙁

Om det är så att ditt inre skriker att det här är helt fel kille för dig, så är det troligen ditt undvikande jag som har panik. Ju mer du gillar honom, desto mer panik kommer du att få eftersom ditt undvikande jag vill skapa en distans till killen som håller på att komma dig nära. Acceptera känslan men fatta inga beslut när du har dejtingpanik.

Om det däremot snarare är en molande känsla, kanske snarare tristess, så kanske det däremot är så att ni inte passar ihop.

Du skrev även att du gillar en annan kille som är i en relation. Det är ju ofarligt att gilla någon som är otillgänglig så det är inte så konstigt att du gillar honom. OM ni båda skulle göra slut och börja dejta varandra, så kommer du att få dejtingpanik.

Hur vore det om du bestämmer dig för att satsa på den nuvarande killen en månad i taget? En grubbelfri månad, sedan utvärderar du och bestämmer om du vill satsa en månad till.
 
Anledningen är ju det jag beskrev ovan, att det handlar om att terapeuten säger att jag behöver gå emot mina gamla mönster. Jag har ju i alla år resonerat likadant och tänkt att jag mycket hellre är ensam än att i en relation känna att det inte känns 100% rätt, men jag är ju kvar då jag fått höra att det inte är något fel på relationen i sig, utan att den är 100% min anknytning som gör att jag ser alla fel och inte känner mer och att jag därför måste gå emot rädslan att fly relationen och istället med olika medel jobba för att det sa bli bättre.

Poängen är att du ska ha kommit så pass långt i din terapi att du klarar av att knyta an av dig själv, inte att du tvingar dig till att stanna kvar fast det inte känns bra.

Relationer är sällan 100%, men man lär sig inte direkt att trivas och bli tolerant bara för att någon tycker det. Det får växa fram.

Byt terapeut.
 
Anledningen är ju det jag beskrev ovan, att det handlar om att terapeuten säger att jag behöver gå emot mina gamla mönster. Jag har ju i alla år resonerat likadant och tänkt att jag mycket hellre är ensam än att i en relation känna att det inte känns 100% rätt, men jag är ju kvar då jag fått höra att det inte är något fel på relationen i sig, utan att den är 100% min anknytning som gör att jag ser alla fel och inte känner mer och att jag därför måste gå emot rädslan att fly relationen och istället med olika medel jobba för att det sa bli bättre.
Men vad då "inget fel på relationen i sig" - du är ju inte KÄR i människan? Lämna, säger jag. Aldrig i livet skulle jag stanna i en relation där jag känner som du gör. Varför skulle man? Ser ingen anledning alls. Man ska ju vara med en person för att man VILL, för att det känns rätt. Annars finns det verkligen ingen mening med det alls.
 
Jag tänker att det inte spelar någon roll om man är kär eller känner något annat, känner man att man vill träffa den där personen igen så duger det fint att gå efter den känslan. Oavsett om det är för att det är roligt, pirrigt eller tryggt, det spelar mindre roll. Det viktiga är väl att man vill träffa den där personen igen.

Oavsett om det är en dag när man vaknar på morgonen och vill göra något roligt, eller någon som man vill träffa vid frukostbordet varje morgon. Och alla olika möjliga situationer mellan dem.

Det där med att sätta ord på relationen är ju lite fånigt egentligen (men väldigt mänskligt, de flesta vill kategorisera). Det kan behövas om alla parter vill namnge det något, men annars så är ovan det viktigaste liksom. Att man vill träffa den här personen och göra det som bägge tycker är roligt/skönt/mysigt/trevligt. Det kan man ju ta dag för dag, månad för månad kan man ta senare när man börjar känna att man vill träffa den här personen i en månad framöver. Eller ha en mera permanent "överenskommelse"/relation.


Iofs så är jag en som aldrig har varit i en kärleksrelation så jag kanske inte ska uttala mig 😅
 
Liten uppdatering!
Jag gjorde slut för ett par dagar sedan. Jag har verkligen inte insett hur dåligt jag har mått i den här relationen och hur mycket den har påverkat mitt vardagliga liv. Nu är det som att en enorm tyngd lyfts från mina axlar och jag kan se fram emot framtiden igen.

Jag sa att jag skulle gå all in i januari, visualisera en framtid tillsammans, försöka träffas mer osv. Men den framtiden gjorde mig inte ett dugg exalterad, utan snarare mer och mer depressiv. Jag kände att jag kunde ta beslutet från ett inre lugn, utan någon rädsla som helst inblandad.

Jag ska aldrig mer lita på en terapeut såsom jag gjort i detta fallet, utan börja lita på min magkänslan och intuition igen.
 
Liten uppdatering!
Jag gjorde slut för ett par dagar sedan. Jag har verkligen inte insett hur dåligt jag har mått i den här relationen och hur mycket den har påverkat mitt vardagliga liv. Nu är det som att en enorm tyngd lyfts från mina axlar och jag kan se fram emot framtiden igen.

Jag sa att jag skulle gå all in i januari, visualisera en framtid tillsammans, försöka träffas mer osv. Men den framtiden gjorde mig inte ett dugg exalterad, utan snarare mer och mer depressiv. Jag kände att jag kunde ta beslutet från ett inre lugn, utan någon rädsla som helst inblandad.

Jag ska aldrig mer lita på en terapeut såsom jag gjort i detta fallet, utan börja lita på min magkänslan och intuition igen.
Det är bra, lyssna på dig själv så länge du har sunda tankar! bra för dig att du tog dig ut ur relationen!
 
Har bara läst trådstarten. Men jag tänkte på en bok jag nyligen lyssnat på som verkligen berörde mig djupt och har hjälpt mig att få rätsida på alla mina relationsmönster genom livet. Med facit i hand. Den vänder sig dessutom till vuxnas relationsskapande och inte så mkt tugg om barns anknytning till föräldrar osv (som jag aldrig kunnat identifiera mig i vad gäller mitt undvikande anknytningsmönster).

Jag tror alla människor, som inte har en trygg anknytning och är tillsammans med andra trygga, skulle vara hjälpt av att lyssna på den. Den heter Förhållandn som funkar, skriven av Amir Levine och Rachel Heller
 
Har bara läst trådstarten. Men jag tänkte på en bok jag nyligen lyssnat på som verkligen berörde mig djupt och har hjälpt mig att få rätsida på alla mina relationsmönster genom livet. Med facit i hand. Den vänder sig dessutom till vuxnas relationsskapande och inte så mkt tugg om barns anknytning till föräldrar osv (som jag aldrig kunnat identifiera mig i vad gäller mitt undvikande anknytningsmönster).

Jag tror alla människor, som inte har en trygg anknytning och är tillsammans med andra trygga, skulle vara hjälpt av att lyssna på den. Den heter Förhållandn som funkar, skriven av Amir Levine och Rachel Heller
Tack för tipset! Låter absolut intressant.😊
 
Tack för tipset! Låter absolut intressant.😊

Ja jag är så glad att jag hittade den. Jag har läst en del om anknytning innan men allting har utgått från relationen barn-förälder och jag har inte kunnt identifiera mitt bettende i vuxen ålder med hur jag vuxit upp. Den här handlar specifikt om vuxnas anknytningsmönster i kärleksrelationer, och att vi faktiskt påverkas av annat i livet än uppväxten. Det var en skön insikt.
 
Liten uppdatering!
Jag gjorde slut för ett par dagar sedan. Jag har verkligen inte insett hur dåligt jag har mått i den här relationen och hur mycket den har påverkat mitt vardagliga liv. Nu är det som att en enorm tyngd lyfts från mina axlar och jag kan se fram emot framtiden igen.

Jag sa att jag skulle gå all in i januari, visualisera en framtid tillsammans, försöka träffas mer osv. Men den framtiden gjorde mig inte ett dugg exalterad, utan snarare mer och mer depressiv. Jag kände att jag kunde ta beslutet från ett inre lugn, utan någon rädsla som helst inblandad.

Jag ska aldrig mer lita på en terapeut såsom jag gjort i detta fallet, utan börja lita på min magkänslan och intuition igen.

Jag har missat detta, såg det nu när jag sökte efter tråden.

Vad skönt att du lyssnade på dig själv och att det känns bra! Bra gjort!
 
Liten uppdatering!
Jag gjorde slut för ett par dagar sedan. Jag har verkligen inte insett hur dåligt jag har mått i den här relationen och hur mycket den har påverkat mitt vardagliga liv. Nu är det som att en enorm tyngd lyfts från mina axlar och jag kan se fram emot framtiden igen.

Jag sa att jag skulle gå all in i januari, visualisera en framtid tillsammans, försöka träffas mer osv. Men den framtiden gjorde mig inte ett dugg exalterad, utan snarare mer och mer depressiv. Jag kände att jag kunde ta beslutet från ett inre lugn, utan någon rädsla som helst inblandad.

Jag ska aldrig mer lita på en terapeut såsom jag gjort i detta fallet, utan börja lita på min magkänslan och intuition igen.
Hej TS!

Hur mår du idag efter detta?

Jag själv har en undvikande partner och det är oerhört påfrestande att han hela tiden håller mig på en armlängds avstånd. Påstår att han inte kan bemöta min kärlek osv. Men när han ändå i glimtar pratar om det så visar det sig att han verkar ha väldigt starka känslor för mig.

Kram ❤️
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 030
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 191
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 768
Senast: Twihard
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 553
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 16
  • Uppdateringstråd
  • Hingstval 2024

Omröstningar

Tillbaka
Upp