att undvika svenska skolan

[kryddelydd]

Lägger under samhälle då jag tycker frågeställningen har ett större samhällsintresse och det i mina ögon inte specifikt handlar om skolan.

Nu har ju SVT rapporterat i ett par dagar om föräldrar som vill undvika att låta barnen gå i svenska skolan.
Man har sett i USA att resultaten för de barn som får "hemundervisning" beror mycket på föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Jag är inte helt insatt förstås, eftersom jag bara läst det som dykt upp på SVT.
Men de som intervjuats (bland annat en mamma som emigrerat till Mexiko och nu ytterligare en familj) hävdar att det är bättre att barnen får lära sig utifrån intresse och inte utifrån en specifik läroplan.

Jag kan tänka mig att det antagligen finns ett antal föräldrar som är fullt kapabla att ge mångsidig undervisning till sina barn, även om jag tänker att den här typen av utbildning torde leda till mycket uttalad politisk/ideologisk bias utifrån föräldrarnas åsikter och att de här barnen kan få ännu sämre förutsättningar att göra egna ställningstaganden inom politik/ideologi jämfört med de barn som får presenterat alla partier, till exempel.
Och när det gäller övriga ämnen: ja, det beror väl på föräldrarnas utbildning så som man kunnat se i USA där det verkat som om utbildningen i matematik varit svårare att få till jämfört med inom språk.

Spontant kan jag se problem om barnen, när de är ungdomar, vill studera vidare. Hur mäter man deras kunskaper och hur bedömer man behörighet till högskola/universitet?

Själv är jag konservativ i frågan: tycker nog att det är väldigt viktigt med en allmän skolgång, även om jag absolut kan tänka att olika pedagogisk metod passar olika barn olika väl.
Kompromissen torde väl vara kunskapsprov inom alla ämnen, av typen nationella prov?

Vad tycker Buke???

 

[ptr]

Politiskt sett är det bra att där är föräldrar som visar att det inte är okej med en skola som inte håller måttet, och om inget annat hjälper så får de ta och flytta till dit de tror det kan ge barnen en bättre förutsättning.

Som samhälle är det katastrof när skolan falerar. Och där är alltför många barn idag som far illa och inte får lära sig det de borde i skolan, så har det vart en längre tid och många fina ord om det har det varit men dessvärre blir det för lite bättring. Handlar även om vad vad de som går i skolan har för värderingar och beteende med sig dit hemmifrån med.
Skulle lätt kunna rösta med fötterna om jag hade barn att ansvara för att de får en bra start i livet, om det blev nödvändigt. Vetifan hur, men göra så gått det går att göra så bra som möjligt. Sen att föräldrar i sin strävan gör i andras ögon märkliga val är en annan fråga.

 

[sjoberga]

Jag tycker att det är enormt viktigt att skolan är med och säkerställer kvaliteten på undervisning och har en uppföljande roll i elevhälsa och en skolning i medborgarskap för ALLA.

Samtidigt har jag egna erfarenheter av att skolan inte klarar att erbjuda god undervisning åt alla så det är ingen superenkel fråga. Jag ser dock hellre att det satsas på en större mångfald av offentligt kontrollerade utförare än att vi stänger in dessa elever i undervisning med extremt ojämn kvalitet som är svår att se till att den verkligen inte faller mellan stolar.

 

[TinyWiny]

Jag ser gärna att barnens egna intresse tas tillvara mycket mer än vad som görs idag. Att man väver in det barnen behöver lära sig i det intresse de har. Man vet ju att det man är intresserad av lär man sig fortare och minns längre än det man inte är intresserad av och där hade skolan kunnat göra mycket. Nästan oavsett vad för intresse någon har kan man plocka in diverse. Säg att någon tycker om hästar (eftersom vi är på buke), I det kan man plocka in bokstäver/läsning, siffror/matte, geografi osv. osv. Istället för att lära in saker och ting genom tragglande kan man då genom barnets egna nyfikenhet och intresse lära in en hel massa utav bara farten!

Men, och detta är ett stort men, det ska göras inom samhällets försorg. Inte av föräldrarna. Föräldrar kan och ska vara en tillgång men hur det än är och hur medveten man än är som förälder så påverkar man sina barn och inte alltid enbart positivt. Det krävs en by för att fostra ett barn, dvs. det krävs input från flera vuxna för att barnet ska kunna utvecklas till den hen faktiskt är!

 

[ptr]

Kan inte mer än att hålla med!
Men det är två problem, och det ena är skolans kvallité och att den fungerar.
Det andra är att när skolan inte gör det och det inte blir någon bättring trotts alla försök från föräldrar mm. I det läget är det nog bättre föräldrarna tar sitt pick och pack och drar till något ställe där barnen får en bättre undervisning och möjligheter till en bra start i livet. För kass skolgång är en black om foten hela livet. Kunskapen går visserligen att hämta hem, men ärren i själen är där för livet ut.

 

[Mineur]

Jag är skeptisk till hemskolning eftersom jag tvivlar på att det stärker barnens sociala utveckling, samtidigt som vi har riskerna med ensidighet och brist på kvalitetskontroll som nämns i TS.

Sedan är det naturligtvis ett stort problem om/när svenska skolan sviker, och jag tvivlar inte på att det finns många bitar som skulle kunna förbättras där, men jag tror inte att lösningen är att bojkotta skolsystemet helt.

 

[ptr]

Finns många duktiga lärare som gör just så för att engagera osv. Men det hjälper inte att fantastiska lärare står på barikaderna när resten tidvis är kaotiskt runtikring. Är man rädd för stryk på rasten kommer man knappast att lära sig något på lektionen, oavsett hur fantastisk läraren är.
Så det är många delar i denna soppa, andra föräldrar oförmåga att lära sina barn att beté sig vettigt tex. Det duger inte att försöka prata med dem, det kommer inte bättra sig utan enklast är att dra dit det förhoppningsvis är bättre, eller mindra dåligt.

 

[ptr]

Jag är skeptisk till hemskolning eftersom jag tvivlar på att det stärker barnens sociala utveckling, samtidigt som vi har riskerna med ensidighet och brist på kvalitetskontroll som nämns i TS.

Sedan är det naturligtvis ett stort problem om/när svenska skolan sviker, och jag tvivlar inte på att det finns många bitar som skulle kunna förbättras där, men jag tror inte att lösningen är att bojkotta skolsystemet helt.

När den sociala utvecklingen går ut på att hålla käften om att man hotas osv är det knappast något att sträva efter.
Att föräldrar vill välja en annan väg är en allvarlig signal om att det inte står rätt till, någon enstaka visst, men blir det fler borde det tänkas till vad som är på gång.

 

[animalasia]

Sverige och norden är helt unika eftersom skolan har ett kompensatoriskt uppdrag där de som behöver mest skall få mer. I många andra länder är det stora skillnader på verksamhetens kvalitén där de minst bemedlade invånarna måste lämna sina barn till institutioner där helt outbildad personal arbetar och de rika har utbildade personer som tar hand om deras barn.
Jag anser att målet skall vara att alla barn skall blandas och gå i samma förskola och skola, fattig som rik, pojke som flicka, och olika variationer av personligheter och behov.
Om lärare ges förutsättningar att genomföra sitt uppdrag kommer tryggheten och kvalitén öka vilket gynnar alla barn och samhället på sikt.

 

[ptr]

Det jag ångrar allra mest med min skolgång är att jag accepterade att gå dit - kunde ju inte skylla på magknip varenda dag. Och den förbannade magen slutade göra ont så fort man var sjukanmäld.
Och jo, har föräldrar som kämpade som fan med skolan, vilket gjorde att man vart än mer hackad på. Duktig på undanflykter och att fly bort i tanken vart man, men själva skolan, nä mycket vart rätt meningslöst. Gillade att sitta hemma i ett hörn och läsa, hade lärt mig mer om jag fått sitta där i mitt hörn och läsa ifred.

 

[ptr]

Sverige och norden är helt unika eftersom skolan har ett kompensatoriskt uppdrag där de som behöver mest skall få mer. I många andra länder är det stora skillnader på verksamhetens kvalitén där de minst bemedlade invånarna måste lämna sina barn till institutioner där helt outbildad personal arbetar och de rika har utbildade personer som tar hand om deras barn.
Jag anser att målet skall vara att alla barn skall blandas och gå i samma förskola och skola, fattig som rik, pojke som flicka, och olika variationer av personligheter och behov.
Om lärare ges förutsättningar att genomföra sitt uppdrag kommer tryggheten och kvalitén öka vilket gynnar alla barn och samhället på sikt.

Uppdraget är det inte fel på - bara det att det inte fungerar lika bra som det borde.

En sak i detta är de som fortfarande tilllåts trycka ner andra. Det är ett sammhällsproblem i stort, men blir så mycket tydligare i skolans värld, där står många lärare handfallna idag och blir sjukskrivna istället för att de inte orkar rota i det.

 

[pajaztar]

Angående behörighet till högre studier. En del som hemskolar under grundskoletiden väljer ändå att låta barnen gå typ sista terminen i nian + gymnasiet för att ge behörighet till högskola. Det finns också amerikansk online high school vilket efter avklarade kurser ger ett high school diploma som är ungefär motsvarande svenska gymnasiet. De som flyttar till Åland måste följa finska läroplanen så där är nog inte behörigheten någon problem. Det finns lite varianter för att slippa svenska skoltvånget och ändå ha möjlighet till vidareutbildning.

 

[grodan21]

Jag är skeptisk till hemskolning eftersom jag tvivlar på att det stärker barnens sociala utveckling, samtidigt som vi har riskerna med ensidighet och brist på kvalitetskontroll som nämns i TS.

Sedan är det naturligtvis ett stort problem om/när svenska skolan sviker, och jag tvivlar inte på att det finns många bitar som skulle kunna förbättras där, men jag tror inte att lösningen är att bojkotta skolsystemet helt.

Min sambo gick inte på dagis och hen tror att det har påverkat hens sociala utveckling negativt. Då har sambon gått i den vanliga skolan.

 

[kryddelydd]

Politiskt sett är det bra att där är föräldrar som visar att det inte är okej med en skola som inte håller måttet, och om inget annat hjälper så får de ta och flytta till dit de tror det kan ge barnen en bättre förutsättning.

Som samhälle är det katastrof när skolan falerar. Och där är alltför många barn idag som far illa och inte får lära sig det de borde i skolan, så har det vart en längre tid och många fina ord om det har det varit men dessvärre blir det för lite bättring. Handlar även om vad vad de som går i skolan har för värderingar och beteende med sig dit hemmifrån med.
Skulle lätt kunna rösta med fötterna om jag hade barn att ansvara för att de får en bra start i livet, om det blev nödvändigt. Vetifan hur, men göra så gått det går att göra så bra som möjligt. Sen att föräldrar i sin strävan gör i andras ögon märkliga val är en annan fråga.

Ska jag tolka ditt svar som att du tror att en kritisk förälder, vilken som helst, har förmåga att själv lära barnet den kunskapsmassa som skolan ändå lär ut?

 

[kryddelydd]

Kan inte mer än att hålla med!
Men det är två problem, och det ena är skolans kvallité och att den fungerar.
Det andra är att när skolan inte gör det och det inte blir någon bättring trotts alla försök från föräldrar mm. I det läget är det nog bättre föräldrarna tar sitt pick och pack och drar till något ställe där barnen får en bättre undervisning och möjligheter till en bra start i livet. För kass skolgång är en black om foten hela livet. Kunskapen går visserligen att hämta hem, men ärren i själen är där för livet ut.

Fast en del av skolans problem är ju hur "fel" kritiska föräldrar agerar?
Åtminstone i mina ögon.

 

[Elo]

Skolan har många olika uppdrag, varav ett är själva undervisningen. I Sverige har vi valt att, till skillnad från många andra länder, undervisa i så många ämnen som möjligt högt upp i åldrarna. Detta för att ämnen dels går in i varandra, dels för att man blir bättre på matte genom att också plugga språk och gympa, men också för att eleverna behöver en bred bas för att kunna fortsätta utvecklas/lära sig resten av livet.

Angående att lära bara det man är intresserad av så blir det lätt skevt. Ofta uttrycker mina elever att de är intresserade av något när de tycker att det är lätt, och inte intresserade/tycker det är tråkigt när det är jobbigt. Det är absolut inte acceptabelt i min värld att inte jobba för något bara för att det är jobbigt/motigt. Dessutom kan det vara så att om man jobbar för något, och faktiskt inser att man lär sig det, så kan det bli kul/intressant sen. Även om det inte var det i början.

Jag hade, personligen, en riktigt skitig skolgång. Var mobbad i många år (från 3e klass till gymnasiet... av samma kille. Det var... kul), var alldelles för understimulerad och hade problem med det sociala pga oupptäckt autism. Jag mådde skit, men inget gjordes eftersom jag ändå hade bra betyg. MEN, inte tycker jag att detta är systemfel i svenska skolan idag. Jag kan inte, med gott samvete, förringa en instution bara för att jag, som person, hade det dåligt där. Det jag kan göra är att försöka få det bättre för de elever jag möter där.

Sen finns det svåra systemfel i svenska skolan också. Tex att staten bestämmer vad skolan skall göra men kommunen förväntas betala för dig. Det blir en rejäl slitning mellan dessa två. Dessutom är skollagen baserad på politk och inte forskning, vilket gör skolpersonalens arbete så mycket svårare.

Jag tycker inte hemskolning är en långsiktig lösning* och blir direkt provocerad av föräldrar som säger "jag lärde mitt barn att knyta skorna, jag kan lära det matte också". Risken är stor att det kan man inte alls. Speciellt matte verkar vara ett problem där många föräldrar också klagar på svårighetsgraden och att de inte kan hjälpa till med tex läxa. Få vuxna har de kunskaper som behövs för att lära ut 16 ämnen.

* kortsiktigt kan det vara lösning vid tex sjukdom, ohållbara undervisningssituationer osv.

 

[kryddelydd]

Skolan har många olika uppdrag, varav ett är själva undervisningen. I Sverige har vi valt att, till skillnad från många andra länder, undervisa i så många ämnen som möjligt högt upp i åldrarna. Detta för att ämnen dels går in i varandra, dels för att man blir bättre på matte genom att också plugga språk och gympa, men också för att eleverna behöver en bred bas för att kunna fortsätta utvecklas/lära sig resten av livet.

Angående att lära bara det man är intresserad av så blir det lätt skevt. Ofta uttrycker mina elever att de är intresserade av något när de tycker att det är lätt, och inte intresserade/tycker det är tråkigt när det är jobbigt. Det är absolut inte acceptabelt i min värld att inte jobba för något bara för att det är jobbigt/motigt. Dessutom kan det vara så att om man jobbar för något, och faktiskt inser att man lär sig det, så kan det bli kul/intressant sen. Även om det inte var det i början.

Jag hade, personligen, en riktigt skitig skolgång. Var mobbad i många år (från 3e klass till gymnasiet... av samma kille. Det var... kul), var alldelles för understimulerad och hade problem med det sociala pga oupptäckt autism. Jag mådde skit, men inget gjordes eftersom jag ändå hade bra betyg. MEN, inte tycker jag att detta är systemfel i svenska skolan idag. Jag kan inte, med gott samvete, förringa en instution bara för att jag, som person, hade det dåligt där. Det jag kan göra är att försöka få det bättre för de elever jag möter där.

Sen finns det svåra systemfel i svenska skolan också. Tex att staten bestämmer vad skolan skall göra men kommunen förväntas betala för dig. Det blir en rejäl slitning mellan dessa två. Dessutom är skollagen baserad på politk och inte forskning, vilket gör skolpersonalens arbete så mycket svårare.

Jag tycker inte hemskolning är en långsiktig lösning* och blir direkt provocerad av föräldrar som säger "jag lärde mitt barn att knyta skorna, jag kan lära det matte också". Risken är stor att det kan man inte alls. Speciellt matte verkar vara ett problem där många föräldrar också klagar på svårighetsgraden och att de inte kan hjälpa till med tex läxa. Få vuxna har de kunskaper som behövs för att lära ut 16 ämnen.

* kortsiktigt kan det vara lösning vid tex sjukdom, ohållbara undervisningssituationer osv.

Tack för utmärkt inlägg!
Jag håller med dig i din analys - även vad gäller att inte "såga" hela skolan pga dåliga egna erfarenheter.

Kan ju säga för egen del: visst, jag var mobbad. Och det var inte kul.
Men aldrig i livet att mina föräldrar skulle ha kunnat ge mig utbildning motsvarande grundskola och gymnasium - min mamma har varit lågstadielärare men hon försvann ju en bra bit bort när det gällde kemi, matematik och fysik på gymnasiet. Hon har heller inte tillräckliga kunskaper i tyska eller engelska för att motsvara gymnasieutbildningen.
Pappa med sin sexåriga skolgång - tja. Han är smart och intelligent och har en massa väldigt användbara kunskaper. Men att lära ut olika skolämnen hade han inte kunnat göra.

 

[ptr]

Ska jag tolka ditt svar som att du tror att en kritisk förälder, vilken som helst, har förmåga att själv lära barnet den kunskapsmassa som skolan ändå lär ut?

Nej - snarare att den där "vilken förälder som hälst" blir intrykt i ett hörn och rentav inte ser några andra allternativ när miljön och undervisningen i de skoler de är hänvisade till inte lever upp till det som är rimligt att förvänta sig.
Se det som ett symtom istället för att det är problemet. Är onödigt att bota symtom om där görs förlite för att åtgärda det som fallerar.

 

[kökshäxan]

Lägger under samhälle då jag tycker frågeställningen har ett större samhällsintresse och det i mina ögon inte specifikt handlar om skolan.

Nu har ju SVT rapporterat i ett par dagar om föräldrar som vill undvika att låta barnen gå i svenska skolan.
Man har sett i USA att resultaten för de barn som får "hemundervisning" beror mycket på föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Jag är inte helt insatt förstås, eftersom jag bara läst det som dykt upp på SVT.
Men de som intervjuats (bland annat en mamma som emigrerat till Mexiko och nu ytterligare en familj) hävdar att det är bättre att barnen får lära sig utifrån intresse och inte utifrån en specifik läroplan.

Jag kan tänka mig att det antagligen finns ett antal föräldrar som är fullt kapabla att ge mångsidig undervisning till sina barn, även om jag tänker att den här typen av utbildning torde leda till mycket uttalad politisk/ideologisk bias utifrån föräldrarnas åsikter och att de här barnen kan få ännu sämre förutsättningar att göra egna ställningstaganden inom politik/ideologi jämfört med de barn som får presenterat alla partier, till exempel.
Och när det gäller övriga ämnen: ja, det beror väl på föräldrarnas utbildning så som man kunnat se i USA där det verkat som om utbildningen i matematik varit svårare att få till jämfört med inom språk.

Spontant kan jag se problem om barnen, när de är ungdomar, vill studera vidare. Hur mäter man deras kunskaper och hur bedömer man behörighet till högskola/universitet?

Själv är jag konservativ i frågan: tycker nog att det är väldigt viktigt med en allmän skolgång, även om jag absolut kan tänka att olika pedagogisk metod passar olika barn olika väl.
Kompromissen torde väl vara kunskapsprov inom alla ämnen, av typen nationella prov?

Vad tycker Buke???

Det kommer att bli en oundviklig konsekvens av skolans försämring. Med undermålig skolmiljö och undervisning är det inte rimligt med ett obligatorium.

När det gäller prövningen till högre studier behöver den göras om med ett återinförande av examensprov som är ensamt betygsgrundande. De skall dessutom rättas av utomstående och anonymiseras så att alla ges lika förutsättningar och att meriterande betyg enbart grundas på personens faktiska kunskaper och förmåga. Flera inom universitetet är inne på den linjen.

 

[ptr]

En vettig skola som tar tillvara och berikar alla ungars förmågor genom att addera det som saknas är väl ändå ett eftersträvandsvärt mål.