Att ha häst eller inte?

[Ramona]

Jag vill tillägga att jag nog inte hade haft häst om jag inte kunde ha hästarna hemma. Det ska mycket till för att jag ska trivas i ett inackorderingsstall där jag måste följa andras regler och ta hänsyn till andra. Inte för att jag på något vis är kaos, men för att jag vill ha det på mitt sätt och få vara fri i mitt liv.

 

[Liten]

Jag har faktiskt funderat på just det. Men! Kampsport funkar liksom inte riktigt för mig med min specialkropp. Jag måste hitta ett annat sätt att träna det på. (Och enda gången jag faktiskt har lyckats landa på sidan med så krossade jag ju två ryggkotor istället...).

Beroende på varför kampsport inte funkar med din kropp, så skulle jag ändå vilja slå ett slag för kontakt med just nån som utövar kampsport. De kan verkligen det där med fallteknik och att få den att sitta i ryggmärgen på folk.

Jag tränade judo en kortare period, mest på kul, i tonåren. Eftersom jag höll på en kortare period så var det ju inte på nån avancerad nivå Vi tränade en del kast och grepp (jag, då 40kg,var bra stolt över att kunna hiva min betydligt tyngre tränare över axeln!), men det gick ju långsamt i tempo eftersom det handlade om att lära sig tekniken i första hand. Det var inte så att vi slängde runt varandra utan det blev ju rätt "mjukt" iom nivån. Jag personligen upplevde också att judo är betydligt mer likt brottning än tex karate (vilket flera klasskompisar på högstadiet tränade, en sen förskoleåldern..), mer kast och grepp snarare än sparkar etc. Säger jag utan att vara i närheten av expert. Vi i min grupp hade en stor del pass utan närkontakt, rena fyspass med balans och kullerbyttor och fallteknik - kanske skulle du kunna få vara med på just falltekniken lite?

 

[DarkInNight]

Jag har faktiskt funderat på just det. Men! Kampsport funkar liksom inte riktigt för mig med min specialkropp. Jag måste hitta ett annat sätt att träna det på. (Och enda gången jag faktiskt har lyckats landa på sidan med så krossade jag ju två ryggkotor istället...).

Finns det något annat sätt att träna det på?

Ett problem är att jag får blockout när jag åker av, så jag är liksom inte medveten om vad jag gör. Blir likadant när jag hoppar, över hindret vet jag inte vad kroppen gör alls

Jag har tränat en del Judo i min ungdom och ärligt ser jag det inte som en "kamp"sport eftersom den är så mjuk. Det handlar om rörelse, att landa rätt för att fördela ut energin för att inte göra illa sig.
Det tränades massor i fallteknik, dvs lära sig falla från stående, både från gångtempo och spring.

Du kanske kan kolla om det finns någon träning i närheten och se hur de tränar? Ifall du bara är intresserad av fallteknik så kanske du kan vara med på typ uppvärmningen, teknikövning och sen struntar i brottandet.

 

[_Taggis_]

Jag var i liknande sits för ganska exakt ett år sedan. Av olika anledningar hade hästdrömmen aldrig blivit det som det var tänkt, och jag stod inför att ta bort min enda kvarvarande häst. Jag var utan häst i flera månader och villa bara kräkas på hästeriet, men jag började rida hästar åt andra i tillridningssyfte och för att hålla igång min egen ridning. Detta stod jag ut med i 3 månader och kom sedan fram till att det fanns endast två vägar att gå - 1 lägga ner ridningen helt 2 syssla med ridning fullt ut dvs köpa ny häst. Jag var så trött på att sopa upp andras problem och inte heller kunna träna och göra det jag ville de dagar jag faktiskt red. Min ridning handlade bara om problemlösning och tillridning av felridna och bångstyriga hästar, jag fick aldrig själv utvecklas i finliret sas. Jag har alltid haft egna hästar med ambitionen att träna och utvecklas och tävla. Efter många år med rehabhästar vet jag också att enbart skogsmullande inte är min cup of tea. Jag tröttnar helt enkelt och det är inte värt allt kringjobb.

Jag gjorde en kompromiss med mig själv. Jag tänkte att det är nu eller aldrig, antingen satsar jag fullt ut dvs köper en färdig häst som det bara är att starta med på en gång. Inga projekt, unghästar eller liknande. Med denna häst ska jag träna flitigt och se om vi kommer till start och under den tiden bör jag få en känsla för om jag har suget kvar. Om jag efter ett år fortfarande tycker att ridningen är intetsägande och i huvudsak trist, ja då får jag väl sälja och lägga ner allt. Men då har jag ju ett svar och slipper fundera.

Jag har inte alls samma driv som jag hade för några år sedan, det märks tydligt i vardagen. Men än så länge är ridningen ändå ok, träningarna är jätteroliga. Det jag är mest utbränd på i dagsläget är allt kringjobb, stalljour osv. Så jag ger mig själv ytterligare en räkmacka nu en period och har hittat ett stall med fullservice, jag behöver bara åka dit och rida, lägga tid på träning osv. Om detta inte får min gnista tillbaka är det verkligen tvärkört. Jag köpte en häst med kvalitet och även avelsvärde, för om nånting skulle hända under tiden kommer den alltid fylla ett syfte antingen som ridhäst eller avelssto.

Kan du göra nåt liknande? Köp en snäll stabil häst där avfallningsrisken är förhållandevis låg. En häst med den inriktning du söker, och känn dig för? Sätt upp en tidsgräns för när du ska ha känt efter klart och fatta då ett beslut om fortsättningen.

 

[Lingon]

Jag tänker mest att det finns så mycket annan ridning än att hoppa över hinder och sitta på hästar som far runt som rädda harar så fort nåt händer. Risken går aldrig att komma ifrån - men storleken på risken går att skala ned rejält med rätt häst och annan typ av ridning.

Säger han som bara hoppat ett par gånger och antingen ramlat av eller så har hästen rivit med hjälp av mina ben eftersom de var för långa. Fann inte riktigt tjusningen i den delen av spektrat av "ridning". Liksom några av hästarna finner jag det nog enormt ofiffigt att försöka hoppa över en hög bom när man lika gärna kan knata förbi lite lugnt bredvid.

Jag känner igen mig. När jag var i tonåren var det roligt att hoppa och jag gjorde det grna barbacka dessutom. Men nu när jag är vuxen är det inte lika roligt med den ökade risken. Jag väljer också bara att rida stabila och trygga hästar. Helst såna som är lite äldre 15+. Då har de sett lite mer av världen och livet. Det tycker jag om!

 

[SiZo]

Jag var i liknande sits för ganska exakt ett år sedan. Av olika anledningar hade hästdrömmen aldrig blivit det som det var tänkt, och jag stod inför att ta bort min enda kvarvarande häst. Jag var utan häst i flera månader och villa bara kräkas på hästeriet, men jag började rida hästar åt andra i tillridningssyfte och för att hålla igång min egen ridning. Detta stod jag ut med i 3 månader och kom sedan fram till att det fanns endast två vägar att gå - 1 lägga ner ridningen helt 2 syssla med ridning fullt ut dvs köpa ny häst. Jag var så trött på att sopa upp andras problem och inte heller kunna träna och göra det jag ville de dagar jag faktiskt red. Min ridning handlade bara om problemlösning och tillridning av felridna och bångstyriga hästar, jag fick aldrig själv utvecklas i finliret sas. Jag har alltid haft egna hästar med ambitionen att träna och utvecklas och tävla. Efter många år med rehabhästar vet jag också att enbart skogsmullande inte är min cup of tea. Jag tröttnar helt enkelt och det är inte värt allt kringjobb.

Jag gjorde en kompromiss med mig själv. Jag tänkte att det är nu eller aldrig, antingen satsar jag fullt ut dvs köper en färdig häst som det bara är att starta med på en gång. Inga projekt, unghästar eller liknande. Med denna häst ska jag träna flitigt och se om vi kommer till start och under den tiden bör jag få en känsla för om jag har suget kvar. Om jag efter ett år fortfarande tycker att ridningen är intetsägande och i huvudsak trist, ja då får jag väl sälja och lägga ner allt. Men då har jag ju ett svar och slipper fundera.

Jag har inte alls samma driv som jag hade för några år sedan, det märks tydligt i vardagen. Men än så länge är ridningen ändå ok, träningarna är jätteroliga. Det jag är mest utbränd på i dagsläget är allt kringjobb, stalljour osv. Så jag ger mig själv ytterligare en räkmacka nu en period och har hittat ett stall med fullservice, jag behöver bara åka dit och rida, lägga tid på träning osv. Om detta inte får min gnista tillbaka är det verkligen tvärkört. Jag köpte en häst med kvalitet och även avelsvärde, för om nånting skulle hända under tiden kommer den alltid fylla ett syfte antingen som ridhäst eller avelssto.

Kan du göra nåt liknande? Köp en snäll stabil häst där avfallningsrisken är förhållandevis låg. En häst med den inriktning du söker, och känn dig för? Sätt upp en tidsgräns för när du ska ha känt efter klart och fatta då ett beslut om fortsättningen.

Jag har bara haft hästar där avfallningsrisken har varit låg. Däri ligger inte problemet.

 

[SiZo]

Beroende på varför kampsport inte funkar med din kropp, så skulle jag ändå vilja slå ett slag för kontakt med just nån som utövar kampsport. De kan verkligen det där med fallteknik och att få den att sitta i ryggmärgen på folk.

Jag tränade judo en kortare period, mest på kul, i tonåren. Eftersom jag höll på en kortare period så var det ju inte på nån avancerad nivå Vi tränade en del kast och grepp (jag, då 40kg,var bra stolt över att kunna hiva min betydligt tyngre tränare över axeln!), men det gick ju långsamt i tempo eftersom det handlade om att lära sig tekniken i första hand. Det var inte så att vi slängde runt varandra utan det blev ju rätt "mjukt" iom nivån. Jag personligen upplevde också att judo är betydligt mer likt brottning än tex karate (vilket flera klasskompisar på högstadiet tränade, en sen förskoleåldern..), mer kast och grepp snarare än sparkar etc. Säger jag utan att vara i närheten av expert. Vi i min grupp hade en stor del pass utan närkontakt, rena fyspass med balans och kullerbyttor och fallteknik - kanske skulle du kunna få vara med på just falltekniken lite?

Jag har tränat en del Judo i min ungdom och ärligt ser jag det inte som en "kamp"sport eftersom den är så mjuk. Det handlar om rörelse, att landa rätt för att fördela ut energin för att inte göra illa sig.
Det tränades massor i fallteknik, dvs lära sig falla från stående, både från gångtempo och spring.

Du kanske kan kolla om det finns någon träning i närheten och se hur de tränar? Ifall du bara är intresserad av fallteknik så kanske du kan vara med på typ uppvärmningen, teknikövning och sen struntar i brottandet.

Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Jag är ju öm i hela kroppen. Jag är otroligt stel och kan inte stretcha för då får jag enorma smärtor och kan inte sova på flera dagar. Jag går sönder väldigt lätt. Min dagsform är extremt varierande. Jag har dagar där det känns som att hälsenorna ska gå av om jag väger lite fram och tillbaks på fötterna.

 

[Roheryn]

Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Jag är ju öm i hela kroppen. Jag är otroligt stel och kan inte stretcha för då får jag enorma smärtor och kan inte sova på flera dagar. Jag går sönder väldigt lätt. Min dagsform är extremt varierande. Jag har dagar där det känns som att hälsenorna ska gå av om jag väger lite fram och tillbaks på fötterna.

Har du varit hos läkare med dessa symptom? Sjukgymnast? Normalt sett så bör ju lätt styrketräning eller yoga/pilates med inriktning på styrka kunna hjälpa till att stabilisera och mjuka upp en stel kropp med diverse skavanker och gamla skador. Kan det vara något? Jag tycker ju också att t.ex. yoga hjälper mig i ridningen, dels rent "tekniskt" att jag får bättre kroppskontroll och kan bli mer precis i hjälpgivningen och dels i form av ökad stabilitet, både så att jag kan sitta bättre och störa hästen minimalt och så att jag med bättre balans och ökad core-styrka löper mindre risk att åka i backen om något skulle hända. Skulle det kunna funka för dig att börja med t.ex. väldigt lätt yoga och se om det hjälper dig något?

 

[Roheryn]

Jag har bara haft hästar där avfallningsrisken har varit låg. Däri ligger inte problemet.

Och ändå har du åkt av en del och även skadat dig rätt illa om jag förstår rätt? Tror du att du kan analysera vad det beror på och se om du kan påverka orsakerna något? Självklart kan man aldrig eliminera alla risker med ridning, men man kan ju påverka. Och det som andra varit inne på - att påverka genom val av häst (ras eller individ) eller val av gren (där fälttävlan ju självklart ger högre risk än dressyr, typ) - verkar inte vara aktuellt för dig så då kan du kanske titta på annat? Jag tänker på saker som var, när och hur har dina olyckor skett? Har det till exempel varit "skrämselolyckor" där hästen oväntat blivit rädd för något och kan du i så fall minska risken att det händer igen? Eller något annat? Själv har jag vid några tillfällen åkt av hästen pga rena missförstånd och för att jag i de lägena pressade hästen för hårt (så den "flydde åt fel håll" och jag fortsatte åt det håll jag tänkt). Vet ju inte alls hur det sett ut för dig, men sånt KAN löna sig att analysera och försöka åtgärda, om du vill rida men med mindre risk. Och som jag sa i förra inlägget så kan också egen fysisk träning göra att du helt enkelt har lättare att hålla dig kvar om något skulle inträffa.

 

[Roheryn]

Jag tänker mest att det finns så mycket annan ridning än att hoppa över hinder och sitta på hästar som far runt som rädda harar så fort nåt händer. Risken går aldrig att komma ifrån - men storleken på risken går att skala ned rejält med rätt häst och annan typ av ridning.

Säger han som bara hoppat ett par gånger och antingen ramlat av eller så har hästen rivit med hjälp av mina ben eftersom de var för långa. Fann inte riktigt tjusningen i den delen av spektrat av "ridning". Liksom några av hästarna finner jag det nog enormt ofiffigt att försöka hoppa över en hög bom när man lika gärna kan knata förbi lite lugnt bredvid.

Haha - du har hoppat islandshäst, eller hur? (ser ut som islandshäst på din profilbild) Man kan väl lugnt säga att det inte är riktigt samma sak som att hoppa hästar som så att säga är mer designade för hoppning! Jag har själv islandshästar, älskar dem och gångartsridningen och skulle aldrig byta ras, men att hoppa dem är oftast förenat med livsfara så det undviker jag i det längsta!! (ja, jag vet att det nu kommer en anstormning av folk som säger att islandshästar VISST kan hoppa, och ja, enstaka exemplar kan vara bra på det, dock inte mina! )
Att däremot sätta mig på ett välridet och sansat halvblod och hoppa en bana på säg en meter i höjd, det ser jag faktiskt inte som någon särskilt större risk än att vardagsrida mina islandshästar!

 

[Happimess]

Jag har, efter mycket om och men, landat i att jag inte kommer köpa ny häst när jag tar bort min nuvarande (han är 24, så det är bara en tidsfråga). Det är många faktorer bakom, men jag har haft häst de senaste 15 åren och känner bara att jag vill ägna min tid, energi, och framför allt lägga mina pengar på något annat nu. Jag tycker inte det är så roligt längre, och jag tycker snarare det är att få vara ute i naturen och göra lite "nytta" som är det som är bekräftande med hästlivet nu, inte så mycket det som rör hästarna.

Och jag är inte sugen på fler skador. Jag ramlade av för snart 4 år sedan och skadade ryggen och nej, det var inte värt det. Det har begränsat hur jag kan rida, hur jag kan träna, hur jag kan ägna mig åt andra fysiska sysselsättningar jag trivs med. Även om alla de där uteritterna i skog och mark och alla träningar var härliga, utmanande och givande, så var de inte värt att bli begränsad resten av livet.

Mitt framtida mål är att bli tillräckligt bra i ryggen för att kunna ta lite lektioner och vara med på lite clear rounds och dylikt igen. Jag kommer vara mer restriktiv med vilka hästar jag rider och vilka risker jag tar.

 

[SiZo]

Har du varit hos läkare med dessa symptom? Sjukgymnast? Normalt sett så bör ju lätt styrketräning eller yoga/pilates med inriktning på styrka kunna hjälpa till att stabilisera och mjuka upp en stel kropp med diverse skavanker och gamla skador. Kan det vara något? Jag tycker ju också att t.ex. yoga hjälper mig i ridningen, dels rent "tekniskt" att jag får bättre kroppskontroll och kan bli mer precis i hjälpgivningen och dels i form av ökad stabilitet, både så att jag kan sitta bättre och störa hästen minimalt och så att jag med bättre balans och ökad core-styrka löper mindre risk att åka i backen om något skulle hända. Skulle det kunna funka för dig att börja med t.ex. väldigt lätt yoga och se om det hjälper dig något?

Ja jag har varit hos läkare och sjukgymnast. Jag tycker inte att det har gett något. Är ju fortfarande under utredning såklart, för klara blir vi aldrig

Mitt problem är nog snarare att jag har konstiga reflexer och dålig koordination. Jag är expert på att springa på små snåriga stigar, snubblar aldrig och tar mig fram överallt. Men jag kan stå still och hålla på att trilla omkull.

Så de hästarna där jag har gjort illa mig har varit av samma anledning. De få krångliga hästarna jag har haft har jag i princip aldrig åkt av och gjort mig illa eftersom jag då är med helatiden. "Snälla" hästar gör att jag tappar fokus och poff så händer något och jag åker i backen


Det är en anledning till att jag vill ha en sådan superkänslig häst där jag bokstavligt talat måste passa varje mm jag gör med kroppen. Då kan jag behålla fokus, då tycker jag det är roligt att rida. Känsligheten jag pratar om tror jag att få har upplevt. Hästen i fråga tränade jag från marken en hel del. En dag tappade jag morotsbiten när jag skulle ge henne och tänkte mig inte för utan suckade. Hon kastar sig då handlöst 2 meter rakt bakåt.

Henne åkte jag aldrig av. Hon var inte speciellt känslig för annat, var helt ok med all trafik, stenar, diken osv. Om hon väl reagerade på något så tog hon med mig i sina rörelser, hon var mån om att jag skulle sitta kvar. Som när jag red barbacka på henne när hon var högdräktig och provade lite trav. Hon blev så lycklig och kastade med huvudet så att jag höll på att åka av. Blixtsnabbt rättade hon sig och fortsatte trava så mjukt att jag helt ärligt tittade ner på marken och inte förstod hur den fortfarande kunde röra sig, hästen stod ju still? Så lite rörelse kände jag. Och det var 10 e gången hon hade ryttare på ryggen.

Med en sådan häst så är jag inte orolig, inte ett dugg. Men hur hittar jag en sådan? Alla säger att deras hästar är känsliga, men jag har hittills bara träffat en enda häst som har varit så känslig, och det var hennes dotter som även hon dog förra året. Hon var så känslig att gemeneman antagligen inte kunde hantera henne alls.

Jag är inte ridrädd på något sätt. Jag sitter inte och är nervös på hästryggen, problemet är nog snarare omvänt om något.

 

[Nepenthe]

Jag har inga värre fysiska skador men har tyvärr fått endel mentala..
Blir så fruktansvärt orolig som övergår i ångest för minsta lilla. Just nu orkar jag inte ha häst men de är en otrolig saknad. Har för mycket med sjukdommar i familjen som tar min tid och ork att jag satt egen häst på paus, igen. Nu måste jag nog hålla ut längre innan jag köper igen och främst vill jag hitta ett stall jag trivs i före. Där man hjälps åt.

Jag tänker att ha is i magen? Vi hästfolk kanske inte ger bäst råd för jag vill ju att du ska kunna ha en arab igen

 

[Roheryn]

Ja jag har varit hos läkare och sjukgymnast. Jag tycker inte att det har gett något. Är ju fortfarande under utredning såklart, för klara blir vi aldrig

Mitt problem är nog snarare att jag har konstiga reflexer och dålig koordination. Jag är expert på att springa på små snåriga stigar, snubblar aldrig och tar mig fram överallt. Men jag kan stå still och hålla på att trilla omkull.

Så de hästarna där jag har gjort illa mig har varit av samma anledning. De få krångliga hästarna jag har haft har jag i princip aldrig åkt av och gjort mig illa eftersom jag då är med helatiden. "Snälla" hästar gör att jag tappar fokus och poff så händer något och jag åker i backen


Det är en anledning till att jag vill ha en sådan superkänslig häst där jag bokstavligt talat måste passa varje mm jag gör med kroppen. Då kan jag behålla fokus, då tycker jag det är roligt att rida. Känsligheten jag pratar om tror jag att få har upplevt. Hästen i fråga tränade jag från marken en hel del. En dag tappade jag morotsbiten när jag skulle ge henne och tänkte mig inte för utan suckade. Hon kastar sig då handlöst 2 meter rakt bakåt.

Henne åkte jag aldrig av. Hon var inte speciellt känslig för annat, var helt ok med all trafik, stenar, diken osv. Om hon väl reagerade på något så tog hon med mig i sina rörelser, hon var mån om att jag skulle sitta kvar. Som när jag red barbacka på henne när hon var högdräktig och provade lite trav. Hon blev så lycklig och kastade med huvudet så att jag höll på att åka av. Blixtsnabbt rättade hon sig och fortsatte trava så mjukt att jag helt ärligt tittade ner på marken och inte förstod hur den fortfarande kunde röra sig, hästen stod ju still? Så lite rörelse kände jag. Och det var 10 e gången hon hade ryttare på ryggen.

Med en sådan häst så är jag inte orolig, inte ett dugg. Men hur hittar jag en sådan? Alla säger att deras hästar är känsliga, men jag har hittills bara träffat en enda häst som har varit så känslig, och det var hennes dotter som även hon dog förra året. Hon var så känslig att gemeneman antagligen inte kunde hantera henne alls.

Jag är inte ridrädd på något sätt. Jag sitter inte och är nervös på hästryggen, problemet är nog snarare omvänt om något.

Okej, men då HAR du ju analyserat typ när, var, hur du åker av hästar. Och kommit fram till något ganska ovanligt, men ändå något du ju kan använda för att skaffa din nästa häst (även om det sannolikt är ganska svårt att hitta en sån häst).

Jag har träffat ganska många hästar som anstränger sig för att bära ryttaren i balans och korrigerar om ryttaren hamnar i obalans. Däremot har jag inte träffat många som är så känsliga och reaktiva som den du beskriver - jag brukar ärligt talat träna bort just detta häftiga reaktionsmönster eftersom jag inte riktigt gillar det. Häst som är känslig för hjälperna vill jag dock ha - fick prova en av min tränares tävlingshästar för ett litet tag sedan och på henne kunde jag göra halvhalter bara genom att spänna magmusklerna - jättehäftig känsla! Så nog finns både de känsliga och de som bär i balans, men just "din" typ av känslighet låter det nästan som om du behöver rida in hästen själv för att uppnå.

 

[malacogott]

Jag är osäker på om tråden ligger rätt, men eftersom detta främst handlar om mig som person och inte direkt om hästar egentligen så får den ligga på allmänt tills någon tycker att det är olämpligt.

Jag har som många säkert vet haft hästar i 20 år. 2019 dog tyvärr båda mina hästar och jag blev hästlös. Jag saknade häst något otroligt i början och var på väg att köpa en ny. Men pga saker i livet så gjorde jag valet att backa.


Nu har det gått ett år och jag börjar fundera på om jag kanske inte borde ha häst igen?

Anledningen till detta är min skadade kropp, främst då huvudet som har fått sig ett gäng smällar. Jag har fått mellan 10-15 hjärnskakningar. Jag landar i regel på huvudet om jag åker av. Min partner har flera gånger frågat om jag verkligen tycker att det är värt risken. Mitt självklara svar innan igår har varit JA!

Men igår läste jag tråden om demens (Jag kommer inte ihåg vem som startade den, så vill någon tagga personen eftersom jag nämner dennes tråd så är det helt ok med mig) och det slog till lite när det hade fått sjunka in. Och nu känner jag att, nej, det kanske inte är värt det?

Men vad händer då med hela min framtidsdröm med en liten gård med några hästar, ett par köttdjur, höns osv? Ska jag inte ha hästar så kan jag ju lika gärna köpa dyrt kött från någon i närheten där jag vet att korna har det bra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden. Det känns lite jobbigt att tänka på detta. Vem är jag ens utan drömmar om hästar, betäckningar och föl?

Det kanske är lite fel forum för sådana frågor, men finns det fler här med liknande funderingar? Vad har ni kommit fram till? Hur har ni tänkt på liknande saker?

Jag har ett fullblod som jag rider ut och galopperar på- ibland ganska fort, och jag skulle inte må bra om jag inte fick göra det. Jag tränar hästen för beridet bågskytte. Genom att hästen och jag känner varandra väl så gör det att ridningen blir nästan 100 procent trygg och då rider jag ändå i grimma. Jag är en ryttare som också får tänka på säkerheten då jag haft hjärnblödning och inte tål slag mot huvudet. Jag känner mig trygg på hästen- och hästen har även


delvis fått en trygg häst genom att jag tränat vår relation i ridningen genom att stegvis med lagom steg ( inte fpå ett farligt sätt ) tänja på riskmoment, tex att galoppera över ett fält i lite högre fart och då länga på tyglarna så att hästen bockar. I och med att farten är lite höjd så blir även bockningarna plattare och lätta att sitta i. Detta praktiserar vi regelbundet och även med helt släppta tyglar, då detta krävs i bågskytte. Min rekommendation är att ta små steg så att du inte riskerar avramling.

 

[SiZo]

Okej, men då HAR du ju analyserat typ när, var, hur du åker av hästar. Och kommit fram till något ganska ovanligt, men ändå något du ju kan använda för att skaffa din nästa häst (även om det sannolikt är ganska svårt att hitta en sån häst).

Jag har träffat ganska många hästar som anstränger sig för att bära ryttaren i balans och korrigerar om ryttaren hamnar i obalans. Däremot har jag inte träffat många som är så känsliga och reaktiva som den du beskriver - jag brukar ärligt talat träna bort just detta häftiga reaktionsmönster eftersom jag inte riktigt gillar det. Häst som är känslig för hjälperna vill jag dock ha - fick prova en av min tränares tävlingshästar för ett litet tag sedan och på henne kunde jag göra halvhalter bara genom att spänna magmusklerna - jättehäftig känsla! Så nog finns både de känsliga och de som bär i balans, men just "din" typ av känslighet låter det nästan som om du behöver rida in hästen själv för att uppnå.

Ja just att de anstränger sig för att ha ryttare i balans finns det ju en del av. Men hur testar man en sådan sak på en provridning? Det är ju smått omöjligt.

(Gissa varför jag har ägnat rätt mycket tid åt att försöka hitta vart pappan är...)


Knepigt att rida in hästen själv, eller snarare, man har ju ingen aning om innan man faktiskt sitter på hästen hur den är att rida. Risken är att jag får gå igenom ett gäng hästar innan jag hittar helt rätt. Och jag är ganska säker på att jag inte själv kan rida fram en sådan känslighet, utan det är något hästen föds med liksom.

GUD så jag saknar den där hästen! Kunde jag så skulle jag klona henne

Jag har ett fullblod som jag rider ut och galopperar på- ibland ganska fort, och jag skulle inte må bra om jag inte fick göra det. Jag tränar hästen för beridet bågskytte. Genom att hästen och jag känner varandra väl så gör det att ridningen blir nästan 100 procent trygg och då rider jag ändå i grimma. Jag är en ryttare som också får tänka på säkerheten då jag haft hjärnblödning och inte tål slag mot huvudet. Jag känner mig trygg på hästen- och hästen har även


delvis fått en trygg häst genom att jag tränat vår relation i ridningen genom att stegvis med lagom steg ( inte fpå ett farligt sätt ) tänja på riskmoment, tex att galoppera över ett fält i lite högre fart och då länga på tyglarna så att hästen bockar. I och med att farten är lite höjd så blir även bockningarna plattare och lätta att sitta i. Detta praktiserar vi regelbundet och även med helt släppta tyglar, då detta krävs i bågskytte. Min rekommendation är att ta små steg så att du inte riskerar avramling.

Ingen av mina hästar har någonsin hållit på och bocka under ryttare förutom när sadeln inte har passat. Jag lär dem långt innan jag sitter på dem att sådant beteende håller vi inte på med när man jobbar. Och jag ser inte poängen med att träna på det heller riktigt? Det är ju inte som att jag har problem med bockningar, osäkerhet eller liknande.

 

[_Taggis_]

Jag har bara haft hästar där avfallningsrisken har varit låg. Däri ligger inte problemet.

Min poäng var snarare om det finns någon möjlighet att känna sig för en period. Kan ju vara svårt att känna sig för om en vill ha häst, om en inte har häst. Så var det för mig. Men vi har ju alla olika förutsättningar

 

[malacogott]

Ja just att de anstränger sig för att ha ryttare i balans finns det ju en del av. Men hur testar man en sådan sak på en provridning? Det är ju smått omöjligt.

(Gissa varför jag har ägnat rätt mycket tid åt att försöka hitta vart pappan är...)


Knepigt att rida in hästen själv, eller snarare, man har ju ingen aning om innan man faktiskt sitter på hästen hur den är att rida. Risken är att jag får gå igenom ett gäng hästar innan jag hittar helt rätt. Och jag är ganska säker på att jag inte själv kan rida fram en sådan känslighet, utan det är något hästen föds med liksom.

GUD så jag saknar den där hästen! Kunde jag så skulle jag klona henne



Ingen av mina hästar har någonsin hållit på och bocka under ryttare förutom när sadeln inte har passat. Jag lär dem långt innan jag sitter på dem att sådant beteende håller vi inte på med när man jobbar. Och jag ser inte poängen med att träna på det heller riktigt? Det är ju inte som att jag har problem med bockningar, osäkerhet eller liknande.

Min bockar för att han är glad och inget annat.

 

[SiZo]

Min bockar för att han är glad och inget annat.

Jag vet inte vad det har med mitt inlägg att göra riktigt?
Jag har inte pratat om din häst utan om mina hästar.

 

[Myzan87]

Kan det inte vara på sin plats att ”avramlings”-träna? De hade ett inslag på Nyhetsmorgon där man tränade på att ramla rätt och stuntmännen tränar hur de ska ramla av.

Jag själv har också börjat kolla på vilka hästar som jag rider. Är 33 men rider inte längre de busigaste hästarna utan vill gärna ha min trygga ponny. Även om det är bra fart i henne, en gång fick en travare trava halva rundan för hon skrittade så fort
Men även att jag börjar rida mer med väst och faktiskt köpt en MIPS-hjälm. Dessutom undviker jag vissa situationer som galoppera på ängar.

Men jag skulle också funderat igenom om det var värt att rida om jag vore i ditt läge. Sökt efter möjligheter för att uppfylla drömmarna.