Samhälle Att upprätthålla könsroller

#21
...diskuteras ju i en annan tråd just nu. Jag har en aningens komplex fråga kring detta som jag skulle behöva hjälp att reda ut. Vart går gränsen, enligt dig, för när en person upprätthåller könsroller på ett sådant sätt att hen bör ändra på sig? Alltid, hade ju varit ett enkelt svar men så fungerar det ju inte heller. Jag startade en tråd för inte så länge sedan som handlade om normen att män alltid ska fria. Det är ett ganska konkret exempel på där jag anser att folk helt enkelt får rycka upp sig och sluta leva under en sten. För allas bästa. Att mamman förväntas ta största delen av föräldraledigheten och att män ska betala på dejter är andra exempel. Ganska självklara saker helt enkelt.

Så tänkte jag på ett eget intresse här om dagen. Jag älskar mitt hem. Jag älskar inredning, jag gillar att städa och organisera, jag gillar mina växter och mina små fönsterodlingar. Nu har det ju kommit en ny Netflix serie om städning som faktiskt intresserar mig. Men ibland kan jag tycka att det känns lite skamligt att ägna mig åt hemmet, som är någonting som verkligen tillhört kvinnan genom historien. Eller när jag rent estetiskt inte är nöjd med min kroppsform och väljer att göra någonting åt det. Nu väljer jag att hålla truten om vikt i alla sociala sammanhang, men är införstådd med att jag upprätthåller en viss kroppsnorm enbart genom att.. ha den?

Hur ska man tänka egentligen? Vilka strider ska man ta? Vilka intressen är okej att ha? Hur tänker ni?
På något sätt måste det vara ok att få ha sina intressen. Jag tycker om att baka, sy och rida som är väldigt kvinnliga intressen. Om man inte säljer brödet, bor på södermalm, är lajvare, eller skräddare och är eller inte är jockey eller militär från tidigt 1900-tal.

Men jag tycker att man mycket väl kan låtsas lite i allt det här om man tex har barn, för att jämna ut.
Tex är jag en katastrof på att reparera saker. Men jag "reparerar cykeln" =pumpar däck, byter trampor, justerar sadeln. Min man "bakar"= köper sockerkakepulver... (bäst att lägga till att han lagar närapå all mat och handlar och inte alls kan reparera en bil eller ens köra den).

Sedan tycker jag också man kan vara ärlig med vad man gör och vad det är. Tex om jag älskar krukväxter och har mängder så är det en hobby, inte hushållsarbete som jag kan förvänta mig registreras som + på det kontot eller som min man kan ta över hursomhelst utan påminnelse om man reser bort.

Om jag älskar att meka med bilen så är det en hobby, inte hushållsarbete som jag kan förvänta mig registreras som + på det kontot eller som min man kan ta över hursomhelst.

Så måste det ju också bli med ett extremt intresse av heminredning. Det är inte hushållsarbete och går inte in som plus där. Och man får vara försiktig så att man inte heminreder ut resten av familjen så att de inte trivs.

Städning, det måste ju vara "normalnivån" som är hushållsarbete, utöver är typ hobby.

Då tänker jag att det är lättare att hålla könsroller utanför?

Min bakning är inte hushållsarbete, det är hobby och stökar ned. Det är typ enklare och billigare att köpa grejorna. Min syning är hushållsarbete om jag lagar ett par jeans. Men inte om jag skulle sy gardiner (vilket jag inte gör, jag tycker inte om gardiner).

Att upprätthålla den kroppsnorm som man trivs med för att man har styrkan att skotta snö och inte riskerar hälsovärden tycker jag inte är konstigt. Dessutom kan man väl få ha som hobby att träna om man vill och känner sig härlig och glad av att träna?

Jag har funderat en del över det här eftersom jag lite skämts över att jag gillar att sy och baka. Eftersom jag växte upp som ett barn som inte var dåtidens "flickig" alls och inte heller strävade efter att vara det (jag lärde mig som 25+ att göra sådant). Trots att det egentligen handlar om konstruktion och experiment i förlängningen. Men det är ful konstruktion (snickeri och mekeri är fin konstruktion) och fula experiment eftersom det går att äta (oftast).
 
#22
Håller med @TinyWiny här. Det blir oftast så (inte alltid dock) att min man kör traktorn när vi ska göra något och det t.ex behövs plogas snö som behövts rätt många ggr den här vintern. Men maskiner och allt vad det innebär är hans största intresse så därför blir det så att han oftast sköter den biten. Men behövs det eller vi behöver dela på oss så kan jag också köra traktorn och ploga snö, köra in ved eller tippa jord eller vad det nu är som ska göras. Men hade det varit så att han alltid gör det bara för att han är man men egentligen inte tycker det är kul, då är det inte bra. Då hade jag fått göra en större del av det.
Bra tänkt!
 
#24
Sambon gillar som tur är hemmet i lika hög grad som jag, och är i vissa avseenden till och med petigare än vad jag är med detaljerna. Det lustiga är att det "rättfärdigar" mitt intresse lite för mig. Vi är i det avseendet inte ett könsstereotypt par där kvinnan bryr sig om inredningen och mannen inte bryr sig. En utav oss har klivit ur könsrollen. Men om han inte brydde sig (ja om inredningen då, hushållssysslorna är givetvis ett krav) så hade jag nog fått lite panik över den könsstereotypa uppdelningen. Egentligen märkligt, eftersom mitt eget intresse och agerande hade varit detsamma.
Vad bra att du förstod att tvätta/diska/laga mat/slentriandammsuga för att det är onsdag inte ingick i det jag pratade om :o var lite otydlig känner jag. :up:

Jag läste ditt svar till @Petruska om din syster och din rädsla om vad du ger henne för bild av att vara kvinna. Det är för mig en annan sak än hur DU ska hantera ditt 'könsrollspel' gällande dina intressen. Att du känner att sambon är mer intresserad av inredning gör att ditt intresse legitimt så att säga. Det är den stora knäckfrågan, varför är hans intresse mer okej än ditt? För att det är normbrytande? Normbrytande är inte ett självändamål i min bok överhuvudtaget. Plus, det är få som orkar vara normbrytande konstant.

En liten passus om din lillasyster: att du funderar över vad du 'lär' henne är ett strålande tecken på att du inte kommer att lära henne fel i alla fall. ;) Du ger henne möjligheten att se att en kvinna kan göra som hon vill, oavsett vad könsnormer säger och att det okej att bejaka sina intressen oavsett vad de är.
 
#26
Det är ju lite intressant att du tänker på intresset för hemmet som lite skamligt. Det visar ju rätt tydligt att det är svårt att inte internalisera normer som säger att det som traditionellt ålegat kvinnor (och fortfarande gör det) har låg status.
Jag tycker det känns väldigt tydligt att kvinnlig kreativitet är lågstatus. Utan orsak... Jag körde ju på träslöjd i skolan och tyckte mycket om det. Men träslöjd är meckigt hemmavid och bulkigt. I realiteten tycker jag att sy är "samma sak" du har/gör en ritning, skär ut delar, sätter ihop delarna till en form och filar på den sedan. Men folk i allmänhet verkar tycka det är helt väsensskilt.

Karl Larsons fru gjorde inget speciellt, hon var bara en sådan där traditionell kvinna som vävde och sydde och heminredde. När någon målade hennes hem, hennes vävar, hennes formgivna stolar då var den personen en stor konstnär och "bilderna" av det här hemmet är stor konst, men det återgivna som faktiskt var i det var bara ngt slags feminina fjamserier. Tills för några år sedan då Karin Larsson dök upp till slut.

Väva är inte superjobbigt och komplicerat och konstnärligt och kräver matte, det kan inte vara så. Kvinnor lyckas ju göra det. (om det inte är gobelänger såklart, som är ansträngande, och kräver kroppsstyrka och konstnärlighet som män gjort).
 
Senast ändrad:
#27
Jag tycker det känns väldigt tydligt att kvinnlig kreativitet är lågstatus. Utan orsak... Jag körde ju på träslöjd i skolan och tyckte mycket om det. Men träslöjd är meckigt hemmavid och bulkigt. I realiteten tycker jag att sy är "samma sak" du har/gör en ritning, skär ut delar, sätter ihop delarna till en form och filar på den sedan. Men folk i allmänhet verkar tycka det är helt väsensskilt.

Karl Larsons fru gjorde inget speciellt, hon var bara en sådan där traditionell kvinna som vävde och sydde och heminredde. När någon målade hennes hem, hennes vävar, hennes formgivna stolar då var den personen en stor konstnär och "bilderna" av det här hemmet är stor konst, men det återgivna som faktiskt var i det var bara ngt slags feminina fjamserier. Tills för några år sedan då Karin Larsson dök upp till slut.

Väva är inte superjobbigt och komplicerat och konstnärligt och kräver matte, det kan inte vara så. Kvinnor lyckas ju göra det. (om det inte är gobelänger såklart, som är ansträngande, och kräver kroppsstyrka och konstnärlighet som män gjort).
Det är lite av ett problem faktiskt nästan att kvinnligt sänks än i dag (och jag sänker det själv såklart). Min son sa ngt om att -fick bara sy och väva ... varpå man måste ju säga att det är ju inte så bara faktiskt! (även om det är trist att inte få bestämma själv.)
 
#28
Jag har en del intressen som anses kvinnliga som trädgårdsfix och odlingar. Har oftast målade naglar, dock alltid korta. Sminkar mig däremot inte varje dag, ganska långt ifrån.
Har alltid föredragit rosa, blått och vinrött.
Däremot avskyr jag att sy. I skolan valde jag alltid träslöjd i den mån det gick. För det var mycket roligare och mer kreativt.
När jag var liten byggde jag kaninburar, en papegojabur, speglar, skåp, hyllor, förråd (fick dock hjälp med denna), träkoja osv. Har alltid gillat att bygga.
Är hyfsat praktisk och lagar saker om jag kan.
Är inte jätteduktig på att hugga ved så använder vedklyven. Gör en del skogsjobb, mest att röja, dock inte de allra äldsta största träden då vill jag ha en till med mig (min morbror).
 
#29
Vad bra att du förstod att tvätta/diska/laga mat/slentriandammsuga för att det är onsdag inte ingick i det jag pratade om :o var lite otydlig känner jag. :up:

Jag läste ditt svar till @Petruska om din syster och din rädsla om vad du ger henne för bild av att vara kvinna. Det är för mig en annan sak än hur DU ska hantera ditt 'könsrollspel' gällande dina intressen. Att du känner att sambon är mer intresserad av inredning gör att ditt intresse legitimt så att säga. Det är den stora knäckfrågan, varför är hans intresse mer okej än ditt? För att det är normbrytande? Normbrytande är inte ett självändamål i min bok överhuvudtaget. Plus, det är få som orkar vara normbrytande konstant.

En liten passus om din lillasyster: att du funderar över vad du 'lär' henne är ett strålande tecken på att du inte kommer att lära henne fel i alla fall. ;) Du ger henne möjligheten att se att en kvinna kan göra som hon vill, oavsett vad könsnormer säger och att det okej att bejaka sina intressen oavsett vad de är.
Jag tycker nog alltid att det är lite extra kul med normbrytande intressen, "okej" eller "inte okej" tänker jag nog inte utan snarare att jag ser extra positivt på normbrytande beteenden överlag. Sen när jag tänker efter så är nog sambons inredningsintresse inte särskilt normbrytande i just våra kretsar, eftersom de flesta män i min närhet bryr sig om såväl matlagning som inredning och kläder. Kan det vara så att den manliga normen har börjat förändras helt enkelt?

Sen håller jag med dig om att det är få som orkar vara normbrytande hela tiden. Man kanske får välja sina strider? Jag kan bara tycka att det är tufft ibland när vissa skammar normföljande beteenden och det är väl för att det trampar på en öm tå hos mig som känner lite skuld, men också en tå som är öm för att jag blir tokig på folks åsikter om vad andra gör och inte gör överlag.
 
#31
Jag tycker det känns väldigt tydligt att kvinnlig kreativitet är lågstatus. Utan orsak... Jag körde ju på träslöjd i skolan och tyckte mycket om det. Men träslöjd är meckigt hemmavid och bulkigt. I realiteten tycker jag att sy är "samma sak" du har/gör en ritning, skär ut delar, sätter ihop delarna till en form och filar på den sedan. Men folk i allmänhet verkar tycka det är helt väsensskilt.

Karl Larsons fru gjorde inget speciellt, hon var bara en sådan där traditionell kvinna som vävde och sydde och heminredde. När någon målade hennes hem, hennes vävar, hennes formgivna stolar då var den personen en stor konstnär och "bilderna" av det här hemmet är stor konst, men det återgivna som faktiskt var i det var bara ngt slags feminina fjamserier. Tills för några år sedan då Karin Larsson dök upp till slut.

Väva är inte superjobbigt och komplicerat och konstnärligt och kräver matte, det kan inte vara så. Kvinnor lyckas ju göra det. (om det inte är gobelänger såklart, som är ansträngande, och kräver kroppsstyrka och konstnärlighet som män gjort).
Sy är svårare. Med trä kan man alltid ändra om men att sy om ett helt misslyckat plagg, ja det är något inte vem som helst lyckas med.
Och förr i tiden, knyppling verkar riktigt avancerat!
 
#32
Nä, så tänker jag inte. Jag uppfattar absolut inte hemmasysslor som lågstatus i något sammanhang som jag är i. Tvärtom är det en riktig statusmarkör att ha ett kataloghem och både kvinnor och män tenderar att nörda ihjäl sig på val av köksluckor och sofftyg. Jag upplever att det i högre grad skulle anses vara lågstatus att inte bry sig om hemmet. Matlagning är också lite av en statusmarkör, där även män nu för tiden står vid spisen i timtals när de ska bjuda på middag.

Däremot kan jag tycka att det känns lite synd att jag genom det intresset bidrar till en könsroll där kvinnor "är intresserade av hemmet". Jag hade mycket hellre varit en ball förebild som visade hur ypperligt det går att bryta normer och vara kvinna inom något mansdominerat område. Men ja, nu gillar jag blommor.
Det hemska i kråksången med att "gilla blommor" är ju att det är väldigt kvinnligt nu för att du gör det.

Det finns mängder av män som är jätteintresserade i st Pauliasällskapet eller odlar orkidéer eller vad de nu gör. Men det är då "manligt" blomgillande och någonting helt annat.

Så just när det gäller trädgård och blommor är det så "illa" att både män och kvinnor kan stärka sin könsroll genom att göra det. Det är extremkvinnligt och extremmanligt på en gång, helt beroende på vad du har under kjolen.

(förresten har jag märkt att bland grannar som inte "gillar" trädgård, där den är hushållsarbete verkar det bara vara männen som gör det :cautious:)
 
#35
Sy är svårare. Med trä kan man alltid ändra om men att sy om ett helt misslyckat plagg, ja det är något inte vem som helst lyckas med.
Och förr i tiden, knyppling verkar riktigt avancerat!
Jo om man sytt för litet :D men för stort så är det ju fixbart tycker jag :D, tror aldrig jag lyckats sy något utan att ändra om.

Knyppling verkar ursvårt och bandvävning är vrida, räkna vrida.
 
#36
Jag tycker det känns väldigt tydligt att kvinnlig kreativitet är lågstatus. Utan orsak... Jag körde ju på träslöjd i skolan och tyckte mycket om det. Men träslöjd är meckigt hemmavid och bulkigt. I realiteten tycker jag att sy är "samma sak" du har/gör en ritning, skär ut delar, sätter ihop delarna till en form och filar på den sedan. Men folk i allmänhet verkar tycka det är helt väsensskilt.

Karl Larsons fru gjorde inget speciellt, hon var bara en sådan där traditionell kvinna som vävde och sydde och heminredde. När någon målade hennes hem, hennes vävar, hennes formgivna stolar då var den personen en stor konstnär och "bilderna" av det här hemmet är stor konst, men det återgivna som faktiskt var i det var bara ngt slags feminina fjamserier. Tills för några år sedan då Karin Larsson dök upp till slut.

Väva är inte superjobbigt och komplicerat och konstnärligt och kräver matte, det kan inte vara så. Kvinnor lyckas ju göra det. (om det inte är gobelänger såklart, som är ansträngande, och kräver kroppsstyrka och konstnärlighet som män gjort).
Min fetning. Jag håller helt med dig men du är den första jag vet som liksom jag likställer de två! Jag tycker både om att sy och att snickra men det märkliga är att omgivningen (inte min närmaste, den jag har valt, men övriga) ser det som lätt konstigt och lite klapp på huvudet sådär och ser det som att jag "försöker" snickra och att sambon självklart får hjälpa mig att få ordning på det sedan och att sy är ju inget värt...

Jag byggde staket och grind mellan vårt hus och stallet vid ett tillfälle. Jag fick kommentaren, ska du bygga in dig? I hånfull ton lätt flinande. Den kommentaren fick aldrig min sambo när han höll på med staketet på framsidan (då var jag för sjuk för att ens kunna stå upp) utan då var det idel lovord om hur fint det blev. Jag skulle hämta skruvdragaren i garaget vid ett annat tillfälle när jag skulle sätta upp nya hinkhållare i stallet. Eftersom sambon stod lite i vägen och pratade med en granne där så bad jag honom om skruvdragaren och de bitsen jag behövde. Grannens kommentar, -nä, jag ska åka så du kan hjälpa henne. Så förbannat irriterande att det en kvinna gör alltid ska vara fel och att det ska utgås ifrån att man inte kan och det man gör är ingenting värt.

(Både grannen och hen som frågade om jag skulle bygga in mig fick svar på tal.)
 
#37
Jag får villigt erkänna att jag är sämst på just det där.
Är självständig till en viss del och vill klara saker själv samtidigt som jag är lat. Skulle aldrig drömma om att byta lampa på bilen, det kan grabbarna på macken göra. Samma med att fylla på luft i däcken osv. Det är så himla tråkigt och de gör det så gärna.
Sänsta förebilden.

Jag gillar att städa, tvätta, diska och hålla ordning. Är inte glad i att överlåta det åt någon annan. Lite dammsugning på sin höjd, de flesta har mycket lägre nivå på sin städning att jag blir grinig och ändå får göra om.
 
#38
Man kan ju inte ändra dina intressen, oavsett varför man gillart. Men det är alltid bra att fundera på saken.

En sak jag tycker är viktig är att inte sammanblanda intresse med syssla.
Att nitiskt pyssla med blommorna eller köpa inredning är ju en sak, det betyder inte att man också har städning som intresse.
Att meka med bilar är ett intresse, att mannen alltid kör bilen/byter däck/klipper gräset osv är en annan sak.
 
#39
Jag tycker det känns väldigt tydligt att kvinnlig kreativitet är lågstatus. Utan orsak... Jag körde ju på träslöjd i skolan och tyckte mycket om det. Men träslöjd är meckigt hemmavid och bulkigt. I realiteten tycker jag att sy är "samma sak" du har/gör en ritning, skär ut delar, sätter ihop delarna till en form och filar på den sedan. Men folk i allmänhet verkar tycka det är helt väsensskilt.

Karl Larsons fru gjorde inget speciellt, hon var bara en sådan där traditionell kvinna som vävde och sydde och heminredde. När någon målade hennes hem, hennes vävar, hennes formgivna stolar då var den personen en stor konstnär och "bilderna" av det här hemmet är stor konst, men det återgivna som faktiskt var i det var bara ngt slags feminina fjamserier. Tills för några år sedan då Karin Larsson dök upp till slut.

Väva är inte superjobbigt och komplicerat och konstnärligt och kräver matte, det kan inte vara så. Kvinnor lyckas ju göra det. (om det inte är gobelänger såklart, som är ansträngande, och kräver kroppsstyrka och konstnärlighet som män gjort).
Karin Bergöö Larsson var utbildad konstnär så jag tycker att det är lite förringande att kalla det för att hon inte gjorde något speciellt.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • TIETSES CHOICE DE LUX

Hästnyheter

Bukefalos

  • Krasch i Chrome
Upp