Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Jag tycker det bara är att konstatera att det upplägget inte fungerar!
Personligen har jag inte en aning om hur Ridsportförbundet tänkte när de trodde det skulle fungera!
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Men det bästa och mest långsiktiga hade varit att göra just så. Det konstaterar iaf vi i vår klubbs styrelse. Problemet är att det inte går att få ekonomi i systemet eftersom det är dyrt att utbilda hästar. Men mest hållbart hade det definitivt varit.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Hur ofta får vi ryttare själva mer än en 7.a på dressyrprotokollen vid "Ryttarens sits och inverkan"? :angel:

Haha, du har verkligen en poäng där! Och en 7a betyder ju trots allt "Ganska bra", vilket en hel del domare trots allt börjat påpeka vid bedömningar.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Hovarna bedöms på unghästtesterna också, det ingår under punkten Extremiteter.
Rent teoretiskt ja, men på treårstestet bedöms extremiteterna av en domare som går runt hästen på ca två meters avstånd, så så länge hovarna inte lossnat helt så lär ju betyget bli detsamma.
Håller inte med dig om att domarna rackar ner speciellt mkt på unghästtesterna. Felet är väl snarare att ryttarna tycker att det är dåligt om en häst får 7.or. Ryttare/hästspekulanter tror ofta att allt under 8 är dåligt eller "mediokert", ett ord som f ö ofta används här på Buke. Hur ofta får vi ryttare själva mer än en 7.a på dressyrprotokollen vid "Ryttarens sits och inverkan"? :angel:
Jag klagar inte i första hand på siffrorna, även om jag tycker att man borde kunna förbättra bedömningssystemet väsentligt. Det jag verkligen motsätter mig är attityden man möts av, vilken är samma som gått igen här i debatten, att det är "andra klassens avel" så fort man inte siktar mot OS.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Nog tittar domarna på hovarna även på treårstestet. På kvalitetsbedömningen så har man ju t o m en veterinärstation, där kollas hovarna noggrant. Hovsprickor, olika stora hovar m m kommenteras i protokollet. Är det något fel med hovarna som har betydelse så dras poängen ner.

En bra exteriör på hästen är samma för elitryttaren som för hobbyryttaren. En häst som är bra byggd är mer lättriden för alla ryttare, så det råder inte något motsatsförhållande där. Ridbarhet och temperament är mest en utbildningsfråga. Jag skulle vilja säga att INGEN unghäst är speciellt lämplig för en fritidsryttare, oavsett grundtemperament. Som fritidsryttare ska man ha en välutbildad äldre häst.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Glömde...
De här fritidshästauktionerna som Hann-förbundet ordnar bevisar att det produceras fritidshästar automatiskt från prestationsavel. Fritidshästarna har samma hingstar i stammen som elitauktionshästarna...
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Domarna tittar på hur hovarna ser ut och noterar avvikelser men gör ingen närmare besiktning. På treårstesten alltså.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Men det bästa och mest långsiktiga hade varit att göra just så. Det konstaterar iaf vi i vår klubbs styrelse. Problemet är att det inte går att få ekonomi i systemet eftersom det är dyrt att utbilda hästar. Men mest hållbart hade det definitivt varit.

Jag håller med, det är det bästa systemet. Hästarna utbildas av instruktörerna och formas av dem. Sedan skolas de långsamt in i verksamheten med bara några få lektioner i veckan i början. Då vänjer sig både kropp och psyke och de hästar som visar sig vara olämpliga kan sållas bort på ett tidigt skede.

*KL*

Men alla ridskolor har inte den möjligheten. För det första måste det finnas personal som är duktiga på att rida in och utbilda hästar, och det är det inte alla som är (duktig ryttare, duktig instruktör eller duktig tävlingsryttare är inte nödvändigtvis lika med duktig unghästutbildare).
Sedan måste det finnas förutsättningar i form av tillräckligt mycket hagar (så att unghästarna kan få tillräckligt med utevistelse i flock). Och inte alltför dyr anläggningskostnad - då blir det för dyrbart att ha hästar stående som inte används i verksamheten. Detta gör att det blir svårt för ridskolor i storstäderna att ha egna "unghästar" (de får ju ofta t o m skicka bort sina konvalescenter).

Jag tror inte att man kan "lägga" utbildningen av hästarna på vare sig uppfödarna eller ridskolorna. Utbildningen av hästarna är mycket viktig, och det är faktiskt bättre att få en oinriden häst än en felriden.

De uppfödare som har kunskap och intresse av unghästutbildning, ska förstås utnyttja det, och har en stor konkurrensfördel. Men annars är det nog bäst att knyta kontakter med ryttare som är duktiga med unghästar och ha någon sorts samarbetsavtal, som båda kan ha nytta av.

Likaså har de ridskolor som själv möjlighet att utbilda unghästarna en stor fördel. Men för de som inte har möjligheten så är det nog bättre att köpa in något äldre och välutbildade hästar. Det blir alltid fel när man ska försöka dra igång något som det inte riktigt finns förutsättningar till. Man måste ju utgå från varje ridskolas egna möjligheter.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Det man som halvblodsuppfödare lever på, är väl alla de ryttare som vill ha en häst att "skryta med", eller överskattar sin egen ridförmåga högst väsentligt (vilket i och för sig är ganska vanligt) och tror att de behöver en betydligt mer prestationsinriktad häst än vad de egentligen gör, och köper en stor lovande yngre häst, som de inte riktigt klarar av att rida rätt, och därför så småningom får diverse hält- eller ryggproblem, blir utdömd, och så måste ryttaren köpa ett nytt lovande ämne (med försäkringbolagets hjälp)...
(När ryttare egentligen först borde ta lektioner i sitsövning på longerlina och sedan lägga pengarna en äldre välutbildad häst med lagom mankhöjd och "lagom" prestationsförmåga. Det är kanske inte helt konstigt att försäkringsbolagen höjt premierna rejält, eller t o m satt en begränsning för hur mycket hältutredningar och hältbehandlingar får kosta)


Håller verkligen med!!!!!!

Som jag ser det är detta ett större problem än aveln!


Jag tror verkligen att prestationsavel och hållbarhet går hand i hand! Ser även prestationen som ett mått på hållbarheten, hästar som tävlat många år i höga klasser har ju bevisat att de håller för hög påfrestning.

Även om det är bra för ridskolor att ha viktbärande hästar, tror jag inte alls att det är vad hobbyryttaren vill ha i första hand. Många som rider är tjejer och har lättare att rå på en elegantare typ av häst. Det är väl knappast någon som har "tungriden" som ett önskemål?
I en intervju i Ridsport (tror jag att det var i alla fall) förra året sa Peter Eriksson att trenden svänger ifrån stora, tunga hästar, då de är mer skadedrabbade.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Just eftersom det är många (korta) tjejer som rider så borde man väl ta bort den nedre gränsen på mankhöjden. I dagens reglemente finns det reglerat hur små hästarna får vara, men inte hur stora, vilket ju tydligt sänder ut signalen "ju större desto bättre".
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Det sista - "ju större desto bättre" - håller jag inte alls med dig om. Visst har medelmankhöjden på hbl ökat, men inte avlar man för att få större o större hästar?

För mig är det optimalt med en mkh mellan 165-170 cm, ibland blir de mindre o ibland större men inte är de osäljbara för det.

En för stor häst får också sämre poäng på typ även om det inte finns en uttalad övre gräns som det finns en nedre.

Själv har jag betäckt 5 st SWB-ston i år, med mkh mellan 161 och 172 cm.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

* KL*

Det som många glömmer när man diskuterar hästavel är:

1. Det är stora krav på en "bra" häst - man vill att den ska vara "lagom" stor, "lagom" grov, trevlig modell, korrekta ben, bra gångarter, ha elasticitet och schwung, ha god takt, kunna samlas, vara reglerbar, hoppa högt och långt, använda ben och rygg på rätt sätt, kunna bedöma avstånd, vara orädd, ha snabba reaktioner, vara sund och hållbar, vara lätthanterlig etc etc. Det är alltså väldigt många egenskaper en "bra" häst ska ha...

2. Det finns ingen häst som kan uppfylla alla önskemål - alla hästar har sina fel och brister liksom de har sina förtjänster.

3. Ju färre egenskaper man tar hänsyn till i aveln, desto större chans har man att lyckas och desto fortare går framstegen inom det området. (Hur fort det går beror naturligtvis också på arvbarheten av den egenskapen).

T ex; avlar man endast på att få fram skäckar så går det både fort och lätt, eftersom det är en enda egenskap, som dessutom är ärftlig till 100%.
Avlar man enbart på snabbhet i galopp eller trav, så kan det lyckas bra, men går inte lika fort eftersom snabbheten till viss del beror på andra faktorer, såsom utfodring, träning etc.

Börjar man blanda in fler egenskaper, så blir det genast svårare. Speciellt om egenskaperna också påverkas av miljön, vilket både hoppförmåga, temperament och gångarternas kvalitet gör. Dessutom kan en del egenskaper ligga i motsatsförhållande till varandra - man har t ex kommit fram till att en bra hopphäst är byggd på ett annat sätt än en bra dressyrhäst (dvs om man bara avlar på hoppförmåga respektive gångarter, och inte bryr sig om exteriören alls, så kommer snart hopphästen och dressyrhästen att se ganska olika ut i kroppen).

*****

Om man lägger ihop dessa förutsättningar, så kan man dra en del slutsatser:

Som uppfödare måste man bestämma sig för:
- vad avkommorna ska användas till
- vilka egenskaper som är viktiga för detta användningsområde (= vilka krav på avkommorna kommer köparna att ha).

Sedan får man fundera vidare:
- vilka egenskaper ska jag rikta in mig på (de viktigaste egenskaperna, men inte alltför många)
- vilken strategi ska jag välja? (ska jag inrikta mig på ett fåtal egenskaper för att få snabba resultat och bara kräva minimistandard av övriga egenskaper? eller vill jag ha hög kvalitet på flera egenskaper och därmed få en "spretigare" avel med inte lika snabba framsteg?)

Och sedan får man använda strategin i praktiken:
- vilka egenskaper har mitt sto?
- lämpar hon sig till den inriktning jag satsar på (annars får jag fundera på om jag ska byta sto eller ändra inriktning på aveln)
- vilka egenskaper bör hingsten ha? (dels egenskaper som är viktiga för vad jag vill ha ut av avkomman, dels egenskaper som behövs för att komplettera och förstärka stoets egenskaper)

****

Har man detta i bakhuvudet, så förstår man att hopphästavel inte per automatik ger bra dressyrhästar eller lektionshästar.

Och att superbra allroundhästar inte är den snabbaste vägen till bra hopp- eller dressyrhästar.

Men aveln blir väldigt likriktad och utarmad om alla har exakt samma avelsmål, och vissa blodslinjer kommer att försvinna.


****

Ett exempel:
Antag att jag vill avla fram hopphästar för eliten. Jag väljer att i första hand avla på stor hoppkapacitet, bra hoppteknik, bra galoppkvalitet och ridbarhet. Då kan jag inte dessutom lägga till att hästen ska vara lättfödd eller ha bra hovkvalitet, för då blir det betydligt svårare att göra avelsframsteg. Jag är nöjd om hästen har normal hovkvalitet (dvs fungerar bra med skor på och inte drabbas av några hovrelaterade sjukdomar), det är tillräckligt för att den ska kunna fungera bra som hopphäst, även på elitnivå. Och lättföddhet har överhuvud taget inte med hästens tävlingsförmåga att göra, så den egenskapen är totalt ointressant för den aveln.

Om jag i stället vill avla fram ridskolehästar till min egen verksamhet, så kanske jag väljer fler egenskaper, eftersom hästen inte behöver ha de här egenskaperna i extremt hög kvalitet. Däremot är det viktigt att alla egenskaperna uppfylls. Då kanske jag väljer korrekt exteriör, lätthanterlighet, stor hoppkapacitet, god taxeringsförmåga, taktmässiga gångarter, egenbalans, lättföddhet, och god hovkvalitet.
Det medför att det inte är så intressant att betäcka med hingsten X, även om han har extremt stor hoppförmåga och god taxeringsförmåga, eftersom hans avkommor ibland har svårt för takten i trav, kan vara lite nerviga och är svårfödda (mycket fullblodsinslag t ex).

Däremot kan hingsten X vara ett mycket gott val i första exemplet, (med att avla hopphästar för eliten), speciellt till stoet A, som är stor, har mycket stor hoppförmåga och mycket bra teknik, med lugnt temperament men som behöver bli lite kvickare i reaktionerna.
(Stoet A hade nog passat till lektionshästaveln också, men då hade jag valt en annan hingst till henne, och även tittat på hingstens storlek, för att inte få alltför stor avkomma).

****

Därför går det inte säga att det finns "bra" hästar, som passar till allt, och "dåliga" hästar som inte passar till något. Så svart och vit är inte världen. Det finns ingen häst som är bra till allt, och ganska få som är riktiga dubbeltalanger (men dessa borde man ta tillvara på). För övrigt så får man välja hästar efter vad man ska använda dem till, och hingstar efter hur stona är och vilken typ av avkommor man vill producera.

För att få fram riktigt bra hopp- och dressyrhästar så är det klart att man måste inrikta respektive avel på de egenskaper som är väsentliga för just den typen av häst. Samtidigt finns risken att man då tappar bort andra viktiga egenskaper. Av den anledningen så tycker jag att det vore bra med en större bredd i aveln. Att även andra inriktningar (på ridskolehästar, fälttävlanshästar, körhästar allroundhästar etc) skulle vara accepterat.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Och ytterligare ett stort problem med att avla för hobbyryttarna är att det finns ingen enhetlig syn inom denna kategori om vad som är en bra hobbyhäst, inget gemensamt mål som det går att sätta som grund på en sådan bedömning.

Avlar man för att få fram bra lektionshästar, så kommer nog de hästarna att passa utmärkt för de flesta hobbyryttare också. Både hobbyryttare och lektionsryttare vill oftast ha lättridna, hållbara hästar som kanske inte kräver lika mycket av ryttaren som en fullfjädrad prestationshäst.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Ett förtydligande: När det gäller hovkvalitén på lektionshästar, så tänker jag inte så mycket på hovarnas utseende.

Utan mer på att hovarna är såpass bra att hästen kan fungera oskodd, åtminstone bak. De flesta lektionshästar rids ju mycket i ridhus/paddock och rids oftast bara utomhus när det är bra underlag. Kan de då gå oskodda, minskar det både skaderisken och hovslagarkostnaden.

För detta krävs att hästen är någorlunda korrekt i benen (så att den inte sliter alltför snett) och har tillräckligt bra hornkvalitet (så att den inte blir ömfotad eller får hornsprickor).
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

När det gäller storlek och grovlek så tycker inte jag att det ska ingå i typbetyget på hingstarna. Hästen mankhöjd redovisas ju separat, och hingstarna får också ett värde på avkommornas storlek. Det vore bra om man kunde göra något likande för grovlek/ädelhet.

Det är viktigt att storleken passar ryttaren. Det blir lika tokigt när en 90-kilos vältränad karl rider på en smäcker 160 cm häst, som det gör när en liten tonårstjej på 163 cm och 58 kg sitter på en 178 cm häst. Men båda typerna av häst behövs, även om hållbarheten ofta är bäst på de medelstora hästarna. Och en bra häst är en bra häst oavsett storlek. Är hästen för liten för att räcka till i kombinationer etc så visar det sig på hoppbetyget i stället. Galoppens kvalitet har inte alltid med storleken på häst att göra. I dressyren ska storleken egentligen inte ha betydelse om bara ekipaget är proportionerligt.

Grovleken på häst måste också anpassas efter ryttarens storlek. När det kommer 100 kg ryttare till ridskolorna är det inte lätt, speciellt om de är ovana och obalanserade. Antingen får man sätta en viktgräns eller så får man köpa in något stadigare, t ex shire, eller kanske kallblod/kallblodskorsningar, som är viktbärande men inte alltför stora. Jag tror inte halvblodet är lösningen på det problemet, då alltför stora och grova halvblod blir alltför svåra att rida i balans för de flesta ridskoleryttare.

Däremot är inte alltför stora (155-170), men kraftigare hästar en tillgång på ridskolorna. Det finns många vuxna ryttare som är överviktiga men inte vill/vågar rida på de största hästarna.

Vad är lösningen för tävlingsryttarna?
Jag vet en tävlingsryttare i 95-kilosklassen (rider dressyr) som har fått byta hästar med jämna mellanrum p g a skador. Det har varit normalbyggda, relativt smäckra halvblod på 165-172 i mankhöjd, och hon rider inte dåligt. Men jag tror att vikten sliter för mycket.

Enligt min uppfattning så finns det definitivt utrymme också för lite grövre hästar inom rasen. Och grovlek behöver inte betyda att hästen är tungriden. Ändamålsenlig exteriör, framåtanda, känslighet och balans gör att hästen känns "lätt" att rida, och de egenskaperna kan även en grövre häst ha.
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Javisst hade det varit idealet! Men precis som din förening tycker så anser ju de flesta ridskolor att de inte har ekonomi att ha hästar som inte går in sin kostnad!
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

*kl*

Jag ställde en fråga till hobbyryttarna på dressyrforumet här på Buke om vad för sorts häst de vill. De tre egenskaper som verkar vara viktigast är att den har lagom gång, har en kontrollerbar energi och att den är arbetsvillig. Ett pr har berättat att de sålt hästar som varit för bra och för högenergiska-hästar som enligt ryttare på högre nivå tycker är mycket bra. Så en tidig analys av en kort tråd är att hobbyryttaren inte alls vill ha samma typ av häst som tävlingsryttaren på högsta nivå.

Länk till tråden: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1065699
 
Sv: Avelsföreningen för svenska varmblodiga ridhästen?

Trevligt initiativ, det är en av de saker jag ville ha reda på när jag startade tråden. (Sedan kanske jag själv skulle räknat ut att det inte är så många hobbyryttare som hänger på avelsforumet :angel:, jag får väl skylla på att jag fortfarande är rätt grön som "bukefalist".)

KL

En tanke som slagit mig angående konkurrensen med billigare hästar (importer och/eller udda korsningar) är att de billigare hästarna ofta är lite mer "köpa grisen i säcken", inte minst hållbarhetsmässigt. För att ta fasta på detta som konkurrensfördel skulle jag vilja införa någon form av (naturligtvis frivilligt) program för kvalitetssäkring. När man köper en (lite dyrare) svensk kalitetssäkrad halvblodshäst ska man då kunna veta:
- Att föräldrarna är bedömda som sunda/hållbara individer
- Att hästen haft en uppväxt som främjar hållbarhet vad gäller utfodring och möjlighet till rörelse
- Att verkningar, avmaskningar, vaccinationer, osv... är skött korrekt (dokumenterat)
- Att alla ev. sjukdomar/skador (även 2 dagars hälta efter att ha trampa på en sten) under uppväxten finns dokumenterade tillsammans med eventuell behandling
- Att hästen är försäkrad sedan födslen så at ev. dolda fel täcks av försäkringen
- Att hästen i samband med köp veterinärbesiktigas enligt reglerna för kvalitetssäkring.
I kombination med ett vettigt mentaltest borde detta ge den blivande hästägaren bästa möjliga förutsättningar för ett långt och problemfritt hästägarskap (även om man aldrig kan helgardera sig) vilket i mina ögon har ett visst värde. Jag vet precis hur det är att kämpa med problem som beror på gamla skador, och det vill nog de flesta undvika.

Sen kan man ju alltid dra det ytterligare lite längre, en närproducerad, KRAV-märkt häst borde väl ligga helt rätt i tiden? :D
 

Liknande trådar

Träning I kölvattnet av Helgstrandsskandalen vill jag slå ett slag för grundridning (och markträning) och då menar jag inte lätt klass, utan...
6 7 8
Svar
149
· Visningar
7 822
Senast: Bison
·
Hästmänniskan Åh känner mig så velig🙈. Letar en häst till, har en appaloosa och shettis hemma på gården. Och letar nu efter en till främst för...
2
Svar
34
· Visningar
3 223
Senast: WBanna
·
  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
27 28 29
Svar
573
· Visningar
23 170
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 222
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Åka långt tåg med katt
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp