Barn eller slut?

[Noip]

Sv: Barn eller slut?

TS

jag känner så jäkla väl igen den där längtan efter närhet. Att spritta till av förvåning av en kram eller puss. Att fånle av glädje då han plötsligt vill ha sex eller håller om mig i sömnen.

Det tragiska är att man så fort vänjer sig vid en tillvaro som är fattig på närhet och bara längtar efter de där små grejerna som väl är standard och "norm" i vanliga sunda kärleksrelationer.

Att ha lite olika behov av sex och kärleksbevis är väl vanligt, men att leva i ett ständigt tillstånd av saknad är nedbrytande!

Jag har just lämnat ett sånt förhållande, då jag inte kunde påverka mitt mående. Jag försökte anpassa mig, vara nöjd med mindre, tänkte att jamen han älskar mig nog även om han inte visar det.. men så kom det fram att det gorde han visst inte. Det känslolösa tillståndet ströp alla vardagliga känslor förutom de mest intensiva och spännande. Det krävdes till slut för mkt för att han skulle titta upp och se mig. Jag blev en inventarie.. Och han såg efter andra kvinnor, men omedvetet.

Ändå blev jag så jävla glad över en kram, att han tog min hand nån gång.

Nu har jag insett hur dåligt jag mått och hur min självkänsla krackelerat av att ha det så här. Nu efteråt vill han prata med familjerådgivare etc, men är helt omedveten om sitt beteende. ser det INTE som han varit kärlekslös. han säger att han ju jobbade och inte "hade tid" för annat. Känslorna är fortfarande inte där.

Jag skulle råda dig att hellre bryta och skaffa barn med en man med känslolivet i behåll, alternativt dra din sambo till doktorn så de får byta medicin eller på djupet gå igenom problemen, så du slipper fara illa känslomässigt. Ställ krav, och ta det från det.

Det är finlir det här med ömhet och närhet, det är saker som för de flesta sker naturligt, på instinkt. Men med mediciner och psykiska problem funkar inte instinkterna och det blir lätt mekaniskt eller ingenting.

Jag vill inte ha schema på sex och kramar, utan vill vara med någon som ser mig, ser att jag behöver en kram, och sedan slösar med dem tills jag är nöjd!

Men jag ska inte säga nått eg. Jag fick ju mina barn, och är otroligt glad över dem, även om jag nu sitter som ensamstående...

Det är kanske inte så kul att ha delad vårdnad om ett barn med någon som fattas känslomässigt heller... Tänk på hur det skulle vara också.
Barn behöver många kramar!

 

[hastflicka]

Sv: Barn eller slut?

<snip>
Nu har jag insett hur dåligt jag mått och hur min självkänsla krackelerat av att ha det så här. Nu efteråt vill han prata med familjerådgivare etc, men är helt omedveten om sitt beteende. ser det INTE som han varit kärlekslös. han säger att han ju jobbade och inte "hade tid" för annat. Känslorna är fortfarande inte där.<Snip>

Det har ar valdigt typiskt. Det finns en vetenskaplig undersokning som klart visar att Kvinnor hanger kvar i ett forhallande tills det ar omojligt att reparera innan hon bryter upp. Inga psychologer i varlden kan hjalpa att radda det forhallandet. Medan mannen ger upp pa ett betydligt tidigare stadium. Nar han bryter upp finns oftast fortfarande mojlighet att radda forhallandet med radgivnings hjalp.
Darfor blir mannen ofta valdigt overraskade nar kvinnan bryter upp och inget kan fa dem att andra sig.

 

[Flaskpost]

Sv: Barn eller slut?

Nu är det ett tag sen, men jag tänkte ändå lämna en uppdatering så här ca ett år senare.

Idag är jag och min härliga karl fortfarande tillsammans och utan barn. Han sa upp sig, var arbetslös några månader och började sen på ett nytt jobb.
Han mår mycket bättre, men går fortfarande på samma medicin.
Vi har ett mycket bättre förhållande och han tar minst lika mycket ansvar hemma nu som jag gör.
Man skulle kunna säga att allt går som på räls... Nästan i alla fall.
Vi har fortfarande inte sex... alls.
Detta år har vi inte haft sex en enda gång.

Jag antar att man inte kan få allt.

 

[Kilauea]

Sv: Barn eller slut?

Vad skönt att det löste sig ok för er!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Barn eller slut?

Det låter fortfarande som en jobbig situation, om än bättre.

Hur upplever du själv det?

 

[Bowman]

Sv: Barn eller slut?

När är det dags för barn egentligen? Är inte det något som man skall satsa på direkt när det känns rätt utan att tänka för mycket på saker som karriär, framtid med mera?
Ok, jag vet att det finns de som fyllt 40 och är nöjda med ett liv utan barn. Vet också att det finns de som inte fått barn och som inte är nöjda med det. Det jag undrar ibland är hur trovärdiga de är som är nöjda med att inte ha fått barn?

Är ju ju så att barn inte är någon självklarhet ens om man önskar och vill ha barn. Möjligheten finns bara där inom ett fåtal år sen är chansen förbi. Tror det inte livet är så jätteroligt på hemmet som pensionär utan barn och barnbarn. Hörde ett uttryck härom daen att man "dör tre gånger". Den första gången så dör man rent fysiskt, den andra när man hamnar i graven och den tredje när ingen längre uttalar ens namn eller tänker på att man existerat. Barn är väl et starkaste beviset på att man existerat?

Men i en värld utan omtanke, närhet eller ömhet. En värld där allt handlar om karrär och ekonomi. En värld där man blir utslagen eller utbränd rätt omgående om man inte alltid orkar prestera 100 procent så är barn inte direkt något prioriterat. Men utan barn blir man nog kanske rätt fort själv något "oprioriteret". En belastning för samhället snarare än en tillgång. Såvida man inte lyckats avtala till sig ett antal fallskärmsmiljoner så att man inte märker vilken belastning man utgör för samhället...

 

[sjoberga]

Sv: Barn eller slut?

Det jag undrar ibland är hur trovärdiga de är som är nöjda med att inte ha fått barn?

Det var en jättekonstig slutsats. Varför skulle barn vara något som alla vill ha och varför skulle man ha tråkigt som pensionär?

Jag tror att de är de som förlitar sig på att barnen ska förgylla deras tillvaro som har tråkigt. Oavsett om man har eller inte har barn. Sannolikheten att man gör det är väl dock lite större om man har det.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Barn eller slut?

Men i en värld utan omtanke, närhet eller ömhet. En värld där allt handlar om karrär och ekonomi. En värld där man blir utslagen eller utbränd rätt omgående om man inte alltid orkar prestera 100 procent så är barn inte direkt något prioriterat. Men utan barn blir man nog kanske rätt fort själv något "oprioriteret". En belastning för samhället snarare än en tillgång. Såvida man inte lyckats avtala till sig ett antal fallskärmsmiljoner så att man inte märker vilken belastning man utgör för samhället...

Oj, tror du verkligen på allvar att det finns ett och samma botmedel på ovanstående? Och att det skulle vara att skaffa barn?!

Jag tror (och hoppas) att få ångrar sina barn. Men ibland undrar jag hur trovärdiga de är som påstår att de aldrig någonsin känner att de fått nog, av sina barn. Som hävdar att de aldrig varit nära att flippa ut totalt, som lovsjunger föräldraskapet i alla tonarter.

Själv skulle jag troligen bli en förfärlig förälder. Inte för att jag skulle misshandla ev. avkommor, utan för att jag helt enkelt inte känner någon som helst önskan att bli och vara förälder.

 

[Flaskpost]

Sv: Barn eller slut?

Det låter fortfarande som en jobbig situation, om än bättre.

Hur upplever du själv det?

Det är olika från dag till dag.
Jag är säker på att jag vill leva resten av mitt liv med honom, men jag är också säker på att jag inte kommer kunna leva utan sex resten av mitt liv.
Eftersom att jag fortfarande hoppas på att få båda delarna, honom och sex, så är jag inte redo att ge upp något av alternativen än.

Men risken att jag faller för en frestelse blir större och större.
Jag är inte en väldigt sexuell person, men just nu känner jag mig som en sexgalning som är redo att gå loss på det mesta av manligt kön som hamnar i min väg.

Det är svårt..... Han vill också ha ett fungerande sexliv, men kroppen fixar det inte riktigt.
Så länge han har viljan så fortsätter jag dock hoppas.

 

[Ramona]

Sv: Barn eller slut?

Han vill också ha ett fungerande sexliv, men kroppen fixar det inte riktigt.
Så länge han har viljan så fortsätter jag dock hoppas.

Men det där måste ni ju kunna prata om och komma fram till en lösning.

Och varför är ni så trångsynta? Det är väl inte bara med penis man kan ha sex? Ni får väl komma på andra sätt att ha trevligt tillsammans än samlag. Om det nu är sex du vill åt.

En annan lösning är att du får ha sex med någon annan så länge han inte fungerar.

Det finns hur många lösningar på era problem som helst ifall ni bara vill se dem och är lite öppna för någonting annat än det ni är vana vid.

 

[tanten]

Sv: Barn eller slut?

Det är svårt..... Han vill också ha ett fungerande sexliv, men kroppen fixar det inte riktigt.
Så länge han har viljan så fortsätter jag dock hoppas.

Menar du att erektionen sviker? Eller att det inte finns några sexuella känslor?

Allt sex behöver inte vara penetrationssex. Man kan ha det skönt ändå. Att vänta på erektionen kan bli ganska ångestladdat. Och då plötsligt ska allt fungera.

Ha sex med varann ändå - om han kan tänka sig det. Blanda in leksaker. Även för honom. En vibrator är skön för bägge

 

[Cacao_]

Sv: Barn eller slut?

Menar du att erektionen sviker? Eller att det inte finns några sexuella känslor?

Allt sex behöver inte vara penetrationssex. Man kan ha det skönt ändå. Att vänta på erektionen kan bli ganska ångestladdat. Och då plötsligt ska allt fungera.

Ha sex med varann ändå - om han kan tänka sig det. Blanda in leksaker. Även för honom. En vibrator är skön för bägge

kl.

Håller med om det tanten skriver.
Jag reflekterar över att den medicin han fortfarande äter kan påverka erektionen. Det är väl inte helt ovanlig biverkning av en del mediciner och det i kombination med utbrändhet i bagaget och kanske rädsla hos honom att han inte duger med sexet längre.
Har ni pratat om erat sug efter närhet och sex?

 

[Flaskpost]

Sv: Barn eller slut?

Och varför är ni så trångsynta? Det är väl inte bara med penis man kan ha sex? Ni får väl komma på andra sätt att ha trevligt tillsammans än samlag. Om det nu är sex du vill åt.

En annan lösning är att du får ha sex med någon annan så länge han inte fungerar.

Det finns hur många lösningar på era problem som helst ifall ni bara vill se dem och är lite öppna för någonting annat än det ni är vana vid.

Fast nu tycker jag att det är du som är trångsynt.
Varför förutsätter du att vi inte har försökt med annan sex än penetrering?

 

[Flaskpost]

Sv: Barn eller slut?

Det är både och, men erektionen har vi fått tabletter för.
Så det stora problemet är att han inte är där mentalt.
Det märks väldigt tydligt att han inte är upphetsad även fast han får stånd.

Vi har testat med petting och oralsex, men det är samma sak med det.
Vi har testat allt känns det som, att BARA tillfredsställa honom, att BARA tillfredsställa mig, att sluta mitt i. I duschen, på morgonen, mitt i natten. Åka iväg och bo på hotell, riskera att bli upptäckta.
Leksaker och porrfilm var en naturlig del i vårt sexliv när det fungerade, så där finns inget nytt att hämta.

Han ställer upp om jag visar tydligt att jag vill, men det känns som att jag utnyttjar hans snällhet när han egentligen inte vill.

 

[Ramona]

Sv: Barn eller slut?

Varför förutsätter du att vi inte har försökt med annan sex än penetrering?

För att du skriver att hans kropp inte fungerar. Det låter ju sen när du förklarar närmare som att det är den mentala biten som sviker honom inte någonting fysiskt.

Barn kan man skaffa fastän man inte har lust med sex, så där ser jag inte ditt problem. Problemet handlar ju snarare om andra saker än just framtida barn.

 

[Flaskpost]

Sv: Barn eller slut?

Jag räknar med hans hjärna som en del av hans kropp.
Det har gått hand i hand den mentala biten och bristen på erektion.

Du missade kanske att frågan gällande barn inte direkt är aktuell just nu.
Vi är överens om att vänta med barn ett år till då andra saker har hamnat på plats.