Att skriva av sig

[Andromedae]

Hur ställer ni er till konceptet "skriva av sig"?

Personligen har jag rätt svårt att se några långtgående, positiva funktioner av att skriva av sig, så det hade varit intressant att läsa hur ni andra tänker.

Fyller agerandet en funktion som är främst social här och nu, eller handlar det också om självreflektion?
Går agerandet att problematisera, eller är det tvärtom något som inte bör problematiseras?

Kan det vara positivt för ett debattklimat att användare öppnar upp sig för att "skriva av"? Negativt? Kan det bero på, och i sådana fall på vad?

(Sorry för luddig trådstart. Är du hågad är du förstås varmt välkommen att spinna vidare med egna tankar om att skriva av sig.)

 

[sthu]

Jag tänker att det är samma sak som att prata av sig, fast i text.
Jag ser inte problemet med det (om det inte är privata grejer på ett öppet forum, då kan det ju få konsekvenser) utan att tycka det känns bra. Jag skriver av mig ibland och det brukar kännas lättare efteråt. Fast jag skriver oftast för min egen skull med papper och penna (och sen åker det i återvinningen).

 

[Mineur]

Jag tycker att det är jätteskönt. För mig handlar det mest om att verkligen sätta ord på vad jag tycker och känner - det kan vara lite svårt ibland när jag är upprörd och tankarna snurrar iväg i 180. Det är inte alltid jag skickar texten till någon, men bara det att behöva fokusera på att verkligen identifiera vad det är som stör mig och varför brukar göra att jag känner mig lite lugnare sedan.

Hur det fungerar när man gör det öppet, och vad det kan ha för konsekvenser, får jag fundera lite mer på tror jag...

 

[mandalaki]

Det kan säkert vara skönt, men jag kan också komma på ett par sätt som det vara kontraproduktivt på. Dels att man förvärrar sina negativa känslor ju mer ord man sätter på dem, dels att det kanske funkar som ventil i stunden och gör att man blir kvar i en situation där man skulle må långsiktigt bättre av att agera.

 

[lilstar]

Jag har skrivit ett antal trådar här som jag sedan valt att inte posta. Att skriva ner problemet och verkligen formulera det tydligt har hjälpt mig att antingen se hur fånigt det är eller hitta lösningen själv. Att "skriva av sig" massa känslor och sedan posta det i ett debatt- eller diskussionsforum känns däremot som en dålig idé. Konsekvenserna blir i bästa fall en förvirrad debatt med konstiga eller felaktiga råd pga otillräckligt eller otydligt underlag i trådstarten. I värsta fall häver man ur sig en massa omodererade känslor som sårar eller skapar rykten bara för att man inte tänkte till ordentligt.
Om man verkligen vill skriva av sig men också göra det offentligt tycker jag att man ska vänta en dag och läsa igenom det man skrivit en gång till innan man postar det.

 

[Andromedae]

@lilstar @Mineur
Det ni beskriver är vad jag tänker är skrivande för självreflektion. Att själva skrivandet blir en process för att komma vidare, kanske?

 

[Hyacinth]

För mig personligen; värdelöst.

 

[lilstar]

@lilstar @Mineur
Det ni beskriver är vad jag tänker är skrivande för självreflektion. Att själva skrivandet blir en process för att komma vidare, kanske?

Ja precis. Framförallt är det att reda ut problemet på ett strukturerat sätt istället för massa halvfärdiga tankar som snurrar. Samma mekanism som när en mattelärare bad en förklara problemet och man själv fann lösningen medan man förklarade. Egentligen borde man använda detta oftare, skriva en opostad tråd på buke eller förklara problemet för en krukväxt typ.

 

[Andromedae]

Jag googlade lite och hittade en intressant vinkel. Förvisso baserat på populärvetenskap, men kanske en möjlighet för att "skriva av sig" på ett konstruktivt sätt?

"Instead of brooding over broken relationships, Walter Mischel recommends a couple of aspirin to take the edge off the pain and urges people to distance themselves from the event to improve their perspective. Ruminating on bad experiences could send people into a downwards spiral, said Mischel.

Some fared better if they took a fly-on-the-wall view and wrote an account of the bad experience, referring to themselves in the third person, he added. By distancing themselves from the painful event, people could be more thoughtful about what happened without being so self-destructive.

“Common wisdom suggests that if we thoroughly revisit our negative experiences to try to understand why they happened, we’ll eventually be able to move on. However, new research is showing that some people only get worse by continuing to brood and ruminate,” Mischel said. “Each time they recount the experience to themselves, their friends or their therapist, they only become more depressed. Self-distancing, in contrast, allows them to get a more objective view, without reactivating their pain, and helps them get past the experience.”"

https://www.theguardian.com/science/2014/sep/25/aspirin-stiff-upper-lip-best-remedies-broken-heart

 

[bettysmatte]

Det kan kanske vara det för en del människor, men i de flesta fall tror jag mestadels att det befäster och nöter in negativa känslor och problem. Jag är mer för att försöka skriva om positiva saker, för att försöka befästa dem i stället.

 

[Andromedae]

Ja precis. Framförallt är det att reda ut problemet på ett strukturerat sätt istället för massa halvfärdiga tankar som snurrar. Samma mekanism som när en mattelärare bad en förklara problemet och man själv fann lösningen medan man förklarade. Egentligen borde man använda detta oftare, skriva en opostad tråd på buke eller förklara problemet för en krukväxt typ.

Det händer att jag skriver långa brev till min man när jag är arg på honom för allt. Brukar sluta med att jag inser att det är typ två eller tre grejer/situationer som jag är arg på och som jag sedan formulerar på nästan exakt samma sätt. Mycket lättare att ta upp till diskussion än "Du gör mig så jävla arg för ALLT!".

(Han får inte läsa de här breven alltså, jag gör det för att lugna ner mig.)

 

[Raderad medlem 120709]

Att skriva på en offentlig sida bara för att pysa ur mig är inget jag personligen ser någon mening med, utan känner att det mest riskerar att bli kontraproduktivt och ett sätt att vältra sig i negativa känslor som dessutom riskerar att påverka andra som läser om man inte formulerar sig väldigt, väldigt genomtänkt (och hur ofta gör man det när man skriver i affekt?).

Vill man ändå göra det som standardmetod så finns det bloggar som man kan ha privat så ingen annan kan se. Eller så kan man skriva på ett papper eller i ett Word-dokument och radera det när man fått ur sig allt. Det tror jag kan vara det mest positiva för en själv i längden - att ta de där dåliga känslorna och helt sonika kasta dem i soporna, sen gå vidare.

 

[sthu]

Alltså, jag kan skriva av mig rent tjatter. Inga problem eller lyckligheter, utan bara rent nonsens. En massa ord i huvudet som måste ut. Ibland skriver jag, ibland berättar jag för krukväxterna eller katterna. Hästarna brukar inte vilja lyssna. Ibland pratar jag med programledare på radion.
Skriva har bättre effekt dock.

 

[Problematisk]

Jag är kluven.
Det kan vara skönt att skriva av sig ibland. Både att få sätta ord på sina tankar/bekymmer/frustrationer/etc, för att få se det ur en lite annan synvinkel och kanske få några nya tankar i huvudet. Och om man gör det på ett forum eller liknande finns även möjligheten för andra att komma med input, vilket kan vara hjälpsamt.

Samtidigt har jag själv haft en "skriva av mig-blogg", där jag skrev av mig om ffa psykiskt (dåligt) mående. Det blev snabbt destruktivt, även om det i stunden kunde kännas bra och skönt. Men nu när jag ser det i backspegeln känner jag att det nog stjälpte mer än det hjälpte.

Men å tredje sidan känner jag ibland verkligen en stor lust av att just skriva av mig, lätta på trycket liksom. Så jag vet inte.

 

[Andromedae]

Jag försöker själv undvika att skriva av mig publikt. Till stor del på grund av att jag har insett att jag vanligtvis bara vill skriva av mig när jag vill ha medhåll, vilket vanligtvis bara skapar mer jobbighetskänslor i och med att det skapar en situation där andra diskuterar, där jag tenderar att ta allt som skrivs som inte är det medhåll jag vill ha som kritik mot min person.

(= bättre att gnälla där jag är säker på att någon faktiskt kommer att hålla med mig.)

IRL har jag inte alls samma beteende, men på internet har jag faktiskt svårt att överhuvudtaget diskutera ämnen som jag känner stark känslomässig koppling inför. Jag blir så investerad att det är jobbigt.

 

[Saeta]

Hur ställer ni er till konceptet "skriva av sig"?

Personligen har jag rätt svårt att se några långtgående, positiva funktioner av att skriva av sig, så det hade varit intressant att läsa hur ni andra tänker.

Fyller agerandet en funktion som är främst social här och nu, eller handlar det också om självreflektion?
Går agerandet att problematisera, eller är det tvärtom något som inte bör problematiseras?

Kan det vara positivt för ett debattklimat att användare öppnar upp sig för att "skriva av"? Negativt? Kan det bero på, och i sådana fall på vad?

(Sorry för luddig trådstart. Är du hågad är du förstås varmt välkommen att spinna vidare med egna tankar om att skriva av sig.)

Jag har alltid varit en sån person som "skrivit av mig". Jag skrev alltid dagbok när jag var yngre och sen fick jag även tips av en psykolog att skriva ner mina känslor och tankar, hur jag mår = skriva av mig. Och jag har fortsatt än idag. Nu skriver jag ju inte av mig om enbart det som är negativt utan om alla slags känslor och tankar. Både öppet och privat. Tro det eller ej, men det är mycket jag inte delar med mig av även om jag är lika öppen som en slapp ringmuskel

Men för egen del så är det något jag behöver göra för att må bra.

 

[Killaloe]

Alltså jag tycker det är skillnad på att skriva av sig om enstaka situationer som en kanske vill vända/vrida på med input från andra och att sätta det i system för att kunna älta en eller flera situationer.

Det förstnämnda ser jag absolut som något som kan fylla en positiv funktion (beroende på hur en är som person) medans det andra är både destruktivt och även rätt trist att hantera för omvärlden.

 

[TheRedLightning]

Jag tycker det är bra att skriva av sig, har själv gjort det ett x antal gånger, för att lätta lite på bördan jag burit, även om det kanske inte är någon som läser eller kan hjälpa fysiskt/psykiskt. Det kan vara bra att lätta lite på det man bär på.
Jag vet inte om det kan finnas något negativt med det.

 

[Andromedae]

Jag tycker det är bra att skriva av sig, har själv gjort det ett x antal gånger, för att lätta lite på bördan jag burit, även om det kanske inte är någon som läser eller kan hjälpa fysiskt/psykiskt. Det kan vara bra att lätta lite på det man bär på.
Jag vet inte om det kan finnas något negativt med det.

På vilket sätt känner du att det lättar bördan?

 

[TheRedLightning]

På vilket sätt känner du att det lättar bördan?

Nu ska vi se om det går att förklara i text, lovar inget men gör ett försökt.
I mitt fall kan det vara skönt att få lätta på alla tankar/funderingar och annat jag bär på, som jag inte kan ta med vänner/bekants/familj. Ibland kan det bara vara skönt att skriva ner, så svårt att förklara, får inte riktigt till det så som jag känner när jag gör det. Riktigt svårt att förklara känslor i text...