Bukefalos 25 år, Läs mer! Arkivet

Att ljuga!

Status
Stängd för vidare inlägg.

pigleton

Trådstartare
Jag upplever just nu jätteproblem med min sju-åring. Vi har pratat jättemycket om hur viktigt det är att tala sanning, jag har läst Peter och vargen, jag har hållit mig lugn och samlad trots att den sanning han till slut berättat inte är så vidare rolig att höra. NU orkar jag snart inte mer, han ljuger om allt, precis allt.

Häromdagen drog han ihop en historia om hur en klasskompis kissat på sig och hur denne kastat sina kissiga kalsonger på min son och det var därför min son luktade kiss. Eftersom jag inte trodde på rövarhistorien drog han ihop en ny. Han hade lyft ner sin legoborg från skåpet och mitt under lyftet blivit så kissnödig att han inte kunde hålla sig. När jag undrade hur det kom sig att han inte gått ch kissat innan legoborgslyftet menade han att då hade han minsann inte varit kissnödig.

Han är alltså 7 år, har varit torr sen 3,5 års ålder men senaste veckorna har han kissat på sig flera gånger i veckan. Han går kvar i de kissiga kläderna, säger inget utan det är mer så att man får kolla honom så att han inte går och lägger sig i kissiga kalsonger. Jag begriper ju att det är någon typ av protest mot något men vad?

Idag på morgonen kom jag på att han hade pokemonkort i sin väska, problemet är bara att han aldrig fått eller köpt några kort. Hans veckopengar har gått till Yu-Gi-Oh-kort. Det är sagt på skolan att de inte får vinna kort av varandra, det är så lätt att det blir orättvist och att de större barnen spelar av de yngre allt de äger och har. Sonen hävdade dock att han vunnit dem och när jag frågade hur det kunnat gå till utan att äga kort alls från början svarade han att han fått kort.
Jag har tidigare när han kommit hem med enstaka kort som inte varit hans förklarat varför han inte får ta emot kort eller för den delen ge bort kort och då verkar han förstå men högen han kom hem med nu var inte liten, minst 30 kort. Då kan ju inte budskapet gått in tyärr. Men hur når jag fram till honom?

Jag har alltid fått höra hur snäll och lugn han är, det är han fortfarande. Men det här är riktigt otäckt känns det som, han tar inte in någonting och jag når inte fram.
 

lillebill

Moderator
Sv: Att ljuga!

Min 7 årige son fick problem under skoltid med att gå på toaletten.Ofta när jag hämtade honom så var han så kissnödig att han hade ont.Det hände även att de ringde från skolan och talade om att det hänt en "större" olycka och han behövde nya underkläder pga. att han bajsat på sig.

Vi talade med honom flera gånger men han skyllde på att han var så inne i lekarna att han inte hann på toaletten.
En dag så berättade han vad som verkligen var felet:
Han hade gått på toaletten och när han skulle gå ut därifrån så hade en av de äldre eleverna blockerat dörren för honom.

Nu var han så rädd att gå på toaletten att han vägrade om inte någon följde med och vaktade.
Jag var rädd att han inte dricker tillräckligt under skoltid,just för att slippa gå och kissa.

Efter samtal med skola/fritids så började han att säga till när han behövde gå på toa.En vuxen följde med honom och det fungerade ett tag. Vissa dagar så fungerar det bra och vissa dagar fungerar det mindre bra.
 
Sv: Att ljuga!

Jag tror att du ska läsa och begrunda lillebills inlägg. När det gäller kisset i byxorna har jag svårt att tänka mig att det är något han gör för att "protestera" mot dig/er. Jag tror knappast en pojke i den åldern vill straffa er genom att kissa på sig. Det kan knappast vara ett bekvämt sätt att göra det på. :crazy:

Kanske handlar det om något annat; något han skäms för och inte vill berätta. Blir han retad/mobbad och kissar på sig när de andra skräms? Är det någon som gillar att dra skämt så att han skrattar tills han kissar på sig? Är det som med lillebills son: han vågar inte gå på toa av något skäl?

Jag har inga egna barn, men tänker tanken att det kanske är bra att ta ett förtroligt samtal med honom om hur han trivs i skolan och förklara att du blir lite orolig när han kissar på sig; att du blir orolig att det beror på att han mår dåligt för något. Så att han kanske vågar erkänna vad den egentliga anledningen är?

Den andra lögnen om pokemonkorten kan ju vara en lögn av helt annat slag så att säga.
 
Sv: Att ljuga!

Jag tycker inte att du ska fokusera på ljuga. Jag tycker du ska se det mer som inte våga berätta sanningen.

Om du har den ingången när du pratar med din son kanske du får fram mer.

han tar inte in någonting och jag når inte fram.

Det är ju inte främst du som har något att "nå fram" med i denna situation. Det är ju han som ska nå in till dig med sitt budskap (oavsett om det är någon protest, som du tror, eller något som mer liknar det lillebill berättar om).

Var inte rädd för ljugandet! Då blir du så "gåpåig". Det är inte din son som är det farliga/det otäcka. Det är snarare omvälden. Möt honom där och hjälp honom hantera livet!:love:
 

lillebill

Moderator
Sv: Att ljuga!

Det finns alltid en orsak till att de små liven gör som dom gör.Det som är viktigt här är att aldrig få dom att skämmas över att de "råkar" kissa på sig. Oavsett vad som orsakar problemet.

Här gick det för långt en gång då sonen inte "hann" på toaletten. Då blev han retad av de andra eleverna dagen efter med lappar på ryggen,glåpord osv..

När det gäller att ljuga så tror jag att varje förälder har råkat ut för att deras barn ljuger,eller far med osanning låter väl lite bättre.

Gör ingen större "affär" av det utan försök att få barnet att förstå att andra kan bli ledsen när någon talar osanning.

Våra söner hade varsin lögnperiod men förstod i slutändan att det var roligare och trevligare att säg sanningen.
 
Sv: Att ljuga!

Har du gått till doktorn med din son ang att han kissar i byxorna på dagen ? Min brors dotter gjorde likadant (8 år gammal)...när dom kollade upp henne hade hon urinvägsinfektion. Hon gjorde likadant som din son, sa ingenting. Men som sagt, du bör ju kolla upp honom.
 
Sv: Att ljuga!

Min pojk kom också hem med pokemonkort utan att haft med sig några till skolan, dock var det lågpoängare som han förklarade att man "fick" i något dom kallar pokemonregn.
Någon tar sina struntkort och kastar ut och alla får ta.
Jag kollade upp det och nog var det sant.
Däremot så har han blivit avlurad att byta bort alla sina bra kort - men det gjorde en yngre kompis utanför skolan....
 

pigleton

Trådstartare
Sv: Att ljuga!

Tack för alla era svar. Jag har bollat och funderat en hel del och i dag återigen pratat med sonen. Vi pratar naturligtvis flera gånger om dagen men nu tog jag upp detta med kissandet och frågade runt det, ingen anklagelse utan bara prat. När händer det, känner han sig kissnödig osv.

Kom väl fram till att det inte verkar vara någon rädsla för något, han trivs i skolan, med kompisar, lärare och allt runtikring. Han blir inte retad, han skrattar inte tills han kissar på sig. Det verkar vara olika situationer och tillfälles som det inträffar, dvs inget konkret uppenbart mönster.

Vi har naturligtvis pratat om detta tidigare med eftersom problemet funnits där ett par veckor. Det verkar dock inte som han skäms utan han snarare inte bryr sig så mycket över det inträffade, han kan alltså kissa på sig vid lunch, jag hämtar ca 16, frågar lugnt om han kissat på sig (naturligtvis utom hörhåll för andra) och han svarar nejdå. Idag åkte vi ut till stallet en sväng och när vi kom hem såg jag fläcken och frågade när det hänt, efter maten i skolan blev svaret.

Kisseriet lär väl upphöra förr eller senare, får väl ta honom till en doktor om det inte slutar men brukar man inte ha några symptom om man har UVI? Han har inget ont någonstans eller problem överhuvudtaget.

Jag fattar verkligen inte. Dessutom kommer det fler och fler lögner om allt ju mer han snor in sig i något.

Idag var det om saker en kompis sagt till honom. Jag hade ju bett honom att ge tillbaka Pokemonkorten till dess rätta ägare. Jag hade också talat om att han visst fick ha pokemonkort, men då skulle han skrapa ihop pengar själv i så fall (spara veckopeng).

Till saken hör ju att på skolan råder policyn att man inte spelar om korten, det är inte tillåtet. Därför ville jag att han skulle ge tillbaka korten. Tycker inte han ska belönas med att "få" kort när han gjort något man inte får. (pokemonregn visste han för övrigt inte vad det var)

Men tycker ni uppriktigt att hans ljugande inte ska få några konsekvenser alls utan bara ignoreras? Vad sänder det för budskap då? Tanke?
 
Sv: Att ljuga!

En 7 åring som kissar på sig speciellt när den har varit torr i fler år är inte vad jag skulle kalla normalt.
UVI har jag för mig kan vara rätt "tysta" hos barn och upptäcks just för att barnet kissar på sig i tid och otid.
Vissa barn låtsas att allt är bra och att det inte gör något men få barn i ålder 7 år lämnas oberörda när dom kissar på sig.
När det gäller den biten skulle jag kollat upp det fysiska först.
Är det inget problem där så inför du ett belöningssystem smat påminelsesystem där han först får belöning för att han gå på toaletten när ni säger till för att sedan utöka till att det blir kiss i toaletten för att bli till torr emellan för att bli torr i en hel vecka och tillslut helt torr då belöningssystemet kan tas ur.
Detta gör man INTE innan man har kollat upp det fysiska då det istället kan förstärka problemen om han av fysiska anledningar inte kan hålla sig.
Något är fel och det är bara att börja i en enda för att komma på hur du skall hantera det.

När det gäller att ljuga och detta med att byta saker så hade jag en regel ända tills dottern var 8 år gammal och det var att hon inte fick byta eller ta emot något utan att fråga mig om lov först. Hon fick lämna tillbaka och barn fick lämna tillbaka till henne.
När det gäller pokemon korten får du helt enkelt ringa läraren och höra om denne har möjlighet att ta reda på vem ägaren till pokemonkorten är.
Alternativt är att du tar dom och lägger undan dom alternativt slänger dom eller låter han behålla dom för denna gången MEN talar om för honom att kommer det fler åker dessa nya bort oavsätt om ni får reda på vem som äger dom eller ej. På så sätt tjänar han inte på att stjäla.
När det gäller lögn så konfronterar jag vissa medans vissa sorter får gå förbi speciellt om jag inte kan kolla upp om det är lögn till 100% eller ej.
Ljuger gör barn allt från små oskyldiga lögner där sanningen bara blir lite utbrett till stora lögner. Lögner som kan riskera att någon råkar väldigt illa ut är den sort som jag lägger stor vikt på att påverka medans andra små utbredda lögner lägger jag ingen som helst vikt i att påverka.
Tex gäddan som var 30 cm blev 1,5 meter.
Som sagt var så anklagar jag aldrig någon för lögn om jag inte till 100 % vet om att det faktiskt var så det var eftersom det är förödande om jag skulle ha fel.

Ofta är det tyvärr så att detta med lögn hör ihop med att känna skam. Ibland har barn svårt att motstå impulser och gör då något som är fel men det är så svårt känslomässigt att stå för felet man gjorde och man är så rädd för koncekvenserna av det att man inte vågar erkänna utan ljuger skarpt.
I sådana lägen är inte alltid koncekvens som är jobbig det bästa utan tvärt om jobba på att barnet inte skall få så svårt att bekänna nästa gång.
Man skall vara väldigt försiktig med att anklaga barnet för lögn om man till 100 % inte vet om det är så och jag brukar berömma min dotter för hon säger sanningen även om hon gjort något fel.
Jag brukar försöka fokusera på hur vi skall lösa det tills nästa gång när dottern känner samma impuls och försöker fokusera bort från skuldkänslan över huvudtaget för det brukar vara den storsta boven till att lögner uppstår.
Detta gör tro det eller ej att hon faktiskt erkänner och sällan ljuger speciellt om viktiga saker. Tvärtom kan hon faktiskt ta på sig den delen hon har stått för.

När det gäller skolans policy så fattar jag inte varför barnen ens får ha med sig korten eftersom det oftast är ett upphov till konflikter. Det hade varit bättre om korten förbjöds ha med helt enkelt.
Bara att förbjuda att spela innebär ju att det måste vara vuxna på plats för att se så detta inte händer och ofta finns det allt för många tillfällen att tillgå att göra förbjudna saker på. Vuxna har sällan sådan kontroll i skolan.
 
Sv: Att ljuga!

Kom just på en sak. Just i 7 års åldern så hade jag en period då jag kissade på mig med flit. Nästan varje gång jag skulle gå till pianolektionen (privat) kissade jag på mig när det var kanske 300m kvar. Kommer inte ihåg att jag protesterade medvetet, tänkte inte heller att det var nåt straff, eller att jag skulle slippa spela eller nåt, jag bara gjorde det. Kan inte idag heller förklara varför.

Fick aldrig skäll, utan pianoläraren bara torkade byxorna medan vi spelade och sen gick jag hem med torra byxor. Hade hon inte tagit dem av mig lär jag ha gått omkring med blöta byxor.

Det gick bara över av sig självt. Jag vet inte om hon tog upp det med mina föräldrar, har inget minne av att de sa nåt om det nånsin.
 

pigleton

Trådstartare
Sv: Att ljuga!

Har precis pratat med vårdcentralen och fick en tid 11.30. Så nu ska vi se om vi kan hitta något fysiskt på honom eller om det sitter någon annanstans. Pratde i morse med honom igen att han skulle försöka komma ihåg att gå på toaletten ofta idag och han själv kom med initiativ till passande tillfällen, före mat, efter rast osv.

Gällande korten så håller jag med om att det är en märklig policy, men de har fått lov att spela, dock inte vinna kort av varandra, utan man spelar med sina egna kort hela tiden, och vare sig byter eller vinner. Eller iaf så är tanken, nu är det ju uppenbart att det inte fungerar i praktiken så vi får väl se. Han har nog gett tillbaka några kort, men inte alla så jag kör nog på linjen att kommer det hem fler så åker de rakt av.

Jag har tyvärr fastnat i ett mönster själv som gör att jag i stort sett tvivlar på det mesta han säger iom att det inte räcker med dessa saker som han ljugit om. Till exempel har vi en regel att han får cykla inom ett visst område, men han ska komma hem en gång i timmen och "rapportera" det har fungerat utmärkt och han har varit stolt och nöjd över att han får cykla till kompisar inom området och lekparken.

I helgen uppgav han att han skulle vara i lekparken men när jag kommer dit för att hämta är han inte där och jag åkte runt i vårt lilla samhälle länge länge innan jag hittade honom. Då hävdade han att han absolut varit i lekparken hela tiden. Jag påpekade att jag passerat lekparken vid minst 5 tillfällen och han inte varit där, då sa han att han varit hemma. Det visste jag ju också att han inte varit (hade en granne stod och höll utkik eftersom jag var orolig då han var försvunnen) så till slut kröp det fram att han varit hos en kompis mormor.

Detta såg jag som mycket allvarligt vilket ledde till indragen cykel och frihet i en vecka. Vi har tidigare diskuterat att man måste sköta sig, annars får man inte "utökat område och förmåner".

Tycker ni att jag gör fel där med? Ska jag lämna det med och istället bara vara glad att han ändå talar sanning till slut? (uppriktig fråga)
 
Sv: Att ljuga!

Nu kom jag att tänka på mer saker. Det här kanske inte hjälper dig alls, men jag berättar ändå ;)

En annan kompis har en 7 åring som har mycket hyss för sig. De har fastnat helt i en straff-sprial, och numer har han ingen som helst anledning att lyda. Han har husarrest (alla leksaker, TV-privilegier osv indragna) och sen när han väl får gå ut så drar han, längre bort än han får och kommer inte hem rätt tid. Resultat = ny husarrest, och nästa gång han får gå ut så drar han igen.

Det är ju jättebra att du säger att cyklingen osv är en förmån, att man måste sköta sig för att få den. Men vad ska han göra för att få tillbaka den? Har han konkreta saker som han vet att "gör jag såhär får jag det här som belöning"? Och så måste jag ju undra varför han måste rapportera hem varje timma? Kan han klockan? Räcker det då inte med en tid att "kl.16.30 ska du vara hemma" och våga ge honom det förtroendet? Kanske ha det som lockelse att göra som han är tillsagd (att hålla sig i det område han lovat).

Vad jag försöker få fram är att inte fastna på det negativa, utan förstärka det positiva. Självklart ska det vara konsekvenser om man bryter mot det överenskomna, men då ska konsekvenserna vara uttalade innan, och även förmånerna om man sköter sig.
 

pigleton

Trådstartare
Sv: Att ljuga!

Jag håller helt med dig i det där med straffspiralen, för oss var det på väg att bli ohållbart så jag har klurat en del på vad jag kan göra konkret för att hjälpa honom att göra så att han får den frihet han vill ha. Det är absolut inte något självändamål för mig att ha en inlåst son som tycker livet är rätt trist i största allmänhet.

Jag försöker tidsbestämma saker men också ge honom möjligheter att tjäna tillbaka vissa saker. Idag ska vi tvätta och jag frågade därför honom om han ville hjälpa till och sa då att han har chansen att få tillbaka vissa saker. I första hand nu frihet att gå av gården igen.

Vad det gäller inrapporteringen varje timme kommer den av att när han haft längre tider har han haft svårare att hålla den känns det som, han kan bli borta i många timmar utan att man ser skymten av honom. Så den är nu en "tillbakagång" för att etablera ett fungerande sätt och påminna honom om att titta på klockan (han kan den hgodkänt, vet hel och halvtimmar samt kvartar)

Jag har lätt att fastna i det negativa, vet det, jobbar med det och försöker tänka efter innan jag säger saker. Kan ju vara lite impulsiv ibland. Dock utlovar jag varken förmåner eller konsekvenser jag inte kan stå för.
 
Sv: Att ljuga!

En klocka med larm som piper när det är dax att gå hem? Ah, det ska jag nog tipsa andra kompisen om också! Då kan inte grabben säga att han glömde titta på klockan :idea:
 
Sv: Att ljuga!

Tyvärr är det så att många barn ljuger om allt möjligt, det är ju jobbigt när man som du säger inte längre vågar tro på det ens barn säger.
Jag vet att det är en del av uvecklingen av barnets fantasi som gör att de ljuger, men det kan också vara så att barnet är rädd för att säga sanningen och det är då lättare att snärja in sig i lögner ofta flera på raken.
Du säger att du har lätt för att "fastna" i det negativa och det är lätt att göra det, min bonus son har alltid haft problem med sanningen, han ljuger av rädsla för att ta konsekvenserna av sitt handlande eller för att verka mer intressant i det han säger.
Jag minns att jag var likadan när jag var liten, jag kunde dra ihop enorma rövarhistorier om allt från hur mycket mina föräldrar brydde sig om mej till hur många kattungar katten fått.
Jag skulle gissa att din son tycker det är jobbigt att ljuga, det tycker de flesta, kanske är det därför han har börjat kissa på sig?!
Han vill kanske vara liten igen och inte behöva ta något ansvar alls?!
Ofta är det så att man går tillbaka till ett gammalt beteende när något är jobbigt.
Att börja "riktiga" skolan är ju ett stort steg och för många barn blir det starten till den tredje frigörelseperioden i livet (första vid åtta månader andra två-tre år tredje sex-åtta år fjärde 12-18 år femte runt tjugofem-trettio år sen följer den i tio års cykler)
Det är jobbigt i dessa perioder och det är viktigt att man är konsekvent som du är men också att berömma det som är positivt.
Jag tror inte på att bestraffa en lögnare det är bättre att "sluta lyssna" när lögnen kommer och att lugnt invänta sanningen, att inte ge lögnen så mycket uppmärksamhet utan att ge sanningen så mycket mer.
Vad gäller pokemon korten så är det alltid problem oavsett om det är kort, kulor, eller något annat som är populärt just då.
Alla vill ju ha allt som den andre har...Jag har också alltid kört på samma linje som du, man sparar och sen köper.
Det är viktigt att lära barnen att man inte måste ha allting, man uppskattar det som man sparat själv till mycket mer än det man får.
Det slog mig just att en kompis dotter började kissa på sig i tolv års åldern, det visade sig att hon hade diabetes...
Hoppas det ordnar sig kram TinyWiny
 
Sv: Att ljuga!

Jag känner så väl igen mig i det du skriver(inte om kisserierna men allt det andra).
ÅHHH, vad det var skönt att höra att någon annan har EXAKT samma problem som vi har nu (min son är också sju år!).
Det är såå, jobbigt med alla lögnerna (ofta ganska uppenbara) och korthögarna som på oförklarliga sätt växer.
I "våran" skola har det gått så långt att dom inte längre får ha kort med sig till skolan.
Jag känner också igen känslan av att alltid vara på sin vakt och att alltid ifrågasätta...........
 
Sv: Att ljuga!

pigleton skrev:
Tycker ni att jag gör fel där med? Ska jag lämna det med och istället bara vara glad att han ändå talar sanning till slut? (uppriktig fråga)

Jag tycker absolut att du ska visa uppskattning för att sanningen till slut kom fram! Men föklara för honom att ingen av er vinner något på den långa omvägen fram till sanningen. Visa på tidsförlusten, tilliten som försvinner, tråkig stämning. Förhoppningsvis kan ni då enas om att ni inte vill ha det så. Detta samtal blir konsekvensen. Något ytterligare straff behövs inte.

Detta kommer du antagligen få göra många gånger innan problemet är helt löst.
 

pigleton

Trådstartare
Sv: Att ljuga!

Jo absolut blir jag glad när han talar sanning, och det resonemang du för fram har också diskuterats, dock har vissa saker ändock lett till ytterligare konsekvenser utöver jobbiga samtal.

Nu har vi iaf varit hos doktorn, ska in med prover i morgon och sen får vi se vart det bär.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr.Barn Min sjuåring kissar på sig nästan dagligen. Vi har efter rätt lång väntetid fått en tid till barn-ungdomsmottagning, men att det nog...
Svar
18
· Visningar
1 650
Anläggning Jag står idag i ett nybyggt stall fullutrustat med tillhörande bekvämligheter som varmvatten, flera spolspiltor osv. Anläggningen har...
2
Svar
25
· Visningar
2 472
Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
25 026
Hundhälsa Usch så svårt att skriva! Har läst igenom mängder av trådar där man frågar om när det är dags att ta bort sin gamla vänn... Nu sitter...
2
Svar
26
· Visningar
7 041

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kai Ken
  • Valp 2021

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Plast eller guld?
Upp