Skola & jobb Arbetslivets floskler och klyschor

piggelin

Trådstartare
Så var semestern slut och dags att komma tillbaka till jobbet. Nu börjar möternas tid, konferenser och utbildningar. För att inte tala om dessa ”kvalitetshöjande” och ”teambuilding” dagar som cheferna tycker är så viktigt.

Måste väl vara fler än mig som stör mig på alla dessa floskler och klyschor som förekommer i arbetslivet inte sällan från chefer och föreläsare.

Så vad är de värsta?
På mitt jobb pratas det hela tiden om värdegrund, hur viktigt det är. Tänk vad mycket skattepengar som gått åt till att ta fram den 😂
 
Jag säger nog emot där - jag älskar både utbildningar, konferenser och olika teambuildning aktiviteter.

Utbildning ger ju mig en chans att utvecklas - både inom min yrkesroll och som människa.
Konferenser ger ju chansen att träffa fler från samma bolag (oftast), och även här kan det ju mycket ny utveckling till mig som person - eller i kontaktnät till andra personer.
Teambuildning aktiviter älskar jag - sålänge jag slipper vara med i tävlingar ;) Lär man känna sina kollegor lite bättre så jobbar man oftast bättre ihop :)

Allt detta gäller ju dock att man är på en bra arbetsplats, men bra kollegor och bra chefer. Att de som anordnar tillfällena är duktiga och att man får gå utbildningar som intresserar en.
Annars misstänker jag att det kan vara kanska trista tillfällen...
 

Killaloe

Moderator
Så vad är de värsta?
Kommunens helt galna besatthet av att trycka på oss sina värdeord.
Exempel på detta att vi ska spara pengar inom vår verksamhet vilket innebär att vi ständigt måste trolla med knäna men samtidigt blir vi påtvingade märkes-kaffekoppar med kommunens värdeord på som inte lär ha varit billigare (vi har alltså fullt fungerande koppar och är fullt nöjda med sådana för fem kronor på Ikea liksom). Allt för att vi verkligen ska få känna oss delaktiga i kommunens värdeord som någon kommit på någon gång.

Det är liksom så orimligt att det blir snudd på komiskt om det inte hade varit att vi har en farlig arbetsmiljö på grund av besparingarna. Och framförallt då när detta göms under klyschan att vi ska känna oss mer ”delaktiga” :D
 
Jag ogillar möten och allt sådant. Som hörselskadad är det mest ett sorl man hör och det är svårt att hänga med i något som sägs. Jag jobbar hellre. Att det sedan inte känns så givande alltid annars är ju en annan sak, dock i nuvarande yrket är mötena intressantare än vad de var när jag jobbade som städerska...
Nu har jag dessutom precis fått tilldelat mig möteshjälpmedel att testa så vi får se om det blir någon förändring för mig på mötena så jag kan få känna mig mer delaktig i dem också.

Men överdrivet mötande är ju verkligen ingen höjdare, jag föredrar att jobba och så har man möte om det behövs liksom inte för mötandets skull.
 
Håller med dig om värdegrund 😅. På min arbetsplats är det väldigt mycket tid och resurser som gått åt att jobba med kompetensros, och nu senast att vi ska lära oss att ge och ta emot feedback. Vi har också jobbat extremt mycket utifrån våra olika personligheter (vi har fått göra test och ta fram en IDI-profil = en lite mer vetenskaplig variant av ”omgiven av idioter”). Jag håller på att spy på att jag numera är en ”sån” person, och att vi varje gång vi ska diskutera något i grupper måste ”sätta ihop grupper utifrån våra personligheter”. 😣
 
Håller med dig om värdegrund 😅. På min arbetsplats är det väldigt mycket tid och resurser som gått åt att jobba med kompetensros, och nu senast att vi ska lära oss att ge och ta emot feedback. Vi har också jobbat extremt mycket utifrån våra olika personligheter (vi har fått göra test och ta fram en IDI-profil = en lite mer vetenskaplig variant av ”omgiven av idioter”). Jag håller på att spy på att jag numera är en ”sån” person, och att vi varje gång vi ska diskutera något i grupper måste ”sätta ihop grupper utifrån våra personligheter”. 😣
Haha men wtf?
 
Just när det hålls möten "bara för sakens skull" så suckar både jag och kollegor. Jag kan ha sagt till chefen senast att vi nog skulle fixa allt bara vi fick gå från mötet någon gång :angel: (Han hade alltså frågat hur vi låg till och om det kändes lugnt med dagens jobb) Annars känns det som om det mesta vi gör görs av en bra anledning, och känns det fånigt finns det alltid kollegor att prata med som tycker likadant och så får man en trevlig pratstund.
 
Det värsta jag varit med om i den stilen var när ett fd kollegium inledde terminen med en peppföreläsning av Tina Thörner. Vi fick bl a i uppgift att ställa oss upp och vända oss mot vår närmste granne som vi sedan skulle studera uppifrån och ner i en minut (den längsta jag varit med om). När stirrandet var avslutat skulle vi vända ryggen åt varandra och förändra något i vårt utseende som t ex att sätta upp håret eller lossa på slipsen. "Släpp loss, var kreativa, utmana er själva!!!". Sen skulle vi naturligtvis vända oss emot varandra igen och hitta vad den andra förändrat. Käre tid.
 
Alla dessa "justeringar av organisationen" som gör att man knappt vet vad man jobbar med längre gör mig knäpp. Ingen vet vem som gör vad och alla skjuter ansvaret på någon annan... Få se om nästa omorganisation blir bättre... Var ju bara 6 månader sen senast. 😂🙈🙄
 
Skillnaden mellan att göra saker rätt och att göra rätt saker gör mig galen. Vi spenderar ENORMA mängder tid på att göra saker rätt, vilket förhindrar att vi kan göra rätt saker. Eftersom tiden inte finns till.

Det är helt idiotiskt att behöva skriva ner saker på tre olika ställen, bara för att det är bestämt så.
 
Det värsta jag varit med om i den stilen var när ett fd kollegium inledde terminen med en peppföreläsning av Tina Thörner. Vi fick bl a i uppgift att ställa oss upp och vända oss mot vår närmste granne som vi sedan skulle studera uppifrån och ner i en minut (den längsta jag varit med om). När stirrandet var avslutat skulle vi vända ryggen åt varandra och förändra något i vårt utseende som t ex att sätta upp håret eller lossa på slipsen. "Släpp loss, var kreativa, utmana er själva!!!". Sen skulle vi naturligtvis vända oss emot varandra igen och hitta vad den andra förändrat. Käre tid.
Det har jag också arit utsatt för. Jäkligt frustrerande.
 
Jag säger som @tanten , det kan vara både och. Om ledningen tror att det är de här konferenserna som är beviset för att man utvecklas och jobbar aktivt med, blir det mest slöseri med tid och frustrerande.

Jobbar man i en grupp större än 3 personer är det tokviktigt , tycker jag, att då och då prata om hur man ska nå sina mål och utvecklas för att bli bättre, vilka arbetsmetoder, vilka verktyg osv. Större tag ibland och utrymme i vardagen att göra det. Att vara överens om hur vi jobbar just nu (även om alla inte är överens om att det är bästa sättet) så att inte tid går åt i varje möte att diskutera det.

De här föreläsningarna av kändisar eller personer med egenutvecklade teorier vill jag helst hålla mig borta från. Nog kan man få inspiration av utomstående, men det blir sällan relevant i det specifika företaget. Tenderar att bli lite som väckelsemöten och har man otur är det nån chef som blir tilltalad av det och då vet man att man har ett par månader av jobbigheter framför sig.

Å andra sidan vet man att efter de där månaderna så har entusiasmen släppt, antingen för att det glömts bort eller för att den utlovade/förväntade effekten från den heliga graalen aldrig dök upp. På det borde föreläsarna nästan kunna lämna garanti! :D
 
Det värsta jag varit med om i den stilen var när ett fd kollegium inledde terminen med en peppföreläsning av Tina Thörner. Vi fick bl a i uppgift att ställa oss upp och vända oss mot vår närmste granne som vi sedan skulle studera uppifrån och ner i en minut (den längsta jag varit med om). När stirrandet var avslutat skulle vi vända ryggen åt varandra och förändra något i vårt utseende som t ex att sätta upp håret eller lossa på slipsen. "Släpp loss, var kreativa, utmana er själva!!!". Sen skulle vi naturligtvis vända oss emot varandra igen och hitta vad den andra förändrat. Käre tid.
Jag HATAR såna grejer! Påminner mig om när vi var på en peppföreläsning där vi skulle kasta bollar på varandra av oklar anledning. Jag gömde mig på toaletten tills det var över.

En annan gång hade vi nån föreläsning om att ”tänka positivt” där föreläsaren sa att det enda som begränsar människan är bekvämlighet typ. Min kollega räckte upp handen och ifrågasatte detta med att tillexempel en gravid trettonåring i Kongo som blivit våldtagen har lite andra begränsningar än sin bekvämlighet när det gäller att få ett bra liv, men det viftade han bara bort och sa att han gillar att bli ifrågasatt men hittills har ingen övertygat honom om att det inte stämmer. Kändes så sjukt opassande med en föreläsning i positivt tänkande när vi jobbar med några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle och dessutom var inne i en svacka där arbetsbelastningen bara ökade och vi inte hade tillräckligt med resurser. Så kränkande när det framstår som att det är vår attityd det är fel på.
 
Jag HATAR såna grejer! Påminner mig om när vi var på en peppföreläsning där vi skulle kasta bollar på varandra av oklar anledning. Jag gömde mig på toaletten tills det var över.

En annan gång hade vi nån föreläsning om att ”tänka positivt” där föreläsaren sa att det enda som begränsar människan är bekvämlighet typ. Min kollega räckte upp handen och ifrågasatte detta med att tillexempel en gravid trettonåring i Kongo som blivit våldtagen har lite andra begränsningar än sin bekvämlighet när det gäller att få ett bra liv, men det viftade han bara bort och sa att han gillar att bli ifrågasatt men hittills har ingen övertygat honom om att det inte stämmer. Kändes så sjukt opassande med en föreläsning i positivt tänkande när vi jobbar med några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle och dessutom var inne i en svacka där arbetsbelastningen bara ökade och vi inte hade tillräckligt med resurser. Så kränkande när det framstår som att det är vår attityd det är fel på.
Och du sabbade allt för både kollegor och klienter genom att tänka på konkreta problem för ert jobb och hur detta spektakel skulle kunna hjälpa någon. Inte konstigt att det inte funkar då. :sneaky:

(Fast det hjälpte iaf föreläsaren att få in en slant)
 
Jag dissar inte vikten av en gemensamt förankrad värdegrund.
Men den traditionella vägen dit - via inspirationstalare -> grupparbete -> post-it lappar -> omröstning... kan ju vara förbaskat själsdödande. :banghead:

Högste chefen för mitt "delområde" är tre chefer upp. Han är oerhört kompetent inom området men en fascinerande usel ledare. Det gör nu inte så mycket eftersom vi i verksamheten mycket sällan ser honom; han jobbar uppåt i organisationen. Men hans sporadiska informationsmail är en ständig källa till munterhet eftersom de är konstruerade *uteslutande* av floskler. Floskler, syftningsfel, kanslisvenska av tredje graden, det är en utmaning att lista ut huruvida det döljer sig något korn av faktiskt relevant information i geggamojan.

Ifråga om inspirationstalare håller jag i stort med @sjoberga .
Effekten brukar ha ungefär samma farmakokinetik som en Dextrosol.

För övrigt är serien "Lunch" av Börge Lund jobbigt träffsäker.
 
Så var semestern slut och dags att komma tillbaka till jobbet. Nu börjar möternas tid, konferenser och utbildningar. För att inte tala om dessa ”kvalitetshöjande” och ”teambuilding” dagar som cheferna tycker är så viktigt.

Måste väl vara fler än mig som stör mig på alla dessa floskler och klyschor som förekommer i arbetslivet inte sällan från chefer och föreläsare.

Så vad är de värsta?
På mitt jobb pratas det hela tiden om värdegrund, hur viktigt det är. Tänk vad mycket skattepengar som gått åt till att ta fram den 😂
Alltså, ja 😅 Nu jobbar jag visserligen med just kurs, konferens och utbildning så inte ska jag dissa det. Jag älskar utveckling och förbättring. Men jag kan ju tycka att det kan göras på bättre och sämre sätt. Jag vet inte hur många värdelösa och nästintill provocerande inspirationstalare jag har hört under mina år i branschen. Workshops som inte leder någonstans och värdegrunder som inte efterlevs av cheferna. Värst av allt just nu är nästan alla tyckare på LinkedIn med passande hashtaggar.

Som chef tror jag man gör rätt i att ta ett steg tillbaks och fundera på vilken typ av aktiviteter och utbildningar som verkligen leder dit verksamheten vill, och vad som inte gör det.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp