Återköpsrätt på hundar, förekommer det?

[Mimmi_Babiana]

Jag har en fundering. Inom hästvärlden så fungerar det ju som så att man kan skriva in i kontraktet att man som säljare har rätt till återköpsrätt vid framtida eventuell försäljning. För att få igenom det hållbart juridiskt så behöver det bland annat stå vilket vitesbelopp det blir om köparen bryter kontraktet.

Min fundering är om det går att göra likadant med valpar man säljer? Någon som känner till?

 

[Migo]

En sådan grej är aldrig juridiskt hållbar, varken på häst eller hund. Du kan inte begränsa köparens rätt till sin köpta vara.

 

[Mimmi_Babiana]

En sådan grej är aldrig juridiskt hållbar, varken på häst eller hund. Du kan inte begränsa köparens rätt till sin köpta vara.

Dom kan ju sälja hästen vidare. Men det blir sällan värt det beroende på vilket vite man skriver in.

 

[Mimmi_Babiana]

En sådan grej är aldrig juridiskt hållbar, varken på häst eller hund. Du kan inte begränsa köparens rätt till sin köpta vara.

Här står det mer utförligt.
https://lawline.se/answers/aterkopsklausul-vid-kop-av-hast

 

[TinyWiny]

Här står det mer utförligt.
https://lawline.se/answers/aterkopsklausul-vid-kop-av-hast

Det är mycket "om" och "men" i den texten precis som alltid när det gäller juridik och det handlar också om hur långt och till vilken kostnad man vill driva det hela. Visst kan man skriva in återköp i avtalet och visst kan man skriva in vite men till syvende och sist får man inse att sålt är sålt. Har man sålt något har man också förlorat kontrollen över det man har sålt och kan man inte tänka sig det så är det bättre att inte sälja alls. Så, visst kan du skriva in att du vill köpa åter vid försäljning oavsett vad det är du säljer men du får se det som ett önskemål, inget annat och du får räkna med att det du säljer då också kan bli mer svårsålt om du har med en sådan klausul.

 

[Gnist]

Även om man kryssar i rutan för återköp på kontraktet, så innebär det tvärtemot vad många -inkl en del uppfödare inbillar sig- inte att köparen är tvingad att sälja till uppfödaren, om köparen vid något tillfälle skulle sälja hunden. Vad det innebär är att det är uppfödaren som är tvingad att ta tillbaka hunden om säljaren propsar på det.

Såld vara är såld vara och i m o är det sjukt oseriöst att försöka bestämma vad ägaren ska göra med sin hund, om den en dag inte kan ha den kvar.

Hjälper gärna mina valpköpare med omplacering om det skulle vara så och skulle nog i vissa fall kunna tänka mig att ta tillbaka en såld valp i vuxen ålder, men att kräva det? Skulle aldrig falla mig in.

 

[Mimmi_Babiana]

Det är mycket "om" och "men" i den texten precis som alltid när det gäller juridik och det handlar också om hur långt och till vilken kostnad man vill driva det hela. Visst kan man skriva in återköp i avtalet och visst kan man skriva in vite men till syvende och sist får man inse att sålt är sålt. Har man sålt något har man också förlorat kontrollen över det man har sålt och kan man inte tänka sig det så är det bättre att inte sälja alls. Så, visst kan du skriva in att du vill köpa åter vid försäljning oavsett vad det är du säljer men du får se det som ett önskemål, inget annat och du får räkna med att det du säljer då också kan bli mer svårsålt om du har med en sådan klausul.

Vi säljer hästar med dessa klausuler utan några som helst problem. Dom köpare som vi haft ser det enbart som en fördel. Det blir ju inte riktigt ett önskemål eftersom köparen förbinder sig enligt ett välskrivet avtal. Var lite osäker på om de även gick att få till de så på hundar.

 

[athena]

Vi säljer hästar med dessa klausuler utan några som helst problem. Dom köpare som vi haft ser det enbart som en fördel. Det blir ju inte riktigt ett önskemål eftersom köparen förbinder sig enligt ett välskrivet avtal. Var lite osäker på om de även gick att få till de så på hundar.

Nej problemet uppstår ju antagligen inte förrän du har en köpare som inte följer klausulen.

 

[nullo-modo]

Kan säljaren inte släppa taget så behåll.

Finns mycket om och men för att det ska vara hållbart.

 

[Mimmi_Babiana]

Även om man kryssar i rutan för återköp på kontraktet, så innebär det tvärtemot vad många -inkl en del uppfödare inbillar sig- inte att köparen är tvingad att sälja till uppfödaren, om köparen vid något tillfälle skulle sälja hunden. Vad det innebär är att det är uppfödaren som är tvingad att ta tillbaka hunden om säljaren propsar på det.

Såld vara är såld vara och i m o är det sjukt oseriöst att försöka bestämma vad ägaren ska göra med sin hund, om den en dag inte kan ha den kvar.

Hjälper gärna mina valpköpare med omplacering om det skulle vara så och skulle nog i vissa fall kunna tänka mig att ta tillbaka en såld valp i vuxen ålder, men att kräva det? Skulle aldrig falla mig in.

Oseriöst? Nej. Jag tänker i första hand på hunden. Inte köparen. Tänker att det är valfritt att köpa en hund enligt dom förutsättningarna

 

[Mimmi_Babiana]

Nej problemet uppstår ju antagligen inte förrän du har en köpare som inte följer klausulen.

Ja precis så är det. Därför är även relationen med köparen otroligt viktig.

 

[nullo-modo]

Vi säljer hästar med dessa klausuler utan några som helst problem. Dom köpare som vi haft ser det enbart som en fördel. Det blir ju inte riktigt ett önskemål eftersom köparen förbinder sig enligt ett välskrivet avtal. Var lite osäker på om de även gick att få till de så på hundar.

Vem bestämmer priset och hur lång tid har säljaren på sig att återköp.
Säger bara gratis till att det funkar för er när en köpare inte följer det och blir en att dra det med jurister fram och tillbaka och kostar massor.

Hur kollar ni om hästen blivit såld och hur ofta? Att det är ägaren som står hos rasföreningen stämmer sällan.

 

[Gnist]

Oseriöst? Nej. Jag tänker i första hand på hunden. Inte köparen. Tänker att det är valfritt att köpa en hund enligt dom förutsättningarna

Jo det är oseriöst att försöka bestämma vem ägaren får sälja sin hund till, förutom då att man faktiskt enligt de grundregler man är ålagd att följa inte får snickra ihop egna kontrakt med diverse krav och klausuler som uppfödare = alla som gör det ser jag som oseriösa.

 

[Red_Chili]

Jag skulle aldrig(!) köpa ett djur av en ägare som kräver att få köpa tillbaka djuret om jag inte kan ha det kvar. Tycker dock det är konstigt och oseriöst när uppfödare inte vill hjälpa till med en omplacering från deras uppfödning.

När jag köper ett djur så blir det min skyldighet att ta så bra hand om det som det bara går. Mina hundar har inte bott hos uppfödaren sen de var 8 veckor gamla och absolut inget säger att det bästa för dem vore att komma tillbaka dit om jag inte kunde ha kvar dem. I just mina hundars fall är det tvärt om, jag har flertalet (för dem) mycket bättre alternativ om något sådant skulle inträffa.

Sålt är sålt. Uppfödare som inte kan leva med det borde antingen låta bli att föda upp hundar, eller vara mer noga i val av valpköpare så att de faktiskt litar på personerna de säljer hund till.

När det gäller privatpersoner som omplacerar hund så finns det ju oftast anledningar som att de inte klarar av hunden, inte har tid för den eller liknande. Varför skulle man sätta tillbaka hunden i ett sådant hem?

 

[animalasia]

Ja precis så är det. Därför är även relationen med köparen otroligt viktig.

Fast det är det ju alltid. Jag har svårt att se ngt kontrakt där du som säljare kan tvinga köparen att i första hand, sälja tillbaka till uppfödaren. Jag vet en uppfödare av ponnies som har försökt alla möjliga alternativ på det här. Ge bort hästen i ”gåva” eller ha kvar 1% av äganderätten. Sen undrar människan varför det är svårt att sälja ponnier....

 

[nullo-modo]

Du kan skriva vad som i ett säljkontrakt, frågan är om det håller när någon inte vill följa det.

 

[Görel]

Finns det något rättsfall där någon struntat i återköpsrätt och blivit fälld?

 

[Marje]

Vi säljer hästar med dessa klausuler utan några som helst problem. Dom köpare som vi haft ser det enbart som en fördel. Det blir ju inte riktigt ett önskemål eftersom köparen förbinder sig enligt ett välskrivet avtal. Var lite osäker på om de även gick att få till de så på hundar.

Till skillnad från vad de flesta svarat, så ja, det är möjligt att skriva in en juridiskt gällande återköpsrätt även för hund. Och förutsatt att den är korrekt formulerad så kommer den att gälla och upprätthållas vid en eventuell tvist. Det är vanligt förekommande med återköpsrätt i vissa typer av avtal om köp, och enligt lag är det ingen skillnad på en hund, häst eller aktie.

Däremot kan SKK ha regler för sina medlemmar gällande vilka avtal som ska användas. Och som @Gnist skrev så innebär återköp däri inte en rätt för uppfödaren, utan en skyldighet och köparen är fri att göra som den vill.

 

[nullo-modo]

Till skillnad från vad de flesta svarat, så ja, det är möjligt att skriva in en juridiskt gällande återköpsrätt även för hund. Och förutsatt att den är korrekt formulerad så kommer den att gälla och upprätthållas vid en eventuell tvist. Det är vanligt förekommande med återköpsrätt i vissa typer av avtal om köp, och enligt lag är det ingen skillnad på en hund, häst eller aktie.

Däremot kan SKK ha regler för sina medlemmar gällande vilka avtal som ska användas. Och som @Gnist skrev så innebär återköp däri inte en rätt för uppfödaren, utan en skyldighet och köparen är fri att göra som den vill.

Måste ju finnas ett rättsfall då om det är så vanligt i vissa affärer.

 

[Tuggben]

Avtalsrätt faller i princip uteslutande inom det civilrättsliga området. Detta innebär att det generellt inte är brottsligt i lagens mening att bryta mot ett avtal, dvs en straffrättslig påföljd finns inte ex fängelse eftersom avtalsbrott inte regleras i brottsbalken. Rent juridiskt så kan man innehållsmässigt avtala om i princip vad som helst, så länge dessa avtal inte står i strid med annan lagstiftning (man kan ex inte avtala bort arbetsrättslagstiftningen i ett anställningsavtal, eller diskrimineringslagstiftningen vid ett köp). Att HA rätt är en sak, att FÅ rätt är däremot nåt helt annat.

Rent generellt kan man säga att det går att avtal om det mesta, men att vid en tvist faktiskt få rätt enligt avtal är svårare. Kommer parterna inte överens är en tvist i domstol nästan alltid oundviklig. Eftersom avtalsbrott tas upp i tingsrätterna i Sverige är handläggningstiderna ofta långa, eftersom dessa tvister konkurrerar med brottsmål (den vanligaste formen av ärende i tingsrätten). Om det väl går så långt som till domstol så försöker domstolen alltid förmå parterna att nå en förlikning. Personligen har jag nyss, för min förra arbetsgivare räkning, ingett stämning om civilrättsligt avtalsbrott till en våra tingsrätter. Jag räknar inte med att dom fallit förrän om ett antal år. Troligen hamnar fallet även i Hovrätten. Den part som förlorar en tvist måste också bära kostnaderna för hela målet (sitt eget ombuds, tingsrättens handläggning och motparternas ombud). Detta avskräcker därför många från att ta frågan till domstol om man inte är VÄLDIGT säker på att man vinner. Vanligen slutar avtalstvister med en förlikning, där ingen part får exakt vad den vill.

Om man ändå vinner en tvist innebär detta att rätten (tingsrätt el hovrätt) förpliktar den förlorande parten att göra något, ex betala ett skadestånd för avtalsbrott. Skulle så inte ske så får den vinnande parten vända sig till kronofogden för att få rätt till det som rätten bestämt, ofta ekonomisk ersättning men det skulle även kunna vara en lös egendom (en pryl).