Att ha häst eller inte?

Min lösning på det skulle vara en häst som helt enkelt inte går att zoona ut på. Som min förra, zoonade jag ut så ökade hon tempot DIREKT. Och om jag mot förmodan skulle zoona ut så försökte hon ju alltid fånga upp mig. Istället för hästen som var totalsäker på allt, men minsta obalans från mig och han vek av åt ena eller andra hållet så att jag åkte som en liten vante, och bara då, aldrig någonsin annars.

Men hur hittar man dessa hästar? Jag skulle tro att jag får leta bland "problemhästar" och se om jag kan få ordning på någon. Och så var det ju det där med att jag måste få upp muskulaturen först... Den perioden kommer ju alltid vara en risk hur jag än bär mig åt.

Halv KL*

Det är helt klart svårt detta hur man ska tänka och resonera. Till saken hör att jag ev får en häst i juni nästa år. Jag måste iofs inte rida den, jag kan ju tömköra, köra in och annat tills jag känner mig helt trygg med den och tills jag har tagit någon form av beslut. Men jag borde ju jobba upp ridmuskulaturen innan dess isf, och då måste jag ta ett beslut rätt så snart.

Jag ska kika och söka på avramlingsteknik och se om det kan finnas något lämpligt. Eftersom jag lätt går sönder så måste det ske under väldigt bra förhållande med extremt mjuka mattor osv. Det borde väl finnas någon galoppbana nånstans runt Uppsala som kan ha träningar tycker jag.

Jag tror du måste ställa in dig på att det blir lite som att hoppas på en spelvinst - med en hög insats samt stor risk förlora i jakten på högvinsten. Och då är du precis som du själv påpekar på läget med testperioden och risken där.

Helt ärligt skulle jag inte se hoppas på en likadan häst igen som en realistisk lösning. Utan det krävs en lösning som kommer från dig och inte från hästen sas

Ännu ärligare skulle jag utifrån det du beskrivit faktiskt inte rida mer, just pga risken.
 
Men alltså är du riktigt frisk? Det låter ju märkligt att du skulle "zoona" ut så mycket mer än de flesta av oss att trillar av sådär? De flesta av oss är ju inte 100% uppmärksamma precis hela tiden, och det går för det mesta bra andå.
Kan du ha nån form av epilepsi?
 
Men alltså är du riktigt frisk? Det låter ju märkligt att du skulle "zoona" ut så mycket mer än de flesta av oss att trillar av sådär? De flesta av oss är ju inte 100% uppmärksamma precis hela tiden, och det går för det mesta bra andå.
Kan du ha nån form av epilepsi?
Jag trillar ju inte av om hästen inte gör något. Jag har bara svårt med koncentrationen och är mycket i min egen värld. Problemet är väl att när något händer så går det så fort att jag inte hinner reagera innan jag är halvvägs av liksom.
 
Jag trillar ju inte av om hästen inte gör något. Jag har bara svårt med koncentrationen och är mycket i min egen värld. Problemet är väl att när något händer så går det så fort att jag inte hinner reagera innan jag är halvvägs av liksom.

Jag kan ha fel nu men jag tänker ändå det finns något "mer" som spelar in än det ovan.

Jag har ingen bra balans, jag typ ramlar av om jag ska trava barbacka. Men jag kan sitta och drömma, hästen flyger till för något och jag ramlar generellt sett inte av. Jag följer med. Ev hamnar jag lite på sniskan etc men jag åker inte av. Det kan ta både ett och tre galoppsprång innan jag fått ordning på mig själv och tyglarna osv. Men jag åker som inte av. Och det här gäller de flesta ryttare jag vet. Man sitter och flummar, gärna på lång tygel, hästen ser nåt spöke och hoppar åt sidan, skuttar framåt i galopp, tvärnitar och vänder etc. Men generellt sett trillar folk inte av.

Utan när det åks av är när det bär iväg ordentligt, en bockserie eller en tvärnit från galopp osv. Då åker vi som inte har så god balans av mellan varven.

Så jag förstår inte riktigt det du beskriver. Jag tror fullkomligt på dig och att det är som du beskriver. Men jag kan inte förstå det, och det känns som det måste vara någon mer faktor särskilt som du beskriver att hästen inte ens behöver göra något för du ska ramla av. Så beskrev du iaf tidigare?

Och att för dig försöka endera hitta vad eller till varje pris undvika att du zoomar ut känns som det avgörande. Just eftersom zooma ut om jag förstår dig rätt gör att du får nästan ingen balans och dessutom faller på ett vis där du inte försöker ta emot dig etc?
 
Jag kan ha fel nu men jag tänker ändå det finns något "mer" som spelar in än det ovan.

Jag har ingen bra balans, jag typ ramlar av om jag ska trava barbacka. Men jag kan sitta och drömma, hästen flyger till för något och jag ramlar generellt sett inte av. Jag följer med. Ev hamnar jag lite på sniskan etc men jag åker inte av. Det kan ta både ett och tre galoppsprång innan jag fått ordning på mig själv och tyglarna osv. Men jag åker som inte av. Och det här gäller de flesta ryttare jag vet. Man sitter och flummar, gärna på lång tygel, hästen ser nåt spöke och hoppar åt sidan, skuttar framåt i galopp, tvärnitar och vänder etc. Men generellt sett trillar folk inte av.

Utan när det åks av är när det bär iväg ordentligt, en bockserie eller en tvärnit från galopp osv. Då åker vi som inte har så god balans av mellan varven.

Så jag förstår inte riktigt det du beskriver. Jag tror fullkomligt på dig och att det är som du beskriver. Men jag kan inte förstå det, och det känns som det måste vara någon mer faktor särskilt som du beskriver att hästen inte ens behöver göra något för du ska ramla av. Så beskrev du iaf tidigare?

Och att för dig försöka endera hitta vad eller till varje pris undvika att du zoomar ut känns som det avgörande. Just eftersom zooma ut om jag förstår dig rätt gör att du får nästan ingen balans och dessutom faller på ett vis där du inte försöker ta emot dig etc?
Jo hästen måste ju sticka iväg eller kasta sig eller något. Jag faller inte bara huxflux.

Jag upplever att det beror otroligt mycket på hästen. Det finns hästar som tar med sin ryttare när de kastar sig, och andra som lämnar sin ryttare. Har man inte varit med om det själv så tror jag inte att man kan förstå det. En individ har det faktiskt hänt att (flera) ryttare har åkt av medans hen bara har galopperat i princip rakt fram. Lite vingel, ja, men inte mer. På den individen räcker det för att man ska åka. Varför vet jag inte. Det är jättekonstigt! En sådan häst kommer jag inte rida igen. Märker jag att en häst är sådan så kommer jag hoppa av. Det märktes i varje steg. Varje steg kändes ostadigt, som om man balanserade på en tunn tunn lina.

Så jag är ganska säker på att den enskilda hästen kan göra stor skillnad åt båda hållen utan att för den delen vara "dum" eller liknande.
 
Jo hästen måste ju sticka iväg eller kasta sig eller något. Jag faller inte bara huxflux.

Jag upplever att det beror otroligt mycket på hästen. Det finns hästar som tar med sin ryttare när de kastar sig, och andra som lämnar sin ryttare. Har man inte varit med om det själv så tror jag inte att man kan förstå det. En individ har det faktiskt hänt att (flera) ryttare har åkt av medans hen bara har galopperat i princip rakt fram. Lite vingel, ja, men inte mer. På den individen räcker det för att man ska åka. Varför vet jag inte. Det är jättekonstigt! En sådan häst kommer jag inte rida igen. Märker jag att en häst är sådan så kommer jag hoppa av. Det märktes i varje steg. Varje steg kändes ostadigt, som om man balanserade på en tunn tunn lina.

Så jag är ganska säker på att den enskilda hästen kan göra stor skillnad åt båda hållen utan att för den delen vara "dum" eller liknande.

Det finns absolut hästar som får med en i kasten och de som försöker lämna en.

Men det är trots att det är bussiga hästar, hästar som är mkt väl skolade i att följa vikthjälper/hålla sig mitt under ryttaren rätt få som faktiskt tar med en. Jag tror jag varit med om en handfull sådana.
Och några neutrala som bara flyr och en hel del som aktivt lämnar en.

I min värld är det rätt mkt ramla av en gång per år om man nu inte är hoppryttare/fälttävlan.

Om du vet att du zoomar ut: kan du påverka det? Kan du rida övningar, tempoväxlingar, taktändringar, ändra form etc?
Om du vet att du zoomar ut och att du slår dig i huvudet när du åker av så känns det ju som att det är ditt fokus du behöver jobba med. Utöver att öht bli mer sadelfast pga bättre balans och koordination, snabbhet etc.
Att bara leta efter häst som ska lösa allt tror jag blir både svårt och är lite naivt.
Vill du inte ändra hur du rider och vill fortsätta njuta på samma sätt som du gör så riskerar du ju väldigt mycket. Ska inte resultatet bli samma måste du ju ändra ngt.

Har läst tråden men minns kanske inte allt om jag drar ngt igen etc..
 
Jo hästen måste ju sticka iväg eller kasta sig eller något. Jag faller inte bara huxflux.

Jag upplever att det beror otroligt mycket på hästen. Det finns hästar som tar med sin ryttare när de kastar sig, och andra som lämnar sin ryttare. Har man inte varit med om det själv så tror jag inte att man kan förstå det. En individ har det faktiskt hänt att (flera) ryttare har åkt av medans hen bara har galopperat i princip rakt fram. Lite vingel, ja, men inte mer. På den individen räcker det för att man ska åka. Varför vet jag inte. Det är jättekonstigt! En sådan häst kommer jag inte rida igen. Märker jag att en häst är sådan så kommer jag hoppa av. Det märktes i varje steg. Varje steg kändes ostadigt, som om man balanserade på en tunn tunn lina.

Så jag är ganska säker på att den enskilda hästen kan göra stor skillnad åt båda hållen utan att för den delen vara "dum" eller liknande.

Ah då hade jag missförstått. Var nog det du skrev att du kunde stå och nästan ramla omkull och att hästen inte gjort något dumt som gjorde jag tolkade fel.

Men vilken tur höll jag på att säga, för då finns mer möjlighet att träna det och även mer möjlighet faktiskt hitta en häst som inte gör så. Skummade dina inlägg igen (för att förstå var jag fattade fel) och di skrev om snäll trygg häst alla kunde rida osv, men samtidigt om att den om man satt och sov tog tillfället i akt och hastigt ändrade riktning. Det är inte en supertrygg häst alla kan rida. Det finns mycket bussigare och tryggare hästar än så. Sen är frågan om du skulle tycka de var tråkiga eller ej.

Sen finns det helt klart hästar som. Tar med en och de som inte gör det. Men leta efter en häst som löser problemet tror jag inte på. Jag tror inte problemet riktigt är hästen heller utan vad som av någon anledning händer när du zoomar ut som gör att din kropp slutar följa med så att säga men det är ju svårare att räkna ut.

Men vad tror du om att se vad som händer med kroppen när du zoomar ut och skapa en yttre påminnelse där? Eller helt enkelt inte rida om det inte är aktivt?

Hur ofta har du ramlat av på ridbanan kontra ute, är det mer på något ställe?
 
Jo hästen måste ju sticka iväg eller kasta sig eller något. Jag faller inte bara huxflux.

Jag upplever att det beror otroligt mycket på hästen. Det finns hästar som tar med sin ryttare när de kastar sig, och andra som lämnar sin ryttare. Har man inte varit med om det själv så tror jag inte att man kan förstå det. En individ har det faktiskt hänt att (flera) ryttare har åkt av medans hen bara har galopperat i princip rakt fram. Lite vingel, ja, men inte mer. På den individen räcker det för att man ska åka. Varför vet jag inte. Det är jättekonstigt! En sådan häst kommer jag inte rida igen. Märker jag att en häst är sådan så kommer jag hoppa av. Det märktes i varje steg. Varje steg kändes ostadigt, som om man balanserade på en tunn tunn lina.

Så jag är ganska säker på att den enskilda hästen kan göra stor skillnad åt båda hållen utan att för den delen vara "dum" eller liknande.

Ja, det finns ju hästar med mer explosivt rörelsemönster där allt händer snabbare och det är svårare att parera plötsliga kast åt sidan och liknande. Sen finns det hästar som när de kastar sig åt sidan har ett långsammare rörelsemönster som gör att man ändå hänger med och kan parera ganska lätt.

Jag tror att du gör dig själv en otjänst om du hänger upp dig på en ras när det är en viss typ av individ du egentligen är ute efter. Den individenkan du hitta inom många olika raser. Om du sen inte är intresserad av att tävla på högre nivå öppnar ännu fler möjliga raser upp sig.

Sen förstår jag att man kan fastna totalt för en ras. Men uteslut inte alla andra. Det kan finnas den där invididen som är av en ras du inte trott skulle passa dig som sen visar sig vara en match made in heaven i alla andra avseenden än rasen.
 
Jag tycker (tyvärr) det låter som den häst du vill ha inte är den hästen du behöver.

Hade tidigare än häst som var extremt känslig och stort flyktbehov, det var positivt på många sätt. Men den känslan att kunna slappna av och lite på sin häst är helt annorlunda nu och även fast det är vissa bitar jag kan sakna, så är det väldigt skönt med hästar som är enklare.

De två hästarna jag har nu har jag ridit in själv och har inte trillat av på tio år. För tio år sedan red jag ändå rätt många olika hästar (mycket unghästar i tuff terräng utomlands) nu rider jag mina två endast.
 
Jag ville ju minimera riskerna att ramla av så mycket som möjligt så jag köpte ju(efter flera hästbyten innan) den absolut tryggaste ponnyn jag kunde hitta, som inte skyggar för något, inte har energi till att bus-bocka, väldigt uppmärksam på sin ryttare osv. Har lagt massor med tid på att lära känna honom från marken för att verkligen kunna läsa hans signaler, jag har tränat one rein stop och verkligen försökt nöta in det i min ryggmärg, jag har tränat min balans och styrka med annan träning. Jag är väldigt rädd för att trilla av så har hela tiden ett väldigt risktänk och känner verkligen efter innan jag gör något. Ändå flög jag av med dunder och brak, jag kunde verkligen inte förut spå det eller hindra det. (Har bokat tid för hästen då jag tror att han har ont någonstans eftersom det verkligen inte är han att göra så.)
Därför bestämde jag mig för att sluta, känns som jag gjort allt för att undvika risken, ändå hände det och jag hade inte en chans att göra något åt det.
Så att försöka hitta den perfekta tryggaste hästen tycker jag inte att man ska förlita sig på, ramla av kan man göra ändå tyvärr och med dom skador du har sen innan hade jag faktiskt inte tagit risken..
 
Jag ville ju minimera riskerna att ramla av så mycket som möjligt så jag köpte ju(efter flera hästbyten innan) den absolut tryggaste ponnyn jag kunde hitta, som inte skyggar för något, inte har energi till att bus-bocka, väldigt uppmärksam på sin ryttare osv. Har lagt massor med tid på att lära känna honom från marken för att verkligen kunna läsa hans signaler, jag har tränat one rein stop och verkligen försökt nöta in det i min ryggmärg, jag har tränat min balans och styrka med annan träning. Jag är väldigt rädd för att trilla av så har hela tiden ett väldigt risktänk och känner verkligen efter innan jag gör något. Ändå flög jag av med dunder och brak, jag kunde verkligen inte förut spå det eller hindra det. (Har bokat tid för hästen då jag tror att han har ont någonstans eftersom det verkligen inte är han att göra så.)
Därför bestämde jag mig för att sluta, känns som jag gjort allt för att undvika risken, ändå hände det och jag hade inte en chans att göra något åt det.
Så att försöka hitta den perfekta tryggaste hästen tycker jag inte att man ska förlita sig på, ramla av kan man göra ändå tyvärr och med dom skador du har sen innan hade jag faktiskt inte tagit risken..

Just om de reagerar utifrån smärta eller blir genuint livrädda är ju svårt att skydda sig emot oavsett. Min förra som är i himlen sedan i maj gjorde ju två smärtutlösta reaktioner helt utan förvarning (gång ett trodde jag det var genuin rädsla, gång två ett år senare insåg jag att något är fel). Jag åkte av med buller och bång båda gångerna och skadade mig svårt för det var just så häftigt. Det var enda gångerna jag åkte av den hästen på 4 år.

Jag kan dock inte se något som skulle kunnat skydda emot det eller göra att jag om det hände igen skulle ha en bättre chans.

Men det ser jag som en helt annan sak än kunna påverka hur det blir om hästen skuggar, far iväg några språng I galopp, eller brallar till. Och I @SiZo fall verkar det ju inte varit de stora våldsamma sakerna som primärt orsakat avfallning? Däremot tycker jag det bör tas med i beräkningen. För man kan aldrig någonsin garantera att man inte åker av eller skadas I en ridolycka (t ex där hästen går omkull). Freak accidents kan alltid hända. Och om man då har x hjärnskakningar I botten är frågan om man vill eller har råd att ta ens den risken? (och det kan ju bara SiZo bedöma). Men att eliminera den risken är ju omöjligt.
 
Just om de reagerar utifrån smärta eller blir genuint livrädda är ju svårt att skydda sig emot oavsett. Min förra som är i himlen sedan i maj gjorde ju två smärtutlösta reaktioner helt utan förvarning (gång ett trodde jag det var genuin rädsla, gång två ett år senare insåg jag att något är fel). Jag åkte av med buller och bång båda gångerna och skadade mig svårt för det var just så häftigt. Det var enda gångerna jag åkte av den hästen på 4 år.

Jag kan dock inte se något som skulle kunnat skydda emot det eller göra att jag om det hände igen skulle ha en bättre chans.

Men det ser jag som en helt annan sak än kunna påverka hur det blir om hästen skuggar, far iväg några språng I galopp, eller brallar till. Och I @SiZo fall verkar det ju inte varit de stora våldsamma sakerna som primärt orsakat avfallning? Däremot tycker jag det bör tas med i beräkningen. För man kan aldrig någonsin garantera att man inte åker av eller skadas I en ridolycka (t ex där hästen går omkull). Freak accidents kan alltid hända. Och om man då har x hjärnskakningar I botten är frågan om man vill eller har råd att ta ens den risken? (och det kan ju bara SiZo bedöma). Men att eliminera den risken är ju omöjligt.

Precis det jag menar. Man kan minska risken men den finns ändå där. Jag tyckte jag gjort ridningen så säker det bara gick men ändå åkte jag av värre än jag någonsin gjort förut. I mitt fall har det ju bara handlat om ridrädsla och att det nu så klart blivit ännu värre och helt enkelt inte värt det längre.
 
Precis det jag menar. Man kan minska risken men den finns ändå där. Jag tyckte jag gjort ridningen så säker det bara gick men ändå åkte jag av värre än jag någonsin gjort förut. I mitt fall har det ju bara handlat om ridrädsla och att det nu så klart blivit ännu värre och helt enkelt inte värt det längre.

Ah, då förstår jag.
 
Och de gångerna jag sitter i min egen värld och inte hinner reagera, hur ska jag minimera de gångerna? Det går ju liksom inte.
Jo, jag vill absolut påstå att det går! Precis som man kan träna sin kropp kan man träna sitt psyke - på att vara närvarande här och nu, behålla koncentrationen på det man gör, inte låta tankarna vandra iväg. Det går absolut att viljemässigt styra detta, även om det är jobbigt när man inte är van, man får träna på det i korta stunder!
 
Jag tycker (tyvärr) det låter som den häst du vill ha inte är den hästen du behöver.

Hade tidigare än häst som var extremt känslig och stort flyktbehov, det var positivt på många sätt. Men den känslan att kunna slappna av och lite på sin häst är helt annorlunda nu och även fast det är vissa bitar jag kan sakna, så är det väldigt skönt med hästar som är enklare.

De två hästarna jag har nu har jag ridit in själv och har inte trillat av på tio år. För tio år sedan red jag ändå rätt många olika hästar (mycket unghästar i tuff terräng utomlands) nu rider jag mina två endast.
Fast extremt känslig är inte = stort flyktbehov. Hästen jag hade var extremt känslig, hon har typ inget flyktbehov alls.
Ja, det finns ju hästar med mer explosivt rörelsemönster där allt händer snabbare och det är svårare att parera plötsliga kast åt sidan och liknande. Sen finns det hästar som när de kastar sig åt sidan har ett långsammare rörelsemönster som gör att man ändå hänger med och kan parera ganska lätt.

Jag tror att du gör dig själv en otjänst om du hänger upp dig på en ras när det är en viss typ av individ du egentligen är ute efter. Den individenkan du hitta inom många olika raser. Om du sen inte är intresserad av att tävla på högre nivå öppnar ännu fler möjliga raser upp sig.

Sen förstår jag att man kan fastna totalt för en ras. Men uteslut inte alla andra. Det kan finnas den där invididen som är av en ras du inte trott skulle passa dig som sen visar sig vara en match made in heaven i alla andra avseenden än rasen.
Jag håller inte med. Hästen som jag pratade om som kunde lämna sin ryttare även när hen galopperade rakt fram hade just långsamt rörelsemönster. Medans hästen som är mitt hjärtas häst var blixtsnabb, men ändå alltid stadig och tog med mig i sina rörelser. Likaså en annan häst som inte var min, men som jag red in. Första två turerna så for hon fram och tillbaks över hela grusvägen. Men hon tog med mig varje gång, jag hamnade aldrig ens ur balans utan kände mig helt trygg trots snabba, tvära kast två meter i sidled.

Så det handlar inte bara om snabbhet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör skillnaden, men det har inte bara med snabbhet att göra.


Det finns absolut hästar som får med en i kasten och de som försöker lämna en.

Men det är trots att det är bussiga hästar, hästar som är mkt väl skolade i att följa vikthjälper/hålla sig mitt under ryttaren rätt få som faktiskt tar med en. Jag tror jag varit med om en handfull sådana.
Och några neutrala som bara flyr och en hel del som aktivt lämnar en.

I min värld är det rätt mkt ramla av en gång per år om man nu inte är hoppryttare/fälttävlan.

Om du vet att du zoomar ut: kan du påverka det? Kan du rida övningar, tempoväxlingar, taktändringar, ändra form etc?
Om du vet att du zoomar ut och att du slår dig i huvudet när du åker av så känns det ju som att det är ditt fokus du behöver jobba med. Utöver att öht bli mer sadelfast pga bättre balans och koordination, snabbhet etc.
Att bara leta efter häst som ska lösa allt tror jag blir både svårt och är lite naivt.
Vill du inte ändra hur du rider och vill fortsätta njuta på samma sätt som du gör så riskerar du ju väldigt mycket. Ska inte resultatet bli samma måste du ju ändra ngt.

Har läst tråden men minns kanske inte allt om jag drar ngt igen etc..
Jag har haft 3 hästar som har "tagit med en". En som var lite mer neutral och 1 som lämnade och en som verkligen aldrig kunde hålla samma balans som mig. Så jag gissar att denna egenskap är rätt vanlig hos araberna, för de tre som verkligen har tagit med mig har inte varit tränade till det. Det är en egenskap de har besuttit från första gången jag har satt mig på dem.

Största risken för mig är när jag tänker "Äsch, hästen är ju så snäll, skitsamma att jag har tappat bägge stigbyglarna, jag styr mot nästa hinder ändå!". Sådana situationer är ju lätt att undvika, framförallt nu när jag är 33 istället för 15-16. Man blir ju (både på gott och ont) mer medveten om sin dödlighet.

Det är ju flera sådana incidenter, äsch den är så snäll, jag rider ut barbacka bredvid ån där det är massor änder som är skitläskiga när de börjar flyga... (Hade det varit idag så hade jag ju promenerat mig trött bredvid den där jävla ån och vant hästen vid det istället liksom.)

Och så förstås hästen som man kunde åka av av att bara rida rakt fram på. Där åkte jag av vid i stort sätt varje kast. Det var en väldigt lugn och trygg häst, så som tur var hände det inte så ofta, men ett kast i halvåret räcker ju för att man ska samla på sig några hjärnskakningar...

Jag behöver en häst där jag inte tänker "äsch, den är ju så snäll". En häst som håller mig lite på tårna. En häst som hjälper mig att komma ihåg utan att för den delen göra att jag känner mig otrygg.

Jo, jag vill absolut påstå att det går! Precis som man kan träna sin kropp kan man träna sitt psyke - på att vara närvarande här och nu, behålla koncentrationen på det man gör, inte låta tankarna vandra iväg. Det går absolut att viljemässigt styra detta, även om det är jobbigt när man inte är van, man får träna på det i korta stunder!
Knepigare när man har ADHD tror jag. Eller jag har nog snarare ADD, men den diagnosen finns ju inte längre. För mig låter uppgiften omöjlig att genomföra. Bättra sig kan man alltid såklart, men bli helt bra tror jag är knepigt.
 
Kan du träna dig själv känna av att din uppmärksamhet tryter och då hoppa av och gå ett tag?

Eller så kan du strunta i att köpa en egen häst och istället ta privatlektioner för en duktig tränare (om du hittar någon med en fin häst att låna ut)? Under privatlektionerna blir det ju svårare att tappa koncentrationen. Tränaren lär ju se det påpeka det för dig? Iaf under en fas när du ska bygga upp din ridmuskler och reaktiner igen.
 
Jag behöver en häst där jag inte tänker "äsch, den är ju så snäll". En häst som håller mig lite på tårna. En häst som hjälper mig att komma ihåg utan att för den delen göra att jag känner mig otrygg.


Knepigare när man har ADHD tror jag. Eller jag har nog snarare ADD, men den diagnosen finns ju inte längre. För mig låter uppgiften omöjlig att genomföra. Bättra sig kan man alltid såklart, men bli helt bra tror jag är knepigt.

Ja, förstår att det är svårare med ADHD, men man kan ju som sagt alltid bli bättre från nuläget, så att säga, och även intellektuellt lära sig ett bättre konsekvenstänk. Konsekvenstänket brukar ju också bli bättre med ökande ålder.

Och det där med att tänka att "den här hästen är ju så snäll", är ett typexempel på ett säkerhetstänk som inte är så bra! Tänk istället att du skall maximera säkerheten FASTÄN hästen är så snäll! Det GÅR att ändra sitt tankemönster och jag tror det är det du måste göra här istället för att sitta och vänta på "rätt häst"!
 
Fast extremt känslig är inte = stort flyktbehov. Hästen jag hade var extremt känslig, hon har typ inget flyktbehov alls.

Jag håller inte med. Hästen som jag pratade om som kunde lämna sin ryttare även när hen galopperade rakt fram hade just långsamt rörelsemönster. Medans hästen som är mitt hjärtas häst var blixtsnabb, men ändå alltid stadig och tog med mig i sina rörelser. Likaså en annan häst som inte var min, men som jag red in. Första två turerna så for hon fram och tillbaks över hela grusvägen. Men hon tog med mig varje gång, jag hamnade aldrig ens ur balans utan kände mig helt trygg trots snabba, tvära kast två meter i sidled.

Så det handlar inte bara om snabbhet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör skillnaden, men det har inte bara med snabbhet att göra.



Jag har haft 3 hästar som har "tagit med en". En som var lite mer neutral och 1 som lämnade och en som verkligen aldrig kunde hålla samma balans som mig. Så jag gissar att denna egenskap är rätt vanlig hos araberna, för de tre som verkligen har tagit med mig har inte varit tränade till det. Det är en egenskap de har besuttit från första gången jag har satt mig på dem.

Största risken för mig är när jag tänker "Äsch, hästen är ju så snäll, skitsamma att jag har tappat bägge stigbyglarna, jag styr mot nästa hinder ändå!". Sådana situationer är ju lätt att undvika, framförallt nu när jag är 33 istället för 15-16. Man blir ju (både på gott och ont) mer medveten om sin dödlighet.

Det är ju flera sådana incidenter, äsch den är så snäll, jag rider ut barbacka bredvid ån där det är massor änder som är skitläskiga när de börjar flyga... (Hade det varit idag så hade jag ju promenerat mig trött bredvid den där jävla ån och vant hästen vid det istället liksom.)

Och så förstås hästen som man kunde åka av av att bara rida rakt fram på. Där åkte jag av vid i stort sätt varje kast. Det var en väldigt lugn och trygg häst, så som tur var hände det inte så ofta, men ett kast i halvåret räcker ju för att man ska samla på sig några hjärnskakningar...

Jag behöver en häst där jag inte tänker "äsch, den är ju så snäll". En häst som håller mig lite på tårna. En häst som hjälper mig att komma ihåg utan att för den delen göra att jag känner mig otrygg.


Knepigare när man har ADHD tror jag. Eller jag har nog snarare ADD, men den diagnosen finns ju inte längre. För mig låter uppgiften omöjlig att genomföra. Bättra sig kan man alltid såklart, men bli helt bra tror jag är knepigt.

Ja, jag har jobbat en del med araber och känner att de påminner om vissa PRE/Lussar i den känslan. De kan vara lite mer i kontakt med en även i skarpt läge etc.
Men de av dem som inte tar med en är ju fortf lika balanskänsliga, överrörliga, explosiva, snabba etc. Och det är nog inte rätt typ av häst om man sitter och zoomar ut och inte är väldigt snabb och hästen har en mkt väl inarbetat signalsystem som den 100% lyder.

Har du problem i övrigt med fokus? I resten av livet?
Isf kanske utredning och medicinering skulle hjälpa dig. Många med ADD har ju också lite besvärligt med koordination, finmotorik etc. Så det kan ju också förklara varför du åker av och slår dig så pass.
 
Jag kan uppenbarligen inte leva utan häst, tack och lov har jag haft tur och aldrig skadat mig särskilt allvarligt.

Och jag har ramlat av måååånga gånger.
Gissar att min lilla svarta häst som tappade mig minst en gång per ridtur är orsaken, jag fick träna mycket fallteknik.

Sista åren har jag inte ridit så mycket, i skogen 1-2 gånger i veckan. När barnet var riktigt litet så red jag inte alls på ett par år, men sålde hästarna gjorde jag inte (massa pengar för att ha något fluffigt att titta på, det finns väl en anledning till att man kallar det ”hästgalen”)

Hoppas komma igång lite mer framöver, depressionen som legat som en våt filt över allt har äntligen börjat släppa!
 
Ja, jag har jobbat en del med araber och känner att de påminner om vissa PRE/Lussar i den känslan. De kan vara lite mer i kontakt med en även i skarpt läge etc.
Men de av dem som inte tar med en är ju fortf lika balanskänsliga, överrörliga, explosiva, snabba etc. Och det är nog inte rätt typ av häst om man sitter och zoomar ut och inte är väldigt snabb och hästen har en mkt väl inarbetat signalsystem som den 100% lyder.

Har du problem i övrigt med fokus? I resten av livet?
Isf kanske utredning och medicinering skulle hjälpa dig. Många med ADD har ju också lite besvärligt med koordination, finmotorik etc. Så det kan ju också förklara varför du åker av och slår dig så pass.
Jag är utredd, har fått prova medicin, i princip alla som finns tror jag. Och livet blir så mkt värre då. Jag blir SÅ trött. Kan inte tänka alls. Blir ju aldrig ofokuserad för alla inre tankar försvinner. Men inget går in. Jag kan inte analysera något eller tänka i flera steg alls. Den kognitiva förmågan försämras KRAFTIGT. Men det är ju standard på mig, finns inga mediciner som fungerar som de ska :cautious:

Ja just det där att de går att få kontakt med i skrapt läge är något jag uppskattar något enormt. För alla hästar blir rädda någon gång, så är det ju bara. Men det är skillnad på hästen där du får ett gram i handen medans hela hästen står och skakar av rädsla och den som kastar sig handlöst därifrån.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 444
Senast: Hedinn
·
Hemmet Finns intresse av en sån tråd? Vi kanske kan ge varandra tips, idéer och pepp? Jag har fått tips om ett hus som jag ska titta på om 2...
4 5 6
Svar
117
· Visningar
6 019
Senast: bettysmatte
·
Hästmänniskan Nu startar jag en egen tråd gällande denna diskussionen, men min utgångspunkt är i alla fall följande: Att hålla häst kostar mycket...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
9 377
Senast: Nepenthe
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 992
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Jättehungrig katt
  • Kattbilder #9
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp