Samhälle Att upprätthålla könsroller

#1
...diskuteras ju i en annan tråd just nu. Jag har en aningens komplex fråga kring detta som jag skulle behöva hjälp att reda ut. Vart går gränsen, enligt dig, för när en person upprätthåller könsroller på ett sådant sätt att hen bör ändra på sig? Alltid, hade ju varit ett enkelt svar men så fungerar det ju inte heller. Jag startade en tråd för inte så länge sedan som handlade om normen att män alltid ska fria. Det är ett ganska konkret exempel på där jag anser att folk helt enkelt får rycka upp sig och sluta leva under en sten. För allas bästa. Att mamman förväntas ta största delen av föräldraledigheten och att män ska betala på dejter är andra exempel. Ganska självklara saker helt enkelt.

Så tänkte jag på ett eget intresse här om dagen. Jag älskar mitt hem. Jag älskar inredning, jag gillar att städa och organisera, jag gillar mina växter och mina små fönsterodlingar. Nu har det ju kommit en ny Netflix serie om städning som faktiskt intresserar mig. Men ibland kan jag tycka att det känns lite skamligt att ägna mig åt hemmet, som är någonting som verkligen tillhört kvinnan genom historien. Eller när jag rent estetiskt inte är nöjd med min kroppsform och väljer att göra någonting åt det. Nu väljer jag att hålla truten om vikt i alla sociala sammanhang, men är införstådd med att jag upprätthåller en viss kroppsnorm enbart genom att.. ha den?

Hur ska man tänka egentligen? Vilka strider ska man ta? Vilka intressen är okej att ha? Hur tänker ni?
 
#2
För att inte tala om att vi håller till på hästforum där 90% av användarna (helt hugget ur luften) är kvinnor!

Vi borde byta sport och börja med tex enduro istället, så vi inte saknar leran, och benbrotten, för mycket ;)

Nej, men man måste väl ändå få göra sådant man tycker om utan att skämmas. Jag broderar, och helst motiv med blommor och fjärilar. Visst skulle jag kunna lära mig att svetsa istället, men jag vill inte!
 
#3
Nej, men man måste väl ändå få göra sådant man tycker om utan att skämmas.
Ja, givetvis! Jag är personligen inte av åsikten att någon bör byta fritidsintressen, jag tycker bara att det är intressant med en diskussion kring det. Eftersom vi diskuterar det här med att upprätthålla könsroller en del på forumet så är det ju intressant att veta vad man menar, och hur man ska kringgå det inom rimliga ramar osv.
 
#4
Jag tänker att det kanske är vettigare att tänka framåt än att försöka ändra på det man redan gillar? Jag menar ingenting säger väl att bara för att du gillar inredning så betyder det att du inte kan tycka om enduro också? det jag menar är att det nog är lättare (när man ändå är insatt i könsnormer) att kanske se utanför ramarna när man letar nya intressen. Att det kanske är lätt som kvinna att tänka att ja men jag gillar blommor och sånt så därför skulle jag kanske gilla.. stickning? men samtidigt är det ju ingenting i ens blomintresse som säger att man inte skulle kunna uppskatta helt motsatta saker också och där kan man ju faktiskt utmana sig själv och prova andra saker också
 
#6
Jag kommer tänka på att i tidiga tonåren så avskydde jag att shoppa, jag tyckte inte om det. Men så ändrade det sig och nu älskar jag att shoppa. Jag undrar lite vad som förändrades, var det verkligen enbart att mitt intresse förändrades? Eller påverkades jag av samhället så att säga? :cautious:
 
#7
Jag tänker att det kanske är vettigare att tänka framåt än att försöka ändra på det man redan gillar? Jag menar ingenting säger väl att bara för att du gillar inredning så betyder det att du inte kan tycka om enduro också? det jag menar är att det nog är lättare (när man ändå är insatt i könsnormer) att kanske se utanför ramarna när man letar nya intressen. Att det kanske är lätt som kvinna att tänka att ja men jag gillar blommor och sånt så därför skulle jag kanske gilla.. stickning? men samtidigt är det ju ingenting i ens blomintresse som säger att man inte skulle kunna uppskatta helt motsatta saker också och där kan man ju faktiskt utmana sig själv och prova andra saker också
Verkligen! Jag tycker att det är fantastiskt att styrketräning och muskler har blivit mer "rumsrent" bland kvinnor. Det kändes som en omöjlighet för ett antal år sedan att helt vanliga kvinnor skulle flexa armarna på sina Instagramkonton och skriva glada tillrop om styrka. Så visst, tänka framåt absolut! Det som avviker normen idag kan absolut vara norm i morgon.
 
#8
Det är ju lite intressant att du tänker på intresset för hemmet som lite skamligt. Det visar ju rätt tydligt att det är svårt att inte internalisera normer som säger att det som traditionellt ålegat kvinnor (och fortfarande gör det) har låg status.
Jag kommer tänka på ett brittiskt tv-program där man tävlade om vem som inredde bäst. Till min överraskning (varför blev jag överraskad :cautious:) så var det inte så stor skillnad mellan antalet kvinnor och män som jag hade trott (varför :arghh:). Det kändes lite som att det hade blivit mera acceptabelt för män att gilla inredning också.
 
#9
När det drabbar någon negativt, en själv eller någon annan, ser jag som det enkla svaret. Att ta hand om hemmet ensam när man som kvinna lever i en relation till en man är negativt för alla parter t ex. men om jag bakar för att jag tycker att det är roligt och jag mår bra av det så ser jag det inte som att upprätthålla könsroller för att min sambo inte bakar lika ofta.

Jag tänker att det i könsrollerna som känns som måsten och krav på en, som man inte gör för att man själv mår så bra av det och behöver det därför är ett negativt upprätthållande av könsrollerna. Just exemplet med bakning är en sådan sak som man redan som liten kan ha blivit introducerad i, uppmuntrad i, inklämd i att kvinnor "ska" göra och tycka om, och därför "tycker" om fast man egentligen inte tycker om det så det är ju olika från person till person vad som faktiskt är en fortsättning av könsroller eller vad som är ett genuint intresse.

Annars blir det lätt som vissa ser på feminismen. De tror på fullaste allvar att barnen ska göras könlösa, att flickor inte får ha klänning, bära rosa eller ha långt hår eller leka med dockor. Att pojkar måste ha klänning, bära rosa, ha långt hår och leka med dockor när man talar om att ge barnen hela världen och låta dem vara som de är istället för att klämma in dem i könsroller. Då har man tappat det viktiga och tränger istället in sig (eller barn) i en annan könsroll som de inte heller mår väl av.
 
#10
Det är ju lite intressant att du tänker på intresset för hemmet som lite skamligt. Det visar ju rätt tydligt att det är svårt att inte internalisera normer som säger att det som traditionellt ålegat kvinnor (och fortfarande gör det) har låg status.
Nä, så tänker jag inte. Jag uppfattar absolut inte hemmasysslor som lågstatus i något sammanhang som jag är i. Tvärtom är det en riktig statusmarkör att ha ett kataloghem och både kvinnor och män tenderar att nörda ihjäl sig på val av köksluckor och sofftyg. Jag upplever att det i högre grad skulle anses vara lågstatus att inte bry sig om hemmet. Matlagning är också lite av en statusmarkör, där även män nu för tiden står vid spisen i timtals när de ska bjuda på middag.

Däremot kan jag tycka att det känns lite synd att jag genom det intresset bidrar till en könsroll där kvinnor "är intresserade av hemmet". Jag hade mycket hellre varit en ball förebild som visade hur ypperligt det går att bryta normer och vara kvinna inom något mansdominerat område. Men ja, nu gillar jag blommor.
 
#11
Nä, så tänker jag inte. Jag uppfattar absolut inte hemmasysslor som lågstatus i något sammanhang som jag är i. Tvärtom är det en riktig statusmarkör att ha ett kataloghem och både kvinnor och män tenderar att nörda ihjäl sig på val av köksluckor och sofftyg. Jag upplever att det i högre grad skulle anses vara lågstatus att inte bry sig om hemmet. Matlagning är också lite av en statusmarkör, där även män nu för tiden står vid spisen i timtals när de ska bjuda på middag.

Däremot kan jag tycka att det känns lite synd att jag genom det intresset bidrar till en könsroll där kvinnor "är intresserade av hemmet". Jag hade mycket hellre varit en ball förebild som visade hur ypperligt det går att bryta normer och vara kvinna inom något mansdominerat område. Men ja, nu gillar jag blommor.
Hur tolkar du då själv de där känslan av pinsamhet kring intresse för hemmet, i ditt eget fall? Jag kommer inte riktigt förbi, att det är där det som har med att reproducera könsroller att göra finns.
 
#12
När det drabbar någon negativt, en själv eller någon annan, ser jag som det enkla svaret. Att ta hand om hemmet ensam när man som kvinna lever i en relation till en man är negativt för alla parter t ex. men om jag bakar för att jag tycker att det är roligt och jag mår bra av det så ser jag det inte som att upprätthålla könsroller för att min sambo inte bakar lika ofta.

Jag tänker att det i könsrollerna som känns som måsten och krav på en, som man inte gör för att man själv mår så bra av det och behöver det därför är ett negativt upprätthållande av könsrollerna. Just exemplet med bakning är en sådan sak som man redan som liten kan ha blivit introducerad i, uppmuntrad i, inklämd i att kvinnor "ska" göra och tycka om, och därför "tycker" om fast man egentligen inte tycker om det så det är ju olika från person till person vad som faktiskt är en fortsättning av könsroller eller vad som är ett genuint intresse.

Annars blir det lätt som vissa ser på feminismen. De tror på fullaste allvar att barnen ska göras könlösa, att flickor inte får ha klänning, bära rosa eller ha långt hår eller leka med dockor. Att pojkar måste ha klänning, bära rosa, ha långt hår och leka med dockor när man talar om att ge barnen hela världen och låta dem vara som de är istället för att klämma in dem i könsroller. Då har man tappat det viktiga och tränger istället in sig (eller barn) i en annan könsroll som de inte heller mår väl av.
Bra beskrivet. Det är ju svårt också att veta, som du skriver, vad man gillar för att man lärt sig att man ska gilla det och vad man egentligen gillar. Sen kan det ju vara så att man faktiskt, genuint, gillar saker för att det är en del av ens uppväxt och vad man blivit inlärd i. För att komplicera det :p Jul är väl ett sådant exempel, helt bortkopplat från könsroller visserligen. Jag älskar julen för att det är mysigt och väcker minnen, men hade ju säkert inte alls gillat firandet lika mycket om det varit "ett nytt fenomen".
 
#13
Jag tänker som så att det man gillar gillar man, oavsett vad könsnormer kan säga om det och det är okej. Måste vara okej. Dock så finns det ju en struktur och normordning som påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Att fundera på varför vi gillar det vi gör är alltid positivt, personlig utveckling och allt det där. Där ingår även att fundera över vad det skulle tillföra och vad det skulle ta bort om man valde att göra annorlunda. Vad vinner du, din eventuella relation och jämställdheten i stort på att du gör avsteg från ditt intresse att hålla hemmet så som du vill ha det? Och vad förlorar du, din eventuella relation och jämställdheten i stort på att du gör det? Sitter den eventuella partnern och gör ingenting i hemmet medans du pysslar och gör det fint så kan jag tycka att du bör göra något, men om ni hjälps åt till absolut största delen så vad gör det för skada?

Jag som har ett intresse som av många ses som manligt skulle bli vansinnig om jag inte fick utlopp för det, men jag tar det inte som ett respass för att inte göra saker jag tycker är dödligt tråkiga (läs vård av hemmet i stort). Men det till trots upprätthåller jag en mängd könsnormer bara genom att vara. Men jag ifrågasätter dem konstant, är det för mig och min skull jag gör det här eller för någon annan?
 
#14
Hur tolkar du då själv de där känslan av pinsamhet kring intresse för hemmet, i ditt eget fall? Jag kommer inte riktigt förbi, att det är där det som har med att reproducera könsroller att göra finns.
Pinsamt är det inte. Jag visar stolt upp mitt hem och pratar blommor med de som är intresserade. Det är just som jag skrev, att jag känner mig kluven inför att mitt intresse förstärker könsnormer i samhället. Jag tänker på min lillasyster som fortfarande är barn, kommer hon titta på mig och tänka att det är de här intressena en kvinna ska ha? Det finns ju andra mörka krafter i samhället som trycker på att det är just såhär det ska vara, kvinnor i hemmet. Om hon hör de rösterna, och hon ser mig som gillar hemmet, bidrar jag då till att fostra henne i den mallen?

Ja, lite så tänker jag.
 
#15
Pinsamt är det inte. Jag visar stolt upp mitt hem och pratar blommor med de som är intresserade. Det är just som jag skrev, att jag känner mig kluven inför att mitt intresse förstärker könsnormer i samhället. Jag tänker på min lillasyster som fortfarande är barn, kommer hon titta på mig och tänka att det är de här intressena en kvinna ska ha? Det finns ju andra mörka krafter i samhället som trycker på att det är just såhär det ska vara, kvinnor i hemmet. Om hon hör de rösterna, och hon ser mig som gillar hemmet, bidrar jag då till att fostra henne i den mallen?

Ja, lite så tänker jag.
Du kanske kan bryta normer på något annat sätt. T ex genom att ha ett högavlönat jobb eller strunta i att rutinmässigt sminka dig.
 
#16
@Voeux: Jag tycker nog att det viktigaste är att det är ok att gilla knyppling OCH enduro, oavsett vilket kön man har.

Många av mina intressen kan nog anses traditionellt kvinnliga... men det är inte därför jag har/utövar dem utan det är för att jag gillar dem. Sedan kan man naturligtvis fråga varför jag gillar dem men jag orkar inte trassla till det för mycket :D

Däremot blir jag grinig om någon antyder att eftersom jag är kvinna borde jag tycka om vissa saker eller att vissa hushållssysslor är "mina", enbart baserat på kön. Jag och särbon är på varsitt håll fullt kapabla att utföra alla sysslor i hemmet och båda tycker att de flesta av dem är aptråkiga.

Sedan har jag ju en del intressen som traditionellt betraktats som manliga... men då har jag turen att umgås i sådana sammanhang att det ses inte som konstigt att jag som kvinna har dem.
 
#17
Håller med @TinyWiny här. Det blir oftast så (inte alltid dock) att min man kör traktorn när vi ska göra något och det t.ex behövs plogas snö som behövts rätt många ggr den här vintern. Men maskiner och allt vad det innebär är hans största intresse så därför blir det så att han oftast sköter den biten. Men behövs det eller vi behöver dela på oss så kan jag också köra traktorn och ploga snö, köra in ved eller tippa jord eller vad det nu är som ska göras. Men hade det varit så att han alltid gör det bara för att han är man men egentligen inte tycker det är kul, då är det inte bra. Då hade jag fått göra en större del av det.
 
#18
Jag tänker som så att det man gillar gillar man, oavsett vad könsnormer kan säga om det och det är okej. Måste vara okej. Dock så finns det ju en struktur och normordning som påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Att fundera på varför vi gillar det vi gör är alltid positivt, personlig utveckling och allt det där. Där ingår även att fundera över vad det skulle tillföra och vad det skulle ta bort om man valde att göra annorlunda. Vad vinner du, din eventuella relation och jämställdheten i stort på att du gör avsteg från ditt intresse att hålla hemmet så som du vill ha det? Och vad förlorar du, din eventuella relation och jämställdheten i stort på att du gör det? Sitter den eventuella partnern och gör ingenting i hemmet medans du pysslar och gör det fint så kan jag tycka att du bör göra något, men om ni hjälps åt till absolut största delen så vad gör det för skada?

Jag som har ett intresse som av många ses som manligt skulle bli vansinnig om jag inte fick utlopp för det, men jag tar det inte som ett respass för att inte göra saker jag tycker är dödligt tråkiga (läs vård av hemmet i stort). Men det till trots upprätthåller jag en mängd könsnormer bara genom att vara. Men jag ifrågasätter dem konstant, är det för mig och min skull jag gör det här eller för någon annan?
Sambon gillar som tur är hemmet i lika hög grad som jag, och är i vissa avseenden till och med petigare än vad jag är med detaljerna. Det lustiga är att det "rättfärdigar" mitt intresse lite för mig. Vi är i det avseendet inte ett könsstereotypt par där kvinnan bryr sig om inredningen och mannen inte bryr sig. En utav oss har klivit ur könsrollen. Men om han inte brydde sig (ja om inredningen då, hushållssysslorna är givetvis ett krav) så hade jag nog fått lite panik över den könsstereotypa uppdelningen. Egentligen märkligt, eftersom mitt eget intresse och agerande hade varit detsamma.
 
#19
Jag blir galen på att ansvaret på hemmet läggs på mig, både av mig, sambon och samhället. Jag hatar också att städa (men tvättar gärna) och jag hatar att _jag_ skäms (eg inte rätt ord riktigt) när andra kommer hit och det är stökigt.

Sambon blir bättre men det går fan i snigelfart.

Vi har en knepig uppdelning just nu som gör att jag rent tidsmässigt kan (...) göra mer hemma på vardagar och ekonomiskt är jag ”vinnaren” men jag är stundtals galet obekväm.

Jag tycker man ska fundera på varför man gör det ena eller det andra och varför. Att internalisera samhällets normer och sociala koder är inget konstigt eller svagt (och kan vara helt nödvändigt) men det kan vara begränsande för både gruppen och individen. Det fria valet är ju sällan fritt om man börjar rota i det men det kan _kännas_ fritt och det tycker jag är okej.
 

Hästdiskussioner nu

  • Ehv-1 och ehv-4
  • Föl 2017
  • Ridstrumpor?

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • TIETSES CHOICE DE LUX

Hästnyheter

Bukefalos

  • Krasch i Chrome
Upp