att gradera smärta enligt vårdens smärtskala

[ameo]

Fortsättning på påbörjad diskussion om smärta/smärtskala osv, från nyhetstråd.
Lägger in citat på tidigare kommentarer, så kan vi fortsätta här.

Jag funderar också på om min egen oförmåga till bedömning av smärta på den 10-gradiga skalan är påverkat av detta. Jag menar, vad är en 10a? Jag har haft jävligt ont några gånger (typ så det nästan svartnar för ögonen), men när är det "det värsta man kan tänka sig"? Kan det bli ännu värre än så, liksom?

Min 10:a var när jag föll genom ett golv och landade på en balk och slog av revbenen. Jag höll på svimma av smärtan, blev genomsvettig över hela kroppen och var tvungen att sätta mig ner när det svartnade för ögonen, det var värre än när jag blev avkastad, slog huvudet i en sten och sedan studsade så jag slog i pannan och fick sys och skadade höften så jag inte kunde ligga på den sidan på en månad.

Då kunde jag inte höra vad den andra tjejen sa för att det susade så i öronen och det tog en halvtimme att rida tillbaka genom skogen med blodet rinnande nerför mig, hästen och utrustningen.. När jag slog av revbenen var min kollega livrädd att jag skulle svimma när jag höll på börja gråta, utan att göra det. Efter att jag fått sätta mig några gånger för att inte tuppa av kunde jag fullfölja jobbet, men inte tack vare honom.

Inte kallade jag på ambulans när jag höll på bli ihjälsparkad utan lyckades köra till närmsta tunnelbana där exet hämtade mig för att köra till akuten. Klar att jag bara sjåpade mig som brorsan med ex påstod när jag hade brutit benet efter jag ramlat av och sökte vård två dagar senare.

Jag vill se den läkarn åka på så mycket spö som vi andra tagit och sedan yttra sig.

Håller med. Skulle inte säga att det var en 10a när jag krossade två ryggkotor. Däremot så var det som att en varningslampa tändes i hjärnan. Och jag visste direkt att "nu gick något sönder på riktigt". Men ont? Det gjorde det inte förens jag försökte resa på mig. Och sedan när ambulanspersonalen ville att jag skulle ha raka ben (och ändra läget på kotorna...), men annars? Inte direkt alltså.

Jag hade sagt en 0-2a emellanåt, och kanske en 5-6a ibland, det gick i vågor, och det var väldigt sällan det ens var så illa. Utom just när de ville att jag skulle räta ut benen - då var det nog 8-9? Svårt att säga, kom plötsligt och försvann lika fort.

Det där fick jag en aha-upplevelse när jag pratade med en sjukgymnast om artrosen jag har i ett knä. Jag tänker mig 10 som att utstå medeltida tortyr, och så stegar man ner därifrån. Jag sa att jag låg på en fyra, någon gång på en femma. Då vaknade jag på nätterna av smärta, trots värktabletter, jag tyckte det var en rimlig bedömning. Sen hör jag att man kan träna upp till en femma eller sexa på smärtskalan - och jag blev chockad. Det GÅR ju inte i min skala! När vi pratat ett tag insåg jag att min skala låg helt skevt jämfört hur vården ser på det.

Det var första gången jag hört någon annan definition på smärtskalan än att 10 ska vara den värsta smärtan man kan tänka sig, så det är vad jag har utgått ifrån.

 

[Milosari]

Vad är 10 då? Jag tänker att man upplever olika smärttillstånd olika. Jag har haft njurbäckeninflammation två gånger, klart det gjorde ont men inte outhärdligt. Noll huvudvärk av nästan 40 graders feber. Andra har beskrivit det som fruktansvärt, en bekant fick morfin och måste ha varit svårt drabbad. För mig var förlossningen typ 15 på skalan, utmattning efter 3 dygn dödade all min motståndskraft, för andra är det klart överkomligt. För mig var brutna revben besvärligt, oväntat ont men absolut inte 10. För andra är det brutal smärta efter några dagar.

 

[Hazel]

Det rimligaste jag har hört är att 10 är när man inte fungerar längre, man gråter eller skriker eller svimmar, jag tror den här känslan många har att 10 inte går att uppnå egentligen gör mer skada än nytta för vården. Jag hade tarmvred i helgen och hade nån frågat hade jag sagt det va 10 även om det gör mer ont att bli skjuten eller få krossade ben

 

[Mia_R]

Vad är 10 då? Jag tänker att man upplever olika smärttillstånd olika. Jag har haft njurbäckeninflammation två gånger, klart det gjorde ont men inte outhärdligt. Noll huvudvärk av nästan 40 graders feber. Andra har beskrivit det som fruktansvärt, en bekant fick morfin och måste ha varit svårt drabbad. För mig var förlossningen typ 15 på skalan, utmattning efter 3 dygn dödade all min motståndskraft, för andra är det klart överkomligt. För mig var brutna revben besvärligt, oväntat ont men absolut inte 10. För andra är det brutal smärta efter några dagar.

Du utgår ifrån dig själv och ingen annan, en 10 är den värsta smärta du upplevt. För min del är allt under balken under 10, innan dess var det nog när jag slog huvudet i stenen eller trodde jag brutit ryggen Trafikolyckan när jag blev påkörd eller när jag körde av vägen och frontade ett träd och bröt fem revben gjorde mig inte svimfärdig, så de hamnar nog på en 9:a.

 

[Guldaskig]

Intressant ämne! Jag jobbar i vården och använder VAS-skalan dagligen, det är svårt att skatta sin smärta men är ändå ett väldigt bra verktyg för oss i de flesta fall. I mitt jobb hjälper den mig hur mycket och vilken sorts smärtlindring jag ska ge patienten.

Vi brukar säga att 3-4 är hanterbar smärta, upplever att det hjälper många att skatta smärtan bättre än om man förklarar att 1=ingen smärta och 10=värsta du kan tänka dig.

Vissa kanske nästan aldrig har haft ont och har svårt att förhålla sig till den värsta tänkbara smärtan. Vissa upplevs mer smärttåliga än andra och olika saker gör säkert olika ont på människor.

Men det är som sagt inte helt enkelt, det är väldigt svårt när patienten säger 9-10 och har helt normalt blodtryck, normal puls och ligger och slumrar till… Men man kan ju ändå inte ta ifrån patienten att för just den personen är det just nu en 10:a.

 

[Ketrawzc]

Jag har haft 10 ont en gång. Då hade jag brutit lårbenet och ambulanssjuksköterskan tryckte med händerna längs med höften och rakt i frakturen. Höll på att svimma, såg stjärnor och skrek rakt ut.
Efter det blev jag svettig och gråtfärdig bara någon sjukvårdspersonal tittade på höften, och under flera år hade jag svårt om någon kom åt den. Men det är mitt enda smärtminne efter olyckan, operation och rehab. Resten var hanterbart.

 

[Liten]

Jag tycker att det är rent ut sagt skitsvårt att svara när den där frågan kommer.

När jag hade mitt senaste njurstensanfall, det värsta av de jag fick den svängen, låg jag inne på toalettgolvet på akuten medan jag väntade på att få komma in. Jag kräktes (fast det inte fanns något kvar i magen, alls) konstant, av smärtan, och kunde inte vara i väntrummet. Jag svettades floder, blev blåblek i ansiktet och darrade i hela kroppen, kändes som att jag skulle ramla ihop. Jag har aldrig haft så ont (haft riktigt ont innan, både njurstensanfall med besök på akuten, och annat) och nog aldrig mått så dåligt fysiskt.
Mitt svar på frågan om smärtan, medan de ordnade morfinet: 9.

Hade jag fått frågan igen idag, så är det där anfallet min 10. Utifrån min nuvarande referensram. Men just där och då, muttrade ändå en "röst i bakhuvudet" att "En 10 ska nog ändå vara lite värre än det här".

 

[Milosari]

Du utgår ifrån dig själv och ingen annan, en 10 är den värsta smärta du upplevt. För min del är allt under balken under 10, innan dess var det nog när jag slog huvudet i stenen eller trodde jag brutit ryggen Trafikolyckan när jag blev påkörd eller när jag körde av vägen och frontade ett träd och bröt fem revben gjorde mig inte svimfärdig, så de hamnar nog på en 9:a.

Men har man inte upplevt någon svår smärta blir det ju lite skevt?

 

[Avalbane]

Tycker det där är svårt. Jag har/hade väl ingen direkt skala att utgå ifrån, eller direkt erfarenhet av rejäl smärta. Och när jag första gången fick frågan var det ju många tankar som kom fram. Hur ska jag kunna veta en sådan sak. Vad brukar andra klassa sin smärta som i jämförelse osv.

Kommer ihåg när jag hade min första njursten. Kräktes av smärta och kallsvettades så jag skakade. När jag väl kom till akuten hade jag visst över 40 graders feber. Personalen undrade hur jag ens kunde vara på benen och vara så pass opåverkat som jag gjorde. När jag då fick frågan om hur ont jag hade på skalan så jag typ 8. 10 kunde det ju garanterat inte vara för jag tänkte som så att det måste ju finnas någonting som gör ondare och då är det ju "fel" att sätta 10 på det här.

 

[Mia_R]

Men har man inte upplevt någon svår smärta blir det ju lite skevt?

Nej, det är ju din upplevelse. Hur ska du kunna jämföra det med någon annans? Gör mitt fall på en balk och jag nästan svimmar mer eller mindre än någon som aldrig brutit något? Är din förlossning värre än min smärta? Min morfar bröt lårbenshalsen när han var i lagårn hos korna, ändå gick han ner till huset själv. När jag bröt vadbenet efter ett fall från häst gick jag i två dar innan det röntgades och fick fortsätta dykaträningen samma vecka. Är en 10:a att överleva ett flyganfall i Ukraina och allt under det blahablaha? Det är din smärta.

 

[Catsu]

Min värsta smärta var när jag dragit ut en tand. Normalt sätt blöder det och bildar ett koagel i hålet som skyddar.
Den här gången gjorde det inte det. Fenomenet kallas white socket.
Jag drog ut tanden på fredagen och jag gick hela helgen med en fruktansvärd smärta.
Av någon anledning kontaktade jag inte jouren. Vet inte om jag blev helt dum av smärtan eller något
Måndag förmiddag fick jag en akuttid och jag minns att jag undrade om jag skulle klara att köra milen in till stan utan att svimma och spy.
Eftersom jag klarade det säger jag att smärtan var en 9.
När jag vid ett senare tillfälle fick en infektion i en annan tand med tillhörande tandvärk tyckte jag inte att det var så farligt längre. Tidigare har jag tyckt att tandvärk är fruktansvärt men nu vet jag att det kan bli så mycket värre

 

[Sel]

Jag tänker att en tia är den värsta smärtan man kan föreställa sig, inte nödvändigtvis den man tidigare upplevt.

 

[dobbis]

Det där med hur ont man har är ju från person till person, en del är som jag inte så smärtkänslig och en del tycker samma sak/skada gör skitont.
Jag har fått frågan och sa att jag vet inte .

 

[Sel]

Min värsta smärta var när jag dragit ut en tand. Normalt sätt blöder det och bildar ett koagel i hålet som skyddar.
Den här gången gjorde det inte det. Fenomenet kallas white socket.
Jag drog ut tanden på fredagen och jag gick hela helgen med en fruktansvärd smärta.
Av någon anledning kontaktade jag inte jouren. Vet inte om jag blev helt dum av smärtan eller något
Måndag förmiddag fick jag en akuttid och jag minns att jag undrade om jag skulle klara att köra milen in till stan utan att svimma och spy.
Eftersom jag klarade det säger jag att smärtan var en 9.
När jag vid ett senare tillfälle fick en infektion i en annan tand med tillhörande tandvärk tyckte jag inte att det var så farligt längre. Tidigare har jag tyckt att tandvärk är fruktansvärt men nu vet jag att det kan bli så mycket värre

Tand är min värsta också. Jag har varit med om flera trauman, men ingenting slår när en inflammation under en tand gick ned i käkbenet. Jag trodde hela huvudet skulle explodera, det var fruktansvärt. Jag grät och dreglade mig igenom två dygn innan jag fick hjälp och trodde jag skulle tappa vettet faktiskt.


*kl*
Jag tycker skalan är ganska lättbegriplig ändå, värsta smärta åsido. Om de försöker manipulera en bruten arm och frågar mig var smärtan ligger anpassar jag den ju. Jag säger inte tre när jag inte tycker det är okej för dem att fortsätta bara för att jag "varit med om värre förr".

 

[Ajda]

Men har man inte upplevt någon svår smärta blir det ju lite skevt?

Jag jobbar i vården och säger att 10 är värsta TÄNKBARA smärta. Förhoppningsvis är det få av oss som upplevt en 10a.
Sen om man är smärtkänslig eller tålig är ganska orelevant när man skattar. Börjar du komma upp mot 4-5 behöver man smärtlindring.

Värsta smärtan jag upplevt är i samband med förlossning. Nu har jag glömt hur smärtan kändes, mer än att det var vidrigt.
Folk säger att njursten är värre, så förlossningen kanske var en 8-9.

 

[ameo]

Jag jobbar i vården och säger att 10 är värsta TÄNKBARA smärta.

Och att gradera smärta upp till en tia, som är värsta tänkbara, är omöjligt. För man kan liksom inte veta vad som är värsta tänkbara om man inte har just den smärtan för stunden...

 

[Ajda]

Och att gradera smärta upp till en tia, som är värsta tänkbara, är omöjligt. För man kan liksom inte veta vad som är värsta tänkbara om man inte har just den smärtan för stunden...

Tänkbara. Du kan visualisera och tänka dig vad som är värsta.
Man behöver inte veta.
Skattningen är inte livsavgörande. Skattar du ”fel” och säger 6 i stället för 7, så är det inte hela världen. Du behöver smärtlindring ändå. Och samma verktyg används efter för att mäta effekten av smärtlindringen.

 

[Sel]

Och att gradera smärta upp till en tia, som är värsta tänkbara, är omöjligt. För man kan liksom inte veta vad som är värsta tänkbara om man inte har just den smärtan för stunden...

Fast de flesta kan nog tänka att "värre än såhär blir det inte!" och då är det en tia. Det är inte en exakt vetenskap, utan ett "jag står inte ut med detta." Tycker inte det är särskilt diffust och förstår inte hur man annars skulle kunna få något hum om hur patienten/personen känner?
Vad skulle du vilja att skalan var?

 

[Mia_R]

Jag har haft tandvärk och dragit visdomständer, det var inte i närheten av mina revbensbrott. För mig låg det på typ 6-7, det förringar ingen annans smärta.

 

[Kilauea]

Jag har haft ett par njurstensanfall. Fick inte frågan om att skatta dom vad jag minns, men nu i efterhand skulle jag nog svara 9 på åtminstone två av dom. Kunde inte vara stilla och kunde inte komma ifrån smärtan på nåt vis, det var vidrigt (tills morfinet verkade - dom var rätt snabba komma med det ).