Att prata med barn (Utbruten från Det som "alla andra" verkar kunna)

[athena_arabians]

Har varit med om det med katter dessutom. Att man fick exakta instruktioner om hur man kunde interagera med katten. Bara stryka från pannan och ned till svansen, längs med ryggen. Man blir helt paralyserad, speciellt om den traskar fram och puffar på en, eller sätter sig på en och man inte vågar röra för man bara får skäll.

Jag skäller inte på någon som hanterar min katt och man får gärna gosa med henne... men jag blir grinig om jag ser att hon inte är bekväm med hur hon hanteras och den som gör det inte lyssnar på mig när jag säger det... Hon är nämligen väldigt snäll så det tar ett tag innan det smäller (men smäller gör det och det har hon rätt att göra i en sådan situation). Hon ska inte behöva göra det.

 

[athena_arabians]

Jag kan till och med tycka att det är andras privilegier att göra helt olika deras föräldrar. Vara den som skämmer bort dem eller gör busiga saker.

När jag har brorsans ena barn här får barnet vara uppe så länge det vill. Barnet sitter och kämpar med tröttheten bara för att få vara uppe till 23 eller längre. Ibland säger barnet att det vill gå och lägga sig och ibland säger jag att jag ser att det är dags och eftersom barnet är väluppfostrat så blir det inga protester. Huvudet på kudden och pang så sover det.

Det blir liksom ett äventyr på ett så milt och bra sätt och det pratas om detta som det busigaste vi gör. Samma hade det varit med godis om det fått äta godis tills det spyr.

Morföräldrarna har det alltid gått att tjata på och få roliga saker i butiken de aldrig skulle få av mig. Det är liksom grejen.

Morfar är "skyldig" till ett ärr på min ena tumme. Han hade inga problem att låta barnbarnet hantera en kniv vid typ 6-7 års ålder mamma var väl inte överlycklig men så farligt var det inte

 

[Efwa]

Morfar är "skyldig" till ett ärr på min ena tumme. Han hade inga problem att låta barnbarnet hantera en kniv vid typ 6-7 års ålder mamma var väl inte överlycklig men så farligt var det inte

Äh, då hade man ju hanterat kniv sedan minst ett år tillbaka.
Det är ju ett milt sätt att lära sig hantera vapen och vassa saker.

 

[iNTOHiMO]

Har varit med om det med katter dessutom. Att man fick exakta instruktioner om hur man kunde interagera med katten. Bara stryka från pannan och ned till svansen, längs med ryggen. Man blir helt paralyserad, speciellt om den traskar fram och puffar på en, eller sätter sig på en och man inte vågar röra för man bara får skäll.

Kan vara så att man också vill att ens gäster ska lämna huset utan kattbett hade en katt innan som man absolut inte under några omständigheter klappade på magen för du fick dig ett hugg i handen då. Där var det viktigt att visa vad gästen kunde göra och inte.

Samma sak är det med min ena katt jag har hon, hon är väldigt osäker och kan morra (men bits aldrig) om man klappar henne på bakre delen av kroppen. Gäster kan ta illa upp och då förklarar jag innan att hon inte gillar att bli klappad där.
Är mest för hennes skull, inte för att gästen ska tycka att jag är jobbig.

 

[Badger]

Jag skäller inte på någon som hanterar min katt och man får gärna gosa med henne... men jag blir grinig om jag ser att hon inte är bekväm med hur hon hanteras och den som gör det inte lyssnar på mig när jag säger det... Hon är nämligen väldigt snäll så det tar ett tag innan det smäller (men smäller gör det och det har hon rätt att göra i en sådan situation). Hon ska inte behöva göra det.

Jag brukar komma väldigt väl överens med katter som traskar över trädgården och bondkatter som folk har, när jag var liten älskade jag katter. De kan gilla att bli kliade bakom öronen osv och går när de går. Men jag rör inte längre raskatter egentligen utan försöker undvika att få dem på mig, jag har blivit för osäker. (allergisk också)

 

[Badger]

Kan vara så att man också vill att ens gäster ska lämna huset utan kattbett hade en katt innan som man absolut inte under några omständigheter klappade på magen för du fick dig ett hugg i handen då. Där var det viktigt att visa vad gästen kunde göra och inte.

Samma sak är det med min ena katt jag har hon, hon är väldigt osäker och kan morra (men bits aldrig) om man klappar henne på bakre delen av kroppen. Gäster kan ta illa upp och då förklarar jag innan att hon inte gillar att bli klappad där.
Är mest för hennes skull, inte för att gästen ska tycka att jag är jobbig.

Nej som sagt, det är lättare att inte röra folks (ras)katter och bara hoppas att de inte kommer till en. Jag blir mer stressad av ägaren normalt då. (men har å andra sidan aldrig blivit biten eller riven så jag har ju inget att jämföra med.) Men för att återgå till ursprungstråden så håller jag lite med dem som säger att det läskiga med små barn ofta är föräldrarna egentligen. Man är rädd att få skäll av föräldrarna.