Bukefalos 25 år!

Aspergers hos kvinnor

Precis sådär är det för mig också. Vill att killen ska stryka mig över huden, sen gör det ont och då får han sluta. Mina smycken sitter för löst och sen för hårt och sen för löst igen. Musiken är för hög eller för låg, och eftersom volymen måste vara på jämna siffror är den aldrig riktigt rätt. Ibland måste jag byta bestick eller glas för att de jag använder inte känns rätt, trots att det är samma som jag alltid använder. Lamporna har dimmer, vilket är guld värt! Kläderna åker av och på. Jag äter samma sak ofta och plötsligt en dag går den maten inte att äta, men dagen efter går den att äta igen. Att min kille står ut med mig när vi ska sova är ett under, haha. Kan ta flera minuter för mig att lägga mig rätt med kudden och täcket och hans kropp mot min och min egen hud mot sig själv 😬

En annan sak som är extremt jobbigt för mig är att jag inte kan strunta i de sensoriska intrycken. Jag vet ju inte hur det det är för icke-autister, men min kille och mina vänner har iaf inte samma problem. Om jag känner minsta lilla fuktighet i mungipan tex, eller att det kliar pyttepyttelite någonstans, då kan jag bara inte strunta i det. Jag måste rätta till det, kosta vad det kosta vill. Härom dagen hade vi varit på självplock och plockat massor med fina blommor som jag höll i famnen i bilen. Då får jag en känsla av att jag har lite fukt i mungipan, och trots att jag vet att alla blommor kommer rasa om jag släpper dem och jag verkligen anstränger mig så går det inte, jag bara MÅSTE torka mungipan. Totalt kaos i bilen med alla blommor 😅
När jag tänker på det nu skulle jag inte kunna stå emot de äckliga känselintrycken ens om jag fick tusen spänn, eller mer 🤷‍♀️

När man tänker efter så förstår man ju rent logiskt om det är så svårt att ha ork kvar 😅
 
Är det likadant för dig hela tiden, eller påverkas du av hur du mår i övrigt?
Jag tex tycker det är hemskt med gatlyktor på vintermornar och att komma in på jobbet (med lysrörsbelysning överallt) en mörk morgon är också hemskt. Däremot senare på dagen när jag är piggare så är det inga problem. Kanske inte tycker om det, men mår inte dåligt av det.

Däremot alla dessa ljud... :banghead: Någonstans i huset hemma finns något som låter som en bullrande fläkt som går igång ibland. Den bullrar då så att jag knappt kan sitta i vardagsrummet. När fastighetsskötare (flera olika) kommit hit många(!) gånger och försökt lyssna precis där jag säger att det hör som mest och de aldrig hör någonting, då blir det lite jobbigt. De kan ju såklart inte göra något åt en sak som de inte ens märker av att krånglar...

På jobbet är det också bullrande fläktar. Är jag ensam inne så klarar jag av dem. Men en normal dag så är det fläktar + kollegor som pratar + någon vidrig radio som står igång på hög volym, och så alla vanliga jobbljud som kommer på det i form av tunga backar som släpas runt osv. Min lösning där blev svindyra hörlurar som stänger ute omvärldens ljud. Använder dem och lyssnar på lugn musik, då är det iaf bara en typ av ljud jag hör och ljud som jag väljer själv. Nackdelen är ju att jag då blir helt utestängd också från kollegors samtal osv. De dagar som det varit som mest livat på jobbet klarar jag inte av att göra någonting hemma mer än att sitta i lugnt, tyst rum, gå i skogen med hundarna och liknande just för att alla ljud tröttar ut mig.

Det var också en av de saker som gjorde att jag började fundera på att göra en utredning ändå, att det kanske är något "fel" på min hjärna. För när jag pratar med andra så upplever de inte alls samma problem. De kan ha radio eller liknande som "bakgrundsljud", ett begrepp jag öht inte förstår... Alltså, klart jag förstår vad som menas, men jag förstår inte hur man kan ha något bara i bakgrunden. Det är som att min hjärna aktivt tar in allt, varje ord från radion, varje ton från fläktarna, varje skrap i golvet. Allt på en gång i en sjujäkla röra, och så ska jag klara av att fokusera på jobbet mitt i allt det! Så blir jag trött, det blir ännu jobbigare för mig att klara ljuden, jag blir trött för att ljuden är överallt, det blir jobbigare...
Det påverkas av hur jag mår, är jag pigg och utvilad så kan jag stå ut med det mesta även om det gör mig trött. Medicinerna hjälper den biten väldigt mycket också.

Sen är det lite upp och ner, artificiellt ljus är oftast jobbigt även om det går. Naturligt ljus blir det aldrig jobbigt med oavsett hur ljust det är. Ljud är lite enklare när det är "förväntat" och "lagom", tex att sitta på en pub med låg musik en kväll är inte ett problem om jag är pigg, men t.ex. disko, blinkande ljus och sånt drar energi betydligt snabbare.

En av anledningarna till att jag flyttade till min nuvarande lägenhet är att jag hade det väldigt tufft med att åka bussen efter jobbet. Generellt gillar jag att åka buss och är inga problem men efter en jobbdag är jag nästan alltid uttröttad mentalt. Att då sätta sig i en buss smockad med folk i alla åldrar som pratar, skrattar och tjafsar med varandra huller om buller var ren tortyr emellanåt, i en stressig period på jobbet var det på nivån att jag inte klarade åka hem direkt efter jobbet utan satt kvar en timme på kontoret med släckt lyse.

Din beskrivning är klockren hur jag upplever det! Speciellt det med att hjärnan aktivt tar in allt, den stänger aldrig av och kan inte sortera bort att "det där ljudet från fläkten kanske inte behövs fokusera på". Min läkare beskriver det som att hjärnan är kopplad lite annorlunda helt enkelt. Under utredningen undersöktes min hjärna med hjälp av sladdar de satte fast på hårbotten och det konstaterades att de områden i hjärnan som är minst och mest aktiva för mig skiljer sig från en "icke-aspig" hjärna. Det är inte fel på hjärnan för den funkar bra och jag har förmågor som väger upp istället, den funkar bara lite annorlunda.
 

vinkelina

Trådstartare
vill bara kika in och säga att jag läst allt som skrivits i tråden, men har egentligen inget att tillägga.

Jag har väl egentligen aldrig haft "problem" under min uppväxt utan mera varit en udda fågel, svårt att få nya vänner och klassats som blyg, vilket jag i vuxen ålder insett att jag inte är, vet bara inte vad jag skall säga eller agera med nya människor. Haft turen att växa upp med föräldrar som inte försökt placera en i nått fack utan vi har fått vara oss själva helt enkelt. Hjälper säkert också att jag har en väldigt hög IQ (testad) och har lätt för att se "mönster"

Min man har sagt att han börjat förstå vissa saker bättre när vi kommit in på att jag kan ha högfunktionell autism. just att för mig räcker det med att säga hmm eller ok i en diskussion där han skulle vilja ha mer svar, och att jag i bland har väldigt svårt att formulera mig muntligt, jag måste liksom får rätt på alla orden och "tänka klart", samma sak när vi bråkar så ställer han då flera frågor i en följd så hinner jag inte svara för jag fastnar på frågorna.
 
Var börjar man egentligen? Jag mår så gott som aldrig bra, känner mig aldrig riktigt bekväm. Passar inte in någonstans men kan fungera i alla olika sammanhang med vem som helst, folk blir lugna i min närhet medans jag blir stressade av dem. Depression, ångest, utmattning om och om igen men inget som blir bättre av något. Kan jag ”vara” något annat? Vad gör man egentligen? Spelar det ens någon roll? Är det bara jag som måste ta itu med min egen trötta hjärna eller vad gör man? Känner mig så otillräcklig.
 
Var börjar man egentligen? Jag mår så gott som aldrig bra, känner mig aldrig riktigt bekväm. Passar inte in någonstans men kan fungera i alla olika sammanhang med vem som helst, folk blir lugna i min närhet medans jag blir stressade av dem. Depression, ångest, utmattning om och om igen men inget som blir bättre av något. Kan jag ”vara” något annat? Vad gör man egentligen? Spelar det ens någon roll? Är det bara jag som måste ta itu med min egen trötta hjärna eller vad gör man? Känner mig så otillräcklig.

Att maska är skitjobbigt.

Det som hjälper mig, i alla fall lite grann, är att sluta maska. Delar av tiden.

Jag BEHÖVER inte passa in. Jag BEHÖVER inte funka med alla. Jag BEHÖVER inte kunna umgås med alla, se till att de blir lugna. Jag BEHÖVER inte utsätta mig för saker som är jobbiga.

Men det är svårt att bryta mönster. Det tog lång tid för mig att hitta en balans mellan hur mycket jag behöver passa in och hur mycket jag kan släppa på. Ibland får faktiskt världen anpassa sig efter mig!
 
Var börjar man egentligen? Jag mår så gott som aldrig bra, känner mig aldrig riktigt bekväm. Passar inte in någonstans men kan fungera i alla olika sammanhang med vem som helst, folk blir lugna i min närhet medans jag blir stressade av dem. Depression, ångest, utmattning om och om igen men inget som blir bättre av något. Kan jag ”vara” något annat? Vad gör man egentligen? Spelar det ens någon roll? Är det bara jag som måste ta itu med min egen trötta hjärna eller vad gör man? Känner mig så otillräcklig.
Har du kontakt med vården? Du kan ju kontakta psykolog/vårdcentral och berätta om dina problem och ta det därifrån. Jag kontaktade vårdcentralen för andra saker som social ångest, problem med maten och depression, men redan första mötet undrade psykologen om jag tänkt på att jag eventuellt skulle kunna ha autism.
 
Har du kontakt med vården? Du kan ju kontakta psykolog/vårdcentral och berätta om dina problem och ta det därifrån. Jag kontaktade vårdcentralen för andra saker som social ångest, problem med maten och depression, men redan första mötet undrade psykologen om jag tänkt på att jag eventuellt skulle kunna ha autism.

Det var samma för mig. Jag gick till VC för stress och för att jag inte ville få sparken från jobbet.
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Har du kontakt med vården? Du kan ju kontakta psykolog/vårdcentral och berätta om dina problem och ta det därifrån. Jag kontaktade vårdcentralen för andra saker som social ångest, problem med maten och depression, men redan första mötet undrade psykologen om jag tänkt på att jag eventuellt skulle kunna ha autism.
Jag har inte det just nu. Har varit i kontakt med vården, läkare ett par olika psykologer men mest pratat om depression, ångest och högkänslikhet. Ingen har nämnt något annat trots att jag sagt att jag egentligen aldrig mår bra och inte har någon direkt utlösare till min ångest.
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Jag har inte det just nu. Har varit i kontakt med vården, läkare ett par olika psykologer men mest pratat om depression, ångest och högkänslikhet. Ingen har nämnt något annat trots att jag sagt att jag egentligen aldrig mår bra och inte har någon direkt utlösare till min ångest.
Kanske det kan vara värt att kontakta vården för en utredning om just autism i så fall? Då behöver du inte fundera på om du går miste om att få bättre anpassad hjälp eller inte.
 
På tal om anpassad hjälp kan jag tipsa alla som känner igen sig men inte har en diagnos om att höra av sig till sitt jobb/universitet och se vilka möjligheter det finns för anpassningar och hjälp. Jag har till exempel trott att för att få viss sorts hjälp på universitetet krävs en formell diagnos, tydligen är det en vanlig missuppfattning, men jag fick nyligen veta att det enda som krävs är att någon intygar att den nedsatta funktionen varit långvarig och inte förväntas försvinna snart. Sådant intyg kan man få bland annat via psykolog. Kanske är det liknande policy på andra ställen, det kan vara värt att kolla upp om man har den typen av problem i vardagen.
 
Senast ändrad:
På tal om anpassad hjälp kan jag tipsa alla som känner igen sig men inte har en diagnos om att höra av sig till sitt jobb/universitet och se vilka möjligheter det finns för anpassningar och hjälp. Jag har till exempel trott att för att få viss sorts hjälp på universitetet krävs en formell diagnos, tydligen är det en vanlig missuppfattning, men jag fick nyligen veta att det enda som krävs är att någon intygar att den nedsatta funktionen varit långvarig och inte förväntas försvinna snart. Sådant intyg kan man få bland annat via psykolog. Kanske är det liknande policy på andra ställen, det kan vara värt att kolla upp om man har den typen av problem i vardagen.

Oh, vill du berätta mera? Jag kan inte se framför mig vilka möjliga anpassningar som skulle gynna mig (en av mina svårigheter) och på just den frågan har faktiskt min arbetsterapeut inte riktigt några idéer när vi pratade om det precis i början. Jag tror inte jag har några sådana "enkla" och större svårigheter som är lätta att peka ut. Iaf har vi inte kommit så långt ännu. Jag har svårt att se något annat än typ "byt jobb" 😅 och jag trivs ändå oerhört bra trots mina svårigheter. Jag har bytt till en avdelning med mindre belastning och mindre saker att hålla i huvudet samtidigt men det är också det enda jag insett jag behöver för att köra av att jobba.
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Varför jag inte köper enfärgade strumpor 😅 har ett gäng nya sommarstrumpor som är enfärgade. Köpte alla nya samtidigt och lägger de använda längst bak efter tvätt och hoppas att de kommer slitas jämt. Jag har dock inte så ont av strumpor annars så vänster/höger spelar ingen roll tex vilket jag är glad för. Andra kläder är värre.

Vi håller på att gå igenom något sådant sensoriskt test hos min arbetsterapeut nu, jag var i alla fall bara ett steg ifrån "medel" på de olika områdena så jag har ju ändå inte så utmärkande stora problem där åtm. Intressant att fylla i var det. Som vanligt vill jag veta allt bakom varje fråga o alternativ så bara att fylla i det som inte var självklart hemma tog ett helt tillfälle.

Imorgon ska jag prata med psykolog per telefon för att eventuellt utreda autism. Det är jag som tagit beslutet, efter att ha läst lite i den här tråden och en tidigare tråd (såg en föreläsning med Svenny Kopp där det lät som att hon bara pratade om mig). Det känns läskigt, men samtidigt hoppas jag kunna få hjälp, jag är övertygad om att jag har autism, men det kanske inte sjukvården anser...

Håller på att läsa ikapp i den här tråden, men fastnade på din sista mening i det här citatet. Är det ett autistiskt drag? Jag blir så nyfiken så jag måste fråga... Trodde mest att jag var allmänt nyfiken av mig, men reagerade då jag ofta ställer frågor som ingen annan brukar fråga. Tex när jag fick min astmadiagnos i fjol och frågade vad sprayen jag skulle ta efter spirometrin gav för effekt. Det var enligt sjuksköterska första gången någonsin som en patient frågade detta...
 
Känner mig väldigt mycket lugnare av att bara ha läst om vad autism hos vuxna kvinnor kan visa sig som. Har gjort ett par självtester, läst en massa, pratat med min sambo osv. Och jag vill nog gör en utredning, bara att säga det känns liksom rätt.
 
Imorgon ska jag prata med psykolog per telefon för att eventuellt utreda autism. Det är jag som tagit beslutet, efter att ha läst lite i den här tråden och en tidigare tråd (såg en föreläsning med Svenny Kopp där det lät som att hon bara pratade om mig). Det känns läskigt, men samtidigt hoppas jag kunna få hjälp, jag är övertygad om att jag har autism, men det kanske inte sjukvården anser...

Håller på att läsa ikapp i den här tråden, men fastnade på din sista mening i det här citatet. Är det ett autistiskt drag? Jag blir så nyfiken så jag måste fråga... Trodde mest att jag var allmänt nyfiken av mig, men reagerade då jag ofta ställer frågor som ingen annan brukar fråga. Tex när jag fick min astmadiagnos i fjol och frågade vad sprayen jag skulle ta efter spirometrin gav för effekt. Det var enligt sjuksköterska första gången någonsin som en patient frågade detta...
Jag kan inte läsa om någonting på ett rimligt sätt. Måste googla minsta lilla jag inte känner till och om det är minsta lilla intressant kan jag googla mig ner på avhandlingsnivå gällande det aktuella ämnet. Just detta står faktiskt med i min utredning eftersom det kan bli handikappande för mig då det ibland kan ta upp galet mycket tid och ge mig ångest om jag inte får ”googla klart”.

Jag är diagnostiserad med autism/asperger.
 
Imorgon ska jag prata med psykolog per telefon för att eventuellt utreda autism. Det är jag som tagit beslutet, efter att ha läst lite i den här tråden och en tidigare tråd (såg en föreläsning med Svenny Kopp där det lät som att hon bara pratade om mig). Det känns läskigt, men samtidigt hoppas jag kunna få hjälp, jag är övertygad om att jag har autism, men det kanske inte sjukvården anser...

Håller på att läsa ikapp i den här tråden, men fastnade på din sista mening i det här citatet. Är det ett autistiskt drag? Jag blir så nyfiken så jag måste fråga... Trodde mest att jag var allmänt nyfiken av mig, men reagerade då jag ofta ställer frågor som ingen annan brukar fråga. Tex när jag fick min astmadiagnos i fjol och frågade vad sprayen jag skulle ta efter spirometrin gav för effekt. Det var enligt sjuksköterska första gången någonsin som en patient frågade detta...

Bra jobbat 😍

I mitt fall så handlar det nog mest om att jag har så otroligt svårt för att inte känna mig förstådd och för att råka göra fel. Så jag behöver liksom fatta syftet med frågan för att kunna svara korrekt. Jag är ganska dålig på att inte göra saker korrekt 😅 Det har jag iaf uppfattat som ett autistiskt drag utifrån att att de bekräftat mina svårigheter med att folk inte gör saker korrekt och det gör mig otroligt frustrerad när det påverkar mig. Jag är väldigt dåligt påläst om npf annars, det är liksom lite för stort för mig att hantera typ känns det som. Försöker fokusera på mina värsta svårigheter och be om hjälp med att förstå och hantera dem typ på habiliteringen.
 
Jag kan inte läsa om någonting på ett rimligt sätt. Måste googla minsta lilla jag inte känner till och om det är minsta lilla intressant kan jag googla mig ner på avhandlingsnivå gällande det aktuella ämnet. Just detta står faktiskt med i min utredning eftersom det kan bli handikappande för mig då det ibland kan ta upp galet mycket tid och ge mig ångest om jag inte får ”googla klart”.

Jag är diagnostiserad med autism/asperger.

I min utredning noterade de bara specialintresse utan att faktiskt fråga om det. Det framgick tydligen ganska tydligt 😅 jag upplever dock inte mig själv som så himla bred, eller ens att jag behöver veta allt. Men saker jag vill fatta så visst. Och jag är ju väldigt smal i mitt intresse iom det bara handlar om häst. Men får samma problem som du om jag har något frågetecken jag "måste" fatta.
 
Bra jobbat 😍

I mitt fall så handlar det nog mest om att jag har så otroligt svårt för att inte känna mig förstådd och för att råka göra fel. Så jag behöver liksom fatta syftet med frågan för att kunna svara korrekt. Jag är ganska dålig på att inte göra saker korrekt 😅 Det har jag iaf uppfattat som ett autistiskt drag utifrån att att de bekräftat mina svårigheter med att folk inte gör saker korrekt och det gör mig otroligt frustrerad när det påverkar mig. Jag är väldigt dåligt påläst om npf annars, det är liksom lite för stort för mig att hantera typ känns det som. Försöker fokusera på mina värsta svårigheter och be om hjälp med att förstå och hantera dem typ på habiliteringen.

Aha... Ja, jag vill inte heller göra fel. Så pass att jag under min tid som skadereglerade endast gjorde två fel under fyra år (det var dessutom under upplärningen). Jag hör ju själv hur konstigt det låter, speciellt som jag dessutom jobbade snabbt, men så slutade det i en totalkrasch också. :crazy:

Bra att du kan be om hjälp! :heart Jag hoppas att jag också lyckas med det framöver.
 
I min utredning noterade de bara specialintresse utan att faktiskt fråga om det. Det framgick tydligen ganska tydligt 😅 jag upplever dock inte mig själv som så himla bred, eller ens att jag behöver veta allt. Men saker jag vill fatta så visst. Och jag är ju väldigt smal i mitt intresse iom det bara handlar om häst. Men får samma problem som du om jag har något frågetecken jag "måste" fatta.

Jag har ett specialintresse men det är inte så utbrett att det är ett problem, mitt problem är att jag måste veta allt om allt. Det är otroligt uttröttande och tidskrävande, och därför tillräckligt handikappande för att nämnas specifikt i utredningen.

Att tex titta på film med mig är hopplöst, och min kille kallar mig Google 2.0 😂
 

Liknande trådar

Övr.Barn Jag har två barn i ålder 7 och 8, båda går i en liten skola med gott om lärare och engagerade föräldrar. Det kunde ha varit helt...
2
Svar
39
· Visningar
4 726

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2021 - del 2
  • Annonsera mera hundar

Hästrelaterat

  • Födda 2017 del 3
  • Ridskoleryttare 2021

Omröstningar

Upp