Bukefalos 26 år!

Att längta efter barnbarn (utbruten från Dejtingtråden 34)

En annan aspekt är att de som kanske inte var bra föräldrar får möjligheten att åtminstone delvis gottgöra. Sonens farfar var en t ex inte särskilt närvarande som pappa (exet kallade t o m honom för hans namn och en annan för pappa), men nu ångrar han sig. Tack vare barnbarnen (han är morfar också) så har han kommit närmare sina egna barn också. Helt förlåten kommer han såklart aldrig bli, men det är ändå fint att det har gått att reparera lite.
 
Jag förklarade redan när jag var tonåring att jag aldrig skulle skaffa barn. Nu som snart 50 är jag väldigt nöjd med mitt beslut och har aldrig ångrat det.
Till vår mammas sorg valde även storasyster ett liv utan barn. Även vår kusin på pappas sida har valt bort barn så vår släkt dör ut med oss tre. På mammas sida så har våra kusiner fått barn i parti och minut så den delen är stor.
 
Jag har slakt som pratar om "livets efterratt".
Sjalv har jag tva barnbarn som jag alskar aldeles fantastiskt. MEN ... det gor ocksa att jag kanner mig ganska last. Jag alskar dem och vill verkligen umgas med dem och folja deras uppvaxt, samtidigt gor det att jag inte kan flytta till en ny stat langt harifran eller bara gora precis vad jag vill ... dar ar tva sma manniskor att ta hansyn till. Barnen ar vuxna och kan resa och ta sig platser av sig sjalva sa dar har vi inga hansyn langre, men barnbarnen ...
3 av mina barnbarn bor 10 timmar bort. Att vi inte umgås i parti och minut är inget direkt hinder för god kontakt eller att följa deras uppväxt.
 
Mina föräldrar har aldrig nånsin nämnt barn eller barnbarn innan det kom på tal att alla våra IVF misslyckats. Vi har pratat om sorgen tillsammans. Sorgen i att det är sånt himla fokus på om man har barn/barnbarn.

Ta kafferummet på jobbet. Alla mammas kollegor pratade om och visade bilder på sina barnbarn och frågade om och om igen när mamma ska bli mormor. På mitt jobb var alltid folk gravida och det första folk frågar då man lär känna nya kollegor är om man har barn. På mitt förrförra jobb hade man bilder på alla jäkla ungar på dörren till klädskåpet i kansliet.

Så jag förstår att det blir jobbigt för en äldre kvinna om alla kollegor pratar barnbarn hela hela hela tiden. Ofint av kollegorna.

Det är så jäkla skönt att jobba i en grupp med bara män.
Slippa tjat och prat om barn, någon frågade i början om jag har barn, svarade nej och att jag inte vill ha några, sen var det bra med det.
 
Det är så jäkla skönt att jobba i en grupp med bara män.
Slippa tjat och prat om barn, någon frågade i början om jag har barn, svarade nej och att jag inte vill ha några, sen var det bra med det.
Och för oss som är ofrivilligt barnlösa kommer ALLTID frågan "ja men har ni tänkt på adoption då?"

Liksom NEJ ME HERREGUD DET HAR JAG ALDRIG HÖRT OM TACK FÖR DIN INFO!
 
... Ofta följt av en liten anekdot om någons systers grannes kusins katts förra ägare som minsann blev gravid genast de satte sig i adoptionskö och SLAPPNADE AV.


Alltså till och med min mamma får höra dessa historier om adoption, om någon specialvitamin som någon provat och genast blivit gravid, om hur någon lyckades på sjuttonde försöket med IVF och bla bla bla
 
Mina föräldrar har aldrig nånsin nämnt barn eller barnbarn innan det kom på tal att alla våra IVF misslyckats. Vi har pratat om sorgen tillsammans. Sorgen i att det är sånt himla fokus på om man har barn/barnbarn.

Ta kafferummet på jobbet. Alla mammas kollegor pratade om och visade bilder på sina barnbarn och frågade om och om igen när mamma ska bli mormor. På mitt jobb var alltid folk gravida och det första folk frågar då man lär känna nya kollegor är om man har barn. På mitt förrförra jobb hade man bilder på alla jäkla ungar på dörren till klädskåpet i kansliet.

Så jag förstår att det blir jobbigt för en äldre kvinna om alla kollegor pratar barnbarn hela hela hela tiden. Ofint av kollegorna.

Sådant där tycker jag är så fult. Visst att en måste få vara glad över barn/barnbarn men lite jäkla finkänsla kan en väl ha! Det är ju inget konstigt idag med att en del har svårigheter att få barn eller kanske inte får några alls.

Själv har jag varit med om att nästan bli utskälld av en kvinna som inte kunnat få barn för att jag själv valt att inte få några O_o Det var inget jag själv tog upp utan hon pratade om barn och frågade om jag hade barn och då sa jag som det var att jag vill inte ha några.
 
Det är så jäkla skönt att jobba i en grupp med bara män.
Slippa tjat och prat om barn, någon frågade i början om jag har barn, svarade nej och att jag inte vill ha några, sen var det bra med det.
Alltså, jag vill inte könsgeneralisera men jag har jobbat i grupper tidigare som enbart bestått av män och jobbar idag i en grupp som nästan uteslutande består av kvinnor. Personerna är i samma ålder (barnafödande ålder) och flera av männen har också småbarn, jag vet att de är närvarande och jämställda fäder. Men aldrig att de tjatat på det sättet och babblat om sina barn konstant? Medan kvinnorna inte gör annat? Varenda fika vi har på jobbet slutar förr eller senare i en historia från en förlossning för typ sex år sen eller någon anekdot från förskolan. Jag sätter mig numera med flit bredvid min enda barnlösa kollega för att vi ska kunna prata med varandra om något annat när de sätter igång.

Och precis som @Voeux nämnde tidigare så tänker jag varje gång ”om jag tycker detta är tråkigt och tjatigt, vad tycker inte de som vill ha barn men inte kan då?” Vi har haft en kollega som kämpade i många år med ivf och de höll på likadant på hennes tid.

Det är alltid kvinnor som verkar vilja tvinga andra kvinnor till att skaffa barn? Den enda man som kommenterat det var min chef och det var mer i ordalag om eventuell föräldraledighet som han kanske var tvungen att prata om, han pratade semester och pension och sånt samtidigt.
 
Jag har 6 äldre syskon varav 4 av dem har barn. Vi andra tre har sagt tydligt att vi inte vill ha barn. Men för kanske fem år sedan tjatade min pappa (som då bara var farfar) "När ska jag få bli morfar?" eller "Nu vill jag bli morfar", andra släktingar "Ska inte du skaffa barn?" Tillslut blev jag så irriterad, för även om det för mig handlar om att jag är nöjd att inte ha barn kan det ju bero på att jag inte kan bli gravid, fått flera missfall, längtar efter barn men inte har en partner. Tycker folk inte ska tjata. Så under en släktmiddag när alla tjatade sa jag: "För att bli gravid måste man kn*lla. Eller möjligtvis ha en massa pengar att köpa semin att köra upp i fiffiluran. Nu är jag både ful och fattig så har varken en man med k*k eller pengar på kontot kan bidra till er lycka. Kanske ni ska glädja er i de ungar som finns för jag är ingen fabrik för er glädje."😏 Det blev lite pinsamt tyst och kanske fånigt svarat.

Men poängen var den att jag förstår att folk längtar efter barnbarn, men att man ska vara försiktig med att tjata på sina barn eller uttrycka det högt. För man vet inte vad som försiggår hos ens barn, varför där inte finns barnbarn osv. Nu tycker jag att alla får längta hur mycket de vill, bara de håller det för sig i situationer där det kan stressa och ge ångest.
Jag älskar ditt svar! Tyvärr har jag provat på det själv och fick bara till svar ”om du sänker dina krav lite så kommer du också få tag på en karl”. :meh:

Mitt enda krav är att jag ska vara kär i mannen ifråga. Det känns inte som att be för mycket.
 
Alltså, jag vill inte könsgeneralisera men jag har jobbat i grupper tidigare som enbart bestått av män och jobbar idag i en grupp som nästan uteslutande består av kvinnor. Personerna är i samma ålder (barnafödande ålder) och flera av männen har också småbarn, jag vet att de är närvarande och jämställda fäder. Men aldrig att de tjatat på det sättet och babblat om sina barn konstant? Medan kvinnorna inte gör annat? Varenda fika vi har på jobbet slutar förr eller senare i en historia från en förlossning för typ sex år sen eller någon anekdot från förskolan. Jag sätter mig numera med flit bredvid min enda barnlösa kollega för att vi ska kunna prata med varandra om något annat när de sätter igång.

Och precis som @Voeux nämnde tidigare så tänker jag varje gång ”om jag tycker detta är tråkigt och tjatigt, vad tycker inte de som vill ha barn men inte kan då?” Vi har haft en kollega som kämpade i många år med ivf och de höll på likadant på hennes tid.

Det är alltid kvinnor som verkar vilja tvinga andra kvinnor till att skaffa barn? Den enda man som kommenterat det var min chef och det var mer i ordalag om eventuell föräldraledighet som han kanske var tvungen att prata om, han pratade semester och pension och sånt samtidigt.

Folk är överlag hemskt dåliga på att skilja på sig själv och andra. Jag kan ju själv tycka att få barn är det bästa jag gjort men det innebär ju inte att jag inte förstår att någon annan hellre skulle äta surströmming varje dag resten av livet. Är man fullkomligt övertygad om att andra kommer känna precis som JAG gör så kommer ju tjatet därefter. Välvilligt antar jag, eftersom de vill att andra ska få uppleva samma lycka. Korkat dock. Man hör ju sällan folk tjata på andra att skaffa häst eller sommarhus i Spanien.
 
Och jag har både jobbat och pluggat i kraftigt kvinnodominerade sammanhang (ca 90 % kvinnor) större delen av livet, och upplever inte alls att folk pratar barn i någon högre utsträckning. Det händer, men betydligt mindre än folk pratar om sina hundar, hästar eller odlingar. Och OM det ändå pratas barn är det betydligt oftare "vad skönt det är att inte ha några" än "du borde skaffa".
 
Och jag har både jobbat och pluggat i kraftigt kvinnodominerade sammanhang (ca 90 % kvinnor) större delen av livet, och upplever inte alls att folk pratar barn i någon högre utsträckning. Det händer, men betydligt mindre än folk pratar om sina hundar, hästar eller odlingar. Och OM det ändå pratas barn är det betydligt oftare "vad skönt det är att inte ha några" än "du borde skaffa".

Vart jobbar du? Låter ju helt underbart 😍

har också jobbat på flera kvinnodominerade atbetsplatser där det bara pratas barn på raster och tjatas om när det ska skaffas barn på de stackars barnlösa… så trött på att höra det!
 
Jag tycker det har varit skönt och underlättat att börja plugga när det gäller barn, det är plötsligt mer okej att inte planera att skaffa barn just nu och att träffa fler som inte har barn (än). Är otroligt glad att ingen i min närmsta familj tjatar eller ens frågar om barn/barnbarn. Räcker gott med min egen velighet och åldersnoja.

Mina föräldrar har redan barnbarn, men vet att dom inte hade tjatat även om dom varit utan.
 
Det är så jäkla skönt att jobba i en grupp med bara män.
Slippa tjat och prat om barn, någon frågade i början om jag har barn, svarade nej och att jag inte vill ha några, sen var det bra med det.

Jaha, själv jobbar jag också med i princip bara män men det pratas massa barn. Det är gott om engagerade fäder, både nyblivna och med större barn. Tycker det är väldigt trevligt med män som är närvarande och engagerade pappor.

*kl*
Ang. barnbarnsgrejen så är det länge kvar innan det blir aktuellt. Men jag hoppas att det händer, för jag skulle vara en awesome farmor. En såndär ”Min mormor hälsar och säger förlåt”-farmor. Händer det inte så är det väl så.
 
Det är så jäkla skönt att jobba i en grupp med bara män.
Slippa tjat och prat om barn, någon frågade i början om jag har barn, svarade nej och att jag inte vill ha några, sen var det bra med det.
Håller med. Men ändå kommer den andra kvinnan (med barn o barnbarn) på jobbet och ”ska du inte ha barn? Är du med i nån religion eller nåt sånt?”
Männen de säger ”jaha” o sen slutar det där.
 
Jaha, själv jobbar jag också med i princip bara män men det pratas massa barn. Det är gott om engagerade fäder, både nyblivna och med större barn. Tycker det är väldigt trevligt med män som är närvarande och engagerade pappor.

*kl*
Ang. barnbarnsgrejen så är det länge kvar innan det blir aktuellt. Men jag hoppas att det händer, för jag skulle vara en awesome farmor. En såndär ”Min mormor hälsar och säger förlåt”-farmor. Händer det inte så är det väl så.

Dessa är absolut engagerade men har inget behov av att tjata om barn på arbetstid vilket är underbart skönt.
Jagr väldigt engagerad i min djur men håller inte på att prata om dem och visa bilder för mina kollegor 😅
 
Dessa är absolut engagerade men har inget behov av att tjata om barn på arbetstid vilket är underbart skönt.
Jagr väldigt engagerad i min djur men håller inte på att prata om dem och visa bilder för mina kollegor 😅

Ja men eller hur! Jag är urtråkigt, på jobbet vill jag jobba och inte skvallra eller prata om folks vardag. :o

Ah, vi pratar nog massor om allt. Nåns katt gjorde något kul, en annans unge lyckades bra på ett prov, nån ska på cykelsemester på Mallis och en tredje har beställt udda öl. Vi jobbar inte bara, vi är vänner också :)
 
Ah, vi pratar nog massor om allt. Nåns katt gjorde något kul, en annans unge lyckades bra på ett prov, nån ska på cykelsemester på Mallis och en tredje har beställt udda öl. Vi jobbar inte bara, vi är vänner också :)
Ja men självklart men det är så sällan jag har tid med sånt på jobb.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Hej! Skriver under anonymt nick. Jag och sambon är i princip helt inställda på att vi vill ha barn, problemet är det där att tiden...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 190

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Dejtingtråden 34
  • Vad gör vi? CLIII
  • Tårtor, bröd, kakor och annat

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 26
  • Kattsnack #9

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp