Att göra upp med sina föräldrar

Tänkte uppdatera lite hur det har gått för oss med simlektionerna!

Första veckan var den stora utmaningen att ens komma iväg. Lektionerna är tidigt lördag morgon och sonen är inte precis någon morgonmänniska. Det var utbrott och barrikadera sig på rummet, slutade med att vi fick ta till hot för att få ut honom vilket inte kändes toppen men desperate times osv. Jag försöker vara ödmjuk inför det faktum att jag inte är någon perfekt förälder, men jag gör verkligen så gott jag kan i dessa väldigt utmanande tider.

Väl på G till simhallen fick han dock upp peppen och första lektionen gick ändå bra, han var med gruppen och gjorde vad instruktören sa osv.

Sen har det gått utför...

Lektionen därpå skulle dom vara i den djupare delen av bassängen och där var sonen inte bekväm. Han fick en kallsup, gick upp och vägrade gå i bassängen något mer. Ingen ansträngning gjordes från instruktörens sida att få i honom igen mer än ett "vill du inte vara med?" Jag lyckades till slut få honom att gå i den grundare delen.

Sedan har han varit sjuk och det har varit sportlov, och nu i lördags var det alltså dags efter två veckors uppehåll igen. Peppen var sas inte skyhög, men iväg kom vi iaf. Nu var vår lärare sjuk så gruppen var ihopslagen med en annan. Ny, något mer engagerad lärare som ändå såg honom och försökte få honom med på det som övriga gruppen övade på. Men också såg hur extremt stressad och spänd sonen är, så la ribban på en rimlig höjd. Men han är alltså inte vår ordinarie lärare. Känns inte riktigt som att det här formatet funkar för sonen, det blir för stojigt och stimmigt och han är på helspänn. Väldigt svårt att lära sig simma när man är så spänd tänker jag.

Vi har dock blivit uppmanade att inte lägga ner det här projektet då det kan få andra oönskade effekter (ur ett KBT-perspektiv är det ju rätt så kontraproduktivt att ständigt undvika situationer som man är rädd för), men har helt gett upp tanken på att han kommer lära sig simma på vanlig simskola. Utan ser det mer som just exponeringsträning.

Frågan är dock, var kan ett barn som mitt faktiskt lära sig att simma? Finns det några "special-simskolor" för barn med extrem vattenrädsla? Han är inte jätteförtjust i att duscha heller bör tilläggas, och väldigt rädd för att få vatten i öron, ögon, ansikte.
 
Tänkte uppdatera lite hur det har gått för oss med simlektionerna!

Första veckan var den stora utmaningen att ens komma iväg. Lektionerna är tidigt lördag morgon och sonen är inte precis någon morgonmänniska. Det var utbrott och barrikadera sig på rummet, slutade med att vi fick ta till hot för att få ut honom vilket inte kändes toppen men desperate times osv. Jag försöker vara ödmjuk inför det faktum att jag inte är någon perfekt förälder, men jag gör verkligen så gott jag kan i dessa väldigt utmanande tider.

Väl på G till simhallen fick han dock upp peppen och första lektionen gick ändå bra, han var med gruppen och gjorde vad instruktören sa osv.

Sen har det gått utför...

Lektionen därpå skulle dom vara i den djupare delen av bassängen och där var sonen inte bekväm. Han fick en kallsup, gick upp och vägrade gå i bassängen något mer. Ingen ansträngning gjordes från instruktörens sida att få i honom igen mer än ett "vill du inte vara med?" Jag lyckades till slut få honom att gå i den grundare delen.

Sedan har han varit sjuk och det har varit sportlov, och nu i lördags var det alltså dags efter två veckors uppehåll igen. Peppen var sas inte skyhög, men iväg kom vi iaf. Nu var vår lärare sjuk så gruppen var ihopslagen med en annan. Ny, något mer engagerad lärare som ändå såg honom och försökte få honom med på det som övriga gruppen övade på. Men också såg hur extremt stressad och spänd sonen är, så la ribban på en rimlig höjd. Men han är alltså inte vår ordinarie lärare. Känns inte riktigt som att det här formatet funkar för sonen, det blir för stojigt och stimmigt och han är på helspänn. Väldigt svårt att lära sig simma när man är så spänd tänker jag.

Vi har dock blivit uppmanade att inte lägga ner det här projektet då det kan få andra oönskade effekter (ur ett KBT-perspektiv är det ju rätt så kontraproduktivt att ständigt undvika situationer som man är rädd för), men har helt gett upp tanken på att han kommer lära sig simma på vanlig simskola. Utan ser det mer som just exponeringsträning.

Frågan är dock, var kan ett barn som mitt faktiskt lära sig att simma? Finns det några "special-simskolor" för barn med extrem vattenrädsla? Han är inte jätteförtjust i att duscha heller bör tilläggas, och väldigt rädd för att få vatten i öron, ögon, ansikte.
Kan ni backa till en lek och plask-grupp? Min dotter fick gå en termin sånt eftersom hon var väldigt rädd för att få vatten i ansiktet.
 
Kan ni backa till en lek och plask-grupp? Min dotter fick gå en termin sånt eftersom hon var väldigt rädd för att få vatten i ansiktet.
Ja, alltså vi rådgjorde på förhand med SLS och då rekommenderade dom denna gruppen. Rena lek och plaskgrupper är han dessvärre för gammal för, han fyller 8 i år. Tror det sociala stigmat att vara i en grupp med småbarn skulle vara väldigt jobbigt för honom också.
 
Tänkte uppdatera lite hur det har gått för oss med simlektionerna!

Första veckan var den stora utmaningen att ens komma iväg. Lektionerna är tidigt lördag morgon och sonen är inte precis någon morgonmänniska. Det var utbrott och barrikadera sig på rummet, slutade med att vi fick ta till hot för att få ut honom vilket inte kändes toppen men desperate times osv. Jag försöker vara ödmjuk inför det faktum att jag inte är någon perfekt förälder, men jag gör verkligen så gott jag kan i dessa väldigt utmanande tider.

Väl på G till simhallen fick han dock upp peppen och första lektionen gick ändå bra, han var med gruppen och gjorde vad instruktören sa osv.

Sen har det gått utför...

Lektionen därpå skulle dom vara i den djupare delen av bassängen och där var sonen inte bekväm. Han fick en kallsup, gick upp och vägrade gå i bassängen något mer. Ingen ansträngning gjordes från instruktörens sida att få i honom igen mer än ett "vill du inte vara med?" Jag lyckades till slut få honom att gå i den grundare delen.

Sedan har han varit sjuk och det har varit sportlov, och nu i lördags var det alltså dags efter två veckors uppehåll igen. Peppen var sas inte skyhög, men iväg kom vi iaf. Nu var vår lärare sjuk så gruppen var ihopslagen med en annan. Ny, något mer engagerad lärare som ändå såg honom och försökte få honom med på det som övriga gruppen övade på. Men också såg hur extremt stressad och spänd sonen är, så la ribban på en rimlig höjd. Men han är alltså inte vår ordinarie lärare. Känns inte riktigt som att det här formatet funkar för sonen, det blir för stojigt och stimmigt och han är på helspänn. Väldigt svårt att lära sig simma när man är så spänd tänker jag.

Vi har dock blivit uppmanade att inte lägga ner det här projektet då det kan få andra oönskade effekter (ur ett KBT-perspektiv är det ju rätt så kontraproduktivt att ständigt undvika situationer som man är rädd för), men har helt gett upp tanken på att han kommer lära sig simma på vanlig simskola. Utan ser det mer som just exponeringsträning.

Frågan är dock, var kan ett barn som mitt faktiskt lära sig att simma? Finns det några "special-simskolor" för barn med extrem vattenrädsla? Han är inte jätteförtjust i att duscha heller bör tilläggas, och väldigt rädd för att få vatten i öron, ögon, ansikte.

Jag var inte utåtagerande som din son men totalt livrädd för vatten pga att jag hamnade under ytan i en grund bassäng med skolan och fick en rejäl kallsup (lägg sedan till att jag var ett extremt ängsligt barn). Det löstes genom att jag fick simlektioner av min kusin när det inte var mycket folk i simhallen (jag kommer inte ihåg men han kan ha haft någon temporär anställning som värd då, det är så himla länge sedan).

Går det att arrangera "privatlektioner" för honom på något sätt?

Edit: Min rädsla för att rida löstes på samma sätt, pappa och moster kände ägarna på Svedens ponnyklubb så vi fick låna en ponny privat och så hade moster lektioner för mig :heart
 
Tänkte uppdatera lite hur det har gått för oss med simlektionerna!

Första veckan var den stora utmaningen att ens komma iväg. Lektionerna är tidigt lördag morgon och sonen är inte precis någon morgonmänniska. Det var utbrott och barrikadera sig på rummet, slutade med att vi fick ta till hot för att få ut honom vilket inte kändes toppen men desperate times osv. Jag försöker vara ödmjuk inför det faktum att jag inte är någon perfekt förälder, men jag gör verkligen så gott jag kan i dessa väldigt utmanande tider.

Väl på G till simhallen fick han dock upp peppen och första lektionen gick ändå bra, han var med gruppen och gjorde vad instruktören sa osv.

Sen har det gått utför...

Lektionen därpå skulle dom vara i den djupare delen av bassängen och där var sonen inte bekväm. Han fick en kallsup, gick upp och vägrade gå i bassängen något mer. Ingen ansträngning gjordes från instruktörens sida att få i honom igen mer än ett "vill du inte vara med?" Jag lyckades till slut få honom att gå i den grundare delen.

Sedan har han varit sjuk och det har varit sportlov, och nu i lördags var det alltså dags efter två veckors uppehåll igen. Peppen var sas inte skyhög, men iväg kom vi iaf. Nu var vår lärare sjuk så gruppen var ihopslagen med en annan. Ny, något mer engagerad lärare som ändå såg honom och försökte få honom med på det som övriga gruppen övade på. Men också såg hur extremt stressad och spänd sonen är, så la ribban på en rimlig höjd. Men han är alltså inte vår ordinarie lärare. Känns inte riktigt som att det här formatet funkar för sonen, det blir för stojigt och stimmigt och han är på helspänn. Väldigt svårt att lära sig simma när man är så spänd tänker jag.

Vi har dock blivit uppmanade att inte lägga ner det här projektet då det kan få andra oönskade effekter (ur ett KBT-perspektiv är det ju rätt så kontraproduktivt att ständigt undvika situationer som man är rädd för), men har helt gett upp tanken på att han kommer lära sig simma på vanlig simskola. Utan ser det mer som just exponeringsträning.

Frågan är dock, var kan ett barn som mitt faktiskt lära sig att simma? Finns det några "special-simskolor" för barn med extrem vattenrädsla? Han är inte jätteförtjust i att duscha heller bör tilläggas, och väldigt rädd för att få vatten i öron, ögon, ansikte.
Ger den bättre instruktören privatlektioner? Det kanske skulle vara värt pengarna i så fall. Så kunde ni eventuellt också vara med i vattnet en stund innan, i en del där barnet fortfarande känner att hen har kontroll, och sen blir det en stunds träning med instruktör, och sen kanske lite plask igen.

Edit: Tvåa på bollen. Jag lärde mig åka skidor på det sättet, @athena_arabians 😊
 
Ger den bättre instruktören privatlektioner? Det kanske skulle vara värt pengarna i så fall. Så kunde ni eventuellt också vara med i vattnet en stund innan, i en del där barnet fortfarande känner att hen har kontroll, och sen blir det en stunds träning med instruktör, och sen kanske lite plask igen.

Edit: Tvåa på bollen. Jag lärde mig åka skidor på det sättet, @athena_arabians 😊
Ja alltså, jag bör nog kolla upp detta känner jag!
 
Ger den bättre instruktören privatlektioner? Det kanske skulle vara värt pengarna i så fall. Så kunde ni eventuellt också vara med i vattnet en stund innan, i en del där barnet fortfarande känner att hen har kontroll, och sen blir det en stunds träning med instruktör, och sen kanske lite plask igen.

Edit: Tvåa på bollen. Jag lärde mig åka skidor på det sättet, @athena_arabians 😊

Slalomskidor lärde jag mig genom att försöka undvika havrekärvarna på åkern nedanför backen (pappa hann inte ta in alla). Det gick väl sådär :angel: men jag blev inte rädd iaf :laugh:
 
Sonens mormor går i pension nu i juni och har sagt att hon kan ta över simundervisningen då. Hon har ju lärt mig att simma när jag var liten, samt faktiskt även min vattenrädda kompis så helt opedagogisk är hon nog inte, och framför allt så är hon ju en trygg person. Tills dess gäller det väl bara att härda ut med simskolan I guess, helgerna blir ju lite pajade av detta (svårt att somna redan fredag kväll för han vill inte vakna till lördag morgon... :() men har gjort så att vi går och fikar på ett fik han gillar efter varje lektion och har lite mystid ihop.

Har också mailat simskolan och förklarat läget lite, så inväntar svar från dom nu.
 
Bör också tilläggas att barnen belönas med "fri lek" i slutet av lektionen, vilket sonen hatar :meh: Han bara står och ser så sjukt awkward ut medan dom andra hoppar och plaskar.

Men är det en så bra idé att härda ut med simskolan då? Om ni ändå har en annan plan för att lära honom att simma. Gör det mer nytta än skada?

En jag känner har jobbat på skola länge (fritidspedagog) och har följt med många 8-åringar att simma med skolan. De som är allra svårast att lära att simma är de som är rädda. Ju räddare, desto svårare. Hon har berättat att nån har fått ha på sig flytväst för att våga vara i bassängen och sen har de (simläraren) tagit det successivt därifrån. Men det kräver, tror jag, en person som vet vad de gör och som vet när man kan pusha barnet och när man ska låta bli.
 
Bör också tilläggas att barnen belönas med "fri lek" i slutet av lektionen, vilket sonen hatar :meh: Han bara står och ser så sjukt awkward ut medan dom andra hoppar och plaskar.
Hatade också den där fria leken som bara var kaosigt plask och stänk och skrik. :cry:

Är det ett alternativ att ordna så han går upp innan det börjar och går till er fikasstund istället, eller uppfattar han det som stigmatiserande och exkluderande att skiljas/skilja sig från gruppen då?
 
Men är det en så bra idé att härda ut med simskolan då? Om ni ändå har en annan plan för att lära honom att simma. Gör det mer nytta än skada?

En jag känner har jobbat på skola länge (fritidspedagog) och har följt med många 8-åringar att simma med skolan. De som är allra svårast att lära att simma är de som är rädda. Ju räddare, desto svårare. Hon har berättat att nån har fått ha på sig flytväst för att våga vara i bassängen och sen har de (simläraren) tagit det successivt därifrån. Men det kräver, tror jag, en person som vet vad de gör och som vet när man kan pusha barnet och när man ska låta bli.
Jag tänker att vi ändå ger det några lektioner till. Han har ju ändå bara varit där 3 gånger, och vår psykologkontakt har uppmanat oss att kämpa vidare med detta eftersom det är en liten del i ett större grundproblem, som är hans undvikande beteende.
 
Hatade också den där fria leken som bara var kaosigt plask och stänk och skrik. :cry:

Är det ett alternativ att ordna så han går upp innan det börjar och går till er fikasstund istället, eller uppfattar han det som stigmatiserande och exkluderande att skiljas/skilja sig från gruppen då?
Han går lite i och ur bassängen som han vill, så han har gått upp när han tycker det plaskas för mycket. Tror liksom att han har kommit förbi det där vad andra ska trycka om honom just i detta sammanhanget, annars är han ganska brydd om sånt också. Men här är det lite skitsamma upplever jag det som.
 
Den förhatliga simningen. Min son hade extremt svårt att lära sig simma. Han tillhörde de där få eleverna som fick gå i simskola både i andra klass och i fjärde när han fortfarande inte kunde simma. Han sjönk. Han var inte rädd för vatten däremot. När simprovet i femman skulle göras gjorde han det precis på vippen att det gick, han fick göra det vid ett annat tillfälle och med en vuxen på sidan av i bassängen. Han klarade det men var fysiskt sjuk efteråt - migrän och feber - jag är säker på att det berodde på anspänningen och inget annat. I sjunde eller åttonde klass skulle det göras igen men med högre krav även då fick han göra det ensam utan att ha hela årskursen som "hejade" på.
 
Har fått svar från simskolan att det är ok att jag närvarar vid lektionerna och att dom ska informera berörda instruktörer om situationen, så känner mig lite lugnare i det iaf.

Igår var en bättre dag, vi hade några ordentliga sammandrabbningar i helgen jag och sonen och kände mig mer eller mindre som en gammal trasa hela gårdagen på jobbet, men sen kom sonens bästis över på lek efter fritids och jag lyckades navigera i dom problem som uppstod under kvällen på ett sätt som förbluffade till och med mig själv. Det kan vara enkelt också, ibland.
 
Tänkte uppdatera lite hur det har gått för oss med simlektionerna!

Första veckan var den stora utmaningen att ens komma iväg. Lektionerna är tidigt lördag morgon och sonen är inte precis någon morgonmänniska. Det var utbrott och barrikadera sig på rummet, slutade med att vi fick ta till hot för att få ut honom vilket inte kändes toppen men desperate times osv. Jag försöker vara ödmjuk inför det faktum att jag inte är någon perfekt förälder, men jag gör verkligen så gott jag kan i dessa väldigt utmanande tider.

Väl på G till simhallen fick han dock upp peppen och första lektionen gick ändå bra, han var med gruppen och gjorde vad instruktören sa osv.

Sen har det gått utför...

Lektionen därpå skulle dom vara i den djupare delen av bassängen och där var sonen inte bekväm. Han fick en kallsup, gick upp och vägrade gå i bassängen något mer. Ingen ansträngning gjordes från instruktörens sida att få i honom igen mer än ett "vill du inte vara med?" Jag lyckades till slut få honom att gå i den grundare delen.

Sedan har han varit sjuk och det har varit sportlov, och nu i lördags var det alltså dags efter två veckors uppehåll igen. Peppen var sas inte skyhög, men iväg kom vi iaf. Nu var vår lärare sjuk så gruppen var ihopslagen med en annan. Ny, något mer engagerad lärare som ändå såg honom och försökte få honom med på det som övriga gruppen övade på. Men också såg hur extremt stressad och spänd sonen är, så la ribban på en rimlig höjd. Men han är alltså inte vår ordinarie lärare. Känns inte riktigt som att det här formatet funkar för sonen, det blir för stojigt och stimmigt och han är på helspänn. Väldigt svårt att lära sig simma när man är så spänd tänker jag.

Vi har dock blivit uppmanade att inte lägga ner det här projektet då det kan få andra oönskade effekter (ur ett KBT-perspektiv är det ju rätt så kontraproduktivt att ständigt undvika situationer som man är rädd för), men har helt gett upp tanken på att han kommer lära sig simma på vanlig simskola. Utan ser det mer som just exponeringsträning.

Frågan är dock, var kan ett barn som mitt faktiskt lära sig att simma? Finns det några "special-simskolor" för barn med extrem vattenrädsla? Han är inte jätteförtjust i att duscha heller bör tilläggas, och väldigt rädd för att få vatten i öron, ögon, ansikte.
Hur djup är djupare delen av bassängen? De bottnar?

Tycker det låter lite annorlunda jämfört med sonens simskola som hade mycket lek och lär kring försiktigt skvätta vatten osv. Tex varje session började och slutade med -skvätta vatten och läraren frågade pytte, lite eller mycket skvätt? där pytte vara knappt så det nådde barnet. Det var ett barn som var ännu mer orolig än även det och han hade sin mamma med baddräkt med sig och körde lite special. (dvs tror det är rätt att försöka, även om det tar längre tid.)

Men jag tror jag sett simskola -vattenvana inte ren simning som förstadium. Sedan kanske privatlektion finns på vissa orter (inte vår).

https://www.smartasaker.se/sv/swimf...MIvs3-8Ju4_QIVy49oCR0sGQjjEAQYASABEgIbLPD_BwE denna är fin. (mitt barn hade :))
 
Senast ändrad:
Hur djup är djupare delen av bassängen? De bottnar?

Tycker det låter lite annorlunda jämfört med sonens simskola som hade mycket lek och lär kring försiktigt skvätta vatten osv. Tex varje session började och slutade med -skvätta vatten och läraren frågade pytte, lite eller mycket skvätt? där pytte vara knappt så det nådde barnet.

Men jag tror jag sett simskola -vattenvana inte ren simning som förstadium. Sedan kanske privatlektion finns på vissa orter (inte vår).
Sonen bottnar absolut i den djupare delen, vattnet når till bröstkorgen ungefär. Sen finns det ju yngre och mindre förmågor i gänget och där är det väl lite mera gränsfall. Dom har ju dock dynor på vid behov.

Det är mycket plask och lek och sånt också. Typ "testa att doppa ett öra", bubbla med munnen i vattnet osv. Känns dock bara som att sonen blir provocerad av sånt "trams", dels pga att han tycker det är väldigt obehagling och i hans värld onödigt eftersom han inte ser att det hjälper honom närmare slutmålet, dvs lära sig simma. Jag tror inte han ser att plaskandet och tramset är sas en del av resan mot slutmålet, men det kanske vore en idé att prata med honom om just det.
 
Sonen bottnar absolut i den djupare delen, vattnet når till bröstkorgen ungefär. Sen finns det ju yngre och mindre förmågor i gänget och där är det väl lite mera gränsfall. Dom har ju dock dynor på vid behov.

Det är mycket plask och lek och sånt också. Typ "testa att doppa ett öra", bubbla med munnen i vattnet osv. Känns dock bara som att sonen blir provocerad av sånt "trams", dels pga att han tycker det är väldigt obehagling och i hans värld onödigt eftersom han inte ser att det hjälper honom närmare slutmålet, dvs lära sig simma. Jag tror inte han ser att plaskandet och tramset är sas en del av resan mot slutmålet, men det kanske vore en idé att prata med honom om just det.
Jo absolut, så han ser meningen med det att det är en skill inte en lek. Jag tyckte det var oerhört pedagogiskt och fint hur de gjorde det med vattenvanan.

Hm sedan upptäckte jag att mitt barn var oerhört lättmotiverat av märken... när han var 9-10 ville vi gå seglarskola och han var tvungen att kunna simma 200 meter, vilket var väldigt långt och kämpigt och vi gjorde det tillsammans, vardagkväll, i en bassäng som var väldigt tråkig och vuxen och väldigt väldigt tom (ett utsatt område så bara vi vågade oss förbi sekuritasvakterna och allt klockan 18:30 :D, inte ett barn, knappt en dam utom badvakten i sikte). Mycket lungt.

Nåja poängen var (förutom att det inte var alls stojigt vilket var halva tipset) att man kan få ett fint märke om man kan doppa hakan i vattnet och blåsa...

För att inte tala om guldbläckfisken man kan få om man simmar fem meter.

Nu kunde mitt barn simma en längd i alla fall men vi körde på med relevanta märken som mål och började med silverfisken 25 meter och hade guldfisken som mål nästa gång osv. (ok extra kostnad förutom bassängavgiften då, men fördelen med stans dekigaste bassäng var som sagt att den inte bara var lugnast utan även billigast.)

Sedan ytterligare ett tips, ibland på sommaren händer det att folk med egen bassäng i villaområden håller simlektioner, eller att det finns simskola i sjö.

btw, vet du om simskolan du går lär ut crawl eller bröstsim? crawl är ju mer modernt, vanligare och lättare att lära sig, men jag tror man måste ha huvudet i vattnet mer... vi gick bröstsim för jag känner mig traditionell och det ska tydligen vara det bästa om man faller överbord enligt ngt simsällskap.
 
Måste uppdatera lite hur det gick nu i lördags! Jag hade ju skickat ett mail till simskolan angående sonens situationen och när vi kom hade dom bestämt att dela av simbassängen på längden istället för bredden så det fanns en grund och en mindre grund del för båda grupperna. Sen verkade det som att dom satt in n extra resurs enkom för sonens skull; officiellt var det dock en annan förklaring till varför dom var två instruktörer i sonens grupp. Men han hade en ”egen” simlärare som var med honom hela lektionen och gav 100%. Han pushade sonen en del men såg även när det var läge att backa, men fick stora förtroenden som att hålla i sonen när han försökte flyta och lyckades t.o.m. få honom att hoppa i från kanten på den ”djupa”(!!) delen.

Vet dock inte hur det blir nästa vecka, om detta var en tillfällighet eller om han kommer finnas med som ett stöd och en resurs i gruppen fler gånger.
 

Liknande trådar

Relationer OBS! vet att svaret på frågan i rubriken är nej, men hela min situation känns så absurd. Pepp önskas. OBS 2! Skriver anonymt då jag ej...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 019
Senast: Angel
·
Småbarn Jag vet inte riktigt vad mitt syfte med tråden är, kanske mest söka stöd, höra om andra med liknande barn, få veta hur utvecklingen ser...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
11 342
Senast: Emtherlia
·
Juridik & Ekonomi Är det ens möjligt att stämma/få skadestånd från myndighet? Jag ska försöka berätta så bra det går utan att avslöja för mycket, vill...
Svar
4
· Visningar
3 419
Senast: Grazing
·
L
  • Artikel
Dagbok Idag har varit en till ganska jobbig dag men inte sååå dålig som några har varit nu. Men inte bra heller. Men iallafall så läkaren har...
Svar
11
· Visningar
1 601
Senast: Luff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Jättehungrig katt
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp