- Svar: 2
- Visningar: 1 058
När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på nätet. Men det fungerade inte alls bra tyvärr (pga hyresvärden/gårdsägarna betedde sig lite märkligt, och det visade sig senare att de hade ett läskigt brottsregister) och jag gav mig av lite hals över huvud därifrån. Min tanke hade annars varit att bo där i minst några år, för att kanske senare hitta något eget litet hus att köpa. Jag har väldigt svårt för städer och lägenheter, blir extremt stressad av att ha folk så nära inpå mig så det funkar inte för mig utan mitt mål var ett litet hus med lite lugnare och lantligare läge.
När jag gav mig av från gården så hyrde jag ett rum tillfälligt för att ha nånstans att sova. Men i det rummet hade husägarna en garderob så de var tvungna att gå in och hämta grejer lite då och då, vilket stressade mig mer än jag trodde att det skulle göra. Jag har aldrig tidigare i mitt liv hyrt bostad, men kunde verkligen konstatera att det inte är min grej överhuvudtaget. Man är så extremt utlämnad till någon annans välvilja, man är helt bakbunden och får inte ändra nånting efter eget tycke, och vad man än gör så känns det som att det är fel (en hyresvärd anklagade mig tex för att använda “fel” toapapper, jag visste aldrig om det fanns nån plats för mig att parkera bilen på eller ej trots att jag särskilt frågat om det, och på ett ställe fanns inte tillräcklig uppvärmning så jag hade 12 grader inomhus, men hyresvärden sa att jag fick finna mig i det och jag fick absolut inte koppla in något extra element, och jag ville inte bråka). Det var verkligen extremt stressande för mig och jag mådde väldigt dåligt över att ständigt känna mig iakttagen och bakbunden/omyndigförklarad. Jag är väldigt känslig för om andra är missnöjda med mig och jag vill gärna göra alla rätt och alla nöjda, men det kändes omöjligt som hyresgäst…
Eftersom jag är ensamstående med medioker lön var mitt mål att hitta ett billigt hus. Då kan man såklart inte satsa på några fina hus med alla bekvämligheter nära centrum. Samtidigt hade jag dittills aldrig bott särskilt ensligt utan alltid med hus runtomkring, så jag spanade in sommarstugeområden som sakta börjat omvandlas till permanentboenden och hittade ett hus i ett fantastiskt vackert sådant område som jag lyckligtvis kunde köpa helt utan budgivning (pga dåligt skött av mäklaren! - stackars säljare…). Köpet blev stökigt med nonchalant mäklare och nervösa säljare som ringde och skrek hysteriskt på mig och påstod att min bank hade ringt till dem och sagt att jag inte skulle få bolån mm?!?...
Jag “kraschlandade” lite i det huset sen, glad över att äntligen ha hittat något eget och helt betagen av den vackra och speciella naturen i området. Huset var en liten sommarstuga på 60 kvm, byggd av en “hobbysnickare”, och ingen hade nånsin bott i huset vintertid. Men jag tänkte att det inte borde vara omöjligt att lösa. Jag kollade upp vattenledningarna, gjorde en tillfällig lösning med värmekabel och grävde sedan upp och isolerade dem på de ställen där det inte var en vintersäker lösning. Väggar och vind var redan isolerade, och jag lät sätta in en luftvärmepump och tog bort några gamla elelement och bytte ut resten mot modernare varianter, samt fixade vettig ventilation i sovrummen. Jag fuktspärrade marken i krypgrunden genom att klä med byggplast (det var jobbigt - väldigt trångt, mörkt och många stora spindlar!
), för att minska risken för att min uppvärmning av huset vintertid skulle orsaka fuktproblem och mögeltillväxt där.
Vatten och avlopp var kommunalt, och det fanns ett litet arbetskök med en liten diskmaskin i huset och ett badrum med toalett, handfat, dusch och tvättmaskin, två sovrum och ett vardagsrum med matplats. Vad mer kan man behöva?
Dessutom hade huset en härlig altan och en vedeldad bastu på tomten.
Men allteftersom månaderna gick så insåg jag att jag inte alls trivdes där. Dels var stämningen inte så bra i området - det var rätt tjafsigt och bråkigt bland de boende, och även om det fanns trevliga människor så var mina närmsta grannar på sidorna inga höjdare. Det var väldigt lyhört och husen låg rätt nära varandra, och den del av områdets invånare som fortfarande var sommarstugegäster hade högljudda fester hela sommarnätterna igenom så jag kunde inte sova. Dessutom hade jag problem med flera skadeinsekter (möss, myror, getingar) som var väldigt offensiva och höll på att driva mig tokig, och tyvärr fick Anticimex bli en återkommande gäst.
Jag insåg också att jag inte lyckades få någon vidare känsla för huset, och tomten gick inte alls att använda som jag ville pga mörkt läge och rådande markförhållanden. Ena grannen hyrde ut sitt hus billigt till kreti och pleti som kunde dyka upp när som helst och vissa betedde sig väldigt hotfullt, och ett gäng klampade runt på min altan en natt och gick runt och lös in genom mina fönster, och jag trodde att de skulle bryta sig in och länsa huset och döda mig. Efter det hade jag väldigt svårt att komma till ro överhuvudtaget, fick åka iväg och ta in på hotell för att alls kunna sova. Och när jag väcktes tidigt på morgonen min första semesterdag av att närmsta grannen lät kalhugga hela sin tomt utan att meddela mig och firman även var på väg att ta ner träd som stod på min tomt så att jag var tvungen att springa ut och stoppa dem, så var det bara droppen ovanpå allt annat. Jag bestämde mig för att flytta. Igen.
När jag gav mig av från gården så hyrde jag ett rum tillfälligt för att ha nånstans att sova. Men i det rummet hade husägarna en garderob så de var tvungna att gå in och hämta grejer lite då och då, vilket stressade mig mer än jag trodde att det skulle göra. Jag har aldrig tidigare i mitt liv hyrt bostad, men kunde verkligen konstatera att det inte är min grej överhuvudtaget. Man är så extremt utlämnad till någon annans välvilja, man är helt bakbunden och får inte ändra nånting efter eget tycke, och vad man än gör så känns det som att det är fel (en hyresvärd anklagade mig tex för att använda “fel” toapapper, jag visste aldrig om det fanns nån plats för mig att parkera bilen på eller ej trots att jag särskilt frågat om det, och på ett ställe fanns inte tillräcklig uppvärmning så jag hade 12 grader inomhus, men hyresvärden sa att jag fick finna mig i det och jag fick absolut inte koppla in något extra element, och jag ville inte bråka). Det var verkligen extremt stressande för mig och jag mådde väldigt dåligt över att ständigt känna mig iakttagen och bakbunden/omyndigförklarad. Jag är väldigt känslig för om andra är missnöjda med mig och jag vill gärna göra alla rätt och alla nöjda, men det kändes omöjligt som hyresgäst…
Eftersom jag är ensamstående med medioker lön var mitt mål att hitta ett billigt hus. Då kan man såklart inte satsa på några fina hus med alla bekvämligheter nära centrum. Samtidigt hade jag dittills aldrig bott särskilt ensligt utan alltid med hus runtomkring, så jag spanade in sommarstugeområden som sakta börjat omvandlas till permanentboenden och hittade ett hus i ett fantastiskt vackert sådant område som jag lyckligtvis kunde köpa helt utan budgivning (pga dåligt skött av mäklaren! - stackars säljare…). Köpet blev stökigt med nonchalant mäklare och nervösa säljare som ringde och skrek hysteriskt på mig och påstod att min bank hade ringt till dem och sagt att jag inte skulle få bolån mm?!?...
Jag “kraschlandade” lite i det huset sen, glad över att äntligen ha hittat något eget och helt betagen av den vackra och speciella naturen i området. Huset var en liten sommarstuga på 60 kvm, byggd av en “hobbysnickare”, och ingen hade nånsin bott i huset vintertid. Men jag tänkte att det inte borde vara omöjligt att lösa. Jag kollade upp vattenledningarna, gjorde en tillfällig lösning med värmekabel och grävde sedan upp och isolerade dem på de ställen där det inte var en vintersäker lösning. Väggar och vind var redan isolerade, och jag lät sätta in en luftvärmepump och tog bort några gamla elelement och bytte ut resten mot modernare varianter, samt fixade vettig ventilation i sovrummen. Jag fuktspärrade marken i krypgrunden genom att klä med byggplast (det var jobbigt - väldigt trångt, mörkt och många stora spindlar!
), för att minska risken för att min uppvärmning av huset vintertid skulle orsaka fuktproblem och mögeltillväxt där. Vatten och avlopp var kommunalt, och det fanns ett litet arbetskök med en liten diskmaskin i huset och ett badrum med toalett, handfat, dusch och tvättmaskin, två sovrum och ett vardagsrum med matplats. Vad mer kan man behöva?
Dessutom hade huset en härlig altan och en vedeldad bastu på tomten. Men allteftersom månaderna gick så insåg jag att jag inte alls trivdes där. Dels var stämningen inte så bra i området - det var rätt tjafsigt och bråkigt bland de boende, och även om det fanns trevliga människor så var mina närmsta grannar på sidorna inga höjdare. Det var väldigt lyhört och husen låg rätt nära varandra, och den del av områdets invånare som fortfarande var sommarstugegäster hade högljudda fester hela sommarnätterna igenom så jag kunde inte sova. Dessutom hade jag problem med flera skadeinsekter (möss, myror, getingar) som var väldigt offensiva och höll på att driva mig tokig, och tyvärr fick Anticimex bli en återkommande gäst.
Jag insåg också att jag inte lyckades få någon vidare känsla för huset, och tomten gick inte alls att använda som jag ville pga mörkt läge och rådande markförhållanden. Ena grannen hyrde ut sitt hus billigt till kreti och pleti som kunde dyka upp när som helst och vissa betedde sig väldigt hotfullt, och ett gäng klampade runt på min altan en natt och gick runt och lös in genom mina fönster, och jag trodde att de skulle bryta sig in och länsa huset och döda mig. Efter det hade jag väldigt svårt att komma till ro överhuvudtaget, fick åka iväg och ta in på hotell för att alls kunna sova. Och när jag väcktes tidigt på morgonen min första semesterdag av att närmsta grannen lät kalhugga hela sin tomt utan att meddela mig och firman även var på väg att ta ner träd som stod på min tomt så att jag var tvungen att springa ut och stoppa dem, så var det bara droppen ovanpå allt annat. Jag bestämde mig för att flytta. Igen.
