Att sluta med hästar

[Midlingur]

Efter 13 år som hästägare känner jag att det får räcka. Har fyra stycken hästar som ska säljas/lånas ut. Har en "mental och känslomässig rangordning", sexåringen först, sedan unghingsten och de äldre valackerna tillsammans, som ska betas av. Vill sälja i "rätt" ordning, kanske känns det lättare med bara två hästar och intresset kommer tillbaka? I helgen kommer en lovande spekulant på sexåringen. Köper de så åker unghingsten ut på annons direkt efter. Känns märkligt att inte ha ett stall att åka till efter/innan jobb, samtidigt så skulle det vara så jäkla skönt att slippa. Den största anledningen är även att jag vill och behöver lägga mer tid och energi på mina hundar - som jag faktiskt tycker är kul att syssla med.

Någon mer som slutat med hästar? Varför? Vad fick ni för nya hobbies?

 

[Elisha]

Jag funderar faktiskt att sluta med hästar. Alt bara ha kvar min gamla sällskapshäst och nån ponny till barnen, men inte hålla på själv. Alt så slutar jag helt med då är problemet att marken inte betas. Nåväl. Har inte riktigt bestämt mig än. Jag har dock några andra intressen, vilka är främsta orsaken att jag funderar att sluta, då de intressena inte går så bra att kombinera med hästeriet.
Dels motorsport, och det är för dyrt att kombinera med hästar tyvärr. Iaf nu som föräldarledig. Dels följer jag ett allsvenskt fotbollslag och åker land o riket runt, det är svårt att kombinera med egen gård då jag är borta varje helg nästan. Tycker de andra intressena är roligare och prioriterar det.

 

[Diabetikern]

Jag har funderat på att sluta i omgångar men faller tillbaks.

Vet dock flera som slutat en av mina bästa vänner satsade lite mer på träning och sina hundar. Efter några år flyttade hon utomlands och där hamnade hon tillbaks i hästeriet men då med 1 häst.

Man lever bara en gång och man ska göra det man mår bra av. Vill du få lite mer fritid och satsa lite mer på hundträning tycker jag definitivt du ska göra det.

Saker att göra även utan häst finns alltid

Lycka till!

 

[kamomillo]

Jag har just slutat med hästar, eller... I alla fall gjort mej av med min häst efter 16 tillsammans
Jag hade honom hos fodervärd, 7 mil bort, och jag träffade honom väldigt sällan. Han kunde inte stå kvar där efter sommaren, så....
Ja, beslutet va inte lätt, men eftersom jag hade varit hästlös i ganska prick ett år va beslutet lättare.

Jag har under flera år tidigare haft "lånehästar" här hemma som vänner till min häst, och när min pappa dog hux flux för ett år sedan, så kände jag att jag kan inte vara beroende av andra människor, som ska sköta mina hästar varje gång jag vill åka till mamma (40 mil)
Jag hade världens finaste 14 åriga tjej som hjälp. Men jag tyckte inte att jag kunde hänga upp mitt liv på henne och hennes underbara familj.
Dom är dessutom renägare, och därmed ute på fjället under långa perioder under sommaren.

Så nu plockar jag ner hagar, rensar bland skräp i stallet, och låter de ta tid.....
De är en sorg, men... Just nu är det inte rätt tid i livet att vara hästägare.
Vi har däremot börjat åka på bilträffar med vår veteranbil, de är min mans tur att ha de dyra intresset Å de är då inte billigare än att ha häst...

De känns helt rätt nu, jag pratar gärna häst, luktar på häst, och läser om häst, men jag orkar inte jobbet, ansvaret, och att inte kunna lämna byn.

* Jenny *

 

[caradan]

Jag har precis sålt min bästa vän för jag prioriterade inte henne längre.
Valet var självklart för mig men så fruktansvärt svårt att fatta och utföra.
Skulle egentligen vilja sälja av allt som har med hästar att göra men döttrarna har varsin ponny så det kommer ändå finnas hästar på gården framöver men ingen som är bara min och bara mitt ansvar

 

[Siggan]

Jag har precis sålt min hest. Efter att ha varit hästägare så länge jag kan minnas. Och för att vara helt ärlig så har jag verkligen njutit av att inte vara så uppbunden av hästen. Njutit av all "ledig" tid jag har fått osv... naturligtvis saknar jag min soulmate! Men vet att han har det super, faktiskt bättre än hos mig! Han har hamnat hos ny ägare som prioriterar honom överst, det gjorde inte jag till sist. Det är svårt med barn, familj, krävande jobb, hus och hem.

Men nu släpper jag inte stall och hästvärlden helt. Jag är nu "bara" ponnymamma på heltid. Och umgås fortfarande med mina stallvänner, myser med ponny och fixar och trixar. Så allt i allt har det här varit den perfekta lösningen, borde ha gjort det för länge sedan. För mig betyder det att jag fortfarande färdas i hästvärden, men mycket mera avslappnat är förut.

 

[Siggan]

Jag har precis sålt min bästa vän för jag prioriterade inte henne längre.
Valet var självklart för mig men så fruktansvärt svårt att fatta och utföra.
Skulle egentligen vilja sälja av allt som har med hästar att göra men döttrarna har varsin ponny så det kommer ändå finnas hästar på gården framöver men ingen som är bara min och bara mitt ansvar

Precis samma här, och fast att jag vet att ponnyerna i sista hand är mitt ansvar, är det ändå på nått sätt enklare, friare och inte lika jobbigt som med "helt egen" häst

 

[Lovisaleonora]

Efter 13 år som hästägare känner jag att det får räcka. Har fyra stycken hästar som ska säljas/lånas ut. Har en "mental och känslomässig rangordning", sexåringen först, sedan unghingsten och de äldre valackerna tillsammans, som ska betas av. Vill sälja i "rätt" ordning, kanske känns det lättare med bara två hästar och intresset kommer tillbaka? I helgen kommer en lovande spekulant på sexåringen. Köper de så åker unghingsten ut på annons direkt efter. Känns märkligt att inte ha ett stall att åka till efter/innan jobb, samtidigt så skulle det vara så jäkla skönt att slippa. Den största anledningen är även att jag vill och behöver lägga mer tid och energi på mina hundar - som jag faktiskt tycker är kul att syssla med.

Någon mer som slutat med hästar? Varför? Vad fick ni för nya hobbies?

Slutade 2010 när sista storhästen dog. Och då hade jag redan tidigare tröttnat, men insett att vi fick härda ut situationen till gammelmannen försvann. När han dog satte jag shettisen på foder (dog ett år senare) och började ett nytt liv.

Ett liv med tid och pengar, frihet och viss ångest till att börja med.

 

[Jordgubblime]

Jag slutade för ett par år sedan, efter 20 år med hästar så satt det långt inne och tog emot. Men det blev för dyrt, jag tävlade ganska mycket och det var inte roligt när jag inte kunde satsa och ta mig vidare. Då försvann liksom hela intresset gradvis. Min sista tävlingshäst lånades först ut för att sedan säljas.
Jag saknar det jättemycket och inte alls på samma gång. Har alltid varit hästtjej och identifierar mig fortfarande som det trots att jag inte ridit aktivt på ett bra tag nu.
Ännu är inte saknaden stor nog för att väga upp nackdelarna. Jag lägger istället min tid på andra intressen så som hund, fotografering, träning osv. Jag har börjat tävla med min hund och även utbildat mig till hundinstruktör utöver en yrkesutbildning som jag hade haft svårt att klara ekonomiskt med hästkostnader varje månad. Dessutom har jag nu även barn vilket såklart tar mycket tid och gör att jag ser hästarna och ridningen även mer som en risk, förut gjorde det inte så mycket om jag skulle skada mig t.ex. Nu är det fler som är beroende av mig.

Men ja, i början var det svårt jag gick till gymmet 5-8 gånger i veckan i början. Började med en massa ”småhobbys” och försökte fylla ut tiden. Sedan jag fick barn är det inte ett riktigt lika stort problem längre

 

[Hemi]

Jag tar en paus.
Hållt på med hästar och avel länge och orkar inte mer.
Sålde hingsten, lämna 2 avelssto till slakt försökte sälja men den ena var lite speciell och den andra var inget andrahandsvärde på direkt, lämnat 4-åringarna på inridning/försäljning.
Lämnat ut min älskade valack till en familj som jag känner sedan innan, han är jag lite skeptisk till att sälja, har trots allt haft honom sen han var bebis (f-03).
Kvar hemma är ungarnas fång shettis och en 2-åring jag ska sälja så får väl skaffa en shettis till för sällskap.

Jag tyckte det tog för mycket tid och energi så valde att trappa ner (hade 14 hästar som mest) när jag börja minska antalet kände jag mig lättad så fortsatte minska och minska.

Känns riktigt skönt just nu, ska bara bli av med de sista.
Kompisar har hästar om jag skulle sakna ridningen men inte hänt än. 1 år sedan jag lämna bort min valack.

 

[superstar]

Jag har inte slutat, men tagit en paus på obestämd framtid. Fick barn för 3 år sedan och samtidigt en fölunge som efter 3 månader in och ut på klinik fick avlivas. Fölungen var verkligen the dream of my life och att förlora den samtidigt som jag var skör som nybliven förälder med allt vad det innebar, blev helt enkelt för mycket. Det var inte kul längre. Behöll stoet och försökte komma igång igen men det blev aldrig samma sak så hon såldes efter drygt ett år. Jag rider kompisars hästar någon gång ibland, håller ett par ponnylektioner per vecka på ridskolan och åker till stallet med dottern ibland. Det är lagom, i dagsläget, men jag lever i visshet att det blir en ny häst någon gång i framtiden.

Nya intressen? Både ja och nej. Hus, barn och hundar kräver ju sitt men jag saknar något som är bara mitt, samtidigt som det inte hade varit samma sak nu. Har precis börjat träna agility med ena hunden och det känns som ett lovande substitut och väntar dessutom andra barnet.

 

[mackan]

@Midlingur jag har haft häst och ridit/tränat/tävlat osv sen jag var 5 år - är 46 nu .

Jag gjorde uppehåll från egen häst i 11 år, då jag bosatte mig utomlands i USA för jobb. Lämnade min fina tävlingskompis till uppfödaren och flyttade och slutade . Eller ja... -jag ”fuskade” lite första åren utomlands och hjälpte till i ett stall vilket ledde till att jag fick rida en häst och även tävla lite... sen kände jag att det ändå inte var därför jag var där och att det tog för mycket tid med en häst som inte ens var min egen osv...

Så sen red jag inte på typ 7 år annat än nån väns häst på kul när jag var hemma på semester, - ca 3 ggr/år med några veckor åt gången fördelat på året.

Sista åren utomlands var jag sugen igen och då red jag mer när tiden tillät.

När jag sen flyttade hem till Sverige igen var jag supersugen så red en väns häst på heltid i ett år, sen köpte jag egen häst igen.

Nu har jag haft den hästen i snart 15 år . Jag är inte säker på att det blir någon ny egen häst efter denna - jag tror faktiskt inte det.

Jag vet att jag definitivt inte vill sluta helt med att rida, men känner att det finns ganska mycket möjligheter att hjälpa till med någon annans häst osv. Finns väldigt fina hästar ägare ändå vill ha hjälp med (jag vill inte bara skogsmulla utan träna och underhålla min ridning ). Jag har mycket annat i livet på min fritid som jag väldigt gärna också lägger tid på , så utifrån det tror jag min känsla är ”rätt” vad som kommer fungera bra för min del.

Andra aktiviteter som fyller min tid som exempel är hundträning och ett stort intresse för fotografi - bland annat.

 

[Philosophia]

Efter 13 år som hästägare känner jag att det får räcka. Har fyra stycken hästar som ska säljas/lånas ut. Har en "mental och känslomässig rangordning", sexåringen först, sedan unghingsten och de äldre valackerna tillsammans, som ska betas av. Vill sälja i "rätt" ordning, kanske känns det lättare med bara två hästar och intresset kommer tillbaka? I helgen kommer en lovande spekulant på sexåringen. Köper de så åker unghingsten ut på annons direkt efter. Känns märkligt att inte ha ett stall att åka till efter/innan jobb, samtidigt så skulle det vara så jäkla skönt att slippa. Den största anledningen är även att jag vill och behöver lägga mer tid och energi på mina hundar - som jag faktiskt tycker är kul att syssla med.

Någon mer som slutat med hästar? Varför? Vad fick ni för nya hobbies?

Intressant att läsa andras svar! Nu är det ett tag sedan jag slutade med hästar, närmare bestämt 15 år sedan - hur det nu gick till, eftersom det känns som bara för några år sedan. Å andra sidan red jag under några års tid efteråt men det känns inte som att det riktigt räknas. Hur som helst, det var märkligt, men ändå skönt att sluta ganska abrupt. Jag hade hållit på med hästar väldigt länge och jobbat med häst i olika konstellationer: På hingststation, gått på Strömsholm, jobbat som unghästutbildare och jobbade som ridlärare fram till 2003. Min syster tog över min dåvarande häst och jag red honom någon gång i veckan tills de flyttade till Gotland.

Lustigt nog känns det som om det infann sig vare sig mer tid eller mer pengar, utan jag blev helt enkelt bara hästlös. Jag gör samma sak som tidigare, fast utan häst. Ibland saknar jag det jättemycket men vill samtidigt inte börja på ridskola. Däremot bor jag sedan ett år bara någon dryg halvkilometer från ett privatstall och ibland föresvävar mig tanken att traska dit och fråga om någon vill ha en medryttare.

 

[mackan]

@Philosophia om du tänker tanken och den känns ”bärande” hade jag absolut gjort det (fråga i grannstallet)

Jag och mina många hästägande vänner genom åren har till 99% haft fina medryttare rekryterade sinsemellan och ”ärvda” osv sinsemellan pga att några faktiskt klivit in genom stalldörren i någon form för länge sedan - dvs de har inte kommit dit pga annons osv.

Inte då kopplat till specifikt stall utan samma medryttare har ”ärvts” ändå i decennier oavsett var hästen råkar stå uppstallad - helt underbart

Just utifrån detta så känner jag som jag resonerar i mitt tidigare inlägg, att det finns många fina hästar många vill ha hjälp med den dagen man inte vill ha ny häst själv men ändå vill fortsätta rida där man känner någon som i sin tur känner någon. I min erf har det oftast utifrån det blivit bara SÅ lyckat för alla parter - jmf med att annonsera/respondera på annons osv.

 

[mackan]

@Midlingur ber om ursäkt om det blev OT och mer halkade in på ämnet medryttare i din tråd !

 

[Görel]

Jag gjorde uppehåll i 14 år och slutade som 18-åring. Min ambition har aldrig varit att satsa på en tävlingskarriär utan jag har hela tiden mest varit intresserad av avel och det kan man ju pyssla med oavsett om man är 18 eller 70 typ. Istället odlade jag mitt stora intresse för musik och för att festa genom att springa på rockklubbar flera dagar i veckan. Pengarna räckte också till att resa och bygga upp ett hem. Till sist skaffade jag mig en universitetsutbildning.
När jag gjort att det började jag med hästar igen, för då kände jag att jag hade odlat så många andra av mina intressen att jag återigen kunde lägga mycket tid på hästar.

Nu är mitt gamla sto 28 år, och när hon bara fick hingstföl tänkte jag att jag inte skulle ha ansvar för någon egen häst något mer utan hålla mig till att vara medryttare. Men så fick hon två stoföl efter 20 och jag har kvar det ena som är 7 år idag och jag hoppas att jag kommer att vara hästägare i 20 år till.

 

[tara]

En hästmänniska slutar inte med hästar man tar bara uppehåll ett tag. Ingen häst är din sista häst även om du agerar som medryttare eller ridskoleryttare eller hästkramare. Jag har haft flera uppehåll, långa. Det kommer fler hästar sen, senare, när du orkar och har tid och råd.

 

[Egonson_]

Jag har inom ett år förlorat tre hästar i tre olika svåra sjukdomar/skador, samtidigt som livet har varit allt annat än lätt med diverse stora bekymmer uppradade. Har inte prioriterat mig själv, direkt, utan burit skygglappar och bara kört på. Brutit ihop, kört på. Osv.

När nu den tredje kastade in handduken för 1,5 vecka sedan fick jag nog och valde jag att låna ut de två kvarvarande över ca 9 månader. Jag äger dem fortfarande och vill, just nu, ha hem dem sedan. Jag får se vad det bär hän med hästeriet helt enkelt. Hade en oerhörd tur att ha vänner som kunde tänka sig att ta dem på väldigt kort varsel, trots att den ena har eksem.

Den ena är betäckt i år som planen var, och jag vet inte ännu om jag själv vill/ska ha fölet eller om hingstägaren behåller det.

Slutat har jag inte gjort, men pausat. Efter att ha hästat dagligen i 25 år är det otroligt KONSTIGT. Mycket konstigt. Men vilken frihet, som jag inte vet när jag vänjer mig vid!

 

[mooi]

Jag har satt hästägandet på paus nu efter 20 år med egna. Eller ja, jag äger fortfarande ett avelssto men hon är ute på foder. Haft det motigt och förlorat två fina hästar pga allvarliga skador inom loppet av ett par år och det senaste är ju ett hästköp som gick åt skogen och resulterade i en lång tvist, Tingsrätt m.m. Och efter det har det inte blivit någon ny häst. Nuvarande paus var varken planerad eller önskvärd, och hade det inte blivit som det blev med den senaste här så hade jag liksom inte sålt hästen och gjort en paus utan då hade det rullat på "som vanligt", men efter tvist osv så finns inte ekonomi att köpa ny.
Har lagrat alla mina prylar hemma hos föräldrarna, har tom behållit min (nästintill nya) sadel - så i framtiden kanske det blir ny igen men idag finns inte möjligheten.
Jag rider andras hästar och har haft riktig tur och får rida fina, välutbildade hästar så jag håller igång. Dock får jag erkänna att jag tycker det är jobbigt att ställa om till att rida andras och inte rida "för sin egen skull", eller ja -det är ju för min egen skull jag rider, men ni fattar, att inte träna sin egen häst för sina egna mål osv. Jag blir sugen på att åka på kurs osv.

well well, paus är det. Jag är väl lite sådär med, en gång hästmänniska, alltid hästmänniska.
Förresten: någon som har tips på nya fritidsaktiviteter? Vad ska man fylla sin tid med?

 

[EmmaBovary]

@Philosophia om du tänker tanken och den känns ”bärande” hade jag absolut gjort det (fråga i grannstallet)

Jag och mina många hästägande vänner genom åren har till 99% haft fina medryttare rekryterade sinsemellan och ”ärvda” osv sinsemellan pga att några faktiskt klivit in genom stalldörren i någon form för länge sedan - dvs de har inte kommit dit pga annons osv.

Inte då kopplat till specifikt stall utan samma medryttare har ”ärvts” ändå i decennier oavsett var hästen råkar stå uppstallad - helt underbart

Just utifrån detta så känner jag som jag resonerar i mitt tidigare inlägg, att det finns många fina hästar många vill ha hjälp med den dagen man inte vill ha ny häst själv men ändå vill fortsätta rida där man känner någon som i sin tur känner någon. I min erf har det oftast utifrån det blivit bara SÅ lyckat för alla parter - jmf med att annonsera/respondera på annons osv.

Ungefär så har det varit för mig, när min förra medryttarhäst fick avlivas ifjol så frågade ägarna om de i grannstallet behövde ha min hjälp. Och den förra medryttarhästen fick jag iof inte genom att knalla in genom dörren, men väl genom att ringa lite abrupt sedan jag snokat reda på att de nog behövde en medryttare. Så ingen annons.

För att återgå lite till trådstarten så ser jag mig inte äga, eller ha någon häst på foder, på många år. Dels tappade jag suget för den typen av ansvar när min senaste ponny avled ganska hastigt efter bara några månader hos mig. Men delvis för att min hälsa är lite bräcklig, orkar inte med mer än 2-3 dagar som det är nu och skulle jag orka mer i framtiden så skulle jag behöva ha en gedigen backup, med tanke på att det kan ändra sig ganska fort.