Övr. allmänt Att vara feminist

MiniLi

Trådstartare
Jag läste tråden om diskussionsklimat på underforumet om Bukefalos och blev så illa berörd. Tråden är låst, men det är egentligen ett sidospår jag önskar diskutera så en ny tråd här på allmänt är nog lika bra.

Ni som identifierar er som feminister och som också anser er på något sätt ”arbeta” aktivt för att öka jämställdheten i samhället - hur är det för er?

I den tråden jag läste uttrycktes nästan att feminismen skulle vara ett privilegie, det gjorde mig tokprovocerad. Nog att man kan prata om privilegiet med att ha goda verbala förmågor, men det känns viktigt att särskilja det från ens politiska och ideologiska hållning.

Jag upplever ofta att det är ansträngande att vara feminist. Att så ofta få elaka kommentarer, bli nedvärderad av de som har en mer konservativ hållning och att hela tiden hålla kampen uppe.
Jämställdhet sker ju inte av sig självt. Det är svåra beslut och att kämpa i motvind som tar oss framåt.
Jag är SÅ glad att jag äntligen märker en skillnad, både i min omgivning och här på forumet. Äntligen börjar det skifta så att fler och fler öppet kallar dig feminister, fler och fler ser det som självklart att säga ifrån och göra annorlunda.

Här på forumet har det ju skett en stor utveckling under många år. Jag minns tydligt hur hårt åtsatt jag blivit när jag fört feministiska resonemang här tidigare. Hur ensam man kände sig när ”drevet” kom som förlöjligade min ideologi. Att nu läsa att det skulle vara feministerna som står för ”drevet” känns helt absurt..

Hur upplever ni att det är?
Håller ni med om belastningen?
Märker ni samma utveckling?

Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.

Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.
 
Jag har nog alltid kallat mig för feminist sen jag förstod vad det är, men jag kan inte påstå att jag blivit utsatt för något drev varesig här på buke eller IRL. På jobbet fick jag tidigare i år frågan om jag var en kvinnosakskvinna och förutom att jag fick frågan hur Gudrun Schyman tänker, vilket jag inte kunde svara på eftersom jag inte är henne, så var det ingen som ifrågasatte att jag tyckte män och kvinnor skulle ha samma rättigheter och skyldigheter.

Jag har ju i väldigt många år sagt var jag står när det gäller bl a föräldraledigheter och yrkesval och då jag själv i stort sett alltid jobbat inom den mansdominerade sektorn så är det ingen som är förvånad eller ifrågasättande om jag hävdar att det är individuella skillnader och inte kön som avgör hur bra man är på olika saker.

Här på buke är det ju väldigt många som är feminister, sen finns det några som i mina ögon inte fattat någonting alls och inte vill kalla sig för feminist, men varför inte stå för vad man är? Jag är ingen vänsterfeminist, jag är feminist och röstar på det parti som jag ogillar minst och det varierar med åren. :idea:
 

MiniLi

Trådstartare
Jag har nog alltid kallat mig för feminist sen jag förstod vad det är, men jag kan inte påstå att jag blivit utsatt för något drev varesig här på buke eller IRL. På jobbet fick jag tidigare i år frågan om jag var en kvinnosakskvinna och förutom att jag fick frågan hur Gudrun Schyman tänker, vilket jag inte kunde svara på eftersom jag inte är henne, så var det ingen som ifrågasatte att jag tyckte män och kvinnor skulle ha samma rättigheter och skyldigheter.

Jag har ju i väldigt många år sagt var jag står när det gäller bl a föräldraledigheter och yrkesval och då jag själv i stort sett alltid jobbat inom den mansdominerade sektorn så är det ingen som är förvånad eller ifrågasättande om jag hävdar att det är individuella skillnader och inte kön som avgör hur bra man är på olika saker.

Här på buke är det ju väldigt många som är feminister, sen finns det några som i mina ögon inte fattat någonting alls och inte vill kalla sig för feminist, men varför inte stå för vad man är? Jag är ingen vänsterfeminist, jag är feminist och röstar på det parti som jag ogillar minst och det varierar med åren. :idea:
Jag gissar att upplevelsen för att bli ”utsatt” är relaterat till vilka diskussioner man ger sig in i och vilka sammanhang man rör sig inom?

Här på buke är det ju många feminister idag, men så var det inte för ett antal år sedan. Eller så var de bara tysta då?
 
Det beror nog på kontext - t.ex.buke kan faktiskt mer och mer kännas som en fristad (med undantag) jämfört med andra ställen och sammanhang -men visst kämpar feminismen mycket i motvind fortfarande och det kan jag själv uppleva, trots att jag tycker att jag ofta uttrycker mig ganska försiktigt och diplomatiskt.

Jag KRÄKS på kommentarsfält i sociala medier, t.ex. För att det ofta spys runt så oerhört trista och sjukt bakåtsträvande kommentarer - men även att det ofta uttrycks av så unga personer!
 

MiniLi

Trådstartare
Det beror nog på kontext - t.ex.buke kan faktiskt mer och mer kännas som en fristad (med undantag) jämfört med andra ställen och sammanhang -men visst kämpar feminismen mycket i motvind fortfarande och det kan jag själv uppleva, trots att jag tycker att jag ofta uttrycker mig ganska försiktigt och diplomatiskt.

Jag KRÄKS på kommentarsfält i sociala medier, t.ex. För att det ofta spys runt så oerhört trista och sjukt bakåtsträvande kommentarer - men även att det ofta uttrycks av så unga personer!
Ja eller hur! Kommentarer på tex nyhetsartiklar kan ofta vara helt sjuka på fb!

Upplever du också att det var annorlundaförr på buke? Eftersom du skrev ”mer och mer”?
 

MiniLi

Trådstartare
Jag är förövrigt inte särskilt försiktig av mig. Jag kan vara väldigt diplomatisk, men jag orkar oftast inte i dessa sammanhang. Gissar att det bidrar till att jag får starka reaktioner.
 
Jag gissar att upplevelsen för att bli ”utsatt” är relaterat till vilka diskussioner man ger sig in i och vilka sammanhang man rör sig inom?

Här på buke är det ju många feminister idag, men så var det inte för ett antal år sedan. Eller så var de bara tysta då?
Jag tycker snarare att det ”alltid” funnits starka feministiska röster på Buke, det är helt klart en anledning till att jag hänger här - men andelen är nog helt klart större idag. Däremot upplever jag att feminismen här är ”äldre” än t ex (i feministiskt inriktade grupper på) Facebook.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag tycker snarare att det ”alltid” funnits starka feministiska röster på Buke, det är helt klart en anledning till att jag hänger här - men andelen är nog helt klart större idag. Däremot upplever jag att feminismen här är ”äldre” än t ex (i feministiskt inriktade grupper på) Facebook.
Ja jag håller med om att det alltid funnits. Men ”förr” var man verkligen i minoritet och kunde bli väldigt ensam i vissa diskussioner.
Jag minns specifika trådar där det typ kändes som att hela buke var emot en..
 
Ja eller hur! Kommentarer på tex nyhetsartiklar kan ofta vara helt sjuka på fb!

Upplever du också att det var annorlundaförr på buke? Eftersom du skrev ”mer och mer”?
Ja, jag tycker att det är jättesorgligt!

Jag upplever helt klart att det var annorlunda här förr; betydligt fler och hetsigare diskussioner med mycket fler olika åsikter representerade. Samtidigt som jag nog faktiskt kan känna att buke delvis fungerat som en ögonöppnare för mig när var mycket yngre.
 
Utsatt för drev, skulle jag inte kalla det. Yrkesmässigt får jag ibland kvinnohatande hot riktade mot mig, oftast i form av mail, men jag tror inte att de har sin rot på buke. Däremot har de utan tvekan sin rot i ideologiska strömningar, som också är representerade på buke. Och förutom de där enstaka hoten i jobbet, är buke den enda plats där jag naturligt kommer i kontakt med sådana gravt blåbrunhögerkonservativa främlingsfientliga och misogyna strömningar. Men jag kommer inte i kontakt med drev mot vare sig min person eller sådant jag står för, tycker jag.

Vi ser ju ibland inlägg som hävdar att buke är så väldigt grönt, vänster och feministiskt. Jag studsar varje gång. Det är VERKLIGEN inte min upplevelse! Tvärtom, för mig är buke i högsta grad en sorts kontaktyta med allting som är annat än just grönt, vänster och feministiskt. Inte minst studsade jag över det @Gunnar skrev om just vänsterfeminister i den där tråden.

Men jag uppfattade nog inte det där som skrevs om privilegier på samma sätt som du, @MiniLi ? Vilket skulle privilegiet vara och vem har det?

Jag kan inte se något alternativ till att vara feminist. Frågan om könens roller i samhället har jag hanterat så länge jag kan minnas, det var en aktiv fråga för mig redan före puberteten, på en lång rad sätt i stort och smått. Jag kan överhuvudtaget inte se mig utan det, jag blir en annan då.
 
Här på buke är det ju väldigt många som är feminister, sen finns det några som i mina ögon inte fattat någonting alls och inte vill kalla sig för feminist, men varför inte stå för vad man är? Jag är ingen vänsterfeminist, jag är feminist och röstar på det parti som jag ogillar minst och det varierar med åren. :idea:
Jag kallar mig inte feminist, så tillvida att jag inte går in i ett rum eller ger mig in i en diskussion och säger "jag är feminist" osv. Däremot, om någon annan kallar mig för det så protesterar jag inte och ser man till mina vänner, vilka jag följer i sociala medier osv så är det till största delen folk som kallar sig för feminister.

Att gå runt och skrika ut "Jag är feminist" upplever jag att är som att be om att ge sig själv ett uselt utgångsläge i diskussioner. Jag ser ju hur det blir för andra som gör så. Folk ifrågasätter bara för ifrågasättandes sak, ber feministen förklara hur alla möjliga typer av människor fungerar även om det är fullständigt irrelevant för diskussionen i sig osv. Jag vill inte hamna i det läget. Det räcker med att folk per automatik tillskriver mig åsikter enbart pga mitt kön. Däremot så tar jag utan tvekan diskussioner om feminism, könsroller och allt möjligt annat som brukar kopplas till feminism, och jag brukar för det mesta få även de uttalade anti-feministerna att lyssna på mig.
 

MiniLi

Trådstartare
Utsatt för drev, skulle jag inte kalla det. Yrkesmässigt får jag ibland kvinnohatande hot riktade mot mig, oftast i form av mail, men jag tror inte att de har sin rot på buke. Däremot har de utan tvekan sin rot i ideologiska strömningar, som också är representerade på buke. Och förutom de där enstaka hoten i jobbet, är buke den enda plats där jag naturligt kommer i kontakt med sådana gravt blåbrunhögerkonservativa främlingsfientliga och misogyna strömningar. Men jag kommer inte i kontakt med drev mot vare sig min person eller sådant jag står för, tycker jag.

Vi ser ju ibland inlägg som hävdar att buke är så väldigt grönt, vänster och feministiskt. Jag studsar varje gång. Det är VERKLIGEN inte min upplevelse! Tvärtom, för mig är buke i högsta grad en sorts kontaktyta med allting som är annat än just grönt, vänster och feministiskt. Inte minst studsade jag över det @Gunnar skrev om just vänsterfeminister i den där tråden.

Men jag uppfattade nog inte det där som skrevs om privilegier på samma sätt som du, @MiniLi ? Vilket skulle privilegiet vara och vem har det?

Jag kan inte se något alternativ till att vara feminist. Frågan om könens roller i samhället har jag hanterat så länge jag kan minnas, det var en aktiv fråga för mig redan före puberteten, på en lång rad sätt i stort och smått. Jag kan överhuvudtaget inte se mig utan det, jag blir en annan då.
Jag använde nog ordet drev här mer som en reaktion på att samma ord användes i den andra tråden. Det där om att feministerna skulle komma i grupp osv.

Privilegiet kom upp i den andra tråden i samband med att det påstods att ”vänsterfeministerna” som kommer i grupp och skapar drev mot andra genom sin goda verbala förmåga. När jag läste tråden sammanhängande och utan att vara del i den blev det som att man insunierade att ”vi” vänsterfeminister skulle vara ha ett privilegie genom kunskap och verbal förmåga.

Jag tycker också att det är självklart att vara feminist och jag skulle skämmas över mig själv om jag backade av när det blir jobbigt. Men nog blir det jobbigt ibland.
 
Inte här på buke nej, men i övrigt på nätet och i min vardag har jag sett och hört det oräkneligt antal gånger. Samtliga gånger har det (såklart) varit män som då bestämt sig för att personerna i fråga är manshatare och så känner de sig hotade eller något.
Jag har aldrig sett det. Däremot har jag sett en massa exempel på alla nivåer där någon kvinna säger något som kan tolkas som att hon föreslår att lite jämställdhet kan vara en bra grej, och då fått nedsättande svar från män på temat manshatande feminist. Men det brukar verkligen inte krävas att kvinnan först deklarerar sin feminism.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag kallar mig inte feminist, så tillvida att jag inte går in i ett rum eller ger mig in i en diskussion och säger "jag är feminist" osv. Däremot, om någon annan kallar mig för det så protesterar jag inte och ser man till mina vänner, vilka jag följer i sociala medier osv så är det till största delen folk som kallar sig för feminister.

Att gå runt och skrika ut "Jag är feminist" upplever jag att är som att be om att ge sig själv ett uselt utgångsläge i diskussioner. Jag ser ju hur det blir för andra som gör så. Folk ifrågasätter bara för ifrågasättandes sak, ber feministen förklara hur alla möjliga typer av människor fungerar även om det är fullständigt irrelevant för diskussionen i sig osv. Jag vill inte hamna i det läget. Det räcker med att folk per automatik tillskriver mig åsikter enbart pga mitt kön. Däremot så tar jag utan tvekan diskussioner om feminism, könsroller och allt möjligt annat som brukar kopplas till feminism, och jag brukar för det mesta få även de uttalade anti-feministerna att lyssna på mig.
Enda gången jag öppnar med ”jag är feminist” är om ngn i en diskussion håller på att prata skit om ”pk-feminister” och liknande. Som om det vore något fult att vara feminist. Då tycker jag att det finns ett starkt värde i att stå för att jag är feminist.
Jag är dessutom väldigt säker på att jag, genom liknande interaktioner, har öppnat upp för att andra också ska båga kalla sig feminister.

Jag tycker att det finns ett starkt symbolvärde i att öppet identifiera sig som feminist.
 
Enda gången jag öppnar med ”jag är feminist” är om ngn i en diskussion håller på att prata skit om ”pk-feminister” och liknande. Som om det vore något fult att vara feminist. Då tycker jag att det finns ett starkt värde i att stå för att jag är feminist.
Jag är dessutom väldigt säker på att jag, genom liknande interaktioner, har öppnat upp för att andra också ska båga kalla sig feminister.

Jag tycker att det finns ett starkt symbolvärde i att öppet identifiera sig som feminist.
Det skulle jag också kunna göra. Mitt senaste minne av motsvarande var när någon uttryckte sig antiziganistiskt, och jag sa att att jag kan vara rom för dig om du behöver en rom att avsky.
 
Jag kallar mig inte feminist, så tillvida att jag inte går in i ett rum eller ger mig in i en diskussion och säger "jag är feminist" osv. Däremot, om någon annan kallar mig för det så protesterar jag inte och ser man till mina vänner, vilka jag följer i sociala medier osv så är det till största delen folk som kallar sig för feminister.

Att gå runt och skrika ut "Jag är feminist" upplever jag att är som att be om att ge sig själv ett uselt utgångsläge i diskussioner. Jag ser ju hur det blir för andra som gör så. Folk ifrågasätter bara för ifrågasättandes sak, ber feministen förklara hur alla möjliga typer av människor fungerar även om det är fullständigt irrelevant för diskussionen i sig osv. Jag vill inte hamna i det läget. Det räcker med att folk per automatik tillskriver mig åsikter enbart pga mitt kön. Däremot så tar jag utan tvekan diskussioner om feminism, könsroller och allt möjligt annat som brukar kopplas till feminism, och jag brukar för det mesta få även de uttalade anti-feministerna att lyssna på mig.
Jag har då aldrig hört någon gå runt och skrika ut "jag är feminist", "jag är ryttare", "jag har hund", "jag kör bil", "jag slår små barn" eller någonting alls. Jag tycker det skulle vara ett mycket märkligt sätt att presentera sig på och flytta mig en bit bort från människan. :cautious:

Om någon frågar så svarar jag dock jakande på feminist, hund, bil, ryttare men slår inte små barn och jag skriker inte när jag svarar. Jag respekterar att mina kollegor inte alltid tycker som jag när vi diskuterar, men om någon börjar tala om för mig vad jag tycker så blir jag irriterad.
 
Senast ändrad:
Jag tycker mig se det du gör, att feministerna här är fler nuförtiden. Starka feministiska röster har alltid funnits här, men det känns som att många fler kommer med bra feministiska argument i många diskussioner.

Jag har varit feminist sedan jag var 18, jag går dock sällan runt och deklarerar det. Däremot märks det naturligtvis i alla samtal som tangerar jämställdhet

Det jobbiga med att vara feminist tycker jag dels är att jag är rätt uppgiven, jag kan inte se så snabba förändringar som jag skulle vilja. Dels är man ofta en partypooper, när hela sällskapet är eniga om något och man själv påpekar t ex att det där ett sexistiskt resonemang. Så man blir lite blåslagen som feminist och det är inte alltid man orkar säga emot. Men varje gång man orkar är en bra gång.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag tycker mig se det du gör, att feministerna här är fler nuförtiden. Starka feministiska röster har alltid funnits här, men det känns som att många fler kommer med bra feministiska argument i många diskussioner.

Jag har varit feminist sedan jag var 18, jag går dock sällan runt och deklarerar det. Däremot märks det naturligtvis i alla samtal som tangerar jämställdhet

Det jobbiga med att vara feminist tycker jag dels är att jag är rätt uppgiven, jag kan inte se så snabba förändringar som jag skulle vilja. Dels är man ofta en partypooper, när hela sällskapet är eniga om något och man själv påpekar t ex att det där ett sexistiskt resonemang. Så man blir lite blåslagen som feminist och det är inte alltid man orkar säga emot. Men varje gång man orkar är en bra gång.
Ja, det är delvis sånt jag menar med att det är ansträngande. Och så måste det ju vara. Tills den dagen samhället verkligen är jämställt så kommer det vara obekvämt att vara feminist. Iaf sålänge man inte bara är passiv.
Det är ju att hela tiden påpeka och bryta normer, på olika sätt. Då kommer man möta otrevliga reaktioner från omgivningen.

Sen upplever jag att motståndet är olika starkt på olika områden. Allt som har med barn, barnuppfostran och föräldraskap är det jag personligen har mött starkast reaktioner inom.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • För utmanande?

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp