Att gå till Kina

[lilla_mamma]

Jag var på BB-kurs i helgen, och fick massor med inspiration och saker att tänka på. Jag skulle vilja tacka er Bukefalister som var med för era "uppvisningar" eller vad man ska kalla det. Som BB så riktigt påpekade måste man veta vad man har för mål, och det har jag en mycket bättre uppfattning om efter helgens intryck.

Min kompis gjorde en så träffande liknelse. Tänk dig att någon säger "kom, vi går till Kina". Kul, tycker man och börjar knalla. Men så får man se en karta, och inser plötsligt hur långt det faktiskt är. Men jag tycker det är bättre att veta hur långt det är, än att vara i Skövde och tro att man har kommit halvvägs.

 

[Carmenzita]

Du glömde en viktig detalj - vet man bara att man är i Skövde är mkt vunnet. MÅnga tränare begär att man ska komma till Kina, men bryr sig inte om att ta reda på var ekipaget befinner sig från början. Vägbeskrivningen skiljer sig ju lite om man bor i Skövde eller i Shanghai...

 

[knyttet]

Och många ryttare har bara sett "målet" -den färdigutbildade hästen. De har ingen aning var de ska börja med sin egen häst och hur ridningen får lov att se ut på vägen till målet. Delmål är nog så viktigt, annars tappar man bort sig själv och hästen i jagandet mot det ouppnåeliga.

För de som varit på kurs för CD, så tänk på moroten i grönsakslandet...

 

[Carmenzita]

Exakt. Som min tränare brukar säga: vägen till målet är inte alltid samma som målet. Dvs det kan se fult ut ibland, ibland ser det ut som om man går bakåt, den optimala formen varierar under utbildningen osv. Det är synd att det är så många som stirrar sig blinda på en idealbild... Men kunskapen är väl inte högre helt enkelt.

 

[knyttet]

Precis!

 

[Alzao]

detta kan jag bara skriva under på!

 

[true_blue]

Ja, och så måste man tänka på Columbus som skulle till Indien men fann Amerika.
Om man följer någon - och våra mål är helt olika i verkligheten även om de kallas samma sak. Det kan vara en trevlig upplevelse men också en mardrömslik./T_B

 

[Jessica]

Jag har sett många ryttare som bara har sett hur målet (den färdigutbildade hästen) ser ut och som tar sitt outbildade halvblod/varmblod/kallblod mm och tror att om man bara håller tillräckligt i tygeln och driver tillräckligt med skänkel/sits så går hästen som den ska.

De tror alltså att hästen automatiskt ska gå i rätt form bara man trycker på rätt knappar.

Det är sorgligt att se dessa ryttares och hästars frustration över att inte få till det och de vet ju inte att de har hoppat över hela utbildningstrappan.

mvh Jessica

 

[Scata]

Kul jämförelse som lilla_mamma kom med, men ditt tillägg var verkligen pricken över i...
//Scata

 

[Erikan]

Hej,

Jag var oxå på den kursen och jag kände att jag fick supermycket inspiration. Ville bara hem och rida!

Bra liknelse din kompis gjorde!

 

[Jegra]

Bra analogi!

Jag tror på att ha en resplan, men samtidigt bör den nog inte vara för detaljerad, för då missar man lätt den där lilla omvägen som visade på de verkligt fantastiska sevärdheterna som ofta finns där alldeles utanför turiststråken...

Sen tycker jag det är orättvist ( ) att flera bukefalister var där och som man inte fick veta vilka ni var - nyfiken ju! Vi som rider har ju lite svårt att vara anonyma.

 

[ang]

Hakar på - verkligen tänkvärda inlägg in i det sista.

Jegra, dig hoppas jag få se på Gävle Ridakademis Akademiska dagar, för visst skall du vara med där eller har jag virrat bort mig nu?!

 

[Jegra]

Jajemän, jag och Rajen kommer vara med i år också. :-)

Analogier är ofta bra att använda för att se saker ur ett nytt perspektiv... Jag gillar sånt.

 

[ang]

Så spännande!
Högst förmodligt kommer jag bara som åskådare, men kanske, kanske kan jag vara riktigt fotfolk. En frågvis sådan.

 

[Rikkan]

de vet ju inte att de har hoppat över hela utbildningstrappan.

Eller ignorerat hästens begränsningar och tiden som behövs för att utvecklas?

 

[Erikan]

Hej hopp,

Vi kanske skulle ha namnskyltar med våra Bukefalos-namn . *skojar bara*.
Skämt åsido, det känns lite skumt egentligen att veta vilka folk är genom Internet och sen när man ser dem i verkligheten då vet man liksom inte om man ska presentera sig eller inte. Är det bara jag som tycker så?

 

[lilla_mamma]

"Och många ryttare har bara sett "målet" -den färdigutbildade hästen. De har ingen aning var de ska börja med sin egen häst och hur ridningen får lov att se ut på vägen till målet."

Usch, ja. Det är just därför det var så bra att det var med folk i alla möjliga utbildningsnivåer, och hästar med väldigt olika förutsättningar. Visst är det häftigt att se sluta i terre-a-terre, men det som gav mig mest var de ekipage som låg ungefär där jag själv befinner mig. Då känns det på något sätt som om vägen faktiskt går att gå på, även för lilla mig.

Sedan fick jag en annan insikt som faktiskt tål att tänka på, och som kopplar till en annan tråd här för någon vecka sedan. Den där grå med jättelånga benen, som såg ut som om den ibland inte riktigt visste var marken var någonstans, den skulle jag vilja ha. Den verkade jättetrevlig och kul att jobba med. Vilket förmodligen betyder att jag VILL ha problem, fast jag inte har insett det förut.

 

[Jegra]

Nä du är nog inte ensam om det. Men egentligen är det ju bara tt kliva fram och säga "Hej, det är jag som är Erikan på Bukefalos." när man känner igen någon. Fast det är lätt att tänka sig så här, och svårare att genomföra i praktiken. :-)

 

[Gottfrid]

Ni behöver inte vara oroliga att stolpa fram till Jegra och presentera er med ert nick....hon är inte farlig trots att hon påstår att hon är ond ibland .

 

[svea]

Jag bits inte heller