Samhälle Att hälsa på främlingar (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 15)

En fråga om det här med att hälsa på folk i landsbygd: Förväntas det att en ska stanna till om en kommer i bil eller på cykel förbi någons hus och de är utanför?
Inte här i "min" by iaf. Här räcker det nog med att hälsa.

Angående det där med att hälsa. Jag är uppvuxen i en by där man egentligen nog bara hälsar på de man känner (känner igen), men i byn var jag bor nu, så hälsar man på alla, åtminstone på den "egna" vägen, även alla bilar man möter.
Det kan iofs vara så att jag hälsar ännu oftare än gemene man, då jag när jag flyttade hit hade så dålig koll på grannarna så jag hälsade på alla för säkerhets skull, och det har hängt med sedan det :laugh:
 
Angående hälsning, jag är uppvuxen i en större by, alltså med ett centrum och ett gäng affärer. Inte "på landet". Jag är uppfostrad med att man hälsar. Det är faktiskt flera personer som blivit glatt överraskade och sagt att de tycker det är trevligt till mina föräldrar under min uppväxt. Nu bor jag betydligt närmare stan och har nog slutat hälsa i samma utsträckning, för det är nästan ingen som hälsar tillbaka :laugh:
 
Befinner man sig på landet så hälsar man. Det är en sådan där grej som "alltid" har funnits och människor som flyttar ut på landet från stan och inte tar seden dit de kommer har många gånger råkat i onåd hos grannarna för att de har ansetts otrevliga som inte hälsar. En kulturkrock helt enkelt. Jag gissar alltså att @Aliisa bor på landet och gör som seden säger och förväntar sig detsamma tillbaka.
Jag hälsar ju alltid tillbaka om någon hälsar. Om jag märker att de hälsar. Ibland lyssnar jag på ljudbok när jag är ute och går och hör jag inte dem så hör jag inte. Men det faller mig sällan in att hälsa först på någon jag inte känner. Vi bara råkar ju befinna oss på samma plats (ungefär) i några enstaka sekunder innan man passerat. Jag hälsar ju på mina närmsta grannar när vi passerar varandra ute men inte mer än så. Hade aldrig funkat här i i stan.
 

Mineur

Moderator
Först och främst skulle jag aldrig låta bli att hälsa tillbaka när någon hälsar på mig som i fallet i TS.

Sen huruvida jag själv tar initiativet till att hälsa beror på... I byn där vi har sommarhus hälsar jag alltid på folk, det är liksom bara så man gör här trots att här bor typ 2000 personer och är en hel del turister under sommaren. Ibland märker man att folk blir lite förvånade, men jag tror inte att det hänt mer än en eller två gånger att de inte hälsar tillbaka.

I storstaden jag bor i hälsar jag nästan aldrig på någon, men så fort jag är ute på landet (i stallet eller ute på vandring) hälsar jag på folk. Det har även hänt att jag hälsar när jag går förbi någon på den lilla vandringsslingan som går genom ett naturområde mitt i stan, om vi är de enda där typ. Så jag antar att jag hälsar mer på folk när det är lite ödsligt liksom, det känns konstigt att bara gå förbi när det är helt tomt och knäpptyst och den andra personens närvaro är så himla tydlig.

Jag har också blivit mer noga med att hälsa eller le mot folk nu under pandemin, även i stan, eftersom det är sånt som gör mig glad och jag tycker att vi alla kan behöva lite mer positivitet i livet just nu...
 
Sen huruvida jag själv tar initiativet till att hälsa beror på... I byn där vi har sommarhus hälsar jag alltid på folk, det är liksom bara så man gör här trots att här bor typ 2000 personer och är en hel del turister under sommaren. Ibland märker man att folk blir lite förvånade, men jag tror inte att det hänt mer än en eller två gånger att de inte hälsar tillbaka.
Jag tror det är samma by som jag bor lite utanför fast året runt och jag har i princip slutat hälsa eftersom det är typ ingen annan som hälsar och ganska många som inte ens hälsar tillbaka. Det är nog sommargästerna som hälsar mest :)
 
Om jag är på landet hälsar jag. Likaså om jag rider (oavsett var jag rider). Vinkar också på bilar om de kör vettigt.
Fast man träffar nästan aldrig någon om man är ute på vägen på vintern, bara paret med hundarna i grannbyn som verkar ha samma promenadschema som vi :D Har aldrig träffat nån i skogen men vi bor ganska ensligt.

Åh vad jag blev sugen på att ut och gå i skogen nu! (Gipsat ben så kan inte gå ut)
 
Jag är uppvuxen i stad och har lärt mig att man hälsar på människor i ens område, dvs villaområdet eller lägenhetshusets gård. Men sen jag flyttade till en bostadsrättsförening med ca 300 lägenheter så blev det ingen som hälsade tillbaka förutom i trapphuset, så nu hälsar jag inte lika ofta.

Ute på landet och i stallet hälsar jag på människor som både går, cyklar och kör bil.
 
Jag hälsar ogärna på främlingar, sen beror det lite på situationen. Är jag ute och går, nej då hälsar jag inte, rider jag kan jag hälsa ibland beror helt på situationen.
Är fortfarande lite introvert när det kommer till främlingar man möter ute på promenad osv.
 

Aliisa

Trådstartare
Jag hälsar ogärna på främlingar, sen beror det lite på situationen. Är jag ute och går, nej då hälsar jag inte, rider jag kan jag hälsa ibland beror helt på situationen.
Är fortfarande lite introvert när det kommer till främlingar man möter ute på promenad osv.
Hälsar du tillbaka om den du möter hälsar?
 

Görel

Moderator
Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och i ett radhusområde i norrort med föräldrar som kunde gå omvägar för att slippa hälsa på folk.

Som vuxen började jag hälsa tillbaka på folk i området, senare på mina grannar, men jag skulle aldrig hälsa på okända människor på gatan.

Är jag ute med hästen kan jag le mot folk och visa att jag sett dom, hälsar någon svarar jag givetvis tillbaka, men jag hälsar sällan själv först.
 
Jag blir alltid förvånad över hur sur andra kan bli om man inte hälsar först. För mig handlar det mer om en maktgrej än något annat.

Jag hälsar alltid tillbaka, kör jag bil på liten grusväg så vinkar jag/ nickar/ ler beroende på omständigheter. Hejar på mina grannar som är i trädgården om de tittar upp/ likadant om jag kör långsamt på mindre grusväg.

Men det finns många situationer när jag inte vet vad jag ska göra (kan vara rätt blyg/ osäker) men är beredd på att hälsa (jag kan ibland tycka att en hälsning kan störa). Om man då tycker jag borde hälsat först bara för saken skull... :down: Ibland kan man ju dessutom missa att där är någon/ kommer någon.
 
Jag hälsar (och så bor jag i storstad - det kanske är en klassmarkör? :cautious: )

I mitt hus hälsar jag alltid
Ute på byn hälsar jag på grannar och bekanta, i trånga passager (om personen inte t.ex. joggar och inte ser ut att hinna hälsa) Om jag t.ex. sätter mig bredvid någon säger jag "hej, går det bra att jag sätter mig här..."(sker iofs inte så ofta nu pga coronan)

Jag har dock hund = license to kall prata. :D
 

Mineur

Moderator
Jag tror det är samma by som jag bor lite utanför fast året runt och jag har i princip slutat hälsa eftersom det är typ ingen annan som hälsar och ganska många som inte ens hälsar tillbaka. Det är nog sommargästerna som hälsar mest :)
Jaha, vad spännande! Att du bor här i krokarna alltså. Jag befinner mig allra längst söderut ;) Om det nu är samma by vi pratar om så tycker jag nog att jag får svar nästan jämt när jag hälsar, men definitivt mer vid stranden än uppe i själva byn (och där är jag i ärlighetens namn sämre på att ta initiativ till att hälsa också). Men så är jag inte här mer än några veckor om året heller, varav de flesta på sommaren!
 
Om jag hälsar beror på var jag är.
Bor i Stockholm och hälsar självklart inte varenda gång jag ser någon 😅

På jobbet hälsar jag i korridorerna på alla. När jag åker till min födelsestad (liten stad) hälsar jag på de flesta. När jag är ute och vandrar hälsar jag på de jag möter i skogen men inte de som är på grusvägarna. På/vid stall eller om jag är med häst/till häst hälsar jag alltid. Är jag ute och springer med pannlampa mitt i natten och möter någon hälsar jag... så det beror på!
 
Bor på landet nära storstad och tätort. Här hälsar man på varandra, märks vilka som är bärplockare "utifrån" som inte alltid hälsar tillbaka (men många gör). Jag tror att det - förutom att det är trevligt och allmän hyfs när man sällan möter någon eller om det kan behövas anpassning - är ett sätt att få till ett socialt "kitt". Lite "jag ser dig - du har sett mig". Ett sätt att skapa gemenskap och trevnad, men också en viss kontroll.
Tycker det är samma i "avgränsade" bostadsområden i tätorter (där det inte är en massa affärer eller liknande).
 
Jaha, vad spännande! Att du bor här i krokarna alltså. Jag befinner mig allra längst söderut ;) Om det nu är samma by vi pratar om så tycker jag nog att jag får svar nästan jämt när jag hälsar, men definitivt mer vid stranden än uppe i själva byn (och där är jag i ärlighetens namn sämre på att ta initiativ till att hälsa också). Men så är jag inte här mer än några veckor om året heller, varav de flesta på sommaren!
Jag bor på en gård en bit från samhället men hade min båt precis vid den stranden du visat bild på innan när jag växte upp och var där för jämnan. Så jag känner nästan varje sten längs den biten även om det var ett bra tag sedan jag var där.
 
Senast ändrad:

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

Hund, Katt, Andra Djur

  • Små sällskapshundar

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp