Att vara feminist

Ok men vad blir det då skillnaden och problematiken runt varför jag gillar choklad mer än vanilj och varför jag gillar känslan av rakade armhålor bättre än håriga?
Det är väl du själv som måste fundera på om du vill hantera det lika eller olika.
Choklad vs vanilj känns ju inte som ett problem för mig iaf, men hår i armhålan vill jag av rena principskäl kunna känna mig bekväm med.
Det är ju också extremt tydligt könsbundet eftersom de flesta män har hår under armarna utan att någon reagerar när det kan bli ramaskri av samma sak i kvinnlig armhåla.
 
Ok men vad blir det då skillnaden och problematiken runt varför jag gillar choklad mer än vanilj och varför jag gillar känslan av rakade armhålor bättre än håriga?
Jag tänker att det inte är så himla komplicerat, eller att det är bottenlöst komplicerat. Lite av varje, kanske. Vad gäller frågan om vanilj eller choklad, skulle jag säga att där finns ingen direkt koppling till kulturella föreställningar om vad som är bra eller dåligt. Det finns inga direkta sociala fördelar eller nackdelar att vinna på att föredra vanilj framför choklad eller omvänt. Kollegor, chefer, partners, vänner, släktingar, kommer inte att direkt belöna eller bekräfta det ena mer än det andra av de två. Du råkar gilla det ena mest, för att dina smaklökar är så beskaffade, typ.

När det gäller armhålornas behåring, förhåller sig inte omgivningen neutral. En lång radda saker gör att vi helt enkelt är bättre kvinnor - och därmed bättre människor - om vi rakar armhålorna. Och det vet vi allihop. Att vi då helt enkelt lär oss att gilla oss själva bättre med rakade armhålor, behövs det ju ingen Einstein för att begripa.

Ungefär så.
 
Jag tänker att det inte är så himla komplicerat, eller att det är bottenlöst komplicerat. Lite av varje, kanske. Vad gäller frågan om vanilj eller choklad, skulle jag säga att där finns ingen direkt koppling till kulturella föreställningar om vad som är bra eller dåligt. Det finns inga direkta sociala fördelar eller nackdelar att vinna på att föredra vanilj framför choklad eller omvänt. Kollegor, chefer, partners, vänner, släktingar, kommer inte att direkt belöna eller bekräfta det ena mer än det andra av de två. Du råkar gilla det ena mest, för att dina smaklökar är så beskaffade, typ.

När det gäller armhålornas behåring, förhåller sig inte omgivningen neutral. En lång radda saker gör att vi helt enkelt är bättre kvinnor - och därmed bättre människor - om vi rakar armhålorna. Och det vet vi allihop. Att vi då helt enkelt lär oss att gilla oss själva bättre med rakade armhålor, behövs det ju ingen Einstein för att begripa.

Ungefär så.

Men om det är lite gott och blandat mellan vilka normer man följer och vilka man bryter mot och man likvärdigt känner att man gör som man gör att man själv vill hur blir det då? Om man jag nu skulle agera bejakande till normer i vinstsyfte så borde jag väl göra det ganska konsekvent?
 
En sak jag undrar är hur vet man om man gillar något pga normer och social fostran eller om det bara är för att man gillar det? Det känns ofta som om det blir som om man får enbart gilla saker som inte är norm eller stereotypiska just för att undvika det problemet men det blir inte rätt heller i mitt tycke. Finns det något knep?
Sen är normer överlag en rätt bra sak. Livet flyter ju smidigare om det finns normer. Tex när vi står i kö. Att vi sitter ner lugnt och sansat när vi åker buss eller går på bio.

Jag tycker att det på många vis är rätt ointressant om jag gillar/ogillar något på sätt som stämmer med normer, eller om jag "bara gillar" det. Den intressanta frågan blir väl mer "Vad reproducerar jag om jag agerar på den här känslan av att gilla/ogilla?"

Jag ser inget direkt fel i att gå emot sin egen vilja i en massa frågor, men jag tycker att det vore värt besväret för oss alla att fundera på vad vi gillar och gör och varför och vad vi reproducerar. Frågan om vi gillar något för att det är en norm, eller om vi "bara gillar" det, är inte så viktig för mig. Det viktiga är vad vi reproducerar.
 
Men om det är lite gott och blandat mellan vilka normer man följer och vilka man bryter mot och man likvärdigt känner att man gör som man gör att man själv vill hur blir det då? Om man jag nu skulle agera bejakande till normer i vinstsyfte så borde jag väl göra det ganska konsekvent?
Man orkar ju inte kämpa på alla fronter hela tiden och vissa normbrott är enklare än andra. Iaf jag kämpar på där det känns viktigast och där jag för tillfället upplever att det behövs.
 
Sen är normer överlag en rätt bra sak. Livet flyter ju smidigare om det finns normer. Tex när vi står i kö. Att vi sitter ner lugnt och sansat när vi åker buss eller går på bio.

Jag tycker att det på många vis är rätt ointressant om jag gillar/ogillar något på sätt som stämmer med normer, eller om jag "bara gillar" det. Den intressanta frågan blir väl mer "Vad reproducerar jag om jag agerar på den här känslan av att gilla/ogilla?"

Jag ser inget direkt fel i att gå emot sin egen vilja i en massa frågor, men jag tycker att det vore värt besväret för oss alla att fundera på vad vi gillar och gör och varför och vad vi reproducerar. Frågan om vi gillar något för att det är en norm, eller om vi "bara gillar" det, är inte så viktig för mig. Det viktiga är vad vi reproducerar.
Klokt! :up:
 
Men om det är lite gott och blandat mellan vilka normer man följer och vilka man bryter mot och man likvärdigt känner att man gör som man gör att man själv vill hur blir det då? Om man jag nu skulle agera bejakande till normer i vinstsyfte så borde jag väl göra det ganska konsekvent?
Varför skulle det bli konsekvent? Konsekvent enligt vilken "skala"? Det kan ju finnas en massa grejer som skulle bekräftas som attan om du gjorde dem, och du inser det, men du kan eller vill verkligen inte. Men du vill tex fortfarande vara en "tillräckligt feminint snygg" kvinna, tex, och bli sedd som en.
 
Det var ju liberala över- och medelklasskvinnor som drev kvinnokamp, redan från Wollstonecraft sent 1700-tal var det liberala medelklasskvinnor som drog igång kraven på myndighet, på utbildning, på rösträtt, på rätten till kontroll över sin ekonomi - ett fint exempel är Fogelstagruppen och medborgarrättsskolan. Jag ser hur viktig liberalismen var för de kvinnor (som tack vare privilegier och ekonomisk trygghet) kunde utbilda sig och ta på sig den enorma arbetsbördan som rösträttskampen och den fortsatta kampen för jämlikhet i välfärdssamhällets framväxt var (är).

Men med nästa feministiska våg kom radikalfeminismen bland annat, och där tycker jag att det går att lyfta fler aspekter än den första vågen gör, likaså med socialistisk teori kring fördelning och arbetsrätt, och en problematisering av samhällets individualism med hjälp av intersektionella perspektiv som black feminism, queer eller disability studies. Vad är ex individens fria val? Var finns gränserna; vi har förbud mot sexköp i Sverige men inte i Tyskland - där går en uppenbar normativ skiljelinje i synen på det fria valet.

Teorier ska dra en ideologi framåt, så att den inkluderar fler frågor och fler individer än de som konstruerade den. Att vi idag ska behöva argumentera för att kvinnor ska ha samma lön som män är bedrövligt - likaså är det bedrövligt att de som behöver hjälp inte får den i Sverige idag, en kommentar som tangerar partipolitik som vi (nu när jag läst ikapp) skulle hålla oss undan. Det betyder inte att jag har problem med liberal feminism som sådan, däremot att jag tycker att den har brister.

Jag ser feminism som en del i att överblicka och sätta ord på makt och maktdynamik på samhällelig och privat nivå, och jag ingen självklar linje mellan de två.
Nej vi har nog väldigt lika åsikter här. Jag tycker att feminism åt vänster inte är perfekt heller. Så jag kan inte se annat än att båda sannolikt behövs. Jag gillar att kalla mig feminist rätt och slätt faktiskt utan tillägg (men om jag argumenterar faller nog antagligen mina argument åt det liberalfeministiska mer ofta. Även om jag rätt och slätt faktiskt varken läst om liberalfeminism eller radikalfeminism och deras program. Utan definitivt alla gånger föredrar att läsa forskningsartiklar och böcker utan en agenda. Dvs jag är intresserad av hästar och jag röstar, men jag är inte vänsterryttare, radikaldressyrist eller liberalhästintresserad. Så jag har inte bundit min politik till min feminism är jag rädd.).
 
Erkänner har knappt läst igenom hela första sidan.
Räknar mig till feminist, tycker detta ofta blir tolkat negativt. Förstår inte varför det ska ha så negativ klang. Jag vill kunna springa runt näck om jag känner för det utan att någon tafsar. Folks taskiga uttalanden om att det har med kläderna att göra är bullshit. Har gått upp 20 kg å går oftast ut i jeans/leggings å något t-shirt liknande som har nada urringning och täcker rumpan. Hjälper inte ett dugg, har snarare blivit värre :down:
Å vad är det för konstigt med att samma arbete ska få samma lön och bli behandlad precis som en person av det manliga könet blir. Känns ju snarare som en allmän rättighet än något annat.
Önskar den kvinnofällan som finns vid barnafödande gärna kunde gå upp i rök nånstans.
 
På mitt förra jobb var jag lika uttalad feminist som jag är på mitt nuvarande. Men där kunde jag se hur de flesta av mina (stor kvinnlig majoritet) arbetskamrater suckade, himlade med ögonen och så "inte nu igen..." när jag sa ifrån om t ex ett sexistiskt skämt. Jag hade glömt hur mycket energi det tog och hur jag ständigt kände mig som en tråkig glädjedödare.

Mina nuvarande kollegor drar väldigt sällan sexistiska skämt. Och om de gör det kommer de snabbt på sig själva. En sån lättnad.
 
Skämtar du ? Vart läste du om att det är synd om mannen Hero ?
Jag skrev att många serier och filmer är helt verklighetsfrånvända...
Även om man vill vara feminist korrekt. Så känns det fel om det inte skulle hända i verkligheten.
Det är faktiskt dock intressant ur ett feministperspektiv och det finns namn på dessa kvinnor som dyker upp såhär.

Jag tror att du menar att du har problem med "manic pixie dream girl", det har många andra också, men det kan vara någon annan trope du tänker på också såklart. Finns en hel serie av dem här.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Manic_Pixie_Dream_Girl

 
Med tanke på under vilket motstånd och vilka svårigheter som dessa kvinnor i samtliga fall möttes av i deras omgivning gör det prestationerna enormt imponerande. Det är beklämmande att de även i den historiska beskrivningen åt eftervärlden möts av fortsatt motstånd.
@Killaloe

I vissa fall var ju kvinnor (nu har jag inte läst den boken, ska göra) väldigt välkända konstnärer/författare/vad som i sin egen tid men har sorterats ut av senare historieskrivare och museer. Vissa så sent som under sent 1900-tal i skolböcker. (Det var ju en stor debatt om hur skolans historieböcker inte lyckades reflektera den aktuella historieforskningen när det gällde kvinnors uhm historiska deltagande. Dvs ännu i de senaste historieböckerna undviks sorgfälligt att nämna kvinnors makt under olika århundraden.)
 
Ja precis. Och de jag har lite grann nämnt händelsen för verkar inte se det på samma sätt, vilket gör det ännu svårare. Någon blev rentav lite upprörd varför jag inte bara kände tacksamhet när jag fick hjälp. Men jag tycker inte att jag är otacksam som person (tvärtom) och tacksamhet är ju heller inte alls det som det handlar om. Utan jag gillar inte när jag får hjälp samtidigt som jag - om så mer indirekt - blir idiotförklarad och ännu värre när det är män som följer ett så givet mönster.

Bra tips att bara försöka vända på vad som är mest oförskämt i sammanhanget. Att tänka så gör det kanske lite lättare att kunna vara mer tydlig med att man klarar det bra själv. Jag skulle nog ändå inte kunna bli riktigt skarp om den andre inte är rent otrevlig, men det känns liksom viktigt att ändå kunna säga ifrån.
Jag tycker det är svårt att veta om det är mansgrisighet eller hjälpsamhet faktiskt. Även om jag ofta reagerat negativt.

Saken är den att tex om du backar in på en parkering ställer sig ibland någon gubbe där och mäter med händerna. Jag brukar uppfatta det som en iskall förolämpning mot min förmåga som bilförare -jag har faktiskt koll på min egen parkering. Men nu har det faktiskt hänt någon gång med en gumma också. Så då måste jag på något vis reflektera över en undran, gör gubbar så mot gubbar också? eller bara mot kvinnor. Händer det att gummor hjälper gubbar? Inte den blekaste aning faktiskt.

Min feminism slår ibland också i annat. Tex en kille som ville hjälpa mig bära två 50l säckar jord. Vit man lätt att säga nej, men de frågar faktiskt inte speciellt ofta.

Jag har många gånger hamnat i totala snurror med barn. Om det var en babytös skulle jag inte valt bodyn i rosa med hästar, men nu är det en gosse. Betyder det att jag har behandlat olika eller gått mot en stereotyp? Rosa stövlar, skulle jag presenterat det alternativet för en dotter?
 
Det är lättare att vara feminist när stora och betydelsefulla organisationer ger sig in i kampen!
APA (american psychological association) som är den viktigaste psykologi/psykiatriorganisationen i hela världen har tagit fram riktlinjer för terapeutiskt arbete men män och pojkar i syfte att komma åt den traditionella mansrollen.
APA väger tyngre än WHO. Det är de som utfärdar DSM (diagnosmanual).

https://www.apa.org/about/policy/boys-men-practice-guidelines.pdf

https://www.usnews.com/news/nationa...s-men-american-psychological-association-says

På nåt sätt får det hör mig att känna typ FUCK YOU JORDAN PETERSEN!
 
Det här var det mest hoppingivande jag har sett på evigheter. Riktigt värdeskapande reklam.


Om vi får se mer av sånt här får jag helt plötsligt mer hopp om att vi ska kunna ta snabbare steg än hittills.

Sedan får man väl vara medveten om att kommersiella intressen inte gör sånt de tror skadar affärerna, men det är ändå ganska modigt att visa vägen - synd att jag inte använder rakhyvlar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp