Att dyka

[escodobe]

För drygt 20 år sen gjorde jag ett provdyk och blev helt lyrisk. Jag bestämde mig för att någon gång ta dykcert. Det har ju inte hänt än men jag började snorkla där ett par år sen. Eftersom jag är en sån extrem fryslort och min våtdräkt är någon illasittande mojäng från 80talet har det inte blivit så himla mycket snorklat i Sverige. Jag badar sådär 2-3 gånger på sommaren men varje gång tänker jag är jag borde få tummen ur och lära mig dyka så jag kan vara djupare ned i vattnet.
Jag älskade känslan av viktlöshet!

Själva kursen är ju överkomlig i pris.
Frågan är om jag kommer dyka tillräckligt för att hålla igång kunskaperna?
Grejen är ju att man inte ska dyka själv och jag känner inte någon annan som gör det.
Och jag lär ju inte köpa all utrustning på er gång utan behöver nog hyra det mesta. Så då blir de ju ett projekt varje gång. Det är ju en sak på semesterresor men resten än året..

Ni som har dykcert har ni hållt igång?

 

[nickan1]

Har en väninna som dyker och hon är med i en dykarklubb som ordnar organiserad dykning utomhus någon gång per månad och har träningstider i badhus på vintern. Hon har också varit på resor med dykklubben. Hur lätt det är att hålla igång dykningen kanske beror lite på vart i landet man bor om det är nära till bra ställen att dyka på antar jag.

 

[Liran]

Har några PADI-cert, och brukar ta en dykvecka där det finns korallrev med ojämna mellanrum på flera år. Jag snorklar också gärna, har alltid med mig mask och snorkel när jag ska bada. Alla fiskar jag har sett när jag har dykt, har jag också sett när jag har snorklat, så ett dykcert är inte nödvändigt för naturupplevelser, men väl för den där känslan av att sväva tyngdlöst.

Bor i östra delen av landet där sikten är dålig, och det marina livet är artfattigt så jag har inte dykt i Sverige sedan jag tog det första certet. Dessutom fryser jag snabbt när vattentemperaturen är under 27 grader, så för mig gäller tropiska hav.

Om jag kände mig osäker när jag kom till en dykdestination efter flera års uppehåll, skulle jag betala för ett refresher-dyk med en instruktör. Det har hittills inte hänt, men det beror mest på att mina kompetenta dykkompisar har dykning som största intresse och dyker mycket mer än jag som har konkurrerande fritidssysselsättningar.

Tuber och regulator brukar jag hyra, jobbigt att serva och frakta.





.

 

[Snubbelfot]

Jag har ju också ett dykförflutet @escodobe, det pratade vi nog om sist? Hade länge längtat, fick PADI OW som 30-present av min dåvarande och några vänner, gick kurs på Atlantis på Södra vägen. Något år senare tog jag AOW i Thailand och dök i några av världens finaste dykvatten. Ganska raskt skaffade jag sen egna grejor, och dem har jag kvar. Men inte fasen har det blivit särskilt mycket dykt sen dess. Precis som @Liran har jag ju konkurrerande fritidssysselsättningar, ett större antal dessvärre.
Men några gånger har jag varit på väg att plocka upp bollen igen. Har några vänner som dyker väldigt mycket, på rejält avancerad nivå, så säkrare sällskap skulle man knappast kunna vara i.
Strängt taget är det ju bara en prioriteringsfråga. Flaskan behöver förstås provtryckas och torrdräkten lär ha krympt nåt nummer... ...men ändå.

 

[Myrten]

Jag lärde mig snorkla när jag var barn och vi bodde på Västkusten. Snorklade i många år, både i Sverige (endast Västkusten) och när vi var utomlands på semester. Började även ta dykcert, men när jag började i gymnasiet fick jag välja och valde ridningen.

Sen gick det en massa år. Jag snorklade någon semester i Grekland år 2000 ungefär, men inte mer.

År 2010 var jag för första gången vid Röda havet. Jag hade ju varit i Egypten många gånger tidigare, men aldrig vid Röda havet. På hotellet fanns snorklingsgrejor att låna. De var rätt dåliga, men tillräckligt för att testa och jag blev såld. Hade aldrig snorklat på ett korallrev och tidigare och plötsligt var jag som inne i mina favoritprogram som barn med Cousteau och Taylors. Året efter åkte jag tillbaka, nu utrustad med egna snorklingsrejor och en liten vattentät kamera.

Snorkling är fantastiskt, men jag tyckte det var svårt att utveckla hobbyn. Allt var inriktat på dykning och det fanns inte så många seriösa snorklare. Det ledde till att jag tog dykcert våren 2013. Sedan dröjde det 1,5 år innan jag dök igen (beroende på det struliga läget i Egypten och en inställd resa). Det var fruktansvärt jobbigt att med få dyk innanför bältet köra igång igen. Så jag bestämde mig för att aldrig låta det gå så lång tid igen. Och det har jag hållit. Nu åker jag iväg ungefär två ggr/år. Hittills bara till Egypten, men så behöver det ju inte alltid vara. Jag har kommit upp i 77 loggade dyk, sett haj, sjunkit rakt ner i ett fantastiskt blått hav och känt mig - lycklig!

Jag har inga ambitioner att dyka i Sverige. Men jag är jätteglad över mitt cert! Ofta har jag åkt själv på mina resor, men nu senast (vilket var i förra veckan) hade jag sällskap. En annan arkeolog som också dyker. Hen är mer erfaren än jag på dykbiten, men jag har bättre koll på Egypten och på Röda havets fauna. Så vi kompletterar varandra. Och även när jag varit själv träffar jag trevliga människor att prata med (notera att jag inte är supersocial).

Rekommenderar verkligen att ta cert. Men vill du dyka i Sverige är torrdräkt att föredra.

 

[avslutat medlemskap]

För drygt 20 år sen gjorde jag ett provdyk och blev helt lyrisk. Jag bestämde mig för att någon gång ta dykcert. Det har ju inte hänt än men jag började snorkla där ett par år sen. Eftersom jag är en sån extrem fryslort och min våtdräkt är någon illasittande mojäng från 80talet har det inte blivit så himla mycket snorklat i Sverige. Jag badar sådär 2-3 gånger på sommaren men varje gång tänker jag är jag borde få tummen ur och lära mig dyka så jag kan vara djupare ned i vattnet.
Jag älskade känslan av viktlöshet!

Själva kursen är ju överkomlig i pris.
Frågan är om jag kommer dyka tillräckligt för att hålla igång kunskaperna?
Grejen är ju att man inte ska dyka själv och jag känner inte någon annan som gör det.
Och jag lär ju inte köpa all utrustning på er gång utan behöver nog hyra det mesta. Så då blir de ju ett projekt varje gång. Det är ju en sak på semesterresor men resten än året..

Ni som har dykcert har ni hållt igång?

Jag dyker sen 70-talet, har aldrig ägt ett cert men dyka är som att cykla, har man en gång lärt sig grunderna så sitter det i ryggmärgen sen. Jag servar ju mina grejer själv eftersom jag byggt riggen och har egen kompressor så jag är helt fristående, även fristående från dykarkompisar så jag får plaska själv om det ska bli nåt dykt. Jag var med i en dykarklubb men jag var nog inte tillräckligt "fin" för dom så dom meddelade aldrig när dom skulle ut och dyka utan det fick jag reda på efteråt, då ruttnade jag och sa upp medlemskapet.

Ang. att dyka i nordens kalla vatten, satsa på en torrdräkt, den kan du använda till annat också tex. om du vill ut och åka långfärdsskridskor eller paddla kajak och riskerar att plurra, bröstsim funkar inget vidare men ryggsim funkar finfint och 1 km avverkar man utan problem och så kan man ju simma året runt utomhus,,,,,,,,och leka på isflaken.

 

[Ramona]

Jag dyker med ojämna mellanrum kan man säga, lite beroende på vart jag åker på semester och vilka jag åker med. När jag var tillsammans med mitt ex så åkte vi gärna iväg på dykresor, nu blir det inte samma sak när man är singel och kompisarna vill åka någon annanstans. Men tar du dykcert åker jag gärna med dig på dykresor, för att inte snacka om arrangerade dykningar på Västkusten, även om jag inte är något fan av att dyka i svenska vatten.

 

[Jadzia]

Jag dyker sen 70-talet, har aldrig ägt ett cert men dyka är som att cykla, har man en gång lärt sig grunderna så sitter det i ryggmärgen sen. Jag servar ju mina grejer själv eftersom jag byggt riggen och har egen kompressor så jag är helt fristående, även fristående från dykarkompisar så jag får plaska själv om det ska bli nåt dykt. Jag var med i en dykarklubb men jag var nog inte tillräckligt "fin" för dom så dom meddelade aldrig när dom skulle ut och dyka utan det fick jag reda på efteråt, då ruttnade jag och sa upp medlemskapet.

Ang. att dyka i nordens kalla vatten, satsa på en torrdräkt, den kan du använda till annat också tex. om du vill ut och åka långfärdsskridskor eller paddla kajak och riskerar att plurra, bröstsim funkar inget vidare men ryggsim funkar finfint och 1 km avverkar man utan problem och så kan man ju simma året runt utomhus,,,,,,,,och leka på isflaken.

Det har nog mer med avsaknad av cert att göra än att du inte skulle vara fin nog. Personligen skulle jag inte dyka med en ocertad dykare oavsett hur erfaren den än sade sig vara.

 

[avslutat medlemskap]

Det har nog mer med avsaknad av cert att göra än att du inte skulle vara fin nog. Personligen skulle jag inte dyka med en ocertad dykare oavsett hur erfaren den än sade sig vara.

Inte ens om den jobbat som yrkesdykare lite av och till? Fast det är ju klart, vad vet jag som borrat berg och sprängt under vatten, bärgat div. saker och ting och besiktat otaliga sjöledningar både i insjöarna och på Ostkusten mm. och dykt både bantam och tungt,,,,,,,,,,,

 

[escodobe]

Vilken bra tråd! Kul om jag kan få sällskap
Ett problem jag förträngde igår är att jag oerhört lätt blir sjösjuk och därför undviker båtfärder. Men det går ju att dyka nära kusten med....

 

[Andromedae]

Min familj var engagerad i en dykförening under hela min uppväxt. Innebar träning i badhus varje vecka, lektioner inför cert och så gemensamma dyktutflykter/resor på somrar och liknande. Det löser ju problemet med att hitta dyksällskap och ofta finns det möjlighet att enkelt hyra utrustning.

Jag minns inte så mycket detaljer, tyvärr, men bor du i Göteborg kan du ju föreningen Flying Divers.

 

[Ramona]

Inte ens om den jobbat som yrkesdykare lite av och till? Fast det är ju klart, vad vet jag som borrat berg och sprängt under vatten, bärgat div. saker och ting och besiktat otaliga sjöledningar både i insjöarna och på Ostkusten mm. och dykt både bantam och tungt,,,,,,,,,,,

Det spelar ju ingen roll vad du kan, så länge du inte har den officiella certifieringen. Lite som att en renrasig hund inte är en renrasig hund ifall den inte är reggad i en kennelklubb. Att någon kan köra bil är inte samma sak som att personen har körkort!

Förutom att det inte finns några bevis på att du kan dyka, finns det nog ingen försäkring som täcker ifall det händer någonting ifall man var ute och dök med en person som inte har rätt certifiering.

 

[avslutat medlemskap]

Den där plastbiten säger inte ett dugg, jag har haft med dom som haft cert och som fått total panik när sikten och ljuset försvunnit när man besiktat sjöledningar. Det ÄR svart på botten, det finns INGEN sikt alls, man är totalt blind därnere men måste utföra ett uppdrag ändå och dom som rynkat på näsan med ett "besikta en sjöledning kan väl vem som helst" och sen flytt upp till ytan i panik har varit dom med mer än ett plastkort. Rekreationsdykning och yrkesdykning är två vitt skilda saker, den som jobbat där varken ljus eller sikt finns kan utan problem ägna sig åt rekreationsdykning, tvärt om så KAN det funka om personen är tillräckligt kall, lugn och beräknande.

 

[Ramona]

Den där plastbiten säger inte ett dugg

Säger du så om körkort också?
Jag har träffar massor med människor i trafiken som inte ska ha körkort, men som ändå har det eftersom de klarat den grundläggande utbildningen. Men jag åker hellre med en människa som har körkort än en som inte har det, oavsett hur övertygande personen är att den kan köra. Har man inte körkort får man inte köra! Det är liksom grundläggande principer.

 

[Lena Furberg]

Vilken bra tråd! Kul om jag kan få sällskap
Ett problem jag förträngde igår är att jag oerhört lätt blir sjösjuk och därför undviker båtfärder. Men det går ju att dyka nära kusten med....

Lite off topic men just sjösjukan satte stopp för mina dykäventyr..... Efter att ha legat på Atlantens botten, utanför Miami, i totalt mörker, på ett nattdyk och kräkts i regulatorn (kan inte de svenska fackorden...) - vilket kräver viss koncentration; ut med munstycket, kräks i vattnet, blås ut i munstycket igen, andas..... - försvann lusten att fortsätta. Men jag längtar ofta tillbaka, till lugna blå vatten med havssköldpaddor och vackra hajar..... Man kan ju välja sina vatten, det är inte sjögång överallt alltid!

 

[Jadzia]

Inte ens om den jobbat som yrkesdykare lite av och till? Fast det är ju klart, vad vet jag som borrat berg och sprängt under vatten, bärgat div. saker och ting och besiktat otaliga sjöledningar både i insjöarna och på Ostkusten mm. och dykt både bantam och tungt,,,,,,,,,,,

Inte om du inte kan bevisa det mha minst ett A-cert. Man vill inte gärna befinna sig 20 meter under ytan och upptäcka att det bara var hittepå.

 

[Jadzia]

Den där plastbiten säger inte ett dugg, jag har haft med dom som haft cert och som fått total panik när sikten och ljuset försvunnit när man besiktat sjöledningar. Det ÄR svart på botten, det finns INGEN sikt alls, man är totalt blind därnere men måste utföra ett uppdrag ändå och dom som rynkat på näsan med ett "besikta en sjöledning kan väl vem som helst" och sen flytt upp till ytan i panik har varit dom med mer än ett plastkort. Rekreationsdykning och yrkesdykning är två vitt skilda saker, den som jobbat där varken ljus eller sikt finns kan utan problem ägna sig åt rekreationsdykning, tvärt om så KAN det funka om personen är tillräckligt kall, lugn och beräknande.

Den där plastbiten talar om att du i varje fall har ett hum om vad du pysslar med. Utan plastbit har jag bara ditt ord och det är inte gott nog för mig. Men är du yrkesdykare ser jag inte problemet. Då har du ju cert, ett yrkescert.

 

[Snubbelfot]

Det jag kan se som ett konkret problem är att en hel del dykjobb är ensamdyk, och jag är osäker på var kunskaps- och utbildningsnivån ligger ifråga om rescue. Det är en sak att ta hand om sig själv, en annan att ta hand om sig själv och någon annan.

(Sen hindrar förstås inte ett formellt utbildningsbevis/certifikat att innehavaren är en omdömeslös tokfan utan självinsikt, jag råkade på en sådan i Thailand. )

 

[avslutat medlemskap]

Men är du yrkesdykare ser jag inte problemet. Då har du ju cert, ett yrkescert.

Nix, på den tiden när jag höll på som mest aktivt så var det inte så noga, det var typ "lös problemet, fan kan du komma imorgon för ordinarie dykaren är sjukskriven och får vi inte klart så blir det böter". Det förekom mycket sk. "cowboydykning" där även folk utan vana
dök på jobb när det gällde enklare grejer.

Den som lärde upp mig hade genomgått marinens dykeriskola innan han startade eget, jobbat utomlands med bärgningsdykning mm. så jag kan nog säga att jag hade en bra lärare som dessutom var min bästa vän. Enda ledordet som gäller när det gäller dykning är "dyk inte över din förmåga och säkerheten först" och det håller jag stenhårt på samt att jag varit inblandad i div. säkerhetsarbete och konstruktioner för djuphavsdykning så kom inte och påstå att jag sitter här och svamlar. Vet du förresten vem som konstruerade dom första manschettringarna för torrhandskar? Här är prototypen, tillverkad på 80-talet för Nordsjödykarna.

 

[avslutat medlemskap]

.

(Sen hindrar förstås inte ett formellt utbildningsbevis/certifikat att innehavaren är en omdömeslös tokfan utan självinsikt, jag råkade på en sådan i Thailand. )

En sån har jag också träffat på fast på ett jobb, han skulle prompt besikta det jag gjort med egna dykargrejer och höll på att dränka sig när han fastnade i formen bland alla formstag och all armering med sina tuber. På en sån plats dyker man INTE med nåt på ryggen, det var tillräckligt trång att dyka med bantamsele (blysele som väger 25 kilo) och slang.