Att ta farväl

Usch, vad ont det gör. Var inne på djursjukhuset med min familjs hund idag och det var inget snack om saken, han ska få somna in efter jul. Han har levt på lånad tid sen han fick sin artrosdiagnos som 2-åring för 7 år sedan. Nu har höften gett upp. Han har märkbart ont, och veterinären ville egentligen helst ta bort honom redan idag, men familjen måste få säga hejdå. Så det fick bli kompromissen en sista jul med smärtlindring och så ett löfte om att han får sin sista vila efter det.

Alla djur är väl speciella för sin ägare och vår hund var inget undantag. Fruktansvärt lättlärd och smart med en gigantisk personlighet och mycket egen vilja. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite idag när han, trots att han var däckad med lugnande, samlade alla sina krafter för att orka sprattla när vi la honom på rygg på röntgenbordet och sedan lyckas väsa fram ett försök till en morrning. Att rulla runt var det enda tricket som inte gick att lära honom, för han hatar att ligga på rygg om han inte gör det självmant.

Så, nu ska vi bedriva palliativ vård i hemmet fram tills mellandagarna. Simningen, klippningen och den vanliga vet-checken hos hemmaveterinären är avbokade. Jag ska ringa och boka tid för avlivning på måndag. Det får nog bli på kliniken, känns skönt att slippa tänka på plats eller vad man ska göra med kroppen utan att bara kunna gå iväg. Han tycker att veterinärkliniken är superspännande så han bryr sig nog inte så mycket.

Någonting säger mig att det kommer gå åt mycket köttbullar i jul.
 

Beklagar vad tråkigt. Alltid lika jobbigt att behöva ta beslute att ta bort ett älskat djur men jag upplevde iallafall någon slags lättnad när jag väl tagit beslutet för min hund. Det var många år sen nu, han hade fått cancer så jag kände att det inte fanns så mycket att välja på. Sen var det såklart mycket sorg och saknad i början också. :heart
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp