Avvaktande/osäker eller kaxig? *låångt men behöver råd*

Alexandra_W

Trådstartare
Viktor är som bekant 8½ månad, och en väldigt trygg, självsäker och nu i samband med könsmognaden - kaxig sak.
Han har så länge jag haft haft honom (2½ månad) förvånat mig då han tycks 'komma undan' med en hel del gentemot andra hundar. T ex dominansbeteende som att lägga upp haka/tass osv. Han har dessutom i 'ungdomligt oförstånd' kunnat vara ganska burdus och ignorera små subtila signaler från andra hundar. Han är medveten om dem, men äsch liksom..
Då har han blivit tillsagd (av annan hund), och har hörsammat. MEN inte ett uns mer än vad som krävs, och så har han kunnat vara där igen X sekunder senare. Och ingen hund har fasat upp. Utan sålänge han lyssnat 'hyfsat' och inte gått alldeles över gränsen har han fått hållas. ÄVEN mot hundar som annars är 'kända' för att den vassare sorten och inte tolerera så mycket.

Jag har ALDRIG sett honom visa underkastelse för annan hund, och även när han gått undan så har det inte varit med några underkastelsesignaler. Det är som sagt en mycket trygg och självsäker hund.

Han har 2 gånger tidigare rykt ihop med Utter, min äldre hund. Första gången gick han fram och skulle ta Us mat, U morrade och Viktor svarade upp. Tämligen lindrigt, for lite pälstussar och sen blev det remi lagon tills matte hunnit komma med en vattenhink för att kasta. Det hela var över på under två minuter. Sen var de som vanligt igen. Tills senare då de legat och ätit ben, mamma kom hem, de var ut i hallen och hälsade, och sen på en sekund tvärvänder båda hundarna. Det gick så fort att jag hann bara tänka 'benet!' sen small det redan i hallen. Det utlösande var som jag begriper det att de 'kom på' att det låg obevakade ben i sovrummet.

Då slogs de lite allvarligare men fortfarande mer kraftmätning än 'förbannad på varandra'-slagsmål. U fick ganska snabbt övertag och tryckte ner Viktor, som la av. Men såfort U släppte for V upp och det började om direkt. Samma där, lagom till jag hann komma med hinken blev det remi. De hade varsitt grepp om halsskinnet, och det var dödläge. För att det skulle hända något skulle någon av hundarna behövt bita hårdare eller bita om. De avslutade själva dödläget med remi och gick med stela ben och hög svans åt varsitt håll. Fem min senare var allt som vanligt. Viktor oskadad, Utter ett par ytliga bitsår.

Efter det så äter de separat, och ben är undanplockade. I övrigt som vanligt. Dvs de ligger och sover med och helst PÅ varandra, de är tillsammans förutom vid mat, och kan bli kelade med samtidigt. Släpps ut ihop, går ihop både i koppel och lös, och leker VÄLDIGT mkt med varandra, väldigt fysiskt, men aldrig ens varit minsta lilla gruff utan hela tiden hållit sig på leknivå. Jag kan enkelt med ett ord bryta lek om jag vill. De åker bil ihop, är i bilen tillsammans utan problem osv. Situationer som kan trigga hundar som inte drar riktigt jämnt, t ex att någon kommer hem, det plingar på dörren etc, har inte varit minsta problem. De har aldrig kommit ihop sig över pinnar ute, hästbajshögar eller liknande.

Men idag rök de ihop. Något så in åt..

Utter är ordinerad koppelvila då han får HÖG dos kortison. Det KAN ha varit en faktor i det som hände, (mår inte så bra av kortison, sänkt toleransnivå - eller mår prima av kortisonet och känner sig i skick att ta itu med lilla slyngeln). Jag har hela tiden under koppelvilan (en knapp vecka) haft båda med ut samtidigt för det mesta, och så en varsin 'egen' prommis. U i flexikoppel och den lilla lös. Har fått säga en jävla massa NEJ, inte leka men annars fungerat fint att ha båda med. Båda hundarna har varit lika aktiva med att göra inviter.

Värt att nämna är kanske att U ett par tillfällen tidigare visat lite 'polistendenser'. Om jag av någon anledning sagt åt den lilla lite ordentligare ang något, så har U kommit för att 'hjälpa till'. Detta kanske, eller kanske inte, spelade in idag.

Jag jobbade natt, min mamma har skött hundarna. Hon har tagit ut dem enskilt (då varken hon eller jag är säkra på att hundarna tar ett 'nej, inte leka' från henne, och U INTE får leka i nuläget), men i övrigt har de hela tiden varit tillsammans. Båda hundarna tycker livet är aptrist när de inte får leka och är därför lite 'understimulerade' tycker de.

Mamma rastade imorse och satte dem sen ihop i mitt rum innan hon åkte. Jag kommer hem och möts av två herrar med idel glada miner. Öppnar grinden, fixar lite halsband, klär på mig etc. Idel glada miner. Så går vi ut. V studsar som vanligt iväg en bit och ställer sig sen och pinkar. Jag går med U, och reagerade på att han inte direkt ställde sig och pinkade. Han kissar floder av kortisonet så normalt blir det kissa direkt. Jag tänkte inte mer på det då men har i efterhand undrat över anledningen..

Sen när V pinkat klart så kommer han, U gör en svag lekinvit och jag säger nej. Vi går några steg till, och sen är det mer osäkert vad som EGENTLIGEN hände. Men som jag minns det/uppfattade det så gjorde båda hundarna varsin lekinvit, jag säger nej, båda hundarna slutar men V gör en ny strax efter och jag säger ett skarpare NEJ.

Sen bara smäller det. Tillsynes oprovocerat flyger U på V. Det gick dock på en nanosekund, så jag är INTE säker på att det var oprovocerat, det kan mycket väl ha skett saker jag inte hann uppfatta där. Jag har dock 'radar' för minsta stelt kroppsspråk sen de bråkade innan, så vad som än hände gick blixtsnabbt och med ingen/minimal förvarning.

U flyger iaf på, och Viktor svarar upp, den lilla nöten. De slåss, inte värsta sorten men utan tvekan slagsmål. Jag blir aningens dum i huvudet och ägnar först en stund åt att försöka nå flexikoppeldosan som jag tappat för att spärra den så ingen blir strypt. Misslyckas. Ryter i en gång åt hundarna men ingen reaktion (inte förvånad). Är ju själv och ute, så inte helt lätt, men beslutar mig för att försöka ta V i bakbenen och få honom att släppa. Det gör han, men U far på direkt igen, och trycker ner V i backen. V skriker som en stucken gris och övergår från att slåss till att försvara sig, eller snarare försöka försvara sig.

Så jag sprintar in för att hämta den berömda vattenhinken. Vatten rinner långsamt när man tittar på det, och jag både ser och hör hur läget är detsamma därute, V är i backen och skriker och U är förbannad. OM V visade någon underkastelse i det där läget vet jag INTE, jag ser bara han är underst. Han är en pipnisse, så skriket ger ingen eg ledning till om han gett sig eller ej.

Jag får äntligen hinken full och springer ut med den, men när jag har 10 meter kvar släpper U upp V, och båda hundarna kommer till mig. U 'normalt' och V blöt, lerig, skakandes och med en mycket ynklig svansföring. Tar in båda och sätter dem i olika rum för att undersöka. Inser att U bara blivit av med lite päls, inte en skråma, medan V är i behov av akut veterinärvård.

Åker till vet och lappar ihop herrn. Några seriöst menade bitsår på huvudet ffa vid öronen, ett par fick dräneras. Och så två bitsår INUTI örat varav ett rakt i brosket.

Hem med Viktor, Utter hälsar glatt och trevlig och tycks inte ha minsta spår av agg eller liknande kvar. Är precis som vanligt mot Viktor, svansen och kroppspråket och uppträdandet vänligt.

V är ganska avvaktande, och viftar tveksamt tillbaka på svansen, men när han ser att U är snäll så kommer det jag har SVÅRT att tolka ordentligt:

UPP åker svansen, och blir stel, ingen ragg rest, inga stela ben, men blicken fram och öronen 'uppmärksamma'. Hundarna beter sig i övrigt som vanligt, och lägger sig efter ett tag tätt intill varandra. Jag går runt och donar lite och de kommer och tittar vad jag gör. U är 'neutral'/som vanligt i sitt kroppspråk, V är vad jag skulle beskriva som vaksam såfort U är i närheten. Dvs svansen upp och stel, ingen ragg, inga stela ben, men alerta öron. Inget händer, och ingen gör något, men V håller nogsamt ett öga på U.

Där tänkte jag äntligen försöka sova lite. Då ligger båda hundarna som vanligt i mitt rum. Jag lägger mig i sängen, och V kommer för att bli kliad. Jag säger åt honom att gå och lägga sig, och han vänder sig om för att göra det. Och står sen med tidigare beskrivet kroppspråk och tittar på U. Skulle inte vilja säga att han stirrar, men blicken är väldigt fokuserad. Där beslöt jag hastigt och lustigt att de skulle vara på varsin sida grinden när jag sov.

Vaknar, tar ut V som är på yttre sidan grinden, tar undan honom och tar ut U. Medan U är ute tar jag in V i mitt rum, innanför grinden. U kommer in (grinden är rakt in 1.5 m från ytterdörren), och är som vanligt. Men Viktors svans åker upp osv (exakt samma kroppspråk som tidigare beskrivet) så fort han ser U. Jag 'provocerar' lite genom att stå vid grinden och klappa en hund på vardera sidan. Svansvift från båda håll, inga aggressiva beteenden.

Och det är ungefär där vi är, det känns som om V är väldigt vaksam på U. Det KÄNNS inte som om V går och letar tillfälle att mucka, utan som om han håller ett öga på U IFALL U tänker hoppa på igen.

Jag hade förväntat mig 'hålla ett öga på', men snarare ett 'hålla ett öga på, hålla sig lite i skymundan och en låg profil'. Den där stela svansen bekymrar mig rejält. Det känns inte som att V är ute efter att 'ge igen' eller få en chans att mucka. Men att han är beredd OM det händer, men inte för att då fly fältet. Och att i princip minsta lilla skulle kunna vara den tändande gnistan. Nu är V fortfarande lite påverad efter narkosen, vilket kanske kan påverka, eller inte..


De har ätit ben på resp sida grinden, nosat på varandra genom grinden och legat tryckt mot grinden från varsitt håll för att sova nära varandra utan konstigheter. Jag rotade faktiskt fram några munkorgar ur gömmorna, tyvärr var de i minsta laget så respektive hund drabbas av akut depression med dem på, men de var som vanligt (förutom V:s kroppsspråk) tillsammans med dem på, låg och sov avslappnat tätt intill etc..

Men som sagt, är det ett osäkerhetsbeteende, eller ett 'nästa gång är jag beredd, och då du...'-beteende?

Jag vet ärligt talat inte?
 
Sv: Avvaktande/osäker eller kaxig? *låångt men behöver råd*

Du utgår ifrån att det är V:s beteende som är orsaken medans jag undrar om det inte är U? V har varit kaxig och dryg men U har inte "orkat" slutföra sina markeringar. Idag har han orken och passar på att trycka till. V gillar naturligtvis inte detta och blänger därför nu efteråt
Hade U varit helt ok från början hade han förmodligen tryckt till honom mycket tidigare och det hade aldrig gått så här långt.

En annan grej, en hund kan vara kaxig men obalanserad samtidigt, snarare än avvaktande/osäker. Loka är otroligt intressant att iakkta med andra hundar för hon är så tydlig. Precis som du beskriver kommer obalanserade hundar undan med mer hos henne än bara "dryga" hundar. Hon vet liksom att inte pressa en obalanserad hund till gränsen utan undviker istället. Nu vet inte jag om V är sån, jag bara säger att det kan finnas ett alternativ till.

Men helt omöjligt att säga över internet förstås men oavsett så står det klart att det inte är avgjort mellan dina hundar ännu...
 
Sv: Avvaktande/osäker eller kaxig? *låångt men behöver råd*

Vad som utlöste dagens fight vet jag som sagt inte. Det kan ha varit U som nu med en massa kortison i blodomloppet känt sig 'bra' nog att ta itu med den lilla som sagt, och för dagen oprovocerat, eller så orkade U verkligen inte alls med minsta lilla just idag - pga samma kortison. (Han är rätt trött av det, bara fått i tre dygn än, första två så var han trött och mest sov inne, men pigg ute - för pigg för att tycka koppelpromenader i lunkfart var så kul), men nu sista har han varit ganska matt ute med, även om han gjort några lekinviter, och det räckte med det lilla som blev. Eller så ansåg han att han skulle agera poliskonstapel. Eller så gjorde verkligen Viktor något, jag kan INTE utesluta det. Och tanken att Utter inte sa 'ifrån ordentligt' den andra gången då förr pga ont/inte kände han orkade alt kunde, har funnits. Det förvånade mig då, med ledning av hur han är, att han inte 'sa ifrån mer', och när vi fick ett svar vad som felades honom så tänkte jag då att 'ah, kanske därför'. Samtidigt tror jag inte han mår bättre nu än på metacam, däremot är risken han mår SÄMRE nu.

Ett helt oprovocerat påhopp från Utters sida skulle helt klart förvåna mig enormt, då han inte ens med kulorna kvar hade några sådana tendenser. Han var förjävligt bossig då förvisso, och en provokation hade nästan säkert fått honom att smälla till då. Efter kastrering har han fortsatt vara en dominant hund, men med hög provokationströskel, dvs han har inte haft nära till att bli 'arg' då heller. Alltså även innan hans problem började (vad vi vet). Och inte ens när han generellt var grinig, aggressiv och 'beteendestörd' så har det funnits minsta lilla, lilla överkänslighet eller intolerans mot andra hundar (Varken Viktor eller andra). Utan ju glatt lekt med dem, inklusive vild, burdus lek, utan att det gått överstyr. (Även fast det ibland av misstag måste gjort skitont på honom)

När han fått metacam under utredningen har ju de där beteendestörningarna generellt försvunnit och han varit gamla vanliga Utter. Har varit lika trevlig mot andra hundar då. Han svarar som sagt inte ens på provokation från andra hanhundsaggresiva främmande hundar på håll, men kommer de för nära har han svarat men balanserat (det var inte en balanserad, avvägd reaktion i sådana lägen innan kastrering ska tilläggas)

Så en helt oprovocerad, för han 'mår bättre' skulle förvåna. Men kan ju inte uteslutas. Dessutom har den lilla fått två 'sjyssta' tillfällen att 'lägga sig'. Så det finns om inte annat en långgående provokation tidigare.

Och absolut att Viktor kan vara 'putt' för att han 'plötsligt' fick däng. Samtidigt så borde han sas 'slicka sina sår' i nuläget och 'bara blänga' nu kan jag tycka, inte 'utmana' (om det är det han gör). Utter svarar ju för övrigt inte alls på den lillas kroppspråk (vilket är alldeles korrekt)

Den lilla känns/upplevs faktiskt inte obalanserad alls. Jag kan naturligtvis inte ta gift på att han är absolut välbalanserad, men han framstår som väldigt balanserad rent generellt faktiskt, och det är något som även andra - oombedda - tyckt. Att trygg, trevlig och balanserad hund det där. Inte ens när han svarat upp har det varit med överdriven eller för stor reaktion. När Utter morrade, så morrade han, osv. Dvs han har svarat med 'samma grad'. Och det är ju lite det som varit problemet, att han svarat och inte backat.

Men som sagt, vad som eg hände idag vet jag inte. Däremot så känns situationen nu inte säker, just för att jag INTE tycker om den lillas kroppsspråk och inte känner mig säker på vad han eg menar med det. Det där med stel svans har avtagit lite grann senaste timmen, men det är inte borta. (och nej, de får inte vara tillsammans just nu)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Hund Har en 18 månaders okastrerad hanhund. Fullt frisk och kry, älskar lek och bus (och dofta efter tikar), en fullt normal unghund helt...
Svar
14
· Visningar
1 076
Senast: iNTOHiMO
·
Övr. Hund Hej, Ytterliggare ännu en vilken ras tråd men tänkte kika med experterna ;) Jag har gått ganske länge nu i hundtankar och funderar på...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 177
Senast: Praefatio
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
21 638
Hundhälsa Jag har en 10 årig Weimaranertik som plötsligt för några dagar sen flyger på min 15månaders vorstehtik , till synes helt oprovocerat...
Svar
14
· Visningar
1 756

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp