Att vänta tills alla ätit upp

[lil-sis]

Vi äter typ aldrig vid matbordet Barnet äter långsamt och äter bäst om han får sitta i soffan och plocka någon timme.

 

[Jenka]

Det var länge en ickefråga för oss också då barnen åt mest, men sen sonen blev mindre i maten för nåt år sen så.

Jag vill gärna att barnen sitter kvar. Av alla anledningar som nämnts i tråden, mycket för att jag vill att middagen ska vara en samlingspunkt där man kan umgås.
Däremot är vi inte tokstrikta för det orkar vi inte alltid.

 

[cirkus]

Vi ville att barnen skulle sitta kvar tills alla barn var klara. För att inte dra med sig någon från bordet som inte är mätt. För oss har middagen varit en bra samlingspunkt med många diskussioner och avstämning om läget också. Jag tror att de har uppskattat det både i dåtid och nu i efterhand

(jag tänker lite på tråden om att föräldrar pratar i snitt 6 minuter om dagen med sina barn och inser hur orimligt det hade varit i vår familj)

 

[kahe]

När dottern (3,5) äter med sin jämnåriga kusin måste hon sitta kvar tills kusinen är klar. Kusinen äter långsammare och jag tycker att det är oschysst mot henne att dra iväg och leka innan båda är klara. Så gör de ju även på förskolan - väntar tills alla är klara.

Vi brukar även försöka få henne att sitta lite längre även när vi äter själva. Annars äter hon typ två majskorn och är ”mätt” (men så klart hungrig igen en kvart senare). Jag gillar egentligen inte att truga i barn mat men det är svårt att få i henne vettig mängd riktig mat på annat sätt.

 

[FengurLaugar]

Här beror det lite på dagsformen på barnen Dom får oftast gå när dom är klara men är det för mycket myror i brallan på en eller båda så ätandet blir lidande så kan dom få vänta på varann

 

[Rhinos]

Lite nyfiken på hur ni resonerar i den här frågan. Får barnen gå ifrån när de har ätit? Måste alla vänta på varandra? Måste barnen vänta på varandra?

I vår familj har det här aldrig riktigt varit en fråga. Våra barn äter oftast mycket och lååångsamt så det är oftast vi föräldrar som sitter och hoppar och önskar att vi fick gå därifrån Ibland när 4-åringen är klar långt innan 1-åringen har han fått gå iväg och leka i ett annat rum när han frågat. Men det är inte ofta det händer.

Nu semestrar vi med (och äter alla måltider med) en annan familj som är stenhårda på att deras barn (5 och 4) ska sitta kvar och vänta tills alla barn har ätit upp. Oavsett om det ena barnet har väldigt lång tid på sig, "krånglar" med maten och egentligen först börjar äta när alla andra nästan är klara.

Det här har i sig orsakat lite krockar mellan oss men jag har inte tänkt att tråden ska handla om det, utan mer det praktiska. Hur gör ni vid matbordet? Jag ser flera sidor av det här och inget självklart svar.

Våra barn (2 och 4) går från bordet när de är klara. Ibland vill 4-åringen kolla på barnprogram direkt efter maten men det får han vänta med tills 2-åringen är klar. Annars blir han stressad. 2-åringen är långsammare än storebror men stressas inte av lek (bara av barnprogram :P) så han sitter kvar trots att storebror hittar på annat. Om han hade blivit stressad hade vi nog fått tänka om.

 

[Vogue]

Lite nyfiken på hur ni resonerar i den här frågan. Får barnen gå ifrån när de har ätit? Måste alla vänta på varandra? Måste barnen vänta på varandra?

I vår familj har det här aldrig riktigt varit en fråga. Våra barn äter oftast mycket och lååångsamt så det är oftast vi föräldrar som sitter och hoppar och önskar att vi fick gå därifrån Ibland när 4-åringen är klar långt innan 1-åringen har han fått gå iväg och leka i ett annat rum när han frågat. Men det är inte ofta det händer.

Nu semestrar vi med (och äter alla måltider med) en annan familj som är stenhårda på att deras barn (5 och 4) ska sitta kvar och vänta tills alla barn har ätit upp. Oavsett om det ena barnet har väldigt lång tid på sig, "krånglar" med maten och egentligen först börjar äta när alla andra nästan är klara.

Det här har i sig orsakat lite krockar mellan oss men jag har inte tänkt att tråden ska handla om det, utan mer det praktiska. Hur gör ni vid matbordet? Jag ser flera sidor av det här och inget självklart svar.

Jag tycker att alla sitter kvar o väntar på alla, tackar för maten osv. Det är vett och etikett.

 

[Ja88]

Nej, de får gå när de är mätta och klara. Det blir trevligast för alla så.

Äldsta barnet har adhd och det är en typisk sån grej som är jättesvår för honom. Han rinner från stolen, stör andra och blir otrevlig om han skulle tvingas sitta kvar. Så har det varit sen han var liten så vi fick snabbt omvärdera våra tankar om maten som en trevlig samlingspunkt för hela familjen där man av hövlighet ska sitta kvar tills alla är klara, en regel som nog ter sig helt obegriplig för många barn (med el utan diagnoser).

 

[Imogen]

Jag tycker att alla sitter kvar o väntar på alla, tackar för maten osv. Det är vett och etikett.

Jag tycker också att det ingår i vett och etikett.

Men det är lätt att tycka. Det är svårare få med alla på tåget och samtidigt ha en trevlig måltid om sällskapet består av en hoppochstudsig femåring, en fyraåring som helst äter en tugga var femte minut, en treåring som ätit två portioner på 7 minuter, och en ettåring som inte riktigt begripit konceptet "vänta på alla" än.

Hur hade du gjort i den situationen?

 

[Imogen]

Vi ville att barnen skulle sitta kvar tills alla barn var klara. För att inte dra med sig någon från bordet som inte är mätt. För oss har middagen varit en bra samlingspunkt med många diskussioner och avstämning om läget också. Jag tror att de har uppskattat det både i dåtid och nu i efterhand

(jag tänker lite på tråden om att föräldrar pratar i snitt 6 minuter om dagen med sina barn och inser hur orimligt det hade varit i vår familj)

Det här är som jag vill att det ska vara. Vårt mål är att alla ska vänta på alla och prata med varandra utan att vi ska behöva ha en regel om att man av princip måste sitta och vänta tills alla är färdiga. Att måltiden och samtalet ska vara tillräckligt trevligt/mysigt/intressant ändå. Hittills har det fungerat bra men det beror nog inte på oss utan mer på att problem aldrig riktigt uppstått.

Men det är ju inte orimligt att tänkta sig att små barn inte alltid tycker det är det mest intressanta alternativet att sitta kvar vid matbordet och prata. Min magkänsla är då att släppa iväg dem, och vid nästa måltid göra ett nytt försök. Tror sannolikheten att barnen vill sitta kvar nästa gång är större då. Samtidigt finns det ju andra aspekter där det helt klart finns en poäng med att barnen ska vänta på varandra.

 

[mackan]

Jag tycker att alla sitter kvar o väntar på alla, tackar för maten osv. Det är vett och etikett.

Oavsett ålder på barnen och oavsett läge/situation?

 

[Is]

Mitt barn sitter aldrig still, Jag är glad om mitt barn äter så blir nöjd om han sitter still tills han själv har ätit klart men oftast tar han en tugga sedan rullar han på golvet några varav innan han sätter sig och tar nästa tugga. Jag ser inget syfte med att lägga tvång kring mat så jag undviker in i det längsta att bråka på honom om det så länge jag ser att han äter. Han är snart 3 så vi påtalar att vi blir glad av han sällskap och att det känns bättre för oss om han sitter på sin stol tills han är mätt och tar bort tallriken när han är färdig. Vissa dagar funkar det andra inte. Det gör mig inget. På förskolan blir de lite annat såklart eftersom många barn blir stressad och inte tar sig tid att sitta kvar om andra barn börjar gå. Det brukar vi lösa med att de generellt går bordsvis och att man då placerar barn som äter fort vid ett bord och de som gärna sitter länge vid ett annat bord. Är det sedan någon som absolut inte kan sitta still så får dom ändå gå före sina kompisar. Ingen får ju matro av att vi tvingar barn att stanna som faktiskt saknar förmågan att sitta still. Då får vi ett barn som antingen stör kompisar medvedet genom att retas, eller ett barn som "ramlar av stolen" och kryper runt på golvet och irriterade pedagoger... Vem kan äta då?

 

[SaraMara]

Lite nyfiken på hur ni resonerar i den här frågan. Får barnen gå ifrån när de har ätit? Måste alla vänta på varandra? Måste barnen vänta på varandra?

I vår familj har det här aldrig riktigt varit en fråga. Våra barn äter oftast mycket och lååångsamt så det är oftast vi föräldrar som sitter och hoppar och önskar att vi fick gå därifrån Ibland när 4-åringen är klar långt innan 1-åringen har han fått gå iväg och leka i ett annat rum när han frågat. Men det är inte ofta det händer.

Nu semestrar vi med (och äter alla måltider med) en annan familj som är stenhårda på att deras barn (5 och 4) ska sitta kvar och vänta tills alla barn har ätit upp. Oavsett om det ena barnet har väldigt lång tid på sig, "krånglar" med maten och egentligen först börjar äta när alla andra nästan är klara.

Det här har i sig orsakat lite krockar mellan oss men jag har inte tänkt att tråden ska handla om det, utan mer det praktiska. Hur gör ni vid matbordet? Jag ser flera sidor av det här och inget självklart svar.

Vi har inga sådär överenskomna principer utan lagar lite efter läge. Hemma på vardagar äter vi just nu sällan middag tillsammans på vardagar, utan oftast har barnet ätit middag tillsammans med mormor/farmor när vi kommer hem, eller så fixar pappan mat åt henne när jag är i stallet och så äter pappan och jag sen middag när barnet somnat. På helger äter vi gemensamt oftast, liksom på semestern då hon får vara uppe så sent att hon matchar våra mattider. Vi begär aldrig att hon varken ska äta eller sitta kvar. Under resor så får hon ju vackert sitta kvar eftersom sjövilda, lösspringande barn sällan rimmar bra med restaurangbesök, men det betyder inte "sitta och konversera och äta" utan snarare att hon mutas med en stund med platta/telefon och så får hon sitta i stol/vagn och chilla medans vi vuxna äter/dricker upp och avslutar middagen.

Jag tänker att det lär bli folk av henne ändå, vi behöver inte hålla på med massa hårda regler. Än så länge är livet lättsamt och flyter och då känner jag att det är dumt att laga något som inte är trasigt.

 

[lil-sis]

Mitt barn går ju på förskola också och där är det mer ”strikt”, det gör att jag ännu mindre tycker det är viktigt hemma. Det kommer sen. Han vill gärna att vi äter samtidigt men rinner iväg när han är klar

 

[Mabuse]

Lite nyfiken på hur ni resonerar i den här frågan. Får barnen gå ifrån när de har ätit? Måste alla vänta på varandra? Måste barnen vänta på varandra?

I vår familj har det här aldrig riktigt varit en fråga. Våra barn äter oftast mycket och lååångsamt så det är oftast vi föräldrar som sitter och hoppar och önskar att vi fick gå därifrån Ibland när 4-åringen är klar långt innan 1-åringen har han fått gå iväg och leka i ett annat rum när han frågat. Men det är inte ofta det händer.

Nu semestrar vi med (och äter alla måltider med) en annan familj som är stenhårda på att deras barn (5 och 4) ska sitta kvar och vänta tills alla barn har ätit upp. Oavsett om det ena barnet har väldigt lång tid på sig, "krånglar" med maten och egentligen först börjar äta när alla andra nästan är klara.

Det här har i sig orsakat lite krockar mellan oss men jag har inte tänkt att tråden ska handla om det, utan mer det praktiska. Hur gör ni vid matbordet? Jag ser flera sidor av det här och inget självklart svar.

Barnen får gå från bordet när de är mätta. I regel sitter vi föräldrar kvar upp till en timme efteråt. Vi äter långsamt och pratar massor, att ha otåliga barn hoppandes på stolarna är inget nöje för nån. Det skulle absolut vara en bättre uppfostran av barnen att de skulle sitta kvar tills alla är klara, men pragmatismen har väl helt enkelt vunnit hemma hos oss.

 

[Mabuse]

Vi ville att barnen skulle sitta kvar tills alla barn var klara. För att inte dra med sig någon från bordet som inte är mätt. För oss har middagen varit en bra samlingspunkt med många diskussioner och avstämning om läget också. Jag tror att de har uppskattat det både i dåtid och nu i efterhand

(jag tänker lite på tråden om att föräldrar pratar i snitt 6 minuter om dagen med sina barn och inser hur orimligt det hade varit i vår familj)

Hur gör man när barnen är små och föräldrarna vill prata jobb och samhällsfrågor? Var barnen med och pratade dagspolitik etc från späd ålder, eller anpassade ni samtalsämnena till barnen? Blir lite nyfiken på hur ni löste det!

 

[mackan]

Hur gör man när barnen är små och föräldrarna vill prata jobb och samhällsfrågor? Var barnen med och pratade dagspolitik etc från späd ålder, eller anpassade ni samtalsämnena till barnen? Blir lite nyfiken på hur ni löste det!

Hon skriver ju ”tills alla barnen är klara”.

 

[MulleMustang]

Det finns två delar i det här tycker jag - den första är att vi tycker middagen på kvällen ska vara en samlingspunkt liksom, då man sitter hela familjen tillsammans och har trevligt, i alla fall de kvällar alla är hemma. Det är något vi har prioriterat sedan barnen var små. Vi har ett långsamt barn med ät koncentrationsproblematik och ett barn som varit rätt genomsnittligt i matsituationen. Om det andra barnet gått fån bordet har det barn som har svårt med ätandet inte haft ro att sitta och äta mer alls.
V har löst det med att mata barnet som har svårt att äta, mycket längre än man normalt matar barn och att prata och ha trevligt så det andra barnet inte har behövt känna att det är tråkigt att sitta kvar. Som vuxen kan man ju styra samtalet och prata om sådant som barn tycker om att prata om. Tycker det funkade bra för det mesta när de var små.

Nu är de tween och tonåring och det är inte så många kvällar i veckan vi äter middag ihop men när vi gör det har vi det elektronikfritt och vi väntar på varandra. Har vi gäster eller kalas kör vi att barnen kan lämna bordet när alla barn har ätit klart.

 

[Hyacinth]

Lite nyfiken på hur ni resonerar i den här frågan. Får barnen gå ifrån när de har ätit? Måste alla vänta på varandra? Måste barnen vänta på varandra?

I vår familj har det här aldrig riktigt varit en fråga. Våra barn äter oftast mycket och lååångsamt så det är oftast vi föräldrar som sitter och hoppar och önskar att vi fick gå därifrån Ibland när 4-åringen är klar långt innan 1-åringen har han fått gå iväg och leka i ett annat rum när han frågat. Men det är inte ofta det händer.

Nu semestrar vi med (och äter alla måltider med) en annan familj som är stenhårda på att deras barn (5 och 4) ska sitta kvar och vänta tills alla barn har ätit upp. Oavsett om det ena barnet har väldigt lång tid på sig, "krånglar" med maten och egentligen först börjar äta när alla andra nästan är klara.

Det här har i sig orsakat lite krockar mellan oss men jag har inte tänkt att tråden ska handla om det, utan mer det praktiska. Hur gör ni vid matbordet? Jag ser flera sidor av det här och inget självklart svar.

För allas skull släpper vi glatt iväg små barn. De kommer ju och går oftast, våra i alla fall. Jag föredrar att få äta i ro framför att tjafsa med en tvååring om att sitta kvar. Det kommer naturligt med tiden.
Den stora på 10 sitter gärna kvar, men är det uppenbart tråkiga samtalsämnen för hen så absolut ok att gå ifrån (hen frågar alltid).

 

[cirkus]

Hur gör man när barnen är små och föräldrarna vill prata jobb och samhällsfrågor? Var barnen med och pratade dagspolitik etc från späd ålder, eller anpassade ni samtalsämnena till barnen? Blir lite nyfiken på hur ni löste det!

Vi anpassade samtalsämnen efter de som var med vid bordet och det gör vi fortfarande. Inte någon rocket science direkt.

Och om du läser min post som du svarade på så ser du att barnen fick gå när alla barn var klara