- Svar: 3
- Visningar: 878
För att få sitta längst bak i klassrummet var man tvungen att ha uppnått en viss social status. Så har det kanske alltid varit; Pluggisarna som sitter bänkade längst fram, ivrigt antecknande och med öronen spetsade. Där hade du inte heller något att göra, så du föredrog en fönsterplats någonstans i mitten. Stirrandes ut på världen som pågick utanför. Men ibland, och kanske allt oftare, hade du börjat kasta ett getöga över axeln på den bakre raden för att möta en viss persons blick.
Anna. I det tuffa gänget hade hon tilldelats epitetet "Divan", och till skillnad från "Slampan" och "Bitchen" besatt hon en slags Pixie Dreamgirl-aura trots att hon bar både Buffalooskor och Hoop-örhängen. Hon stod så högt över dig i alla näringskedjor och hierarkier att du inte kunde föreställa dig, ens i din vildaste fantasi, att det var någonting annat än avsmak och irritation som hon kände när era blickar möttes. Med rodnande kinder slog du genast ner blicken, men kunde liksom känna hennes ögon bränna i nacken ändå. Varför?
Någon gång nämnde du för din bästis Elin att du tyckte Anna var snygg. Du sa det som objektivt, icke-sexualiserande och i förbifarten men Elin, som var som en blodhund vädrade omedelbart något provocerande. "Hon har dålig hy och ser svullen ut i ansiktet. Sådär ser man ut om man har bulimi."
Feg som du var vågade du inte replikera denna grova förolämpning, men hjärtat hamrade ilsket i bröstet. I ditt stilla sinne tänkte du att Elin aaaaaaldrig hade vågat säga detta så att någon annan hörde. Men hon ville trycka till dig, och hon ville markera att om det fanns någonting mer bakom dina ord så var det osmakligt och fel. Som att du inte visste.
Det var svårt att hitta en kille som kunde mäta sig med Annas stjärnglans bland dom snorloskespottande, apljudsimiterande pubertala avarter till tonårspojkar som utgjorde klassens bestånd av killar. Det hjälpte inte hur många gånger Elin och dom andra försökte få dig att välja mellan att "suga kuk eller äta en bajskorv", båda alternativen framstod som exakt lika motbjudande. Men så, på skidresan till Sunne uppenbarade han sig. I svart basker och brun manchesterjacka med massa pins; Kommunisten. Det var åtminstone vad killarna i nian skrek efter honom hela bussresan, "Kommunisten kan sitta på golvet öhöhöhöhöhöö...!" Där och då valde du att detta skulle hädanefter vara din killtyp. Det fick givetvis också sina konsekvenser, bland annat då det spekulerades i om du hade romantiska känslor inför en pårökt 27-årig vikarie ("Han verkar som DIN typ MiuMiu"), men du tog det med en klackspark, för någonting med Kommunisten hade gett dig hopp. Lite framtidstro.
På klassresan till Danmark hände det! Tuffa brudarna trodde sig ha fått span på en torsk och rusade in på ditt hotellrum för att få ett bättre spanarläge. Anna grabbade exalterad tag i dina händer när hon redogjorde för deras upptäckt, och medan hon pratade såg du in i hennes klara, strålande ögon och kunde skönja vare sig avsmak eller förakt i dessa.
Anna. I det tuffa gänget hade hon tilldelats epitetet "Divan", och till skillnad från "Slampan" och "Bitchen" besatt hon en slags Pixie Dreamgirl-aura trots att hon bar både Buffalooskor och Hoop-örhängen. Hon stod så högt över dig i alla näringskedjor och hierarkier att du inte kunde föreställa dig, ens i din vildaste fantasi, att det var någonting annat än avsmak och irritation som hon kände när era blickar möttes. Med rodnande kinder slog du genast ner blicken, men kunde liksom känna hennes ögon bränna i nacken ändå. Varför?
Någon gång nämnde du för din bästis Elin att du tyckte Anna var snygg. Du sa det som objektivt, icke-sexualiserande och i förbifarten men Elin, som var som en blodhund vädrade omedelbart något provocerande. "Hon har dålig hy och ser svullen ut i ansiktet. Sådär ser man ut om man har bulimi."
Feg som du var vågade du inte replikera denna grova förolämpning, men hjärtat hamrade ilsket i bröstet. I ditt stilla sinne tänkte du att Elin aaaaaaldrig hade vågat säga detta så att någon annan hörde. Men hon ville trycka till dig, och hon ville markera att om det fanns någonting mer bakom dina ord så var det osmakligt och fel. Som att du inte visste.
Det var svårt att hitta en kille som kunde mäta sig med Annas stjärnglans bland dom snorloskespottande, apljudsimiterande pubertala avarter till tonårspojkar som utgjorde klassens bestånd av killar. Det hjälpte inte hur många gånger Elin och dom andra försökte få dig att välja mellan att "suga kuk eller äta en bajskorv", båda alternativen framstod som exakt lika motbjudande. Men så, på skidresan till Sunne uppenbarade han sig. I svart basker och brun manchesterjacka med massa pins; Kommunisten. Det var åtminstone vad killarna i nian skrek efter honom hela bussresan, "Kommunisten kan sitta på golvet öhöhöhöhöhöö...!" Där och då valde du att detta skulle hädanefter vara din killtyp. Det fick givetvis också sina konsekvenser, bland annat då det spekulerades i om du hade romantiska känslor inför en pårökt 27-årig vikarie ("Han verkar som DIN typ MiuMiu"), men du tog det med en klackspark, för någonting med Kommunisten hade gett dig hopp. Lite framtidstro.
På klassresan till Danmark hände det! Tuffa brudarna trodde sig ha fått span på en torsk och rusade in på ditt hotellrum för att få ett bättre spanarläge. Anna grabbade exalterad tag i dina händer när hon redogjorde för deras upptäckt, och medan hon pratade såg du in i hennes klara, strålande ögon och kunde skönja vare sig avsmak eller förakt i dessa.
