Att ta hand om sina föräldrar (utbruten från Ni som valt bort barn/inte vill skaffa)

Asko

Trådstartare
Den enda anledningen som kan få mig att tveka och fundera över att skaffa barn är min egen ålderdom. Dvs vem som tar hand om mig när jag är gammal.
Och det känns som en helt fel anledning för att skaffa barn för mig. Jag vill inte skaffa barn för mig själv, utan då ska jag kunna vara en så bra mamma som möjligt åt barnet/-en som min mamma har varit. Det kan jag inte än så då får det vara.

Om det ändrar sig så ändrar det sig, det får jag ta då.
 
Den enda anledningen som kan få mig att tveka och fundera över att skaffa barn är min egen ålderdom. Dvs vem som tar hand om mig när jag är gammal.
Och det känns som en helt fel anledning för att skaffa barn för mig. Jag vill inte skaffa barn för mig själv, utan då ska jag kunna vara en så bra mamma som möjligt åt barnet/-en som min mamma har varit. Det kan jag inte än så då får det vara.

Om det ändrar sig så ändrar det sig, det får jag ta då.
Det är långt ifrån säkert att dina eventuella barn kommer att ta hand om dig när du är äldre, så det hade jag inte funderat över om jag var du. De kan bo 100 mil från dig, inte ha möjlighet att hjälpa dig trots att ni bor nära och ska man vara riktigt krass så är det sällan äldre får besök av sina närstående vare sig de bor hemma eller på boende. Tror det var Aftonbladet som nyss hade en artikelserie (?) om det.
 
Det är långt ifrån säkert att dina eventuella barn kommer att ta hand om dig när du är äldre, så det hade jag inte funderat över om jag var du. De kan bo 100 mil från dig, inte ha möjlighet att hjälpa dig trots att ni bor nära och ska man vara riktigt krass så är det sällan äldre får besök av sina närstående vare sig de bor hemma eller på boende. Tror det var Aftonbladet som nyss hade en artikelserie (?) om det.
Ja jag tänkte mera någon som ser till att jag hamnar på ett hem och överlever tills den dag jag ska dö :p;) Men det är sant.

*kl*
Jag kan också tänka att det är lite roligt att se vad för vuxna människor barn blir. Men då tänker jag ju fortfarande mera på slutresultatet :rofl:

Klimatet har dock några skrivit om och det är sant, tyvärr är det något som jag känner att man bör tänka på :crazy: vill man ens sätta barn till den värld som världen verkar utvecklas till med naturkatastrofer osv?
 
Den enda anledningen som kan få mig att tveka och fundera över att skaffa barn är min egen ålderdom. Dvs vem som tar hand om mig när jag är gammal.
Och det känns som en helt fel anledning för att skaffa barn för mig. Jag vill inte skaffa barn för mig själv, utan då ska jag kunna vara en så bra mamma som möjligt åt barnet/-en som min mamma har varit. Det kan jag inte än så då får det vara.

Om det ändrar sig så ändrar det sig, det får jag ta då.
Jag tänker lite på det, fast "åt andra hållet". Jag var 43 när jag fick mitt (enda) barn och ångrar mig inte en sekund, hon är det bästa jag har. Men - som ensambarn till föräldrar som blir gamla, är jag orolig att det ska bli tufft för henne om hon känner att hon måste "ta hand om" oss med allt vad det innebär. Jag minns mina egna föräldrars åldrande med viss ångest, då det var svårt att hjälpa dem så mycket som de skulle behövt, och sorgen över att vara otillräcklig. Jag säger ofta till min dotter att hon inte fpår offra sig själv för mig om jag blir gammal och eländig, utan att hon med gott samvete kan låta ett hem ta hand om mig. Blir jag riktigt senil kan hon släppa mig helt och bara vara fri - så gott hon kan. Det är faktiskt nåt som gnager lite i mig, att hon kommer att bli ensam med två gamlingar till föräldrar.....
 
@Lena Furberg Det där hör jag ofta från de som är ensambarn med åldrande föräldrar. Jag förstår er syn också. Men jag vet inte riktigt om jag köper det som tillräckligt argument för att skaffa syskon, likväl som jag inte köper anledningen "en blir inte ensam när en blir gammal" som argument att skaffa barn öht.
Det finns inga garantier att syskon hjälps åt med föräldrar, eller är vänner öht som vuxna. Och vill en inte ha fler barn än ett så tycker jag inte att det är nåt att ifrågasätta. Som en spinoff lite på situationen, inte som kommentar mot att du skulle anse annat.
 
Jag tänker lite på det, fast "åt andra hållet". Jag var 43 när jag fick mitt (enda) barn och ångrar mig inte en sekund, hon är det bästa jag har. Men - som ensambarn till föräldrar som blir gamla, är jag orolig att det ska bli tufft för henne om hon känner att hon måste "ta hand om" oss med allt vad det innebär. Jag minns mina egna föräldrars åldrande med viss ångest, då det var svårt att hjälpa dem så mycket som de skulle behövt, och sorgen över att vara otillräcklig. Jag säger ofta till min dotter att hon inte fpår offra sig själv för mig om jag blir gammal och eländig, utan att hon med gott samvete kan låta ett hem ta hand om mig. Blir jag riktigt senil kan hon släppa mig helt och bara vara fri - så gott hon kan. Det är faktiskt nåt som gnager lite i mig, att hon kommer att bli ensam med två gamlingar till föräldrar.....
Jag förstår dig! Min mamma var 40 när hon fick mig, än så länge är hon en vanlig 67-åring. Men visst man tänker lite extra på det.
Dock så var min pappa 63 år, och ärligt, det är kanske lite väl sent. Han är nu 90 år och han börjar klanka av.
Jag har dock syskon på mammas sida, det känns skönt. På pappas sida så är det bara en syster som jag bara träffat ett fåtal gånger (dvs inte riktigt någon att räkna med), men det är min mamma som tar hand om honom mest. (Och då blir jag ju lite orolig för henne istället.)
 
Jag tänker att jag borde flytta till en isolerad ö i Yttre Hebriderna när man börjar bli skraltig, köpa en stuga och sedan kämpa för överlevnad med hyfsat svåra omvärldsbetingelser så kan man dö när det inte går längre. Som en Final Robinson med garanterat pris att få dö, bara man inte blir utröstad genom att omyndigförklaras under tävlingens gång. Fast en särskilt realistisk idé är det ju inte, men ett uttryck för rädslan att bli en belastning för de man älskar allra mest och absolut inte vill belasta.
 
Jag tänker lite på det, fast "åt andra hållet". Jag var 43 när jag fick mitt (enda) barn och ångrar mig inte en sekund, hon är det bästa jag har. Men - som ensambarn till föräldrar som blir gamla, är jag orolig att det ska bli tufft för henne om hon känner att hon måste "ta hand om" oss med allt vad det innebär. Jag minns mina egna föräldrars åldrande med viss ångest, då det var svårt att hjälpa dem så mycket som de skulle behövt, och sorgen över att vara otillräcklig. Jag säger ofta till min dotter att hon inte fpår offra sig själv för mig om jag blir gammal och eländig, utan att hon med gott samvete kan låta ett hem ta hand om mig. Blir jag riktigt senil kan hon släppa mig helt och bara vara fri - så gott hon kan. Det är faktiskt nåt som gnager lite i mig, att hon kommer att bli ensam med två gamlingar till föräldrar.....
Det är mycket vanligt att det blir ett av barnen som får/tar hand om föräldrarna, och att de andra barnen/barnet inte kan, med motiveringar som "bor för långt bort", "måste ta hand om barnen", "har ansvarsfulla jobb", "men mamma och pappa är ju inte alls gamla och senila" eller vad det nu är. Att bli lämnad ensam med ansvaret för föräldrarna för att syskonen smiter undan, det är nog värre än att vara ensambarn. Särskilt om syskonen har massor med åsikter (kritik), men inte vill göra jobbet.
 
Det är mycket vanligt att det blir ett av barnen som får/tar hand om föräldrarna, och att de andra barnen/barnet inte kan, med motiveringar som "bor för långt bort", "måste ta hand om barnen", "har ansvarsfulla jobb", "men mamma och pappa är ju inte alls gamla och senila" eller vad det nu är. Att bli lämnad ensam med ansvaret för föräldrarna för att syskonen smiter undan, det är nog värre än att vara ensambarn. Särskilt om syskonen har massor med åsikter (kritik), men inte vill göra jobbet.

Jag kan nog till viss del förstå vad du syftar på, men "ta hand om föräldrarna" är det väl ganska få människor som gör i Sverige?
De flesta äldre får ju hjälp via kommunen med hemtjänst, trygghetslarm och liknande.
Under förutsättning, förstås, att de tackar ja.
Och under förutsättning, förstås, att de är kognitivt skapligt intakta.

Hjälpa till med det man kan, ja det förstås.
Men ta hand om?
 
Men "ta hand om", i det nutida Sverige är det väl äldreomsorgen som tar hand om äldre?

För övrigt är väl detta ett argument som de som har valt att avstå från barn ofta får höra "Men vem ska ta hand om dig när du blir gammal då?" Som att 1: Vi inte lever i ett välfärdsland 2: Att barnen bor i närheten och kan "ta hand om" 3: Att de _vill_ eller orkar ta hand om 4: Att man själv är ok med att bli beroende av sina barns ev. välvilja/pliktkänsla 5: Att man är bekväm med att hamna i en omsorgstagareroll i förhållande till sina barn.

Jag vill INTE att mina barn ska ta hand om mig när jag blir gammal. Hjälpa mig ibland med diverse småsaker när de har tid och lust, ja. På samma sätt som jag hjälper dem när de behöver och jag har tid och lust, såsom man gör för sina medmänniskor. Men jag släpper dem inte över min tröskel för att ta hand om mig.
 
Jag kan nog till viss del förstå vad du syftar på, men "ta hand om föräldrarna" är det väl ganska få människor som gör i Sverige?
De flesta äldre får ju hjälp via kommunen med hemtjänst, trygghetslarm och liknande.
Under förutsättning, förstås, att de tackar ja.
Och under förutsättning, förstås, att de är kognitivt skapligt intakta.

Hjälpa till med det man kan, ja det förstås.
Men ta hand om?
Jag utgick från @Lena Furberg s inlägg där hon skrev "ta hand om". Jag menar inte att barnen har föräldrarna boende hos sig och sköter allt åt dem, om det är så du tolkar uttrycket. Men visst kan de behöva mycket hjälp och på många olika plan även om det finns en (ibland fungerande, ibland inte fungerande) hemtjänst.
 
Men "ta hand om", i det nutida Sverige är det väl äldreomsorgen som tar hand om äldre?
För övrigt är väl detta ett argument som de som har valt att avstå från barn ofta får höra "Men vem ska ta hand om dig när du blir gammal då?"
Se mitt svar ovan till @kryddelydd

F ö så tycker att jag skälet att skaffa barn för att någon ska ta hand om en när man blir gammal, är riktigt kasst. Skaffa barn ska man göra för att man vill ha barn, inte av någon annan anledning. Det är ingen byteshandel.
 
Krasst nog så tänker jag på när min mormor började bli dement och min mamma fick "ta hand" om henne en hel del. Min mamma var den som bad om mera hemtjänst, skötte kontakten med myndigheterna och jagade efter plats på äldreboende. Det slet en hel del på henne. Jag är nog lite pessimistisk men det känns som att äldreomsorgen inte fungerar som den ska idag.
Men man kan ju hoppas på att den har blivit bättre när man själv är gammal :p

Tillägg: Fast nu blev det OT, ber om ursäkt för att jag påbörjade det 🙈:D
 
Krasst nog så tänker jag på när min mormor började bli dement och min mamma fick "ta hand" om henne en hel del. Min mamma var den som bad om mera hemtjänst, skötte kontakten med myndigheterna och jagade efter plats på äldreboende. Det slet en hel del på henne. Jag är nog lite pessimistisk men det känns som att äldreomsorgen inte fungerar som den ska idag.
Men man kan ju hoppas på att den har blivit bättre när man själv är gammal :p

Tillägg: Fast nu blev det OT, ber om ursäkt för att jag påbörjade det 🙈:D

Jag fortsätter...
det verkar vara olika kommun för kommun. Min farmor fick all hjälp hon önskade, helt utan problem och snabbt insatt. Visst, någon behövde ringa ett samtal till biståndsbedömaren, men det var inget tjat, inget gnat. I stället erbjudande från BiB om "behöver ni inte mer hjälp?" "vill du ha hjälp med XXX också?"
I den kommun där jag bor, går det inte särskilt smidigt tillväga utan det verkar behövas viss övertalning av kommunen.
 
Jag kan nog till viss del förstå vad du syftar på, men "ta hand om föräldrarna" är det väl ganska få människor som gör i Sverige?
De flesta äldre får ju hjälp via kommunen med hemtjänst, trygghetslarm och liknande.
Under förutsättning, förstås, att de tackar ja.
Och under förutsättning, förstås, att de är kognitivt skapligt intakta.

Hjälpa till med det man kan, ja det förstås.
Men ta hand om?
Men "ta hand om", i det nutida Sverige är det väl äldreomsorgen som tar hand om äldre?

För övrigt är väl detta ett argument som de som har valt att avstå från barn ofta får höra "Men vem ska ta hand om dig när du blir gammal då?" Som att 1: Vi inte lever i ett välfärdsland 2: Att barnen bor i närheten och kan "ta hand om" 3: Att de _vill_ eller orkar ta hand om 4: Att man själv är ok med att bli beroende av sina barns ev. välvilja/pliktkänsla 5: Att man är bekväm med att hamna i en omsorgstagareroll i förhållande till sina barn.

Jag vill INTE att mina barn ska ta hand om mig när jag blir gammal. Hjälpa mig ibland med diverse småsaker när de har tid och lust, ja. På samma sätt som jag hjälper dem när de behöver och jag har tid och lust, såsom man gör för sina medmänniskor. Men jag släpper dem inte över min tröskel för att ta hand om mig.
Det är jättejättejättevanligt med personer som nekar till hemtjänstinsatser. Framför allt verkar det vara män som nekar - för frun gör allt. När våra läkare ges möjlighet att prata med anhöriga i enrum så berättar fruarna att de går på knä och snart inte orkar mer. Men gubbarna vägrar insatser, envisa som synden. Och köra bil ska vi inte ens tala om, de blir galna av en anmälan till Transportstyrelsen trots att de kör helt åt helsike.
 
Det är jättejättejättevanligt med personer som nekar till hemtjänstinsatser. Framför allt verkar det vara män som nekar - för frun gör allt. När våra läkare ges möjlighet att prata med anhöriga i enrum så berättar fruarna att de går på knä och snart inte orkar mer. Men gubbarna vägrar insatser, envisa som synden. Och köra bil ska vi inte ens tala om, de blir galna av en anmälan till Transportstyrelsen trots att de kör helt åt helsike.
säger du det, hade jag aldrig kunnat tro...
 
Det är vanligt att gamla tackar nej till hemtjänst. Ibland kan de acceptera viss hemtjänst efter övertalning. De är rädda, osäkra, förstår inte världen längre.
En del handläggare är väldigt bra och medvetna om detta och gör vad dom kan för att personen ifråga ska ta emot hjälp.
Det är tydligt att det inte gick fram.
Jag var sarkastisk i tonfallet.
Jag är mycket väl medveten om att människor avböjer erbjudna insatser och att det ställer till med svårigheter i en annan ände.
Jag träffar på dem...
och de där männen med körkorten - jag är en av dem som snor korten från dem.
 
Exempel på något som kan vara svårt att genomföra: Den gamle har dålig balans och skulle behöva en pall i duschen. Äldrevården föreslår på eget initiativ en sådan pall. Den gamle vägrar. Det behövs inte. Tvång får inte förekomma så det blir ingen pall.

Tänk ur den gamles perspektiv: En PALL, någon annans PALL, i MITT badrum? Och varenda gång jag går in i badrummet så står den där, en lika stor överraskning varje gång, EN PALL som är någon ANNANS och som jag inte känner igen, i MITT badrum????

Facit: pallen behövdes inte eftersom den gamle slutat duscha. Vägrade ta emot duschhjälp, låtsades att hen hade duschat själv.

Lösning: täta ombyten av kläder i garderoben, flitig tvätt, inköp av fler underkläder. Detta kunde göras utan att den gamle blev stressad. Alla glada och nöjda. Man får lov att dö lite skitig (tycker jag), det viktiga är att man mår så bra som möjligt.

Egentligen vet jag inte varför jag har skrivit det här långa inlägget. :cautious: Hoppas att det har varit till nytta för nån.
 
Det är tydligt att det inte gick fram.
Jag var sarkastisk i tonfallet.
Jag är mycket väl medveten om att människor avböjer erbjudna insatser och att det ställer till med svårigheter i en annan ände.
Jag träffar på dem...
och de där männen med körkorten - jag är en av dem som snor korten från dem.
Haha, bra med en förklaring! Jag var djupt förvånad :)
 

Liknande trådar

Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 185
Senast: Nixehen
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 793
Senast: mars
·
Juridik & Ekonomi Min mamma dog innan sina egna föräldrar, dvs innan min mormor och morfar. Min mormor och morfar hade även två andra barn. När min...
Svar
1
· Visningar
979
Senast: Piaff
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 306
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Orolig
  • Vilka poddar lyssnar du på?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp