Jag skulle inte göra det idag, om jag har ett val. Jag skulle nog inte säga upp mig från min heltidstjänst för ett timjobb. Jag behöver trygghet ekonomiskt, det tar fruktansvärt hårt på mig att oroa mig över ekonomin.
Det senaste jobbet jag lämnade utan att ha ett säkert jobb att gå till, var en arbetsplats där ingenting fungerade. Ingenting. Jag och vd ringde och skrek åt varandra. Det kunde fattas uppemot 70h arbetad tid på lönen, och det var varje månad. Och mycket annat. Det var det som knuffade mig över kanten till sist, jag blev sjukskriven för utmattning. När jag skulle börja jobba igen sa jag upp mig, jag hade inte kunnat gå tillbaka dit utan att rasa igen direkt.
Efter det jobbet har jag absolut nolltolerans mot strul med lönen. Idag hade jag lämnat det jobbet långt tidigare, jag hade inte accepterat den deltidstjänsten utan gått istället (började på timme där).
Jag har suttit på en del arbetsintervjuer. En del har frågat om det att jag bytt jobb en del. Det är inte så att jag har för vana att byta jobb snabbt, egentligen. Men jag har haft några kortare jobb, oftast "allmän visstidsanställning" som antingen varit avtalat kortare eller där jag inte behövts längre. Ja, och så ett par jobb (tex det ovan) där det helt enkelt inte funkat och jag haft ett annat timjobb samtidigt att vända mig till. De jobb som funkat har jag varit kvar på. När jag förklarat så har arbetsgivarna inte tyckt att det är nåt konstigt, men en del har absolut frågat eftersom de önskat att en ska ha som tanke att stanna ett tag.
