Balansera förväntningar (stress) med tillgodose krävande hundars behov. Diskussionstråd

Det stämmer säkert, jag spånar bara utifrån de brukshundar jag har tränat med samt de som varit med på kurs och hur de har jobbat där. Iofs pausar ju ägarna hundarna i bilen mellan träningspass/tävling då också.
Jag pratar om beteendet och den sinnesstämning som hunden är i under beteendet. Att pausa hunden i bilen är ju verkligen ingen lösning som gör att hunden magiskt orkar en hel brukstävling - om hunden ligger och varvar i bilen så läcker den ju lika mycket energi/fokus som den skulle göra om den var platsad bredvid plan...
 
Jag pratar om beteendet och den sinnesstämning som hunden är i under beteendet. Att pausa hunden i bilen är ju verkligen ingen lösning som gör att hunden magiskt orkar en hel brukstävling - om hunden ligger och varvar i bilen så läcker den ju lika mycket energi/fokus som den skulle göra om den var platsad bredvid plan...
Ja det var precis det jag menade. Att det fungerar ju om hunden kan slappna av i bilen emellanåt. Alltså att det viktiga är på/av knappen.
 
Ja det var precis det jag menade. Att det fungerar ju om hunden kan slappna av i bilen emellanåt. Alltså att det viktiga är på/av knappen.

Jag blir lite förvirrad eftersom du i det tidigare inlägget (som jag svarade på) resonerade om att en kan tycka olika om var gränsen går för "jobbigt beteende" hos hunden - så kan det ju absolut vara, men jag tror inte att nån som tävlar bruks anser att det är oproblematiskt att hunden går igång så fort den ser en appellplan?

Personligen vill jag att mina hundar ska kunna sätta på/stänga av sin förväntan på jobb/träning helt oberoende av var vi är, och att de ska kunna växla mellan intensitet/fokus och avslappning även på ställen där de brukar träna/tävla. Tror inte det är nåt super-unikt för just mig.

tok skrev:
Tänker att det kan lösa en del av problemet, hunden kommer inte varva upp varje gång den går utanför dörren, utan möjligtvis först när man svänger in mot BK.

Sedan är det säkert olika också vad man tycker är jobbigt, vill man inte att hunden varvar upp alls innan den tillbeds gå in i fotposition, eller tycker man det är okej att hunden laddar upp när man är vid BK. Har hunden nära till ljud förstår jag att det kan försvåra
 
Jag blir lite förvirrad eftersom du i det tidigare inlägget (som jag svarade på) resonerade om att en kan tycka olika om var gränsen går för "jobbigt beteende" hos hunden - så kan det ju absolut vara, men jag tror inte att nån som tävlar bruks anser att det är oproblematiskt att hunden går igång så fort den ser en appellplan?

Personligen vill jag att mina hundar ska kunna sätta på/stänga av sin förväntan på jobb/träning helt oberoende av var vi är, och att de ska kunna växla mellan intensitet/fokus och avslappning även på ställen där de brukar träna/tävla. Tror inte det är nåt super-unikt för just mig.

tok skrev:
Tänker att det kan lösa en del av problemet, hunden kommer inte varva upp varje gång den går utanför dörren, utan möjligtvis först när man svänger in mot BK.

Sedan är det säkert olika också vad man tycker är jobbigt, vill man inte att hunden varvar upp alls innan den tillbeds gå in i fotposition, eller tycker man det är okej att hunden laddar upp när man är vid BK. Har hunden nära till ljud förstår jag att det kan försvåra
Det optimala är ju såklart att den kan chilla på plan men ärligt talat: Så länge den vilar i bilen så är det ju inte ett större problem att den har hög förväntan när den är ute. Då har man ju liksom löst problemet med att den bränner energi 🤷‍♀️

Jag tror att man kan riskera att skapa ännu mer stress om man fokuserar för mycket på hundens höga förväntan med, eftersom det är hög risk att man blir frustrerad. Då kan det vara bättre att bara slänga in hunden i en bur och vara nöjd om det funkar.

Har själv en hund med hög förväntan på appelplan och lite dålig avknapp i en del situationer (skapat av mig själv) - störigt men knappast något som påverkat vår tävlingskarriär.
 
Jag läser av intresse och inte för att jag kan bidra med något, är usel på hundträning.

Ursäkta att jag stör i din tråd men tänker att min fundering hänger ihop och uppkom när jag läste tråden.

Men varför måste man dra upp hundarna så mycket i intensitet under träning när de är unga?
Jag tycker ’alla’ jag ser som tränat bruks/lydnad ska ha hundarna så himla intensiva och på tårna. Även små valpar.
Varför inte stegra energin sen när det finns en lugn bas?

Spontant känns det lättare att driva upp en intensitet än att dämpa i efterhand 🤔
 
Det optimala är ju såklart att den kan chilla på plan men ärligt talat: Så länge den vilar i bilen så är det ju inte ett större problem att den har hög förväntan när den är ute. Då har man ju liksom löst problemet med att den bränner energi 🤷‍♀️

Jag tror att man kan riskera att skapa ännu mer stress om man fokuserar för mycket på hundens höga förväntan med, eftersom det är hög risk att man blir frustrerad. Då kan det vara bättre att bara slänga in hunden i en bur och vara nöjd om det funkar.

Har själv en hund med hög förväntan på appelplan och lite dålig avknapp i en del situationer (skapat av mig själv) - störigt men knappast något som påverkat vår tävlingskarriär.

Om den faktiskt vilar i bilen så är det ju ett icke-problem. :) Då funkar ju av-knappen i den situationen. Är ju dock många hundar som inte gör det utan lever rövare i bilen, både vid träning och tävling. Det tänker jag kan vara just ett resultat av hög förväntan och lite otydliga ramar/rutiner kring vad som är arbete vs vila (blandat med hundens personliga förutsättningar såklart).
 
Om den faktiskt vilar i bilen så är det ju ett icke-problem. :) Då funkar ju av-knappen i den situationen. Är ju dock många hundar som inte gör det utan lever rövare i bilen, både vid träning och tävling. Det tänker jag kan vara just ett resultat av hög förväntan och lite otydliga ramar/rutiner kring vad som är arbete vs vila (blandat med hundens personliga förutsättningar såklart).
Nej precis.
Tänker att det kan vara enklare att träna in att det är vila som gäller där än på plan om man har en gasad hund.
Till och med Ammo har börjat lära sig vila i bil och då har jag ingen egen - så han har extremt hög förväntan på att åka bil iom att det alltid ska hända något när vi åker.
 
Det optimala är ju såklart att den kan chilla på plan men ärligt talat: Så länge den vilar i bilen så är det ju inte ett större problem att den har hög förväntan när den är ute. Då har man ju liksom löst problemet med att den bränner energi 🤷‍♀️

Jag tror att man kan riskera att skapa ännu mer stress om man fokuserar för mycket på hundens höga förväntan med, eftersom det är hög risk att man blir frustrerad. Då kan det vara bättre att bara slänga in hunden i en bur och vara nöjd om det funkar.

Har själv en hund med hög förväntan på appelplan och lite dålig avknapp i en del situationer (skapat av mig själv) - störigt men knappast något som påverkat vår tävlingskarriär.
Intressant att läsa era diskussioner.
Jag har också tänkt, kanske i min enfald, att så länge hunden kan koppla av emellan och vila så är inte den höga intensiteten på plan ett problem.
Min kan ju vila både hemma och i bilen.
Och jo jag driver ju upp honom i engagemang i momenten där jag vill ha det men så länge han kan fokusera borde det inte vara ett problem?
I spåret har jag lyckats skapa en bra startsignal och där startar han lugnt och fokuserat och hela spårarbetet känns balanserat.
Han kan också ta det lugnt i moment som tex platsen och min tolkning är att det handlar mycket om att han vet vad som förväntas av honom.
Det är när han är lös och ledig och inte har en uppgift på väg till träning som han har svårt att hålla ihop.
 
Jag tror det är en skitsvår spiral att komma ur, eftersom höga poäng på tävling kräver en hög intensitet och därmed även det på träning. Det är svinsvårt att balansera det hos en hund som kanske dessutom har lätt till stress i sig själv.

Kan du plocka ner belöningarna och ändå bibehålla intensiteten i hunden? Träna ännu mer överallt, men tråkig träning utan så hög förväntan?

Jag håller inte på med bruks, men jagar och startar prov med mina retrievers, och det är ett jättevanligt problem hos de med retrievers som håller på med fler sporter än jakten.
Hundarna är så belöningsfokuserade och momenttränade att det är rent ut sagt skitsvårt att få dem att landa i att utföra något utan det stresspåslaget det medför. Det är mycket nog för dem att hantera sin jaktinstinkt ihop med skott och flygande apporter redan utan det grundläget..
Det här är spännande för det är också något jag funderat över. Jag kan inget om jaktträning.
Är träningsupplägget väldigt annorlunda från hur vi jobbar med våra brukshundar? I så fall har jag kanske lite inspiration att hämta från jaktträningen.

Jag influeras mycket av Jörgen Thynells bok om att skapa en relation och ett samarbete.
 
Jag som har en högenergisk workaholic till corgi och även en ettårig bc håller med @Migo om att om för att ge hunden rätt förutsättningar att lyckas så ska de inte ha för mycket myror i brallan.
Min corgi var väldigt ljudande så fort vi åkte nånstans, tex brukshundsklubben där hon visste att det blir träning när hon var yngre. Jag såg till att åka till klubben och bara sitta med henne och kanske ta en lugn promenad tills hon slutade varva upp och åkte dit många gånger bara gör att chilla och ta en promenad och sen åka hem igen. Det tog inte jättemånga gånger innan hon kunde koppla av och slutade hetsa upp sig.
Vår bc går också lite upp i varv vid förväntan på träning och därför försöker vi se till att han utsätts för den miljö han går upp i varv av även utan att det blir träning. Det går mycket snabbare för mina hundar att varva ner om de fått blåsa ur sig innan jämfört med att släpa med sig en pigg och utvilad hund som ska försöka koppla av inen miljö den förknippar med lajbans. Det lättaste är ju att se till att miljöerna blir neutrala genom att de är där såpass ofta utan att nåt kul händer att de slutar varva upp.

Angående motion så har vår bc fått röra sig fritt från sex månader och även motionerat med cykling, simning, agilityträning (anpassad såklart) m.m. Han är röntgad med A höft och fria armbågar. Även om han hade haft sämre höfter så ser jag inte att man gör hunden en tjänst genom att undvika belastning innan de är röntgade. Särskilt en hund med sämre höfter bör ju musklas upp för att stabilisera leden enligt mig för att hålla ihop. Sen undviker jag repetiva, monotona och onödigt slitigt arbete på unghundar men det ju inget jag eftersträvar för mina vuxna hundar heller, variation är nyttigt.
 
Angående motion så har vår bc fått röra sig fritt från sex månader och även motionerat med cykling, simning, agilityträning (anpassad såklart) m.m. Han är röntgad med A höft och fria armbågar. Även om han hade haft sämre höfter så ser jag inte att man gör hunden en tjänst genom att undvika belastning innan de är röntgade. Särskilt en hund med sämre höfter bör ju musklas upp för att stabilisera leden enligt mig för att hålla ihop. Sen undviker jag repetiva, monotona och onödigt slitigt arbete på unghundar men det ju inget jag eftersträvar för mina vuxna hundar heller, variation är nyttigt.

Jag menade absolut inte att man ska undvika normal belastning innan röntgen. Det där med att inte gå i trappor eller springa fritt är ju helt förlegat. Men jag fystränar inte före ett år och vill gärna veta status på höfterna innan jag planerar hur träningen ska se ut.
 
Intressant att läsa era diskussioner.
Jag har också tänkt, kanske i min enfald, att så länge hunden kan koppla av emellan och vila så är inte den höga intensiteten på plan ett problem.
Min kan ju vila både hemma och i bilen.
Och jo jag driver ju upp honom i engagemang i momenten där jag vill ha det men så länge han kan fokusera borde det inte vara ett problem?
I spåret har jag lyckats skapa en bra startsignal och där startar han lugnt och fokuserat och hela spårarbetet känns balanserat.
Han kan också ta det lugnt i moment som tex platsen och min tolkning är att det handlar mycket om att han vet vad som förväntas av honom.
Det är när han är lös och ledig och inte har en uppgift på väg till träning som han har svårt att hålla ihop.
Håller han ihop i arbete och vilar i bilen/hemma så hade jag verkligen inte sett ett problem med hög intensitet på plan.
Det låter ju bara som hög förväntan inte allmän stress liksom.
 
Jag som har en högenergisk workaholic till corgi och även en ettårig bc håller med @Migo om att om för att ge hunden rätt förutsättningar att lyckas så ska de inte ha för mycket myror i brallan.
Min corgi var väldigt ljudande så fort vi åkte nånstans, tex brukshundsklubben där hon visste att det blir träning när hon var yngre. Jag såg till att åka till klubben och bara sitta med henne och kanske ta en lugn promenad tills hon slutade varva upp och åkte dit många gånger bara gör att chilla och ta en promenad och sen åka hem igen. Det tog inte jättemånga gånger innan hon kunde koppla av och slutade hetsa upp sig.
Vår bc går också lite upp i varv vid förväntan på träning och därför försöker vi se till att han utsätts för den miljö han går upp i varv av även utan att det blir träning. Det går mycket snabbare för mina hundar att varva ner om de fått blåsa ur sig innan jämfört med att släpa med sig en pigg och utvilad hund som ska försöka koppla av inen miljö den förknippar med lajbans. Det lättaste är ju att se till att miljöerna blir neutrala genom att de är där såpass ofta utan att nåt kul händer att de slutar varva upp.

Angående motion så har vår bc fått röra sig fritt från sex månader och även motionerat med cykling, simning, agilityträning (anpassad såklart) m.m. Han är röntgad med A höft och fria armbågar. Även om han hade haft sämre höfter så ser jag inte att man gör hunden en tjänst genom att undvika belastning innan de är röntgade. Särskilt en hund med sämre höfter bör ju musklas upp för att stabilisera leden enligt mig för att hålla ihop. Sen undviker jag repetiva, monotona och onödigt slitigt arbete på unghundar men det ju inget jag eftersträvar för mina vuxna hundar heller, variation är nyttigt.
Mina får också full rörelse från tidig ålder, men jag startar inte monoton motion för än de är färdigvuxna. Dragträning tex väntar jag med tills de är ett år ca.
 
Håller han ihop i arbete och vilar i bilen/hemma så hade jag verkligen inte sett ett problem med hög intensitet på plan.
Det låter ju bara som hög förväntan inte allmän stress liksom.

Men i startinlägget handlar det ju inte om bara på plan? @Carolininen


"Resultatet är att hunden har väldigt hög förväntan när vi går utanför dörren på att det ska hända något kul.
Jag försöker därför varva med ”tråkiga” koppelpromenader där man får gå och nosa och strosa.
Men han har stenkoll på när vi är påväg mot ett ställe där vi dagen innan tränat och gjort skojigheter vilket leder till ljud och hets mot den platsen."
 
Det här är spännande för det är också något jag funderat över. Jag kan inget om jaktträning.
Är träningsupplägget väldigt annorlunda från hur vi jobbar med våra brukshundar? I så fall har jag kanske lite inspiration att hämta från jaktträningen.

Jag influeras mycket av Jörgen Thynells bok om att skapa en relation och ett samarbete.
Ja, jag tycker att träningsupplägget är annorlunda :) i alla fall är det mina erfarenheter, från de jag tränar med och träffar.
Jag upplever att passiviteten är med i helhetsträningen på ett annat sätt i jaktträningen. Vår jaktfot är t ex en slags passivitet, jag brukar säga att hunden går ”på tomgång”, den är i paus och vilar men är redo att gå från 0-100 på 1 sekund.

Våra retrievers behöver kunna sitta helt tysta och stilla, gärna i en slags aktiv vila men utan att bränna energi, under långa stunder. De behöver kunna spela med i jakten (se fåglar och markera och minnas vart de landar, se andra hundar jobba, lyssna på andra förare som dirigerar sina hundar, lyssna på skott osv) samtidigt som de måste kunna vila, om de ska orka en hel jaktdag. Från denna vilan blir det plötsligt deras tur, och då ska de gå för fullt, jaga hårt och ändå lyssna på föraren och inte gå ur hand. En hund som byggt upp massa förväntningar är både mentalt trött och har en hög risk för att balla ur när den väl får jobba i det läget. Deras arbetsdag är ju ofta typ 8 timmar lång, även om det är med pauser.

Det är viktigt att hunden (och föraren) förstår att passiviteten är en del av jobbet. Det ingår liksom i konceptet ”arbete” och är inget vi egentligen momenttränar, utan det ska vara grundläget man utgår ifrån. Har man en annan sinnesstämning, så får man helt enkelt inte jobba. Jobbar man med stark jaktlust behöver man ju sällan jobba med motivationen, utan man får den lite gratis, så det är ju en viss skillnad mot t ex lydnaden så klart :)

Jag belönar t ex väldigt sällan mina hundar med något annat än med rösten, klappar eller en torrfoderbit. Det behövs inte, arbetslusten och motivationen finns ändå. Kanske finns det även hos din hund, utan att du behöver dra upp honom högt med kamp- och jaktlekar?
 
Jag blir lite förvirrad eftersom du i det tidigare inlägget (som jag svarade på) resonerade om att en kan tycka olika om var gränsen går för "jobbigt beteende" hos hunden - så kan det ju absolut vara, men jag tror inte att nån som tävlar bruks anser att det är oproblematiskt att hunden går igång så fort den ser en appellplan?

Personligen vill jag att mina hundar ska kunna sätta på/stänga av sin förväntan på jobb/träning helt oberoende av var vi är, och att de ska kunna växla mellan intensitet/fokus och avslappning även på ställen där de brukar träna/tävla. Tror inte det är nåt super-unikt för just mig.

tok skrev:
Tänker att det kan lösa en del av problemet, hunden kommer inte varva upp varje gång den går utanför dörren, utan möjligtvis först när man svänger in mot BK.

Sedan är det säkert olika också vad man tycker är jobbigt, vill man inte att hunden varvar upp alls innan den tillbeds gå in i fotposition, eller tycker man det är okej att hunden laddar upp när man är vid BK. Har hunden nära till ljud förstår jag att det kan försvåra
Vet inte riktigt hur jag ska förtydliga?

Om hunden klarar av att vara passiv i bilen (vilket TS säger att han kan) så får man väl helt enkelt se till att ha den i bilen när den inte ska tränas. Och för att minska stressen så fort man kliver ut från dörren hemma har man ex ett halsband som hunden vet betyder träning.

Jag har inte påstått att du har en superunik åsikt heller, jag tränar och tävlar aktivt med min hund också och självklart ska han kunna slappna av på tävlingsplatsen. När jag frågar honom om "vi ska träna?" då får han gå igång, samma princip som att ha ett visst halsband för träning.
 
Men i startinlägget handlar det ju inte om bara på plan? @Carolininen


"Resultatet är att hunden har väldigt hög förväntan när vi går utanför dörren på att det ska hända något kul.
Jag försöker därför varva med ”tråkiga” koppelpromenader där man får gå och nosa och strosa.
Men han har stenkoll på när vi är påväg mot ett ställe där vi dagen innan tränat och gjort skojigheter vilket leder till ljud och hets mot den platsen."
Nä, hans förväntan på brukshundsklubben är ett litet problem. Där är det lätt att skapa rutiner och ha tydliga signaler.
Problemet är hemma när vi ska ut på promenad.
Han har stenkoll på var det hände roliga saker sist och börjar varva upp sig när vi närmar oss.
Det försöker jag ju lösa med att nästa gång enbart passera stället utan att något kul händer.
Problemet är att han minns ju jäkla bra.
Det finns en stig i i skogen mot fältet där vi kör intervaller som jag inte kunnat gå på månader. När jag märker att han börjar varva upp så vänder jag helt sonika och går åt andra hållet.
Han kan även minnas om det satt en katt under en bil för flera veckor sedan. Då varvar han upp sig när vi närmar oss den bilen varje gång därefter länge.
 
@Carolininen alltså jag undviker inte saker som är jobbiga utan väljer att utsätta mina hundar för det. Jag ser inte att gå åt andra hållet löser något?
Nu när det är fint väder och jag har tid/ork så skulle jag gå dit hunden varvar upp och ignorera den, varva med att passera ibland och ibland stå/sätta mig på en sten tills hunden kopplar av kanske med en podd att lyssna på för att fördriva tiden och göra så tills platsen är neutral.
 
@Carolininen alltså jag undviker inte saker som är jobbiga utan väljer att utsätta mina hundar för det. Jag ser inte att gå åt andra hållet löser något?
Nu när det är fint väder och jag har tid/ork så skulle jag gå dit hunden varvar upp och ignorera den, varva med att passera ibland och ibland stå/sätta mig på en sten tills hunden kopplar av kanske med en podd att lyssna på för att fördriva tiden och göra så tills platsen är neutral.
Jo jag gör så också. Passerar gräsplanen utan att det händer något för att ta bort förväntan på den. Men han minns ju så länge och vi tränar ju något dagligen så det finns därför många saker som skapar förväntningar hos honom.
Det går alltså minst lika mycket tid åt att sänka hans förväntningar som att faktiskt träna.
 
Jo jag gör så också. Passerar gräsplanen utan att det händer något för att ta bort förväntan på den. Men han minns ju så länge och vi tränar ju något dagligen så det finns därför många saker som skapar förväntningar hos honom.
Det går alltså minst lika mycket tid åt att sänka hans förväntningar som att faktiskt träna.

Han verkar ju skapa positiva minnesbilder väldigt lätt och de sitter sedan ordentligt fast. Jag är nog lite inne på att det kanske är lite för mycket av det roliga för honom vid så ung ålder och att det erbjuds i så många olika miljöer att det blir väldigt mycket som han går igång på. Samtidigt så vet jag inte om det är så ovanligt beteende i grunden utan din svårighet kanske har mest att göra med att du lägger in träningen under vanliga promenader. När vi åker till skogen så blir vår boxer extremt uppspelt och drar iväg i full fart, trots att det är någon i andra änden av kopplet. Och likadant fram till dörren på vissa inomhushallar. Men för mig blir det ju inte ett problem för det är bara under korta transportsträckor som han ligger som en rem längs backen.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 670
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vet inte var jag ska börja, kör med anonymt nick, detta börjar bli ohållbart. För att hålla oss anonyma vill jag inte gå ut med ras på...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
21 079
Senast: soom
·
Relationer Jag o min hästtjej träffades i somras och blev ett officiellt par för några månader sedan. Vi är båda i 30 års åldern. I början slog det...
2
Svar
26
· Visningar
7 110
Övr. Hund Som flera här inne vet så har jag under en knapp månad varit hundvakt åt en helbror till min unghund (1½ år gammal), då han krävde...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 184
Senast: ch791022
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp