Att inte behålla askan efter avlivning?

[Lhas]

Min äldsta hund har inte alltför lång tid kvar i livet och jag kom att tänka på att jag vid tidigare avlivningar valt att inte behålla askan.

Är det någon mer som faktiskt inte tar hem askan?

 

[Migo]

Jag tar inte hem kroppen, och tar aldrig individuell kremering. Död är död, typ.

 

[Malibu_Stacy]

Min äldsta hund har inte alltför lång tid kvar i livet och jag kom att tänka på att jag vid tidigare avlivningar valt att inte behålla askan.

Är det någon mer som faktiskt inte tar hem askan?

Jag gör inte det, för mig finns det ingen mening.
Jag brukar framkalla/skriva ut någon fin bild istället och tända ett ljus.

 

[Bison]

Jag gjorde inte det med den förra som avlivades.
Med nuvarande har vi bestämt att det blir separat kremering och en fin urna med plakett så vi kan göra en minneshörna hemma

 

[nullo-modo]

Aldrig sparat något från något djur mer än lite tagel från en häst som inte blivit något med ändå. Djuren lever kvar i hjärta och minne

 

[Filura]

Jag har inte sparat någon aska av mina hundar. Jag brukar samla och spara päls istället.

 

[Miao]

Jag har förr haft separat kremering och tagit hem askan. Sen senaste avlivningen har vi beslutat att inte göra det längre. Så nu behåller vi bara minnena av hundarna

 

[em-pirre]

Min kompis har låtit göra vackra glaskulor. Helt otroligt fina. Såna ska jag göra med hundens egen färgkod. Man kan få dem med askan som ett tassavtryck också men jag hade mer gillat att ha nåt abstrakt

 

[em-pirre]

 

[Maniac123]

Nej, aldrig tagit med hem. Död är död. Sitter med hunden tills den är bekräftad död och sen går jag. Fotograferar inte en död hund heller. Jag vill minnas hunden när den var pigg och glad och levde.

Mamma tog hem askan efter sin första hund. Den fula träurnan stod i vårt vitrinskåp i 15 år innan hon begravde urnan. Sen flyttade hon och besöker aldrig den platsen igen. Värt Jag skulle garanterat inte göra något mer kreativt så.. Nej.

 

[em-pirre]

Min första hund är begraven på ett ställe som hunden älskade och stället kommer alltid att finnas i släkten. Skulle inte begrava hemma på gården då man inte vet om man flyttar eller så. Samma sak end att behålla askan I vanlig urna. Skulle kännas konstigt

 

[iNHALE]

Jag har askan efter min förra hund men jag har aldrig tidigare sparat aska från någon av mina hästar eller andra djur som dött utan har klippt en bit från manen innan kroppen körts iväg. Jag tycker inte det finns något rätt och fel utan man får själv känna efter vad man tycker känns bäst, det är ju som sagt inget kvar mer än en död kropp, individen är borta.

 

[nightcrawler]

Jag tar med hunden hem och begraver den. Hästen blev hämtad och är begraven i skogen hos han som hämtade.

 

[Roheryn]

Har aldrig velat ha askan av någon av våra hundar, jag är inte så mycket för gravar och minnesplatser för varken djur eller människor. Som någon sade - död är död och minnen, bilder osv finns kvar oavsett.

 

[mysboll]

Jag sparade inte askan efter hästen. Vet inte riktigt vad jag skulle gjort med den.. Lutar nog åt att inte behålla hundarnas heller. Vill inte ha som ett altare hemma. Räcker gott med alla bilder.

 

[Diabetikern]

Ingen aska eller päls alls.

Har dock kvar ett hundhalsband som jag har jättesvårt att göra mig av med. Vet inte varför.
Inget sparat från hästarna heller.

Jag har däremot lite fina kort kvar som jag satt i ram.

 

[Pooh]

Jag har aldrig sparat aska eller kropp av mina djur.

 

[Lovisaleonora]

Jag har gjort lite olika varianter. Många av dem är individuellt kremerade, två har gravsten i trädgården. Någon har en sten med namn och årtal. Och ytterligare någon har jag fått hem i blandade hundar och katter. Och någon kom inte hem alls.

Känn inte att det finns något "borde". Det är din sorg och dina minnen som är kvar. Hur du väljer att hantera de jordiska kvarlevorna har nog mindre betydelse i det stora hela.

 

[nightcrawler]

Jag tar med hunden hem och begraver den. Hästen blev hämtad och är begraven i skogen hos han som hämtade.

Alla tidigare hundar är begravda hemma hos mina föräldrar. Det är bara Plyma som ligger i en hästhage nära skogen hos min bästa vän. Vi kunde inte gräva så stor grav hemma pga för mycket träd och buskar med rötter precis överallt. Tidigare hundar har varit betydligt mindre. Jag bryr mej inte om att ha en gravplats som så men det känns på nått sätt bättre att få begrava och inte bara lämna. Hästen kunde jag tyvärr inte vara med och begrava men jag behövde i alla fall inte lämna henne direkt efter avlivningen utan det kom en och hämta henne efter några dagar. Han brukar sköta avlivningar och tar med sig kropparna efteråt.

 

[Mia_R]

Vi har en begravningsplats i fjällen på egen mark som inte kommer säljas, där vilar majoriteten av våra hundar och katter. Pip, Tjalle och Lille Skrutts kullsyster är de senaste som begravts där. Hur jag ska göra med de här två bestarna till hundar vet jag inte, det är inte så enkelt att slänga dem över axeln och bära iväg. Om det går att göra en planerad avlivning på plats löser det sig, men risken finns att man inte är på plats när det är så dags.