Att minska stress

Tassa

Trådstartare
Hej!

Vänder mig hit då jag vet att många här brukar kunna se bra lösningar på olika problem.

Jag har insett att jag lider av stress!
Vardagsstress, kroppen är uppe i varv, ibland känns det tungt att andas, sova och koppla av.
Tiden räcker inte till mm.

Än så länge håller jag mig flytande, vet att jag antagligen inte skulle få hjälp från sjukvården om jag inte föll ihop typ.

Men, jag funderar på vad det är som gör mig stressad. Det ända jag kan komma på är att jag inte får tiden att räcka till till det som är viktigt här i livet. Jag har man och barn, men jag känner inte att jag hinner umgås med dem ordentligt.
Jag har dock svårt att se hur jag ska kunna lösa det.

Jag jobbar heltid, vi har just nu stor arbetsbelastning pga semestertider och vi är få på plats.
Så det gör inte saken bättre. Jag är medryttare och rider två dagar i veckan och så har jag en del odlingar som ju tar tid när jag behöver vattna. Sen är det ju en del pyssel i växthuset, men jag har ordnat med automatisk bevattning så där sparar jag mycket tid, både i växthuset och ute i odlingslådorna jag har.
Mannen gör mycket hemma, lagar mycket mat och jag behöver inte styra så mycket med hemmet. Så egentligen vet jag inte hur och vad jag ska kunna göra för att förbättra situationen.

Jag mår ju bra av att rida och greja i trädgården, så det kan jag ju inte sluta med heller. Detta år har trädgården tagit extra mycket tid dock då jag har gjort nya rabatter som inte är etablerade än och så byggde vi ihop ett nytt växthus (som jag älskar).

Barnet är över nio år, så jag kan inte gå ner i tid på jobbet.
Annars är det väl egentligen mer fritid jag skulle behöva för att må bra. Tror jag. Nu är det ju sommarlov, men när skolan är igång är jag stressad när jag kommer hem för att man ska hinna äta, göra läxor och lägga sig i tid och umgås hinner man inte på ett kvalitativt sätt :(

Vad tusan gör man?
Tips? Andra som känner likadant, hur hanterar ni det?
Hur får ni livet att gå runt? Vi har inga hektiska aktiviteter som går att dra ner på liksom.

Det jag lever på just nu är att det snart är semester!
Har jag samma känsla i höst vet jag inte hur jag ska orka.
 
Även om barnet är 9 år går det kanske att gå ner i tid? Arbetsgivaren är inte skyldig att ge dig det, men om du för en dialog om att det är din önskan och om den stress du har kanske det är möjligt ändå. AG vill väl knappast att du går in i väggen längre fram. Om AG är motvillig kan du be om att åtminstone få testa det ett antal månader. Känns det jättebra men AG inte vill förlänga är det kanske läge att se sig om efter ett annat jobb där det är möjligt med deltid?
 
Tycker familjen att du är för lite med dem, eller är det "fru duktig" som väser det i ditt öra? Ofta kräver man mer av sig själv än man behöver. Barnen kanske kan ta del av ditt odlarintresse om de vill och följa med ut i växthuset?

Jag har själv försökt knöla in hästeriet under de dagar då maken jobbar(han jobbar skift) för att vara med honom (och barnen) när vi båda är lediga. Något som varken har glatt honom eller mig. Högst självpåtvingat fru-duktig-syndrom.

Ta bort fru duktig ur ditt liv först och främst. Den tanten innebär inget positivt för någon. Nummer två. När du kommer hem från jobbet stängs alla sociala medier av. Trädgårdspyssel och hästeri sker utan telefonsurfs-inblandning. Det skulle vara en tracking-app som håller reda på var du är om du rider ut i så fall. Telefonen innebär oerhört mycket mer stress än vad man kanske tror..
Inse att det tar lång tid att landa. För mig har det tagit flera år att lära mig bromsa fru duktig i mig. Lär känna tecknen för när stressen börjar komma. Sätt dig då ner och skriv ner vad du tror gör dig stressad precis just då så du kan koppla ihop stressymptomen till specifika tankar eller sysslor.

Yoga och mindfulness har hjälpt många också, men stoppa inte in det i ditt redan späckade schema utan byt ut mot något annat i så fall. Se till att gå ut på en promenad på lunchen om du kan. Du behöver inte vara social med kollegorna alltid. Det har visats i studier att bara en stund ute i naturen eller en park varje dag har betydande påverkan på stress och depression. Telefonförbud där också förstås! (skaffa ett armbandsur om du behöver håla reda på tiden så du inte kommer för sent efter lunch).

Ja, det var några tips från mig i alla fall :)
 
Tack båda för svar.

Familjen har inte sagt att jag är "frånvarande" för mycket. Dock får jag ju säga nej till sonen om han vill att vi hittar på något och jag inte har tid. Orkar inte heller med något romantiskt med mannen på kvällarna då jag är för trött och måste gå och lägga mig. Så ja, dåligt samvete pga Fru duktig kanske.

Telefonen använder jag faktiskt inte så överdrivet mycket, lägger ifrån mig den ganska ofta när jag ät ute. I stallet har jag den för att ha spårnings-appen igång, men jag tittar sällan på den när jag är där. Men skulle absolut kunna lämna den inne oftare när jag är hemma i trädgården tex.
 
Tack båda för svar.

Familjen har inte sagt att jag är "frånvarande" för mycket. Dock får jag ju säga nej till sonen om han vill att vi hittar på något och jag inte har tid. Orkar inte heller med något romantiskt med mannen på kvällarna då jag är för trött och måste gå och lägga mig. Så ja, dåligt samvete pga Fru duktig kanske.

Telefonen använder jag faktiskt inte så överdrivet mycket, lägger ifrån mig den ganska ofta när jag ät ute. I stallet har jag den för att ha spårnings-appen igång, men jag tittar sällan på den när jag är där. Men skulle absolut kunna lämna den inne oftare när jag är hemma i trädgården tex.
Det är lätt gjort att tro att man behöver göra mer än man egentligen behöver. Romantiskt med maken är ju alltid jättemysigt, men ibland kan det vara bra att acceptera att det är något som inte tillhör vardagen för närvarande utan får tas upp när övriga vardagslivet lugnat ner sig. Klarar ekonomin att gå ner till 90 eller 80 % så kan ju det hjälpa. Skaffa i så fall ett pensionsspar som du sätter in en peng på varje månad. Att du jobbar mindre ska inte påverka din pension. Tänk på det med!
 
Man kan ofta få samtal med någon i vården för att bena i sin situation. Hellre nu, innan du är helt i väggen än senare. Jag hade en fruktansvärd arbetssituation förra året och fick tid hos någon jag inte minns titeln på (var väldigt stressad och på ruinens brant sas) men efter samtal fick jag lite ny input och det kändes bättre. Inget löstes egentligen men jag mentalt fick en annan inställning som gjorde det lättare för mig att mäkta med.
 
Rent objektivt tycker jag inte att du ”borde” känna stress; dina fritidsintressen är inte speciellt betungande och du har bara ett barn som dessutom borde klara sig en del utan dig.

Din subjektiva känsla är ju dock en annan och vill du förändra något så är det väl att jobba mindre eller minska på fritidsintressena?

Har du lång resväg? Något annat som stjäl tid?
 
Rent objektivt tycker jag inte att du ”borde” känna stress; dina fritidsintressen är inte speciellt betungande och du har bara ett barn som dessutom borde klara sig en del utan dig.

Din subjektiva känsla är ju dock en annan och vill du förändra något så är det väl att jobba mindre eller minska på fritidsintressena?

Har du lång resväg? Något annat som stjäl tid?
Jag bor ca två mil utanför stan, så det är ju en del restid såklart. Jag tycker inte heller att jag har så mycket att jag borde känna som jag gör.

Men jag tror att situationen på jobbet just nu gör allt värre och jag reagerar mer på stress nu än jag gjorde när jag var yngre. Har funderat på att byta jobb, men egentligen trivs jag på jobbet, men vissa arbetsuppgifter gör att jag får stresspåslag. Jag skulle såklart kunna prata med chefen, men det är just de arbetsuppgifterna jag är anställd för, så jag tror inte att jag kan komma undan dem.
 
Man kan ofta få samtal med någon i vården för att bena i sin situation. Hellre nu, innan du är helt i väggen än senare. Jag hade en fruktansvärd arbetssituation förra året och fick tid hos någon jag inte minns titeln på (var väldigt stressad och på ruinens brant sas) men efter samtal fick jag lite ny input och det kändes bättre. Inget löstes egentligen men jag mentalt fick en annan inställning som gjorde det lättare för mig att mäkta med.

Skönt att det hjälpte. Vart vände du dig för att få den hjälpen?
 
Du skriver att det är tungt att andas, sova och koppla av @Tassa En sak som har hjälpt mig med att få ner min inre stressnivå har varit att lyssna på antistressfiler med medveten andning. Det är västra Götalandsregionen som har tagit fram dem. Jag har bara laddat ner filerna på min telefon men det verkar även finnas en app numera. https://vgrfokus.se/2019/02/stressad-har-ar-appen-som-hjalper-dig-varva-ner/

I appen finns det övningar man kan lyssna på som är 5 minuter, 15 minuter och 25 minuter .

Här ligger bara filerna om du inte vill ha hela appen i din telefon där är det 3 minuter och 15 minuter.

https://www.vgregion.se/f/regionhal...lsa/antistressIntroduktion/antistressswedish/

Den korta brukar jag göra om det är en stressig jobbdag, jag brukar göra den på bussen till jobbet (nu jobbar jag dock hemifrån sen mars på grund av corona). eller i samband med att jag bara behöver få ner andningen snabbt. Den långa brukar jag göra när jag har lite mer tid och har en bra plats att göra den på där det är lugnt runtomkring mig. Jag tycker att när jag gör den korta dagligen har det mest effekt. Det krävs också en period där man liksom kommer igång innan det ger en riktigt bra effekt tycker jag. Jag kan tänka mig att det är perfekt att göra och lyssna på när du till exempel är i växthuset och fixar.
 
Reagerar när du skriver kvalitetstid @Tassa . Tycker det är ett lurigt begrepp. Hela livet är ju av kvalitet egentligen. Vardagen är inte mindre viktig, mindre romantisk, minde rolig för barnen eller dig, eller, den borde inte vara det. Visst behövs det lite annat ibland än bara vardag, men det gäller i min mening också att hitta lugnet och bekvämligheten i att saker får vara som de är, att de små stunder du har med familjen inte behöver presteras på något sätt utan det räcker att ni bara är, gör läxor eller annat. Några av mina bästa minnen av mina föräldrar är de där fem minuterna som bara blivit mellan annat, när jag hjälper till hemma, när föräldrarna var lugna och glada och inte stressade. Nu kanske du blir stressad av att höra just det, men det är inte min mening. Menar bara att du inte behöver prestera för att räcka till. Kvalitetstiden är alltid.

Kanske vill barnen hjälpa till i trädgården någon gång? Det kanske tar längre tid då eller allt kanske inte blir helt rätt, men ni gör det tillsammans i alla fall. Eller annat sådant där som kan bli något mer än ett steg till nästa 'mål' i livet.
 
Reagerar när du skriver kvalitetstid @Tassa . Tycker det är ett lurigt begrepp. Hela livet är ju av kvalitet egentligen. Vardagen är inte mindre viktig, mindre romantisk, minde rolig för barnen eller dig, eller, den borde inte vara det. Visst behövs det lite annat ibland än bara vardag, men det gäller i min mening också att hitta lugnet och bekvämligheten i att saker får vara som de är, att de små stunder du har med familjen inte behöver presteras på något sätt utan det räcker att ni bara är, gör läxor eller annat. Några av mina bästa minnen av mina föräldrar är de där fem minuterna som bara blivit mellan annat, när jag hjälper till hemma, när föräldrarna var lugna och glada och inte stressade. Nu kanske du blir stressad av att höra just det, men det är inte min mening. Menar bara att du inte behöver prestera för att räcka till. Kvalitetstiden är alltid.

Kanske vill barnen hjälpa till i trädgården någon gång? Det kanske tar längre tid då eller allt kanske inte blir helt rätt, men ni gör det tillsammans i alla fall. Eller annat sådant där som kan bli något mer än ett steg till nästa 'mål' i livet.
:bow::bow::bow:
 
En kommentar till tjänstledighet - jag är cirka 50, har inga hemmavarande barn och har (igen) gått ned till att jobba 75 och har lovat mig själv att aldrig mer jobba heltid :heart Hade en period av alldeles för många år då jag jobbade heltid, för så är ju normen... men jag har alltid mått mer eller mindre dåligt av det. Fick diskutera en hel del med min chef (och kollegor som också skulle ha en åsikt :meh: ) innan det gick igenom.

Om du går ner i tid, och din man inte gör det, så tänk på att han kan överföra pension till dig, för att det ska bli en rättvisare fördelning. Om han nu tjänar mer än dig, det är ju inte självklart.
 
Du skriver att det är tungt att andas, sova och koppla av @Tassa En sak som har hjälpt mig med att få ner min inre stressnivå har varit att lyssna på antistressfiler med medveten andning. Det är västra Götalandsregionen som har tagit fram dem. Jag har bara laddat ner filerna på min telefon men det verkar även finnas en app numera. https://vgrfokus.se/2019/02/stressad-har-ar-appen-som-hjalper-dig-varva-ner/

I appen finns det övningar man kan lyssna på som är 5 minuter, 15 minuter och 25 minuter .

Här ligger bara filerna om du inte vill ha hela appen i din telefon där är det 3 minuter och 15 minuter.

https://www.vgregion.se/f/regionhal...lsa/antistressIntroduktion/antistressswedish/

Den korta brukar jag göra om det är en stressig jobbdag, jag brukar göra den på bussen till jobbet (nu jobbar jag dock hemifrån sen mars på grund av corona). eller i samband med att jag bara behöver få ner andningen snabbt. Den långa brukar jag göra när jag har lite mer tid och har en bra plats att göra den på där det är lugnt runtomkring mig. Jag tycker att när jag gör den korta dagligen har det mest effekt. Det krävs också en period där man liksom kommer igång innan det ger en riktigt bra effekt tycker jag. Jag kan tänka mig att det är perfekt att göra och lyssna på när du till exempel är i växthuset och fixar.
Tack, jag ska lyssna på dem och se hur det känns.
 
Reagerar när du skriver kvalitetstid @Tassa . Tycker det är ett lurigt begrepp. Hela livet är ju av kvalitet egentligen. Vardagen är inte mindre viktig, mindre romantisk, minde rolig för barnen eller dig, eller, den borde inte vara det. Visst behövs det lite annat ibland än bara vardag, men det gäller i min mening också att hitta lugnet och bekvämligheten i att saker får vara som de är, att de små stunder du har med familjen inte behöver presteras på något sätt utan det räcker att ni bara är, gör läxor eller annat. Några av mina bästa minnen av mina föräldrar är de där fem minuterna som bara blivit mellan annat, när jag hjälper till hemma, när föräldrarna var lugna och glada och inte stressade. Nu kanske du blir stressad av att höra just det, men det är inte min mening. Menar bara att du inte behöver prestera för att räcka till. Kvalitetstiden är alltid.

Kanske vill barnen hjälpa till i trädgården någon gång? Det kanske tar längre tid då eller allt kanske inte blir helt rätt, men ni gör det tillsammans i alla fall. Eller annat sådant där som kan bli något mer än ett steg till nästa 'mål' i livet.
Så sant. Jag behöver nog vara mer i nuet.
Vill inte föra över min stress till sonen heller.
 
En kommentar till tjänstledighet - jag är cirka 50, har inga hemmavarande barn och har (igen) gått ned till att jobba 75 och har lovat mig själv att aldrig mer jobba heltid :heart Hade en period av alldeles för många år då jag jobbade heltid, för så är ju normen... men jag har alltid mått mer eller mindre dåligt av det. Fick diskutera en hel del med min chef (och kollegor som också skulle ha en åsikt :meh: ) innan det gick igenom.

Om du går ner i tid, och din man inte gör det, så tänk på att han kan överföra pension till dig, för att det ska bli en rättvisare fördelning. Om han nu tjänar mer än dig, det är ju inte självklart.
Ja det är ju lite så, "man ska jobba heltid".
Jag tror att jag iaf ska ställa frågan till chefen, och är det möjligt kan det vara ett alternativ i höst.
 
Tack för alla svar.
Idag har det känts lite bättre. Jag har fokuserat på att ha trevligt med kunderna som ringer till oss på jobbet, istället för att fokusera på de långa köerna och trycket på oss i personalen.

När jag kom hem spelade jag tv-spel med sonen. Satt en stund i växthuset och njöt av mina fina plantor. Jag ska försöka komma ner med fötterna på jorden igen och ta till vara på det som är bra.

Men jag måste nog ha en plan för hösten om det inte blir bättre.
 
Man måste dock vara medveten om de framtida konsekvenser att tex gå ner i arbetstid kan medföra.

Att inte jobba heltid påverkar tex pensionen rejält.

Ibland läser man snyftstorys I media hur ”en stackars svensk pensionär” har hundralappar kvar när alla räkningar är betalda. Många gånger visar det sig när man forskar vidare att detta handlar om personer som just valt att inte jobba heltid stora delar av arbetslivet.

Sedan kanske man värderar annat än pengar men bara en faktor att ändå beakta.
 

Liknande trådar

Hemmet För några dagar sedan fick jag kontrakt på ny hyresrätt. Ska nu säga upp min gamla men behöver lite hjälp att tänka. Har egentligen...
Svar
12
· Visningar
829
Senast: mysboll
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 235
Senast: MML
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 046
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
729

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp