Relationer Att prata med barn (Utbruten från Det som "alla andra" verkar kunna)

Mineur

Moderator
#1
Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.


Just det - att handskas med barn är en sådan där grej som de flesta bara verkar kunna. Jag är inte en sådan person. Det är få saker som kan få mig att känna mig så dum och obekväm som en treåring!
 
#3
#9
Just det - att handskas med barn är en sådan där grej som de flesta bara verkar kunna. Jag är inte en sådan person. Det är få saker som kan få mig att känna mig så dum och obekväm som en treåring!
Hög igenkänning på detta!

Bebisar är svåra för att de inte gör egentligen någonting! Vad ska man göra med dem? Jag vill typ klappa på dem som en katt, men det känns inte riktigt rätt.

Treåringar är svåra för att de vet jag inte riktigt var jag har. Förstår de mig, förstår de mig inte? Tycker de att jag är jätterolig om jag låtsaspratar med en banan som telefon eller har de genomskådat det för längesen?

Bäst är småbarn i den åldern när de tycker att en utsträckt tunga och tittut är det roligaste i hela världen. Då är vi på ungefär samma nivå. :D
 
#10
Där var jag tvungen att lära om, jag var likadan men ungar verkar flockas runt just mig och numera har jag inga som helst problem med barn av alla åldrar och valörer. Jag verkar uppfattas som den där roliga gubben som kan förklara även dom mest komplicerade grejerna så även en 2-åring förstår. Barn och djur dras till mig av nån outgrundlig anledning, även barn som aldrig tidigare träffat mig och är paniskt rädd för män skiner upp och kan slänga sig på mig för att få en spontankram när jag kliver in, (grannen har ibland fått hem misshandelsoffer då dom är familjehem med jour). :)
Ja, jag brukar också bli populär hos barn. Jag inbillar mig att det är lite som med katter - de dras till folk som inte egentligen är så intresserade av dem :p
Tips. Prata med barn som om det vore vilken person som helst. Man behöver inte tänka på att de är barn. Fast undvik fula ord.
Hög igenkänning på detta!

Bebisar är svåra för att de inte gör egentligen någonting! Vad ska man göra med dem? Jag vill typ klappa på dem som en katt, men det känns inte riktigt rätt.

Treåringar är svåra för att de vet jag inte riktigt var jag har. Förstår de mig, förstår de mig inte? Tycker de att jag är jätterolig om jag låtsaspratar med en banan som telefon eller har de genomskådat det för längesen?

Bäst är småbarn i den åldern när de tycker att en utsträckt tunga och tittut är det roligaste i hela världen. Då är vi på ungefär samma nivå. :D
Det är just det som Aiquen beskriver som jag tycker är så svårt - jag vet liksom inte vad jag ska prata om! Att undvika fula ord är jag rätt bra på (:D) men inte mycket mer än så. Tycker det är så himla svårt att klura ut på vilken "nivå" man ska lägga samtalet på liksom. Vad tycker en treåring är kul? Hur mycket förstår en femåring? Det beror förmodligen på att jag har noll och ingen erfarenhet av barn, jag hoppas att det ska bli lite lättare när mina kompisar börjar skaffa barn och jag tillbringar mer tid i deras sällskap!
 
#12
Ja, jag brukar också bli populär hos barn. Jag inbillar mig att det är lite som med katter - de dras till folk som inte egentligen är så intresserade av dem :p
Exakt så. Jag gillar inte ungar men de gillar mig:o Jag tror det beror på att jag inte gör mig till för dem, jag pratar med dem precis som jag pratar med vuxna och håller inte på och duttar och fjollar. Dessutom är jag rak och tydlig. Tex om det är ett jäkla gapande så säger jag "var tyst eller gå ut på bron" och då menar jag det. Slutar inte ungen gapa så ställer jag ut hen på bron. Jag tror ungar behöver konsekvens och tydlighet precis som djur. De vet vart de har mig och på nåt vis går det hem... men jag har inget intresse av dem desto mer. Jag bara är sån av naturen. På nåt vis verkar det gå hem på samma vis hos hästar och hundar och ungar, för egen del går de två förstnämnda bäst hem hos mig :cautious:
 
#13
Just det - att handskas med barn är en sådan där grej som de flesta bara verkar kunna. Jag är inte en sådan person. Det är få saker som kan få mig att känna mig så dum och obekväm som en treåring!
Samma här! Blir ruskigt obekväm.

kl

Höger och vänster! Alltså min hjärna vet inte vad som är höger och vänster, jag måste alltid tänka efter skitlänge. Gångertabellen är en annan grej jag inte kan.
 
#15
Ja, jag brukar också bli populär hos barn. Jag inbillar mig att det är lite som med katter - de dras till folk som inte egentligen är så intresserade av dem :p


Det är just det som Aiquen beskriver som jag tycker är så svårt - jag vet liksom inte vad jag ska prata om! Att undvika fula ord är jag rätt bra på (:D) men inte mycket mer än så. Tycker det är så himla svårt att klura ut på vilken "nivå" man ska lägga samtalet på liksom. Vad tycker en treåring är kul? Hur mycket förstår en femåring? Det beror förmodligen på att jag har noll och ingen erfarenhet av barn, jag hoppas att det ska bli lite lättare när mina kompisar börjar skaffa barn och jag tillbringar mer tid i deras sällskap!
Men vad säger du åt en vuxen? Barn är inte av någon annan art. Du behöver inte veta hur du ska bete dig. Var helt vanlig och låtsas att barnet är trettio och inte tre.
 
#16
Men vad säger du åt en vuxen? Barn är inte av någon annan art. Du behöver inte veta hur du ska bete dig. Var helt vanlig och låtsas att barnet är trettio och inte tre.
När jag klev in på jobbet igår möttes jag av en byx- och underbyxlös person som skrek "Jag har bajsat" till mig.
Jag vill helst inte låtsas att det var en 30åring...

Köper inte att jag kan prata likadant med ett barn som med en vuxen. Som någon skrev tidigare i tråden, barnet ser så förvirrat ut när man frågar om regeringsbildandet..
 
#17
Tips. Prata med barn som om det vore vilken person som helst. Man behöver inte tänka på att de är barn. Fast undvik fula ord.
Jag undviker inte fula ord. Jag behandlar dem som vilka personer som helst även i det sammanhanget. Klarar de inte av mitt borstbindarsvärande får deras föräldrar hålla dem borta.
Jag är jag, även med barn. De verkar uppskatta ärligheten och att man inte är oförställd.

Att man kan behöva förklara saker på ett enklare sätt är en sak men det kan man ju få med vuxna också, det är inte förbehållet barn på något sätt.
 
#18
När jag klev in på jobbet igår möttes jag av en byx- och underbyxlös person som skrek "Jag har bajsat" till mig.
Jag vill helst inte låtsas att det var en 30åring...

Köper inte att jag kan prata likadant med ett barn som med en vuxen. Som någon skrev tidigare i tråden, barnet ser så förvirrat ut när man frågar om regeringsbildandet..

Ha ha!!!! :D:D Fy fan vad jag garvade!!

Nä, man pratar inte OM samma saker, man pratar som OM de var vanliga personer. Alltså om ämnen som kommer fram gemensamt men inte med fjant och klapp på huvudet.
 
#19
När jag klev in på jobbet igår möttes jag av en byx- och underbyxlös person som skrek "Jag har bajsat" till mig.
Jag vill helst inte låtsas att det var en 30åring...

Köper inte att jag kan prata likadant med ett barn som med en vuxen. Som någon skrev tidigare i tråden, barnet ser så förvirrat ut när man frågar om regeringsbildandet..
Du ska inte låtsas att det är en trettioåring. Du ska prata med barn som de människor de är. Ingen babyröst eller sånt fånigt.
 
#20
Just det - att handskas med barn är en sådan där grej som de flesta bara verkar kunna. Jag är inte en sådan person. Det är få saker som kan få mig att känna mig så dum och obekväm som en treåring!
Jag kan inte heller prata med barn. Spädbarn och stora barn, javisst. Men när jag pratar med andras ungar så tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet. Dessutom svär jag, vilket inte är populärt hos de andra föräldrarna... Min egen har lärt sig att stå ut ;).

Jag kan för mitt liv inte heller beskriva hur någon ser ut!! :laugh: och är också lite ansiktsblind och kommer inte ihåg namn på folk! Brukar dock säga det efter jag hälsat "det där har jag glömt om fem sekunder" :rofl:
Samma här. Verkar upplevas som mycket artigt.
 

Hästdiskussioner nu

  • Hopprädsla
  • Grovfodret i år....
  • Vi som letar dressyrsadlar III

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp