Barn - livrädd relation

Adoptioner är lite mer komplicerade än så. Frågan är om det är rätt att flytta ett äldre barn från sitt land eller om barnet mår bättre av att bo kvar i sitt land och bli omhändertagen där. Det är inte så enkelt så du försöker få det att låta att deras land är dåligt och Sverige är bra. Verkligheten är inte så svart och vit.

Sen ska ju alla barn vara önskade. Och känner man att man inte vill adoptera utan ha ett biologiskt barn (om man har den möjligheten) så tycker jag att det är fel att moralisera över det. Adoptera själv om du nu tycker att det är nåt för dig men håll inte på och shamea de som vill ha biologiska barn och lägger ner tid och pengar på det istället för adoption.

Jag vet mycket väl hur svårt och komplicerat det är med adoption, men det behöver inte vara barn från andra kulturer. Jag har inte ens nämnt att något land skulle vara dåligare än Sverige, så vet inte varifrån du fått det??

Här jag bor skriks det formligen efter fosterhem till barn och ungdommar, och flera av dessa blir adopterade så småningom. Har en bekant som "fått" sin dotter på det viset. Så det kan absolut vara ett alternativ med. Och ja, jag personligen får lite ont av att dagligen se "reklam" på barn här i närleken som sårt behöver ett hem, medan mina vänner och bekannta spenderar massor med tid och pengar på att skaffa biologiska barn. Förlåt om någon tar illa upp, men det känns som lite av ett paradox.

Det är väl högre krav på boende, ekonomi, sjukdomar osv som fosterfamilj också. Tester och intervjuer.....

Fast bör man skaffa barn alls om man inte har någorlunda ordnat boende och ekonomi?
Sedan så ser jag det som en stor fördel med dennna process att man får uppföjlning och stöd av kunniga folk hela tiden, och att de är måna om att matcha ihop barn och förälder som passar - därav intervjuer etc.

Givetvis finns risken att man kan förlora barnet, men även biologiska barn kan dö, eller flytta hemifrån och vägra ha kontakt med dig (när de blir lite äldre) etc... Större risk med fosterbarn så klart, men man kan inte gardera sig helt oavsett mot alla risker..

Jag har verkligen inget emot vare sig fosterbarn eller adoption men vill helst föda själv. Gå igenom hela processen med att vara gravid.

Förstår absolut det här, tycker själv att graviditet verkar otroligt fascinerande och fint, men har valt bort det av flera anledningar. Tror dock som du att det är ännu finare om man är två om det.
 
Om du läst hela tråden så ser du att jag planerar skaffa fosterbarn. Och tja, man kan åtminstonde fundera på om det verkligen är ett måste att barnet ska ha ens eget dna, innan man tar ett beslut.
Ja alltså fosterbarn är ju en helt totalt annan sak. Det får ju inte ens att jämföra.

Tror du faktiskt att det är just den där DNA:n som är så viktig. Du verka rintw alls ha kollpå hur det funkar med adoption vs IVF vs fosterbarn
 
Jag vet mycket väl hur svårt och komplicerat det är med adoption, men det behöver inte vara barn från andra kulturer. Jag har inte ens nämnt att något land skulle vara dåligare än Sverige, så vet inte varifrån du fått det??

Här jag bor skriks det formligen efter fosterhem till barn och ungdommar, och flera av dessa blir adopterade så småningom. Har en bekant som "fått" sin dotter på det viset. Så det kan absolut vara ett alternativ med. Och ja, jag personligen får lite ont av att dagligen se "reklam" på barn här i närleken som sårt behöver ett hem, medan mina vänner och bekannta spenderar massor med tid och pengar på att skaffa biologiska barn. Förlåt om någon tar illa upp, men det känns som lite av ett paradox.



Fast bör man skaffa barn alls om man inte har någorlunda ordnat boende och ekonomi?
Sedan så ser jag det som en stor fördel med dennna process att man får uppföjlning och stöd av kunniga folk hela tiden, och att de är måna om att matcha ihop barn och förälder som passar - därav intervjuer etc.

Givetvis finns risken att man kan förlora barnet, men även biologiska barn kan dö, eller flytta hemifrån och vägra ha kontakt med dig (när de blir lite äldre) etc... Större risk med fosterbarn så klart, men man kan inte gardera sig helt oavsett mot alla risker..



Förstår absolut det här, tycker själv att graviditet verkar otroligt fascinerande och fint, men har valt bort det av flera anledningar. Tror dock som du att det är ännu finare om man är två om det.
Fast det spelar väl ingen roll om man kan få barn på egen hand eller inte, det ansvaret borde väl i så fall tas precis lika mycket av alla som vill ha barn men kan få egna utan hjälp? Ens fertilitet ska väl inte ha någon som helst betydelse, utan det borde ju vara precis lika illa att medvetet skaffa biologiska barn när det finns barn som behöver hem i så fall, oavsett metod?
 
Fast det spelar väl ingen roll om man kan få barn på egen hand eller inte, det ansvaret borde väl i så fall tas precis lika mycket av alla som vill ha barn men kan få egna utan hjälp? Ens fertilitet ska väl inte ha någon som helst betydelse, utan det borde ju vara precis lika illa att medvetet skaffa biologiska barn när det finns barn som behöver hem i så fall, oavsett metod?

Jag tycker inte att någons val när det gäller att skaffa eller inte skaffa barn ska ifrågasättas av nån annan. Inte heller metoden man använder sig av för att skaffa barn. Så länge ingen inblandad far illa av det så har ingen annan med det att göra. Jag tycker att @sorbifolia s resonemang är mycket otrevligt.
 
Jag tycker inte att någons val när det gäller att skaffa eller inte skaffa barn ska ifrågasättas av nån annan. Inte heller metoden man använder sig av för att skaffa barn. Så länge ingen inblandad far illa av det så har ingen annan med det att göra. Jag tycker att @sorbifolia s resonemang är mycket otrevligt.
Jag håller med, tyckte bara att om man nu tycker att redan existerande barn ska prioriteras bör ju det gälla alla, inte bara vissa baserat på vilken metod man använder för att skaffa barn (jag är själv gravid, planerat och på ”naturlig” väg, och förstår helt enkelt inte varför någon som gör IVF borde tänka på barn som behöver hem medan jag ”slipper”).
 
Jag håller med, tyckte bara att om man nu tycker att redan existerande barn ska prioriteras bör ju det gälla alla, inte bara vissa baserat på vilken metod man använder för att skaffa barn (jag är själv gravid, planerat och på ”naturlig” väg, och förstår helt enkelt inte varför någon som gör IVF borde tänka på barn som behöver hem medan jag ”slipper”).

Givetvis håller jag med dig i detta, det borde vara allas ansvar. Men någonstans tänker jag att det blir ett ännu mera aktivt och medvetet beslut när man innser att man inte kan skaffa barn på naturligt vis, utan måste ta till andra åtgärder. Det är trots allt inte så många decennier sedan IVF inte ens var ett alternativ, medan det nu verkar bli ständigt mera "populärt", vilket troligen leder till att färre väljer adoption etc.
 
Givetvis håller jag med dig i detta, det borde vara allas ansvar. Men någonstans tänker jag att det blir ett ännu mera aktivt och medvetet beslut när man innser att man inte kan skaffa barn på naturligt vis, utan måste ta till andra åtgärder. Det är trots allt inte så många decennier sedan IVF inte ens var ett alternativ, medan det nu verkar bli ständigt mera "populärt", vilket troligen leder till att färre väljer adoption etc.
Fast har man insett att man inte kan få barn på naturlig väg så har man ju antagligen försökt aktivt i ett par år eller så. Det är ju inte ett dugg mindre aktivt och medvetet beslut än att sluta med preventivmedel för att försöka få till en graviditet. Så nej, för mig blir det jättefult att peka ut en specifik grupp som de som främst borde ta ansvar. Sättet man skaffar barn på borde verkligen ha noll betydelse.
 
Givetvis håller jag med dig i detta, det borde vara allas ansvar. Men någonstans tänker jag att det blir ett ännu mera aktivt och medvetet beslut när man innser att man inte kan skaffa barn på naturligt vis, utan måste ta till andra åtgärder. Det är trots allt inte så många decennier sedan IVF inte ens var ett alternativ, medan det nu verkar bli ständigt mera "populärt", vilket troligen leder till att färre väljer adoption etc.
Jag är helt jävla mållös.
 
Givetvis håller jag med dig i detta, det borde vara allas ansvar. Men någonstans tänker jag att det blir ett ännu mera aktivt och medvetet beslut när man innser att man inte kan skaffa barn på naturligt vis, utan måste ta till andra åtgärder. Det är trots allt inte så många decennier sedan IVF inte ens var ett alternativ, medan det nu verkar bli ständigt mera "populärt", vilket troligen leder till att färre väljer adoption etc.
Tänka på hur man formulerar sig kanske? Du framställer det ju som att de som väljer IVF är lite oansvariga och borde adoptera i stället.
 
Givetvis håller jag med dig i detta, det borde vara allas ansvar. Men någonstans tänker jag att det blir ett ännu mera aktivt och medvetet beslut när man innser att man inte kan skaffa barn på naturligt vis, utan måste ta till andra åtgärder. Det är trots allt inte så många decennier sedan IVF inte ens var ett alternativ, medan det nu verkar bli ständigt mera "populärt", vilket troligen leder till att färre väljer adoption etc.
Kanske för att det pratas mer om ofrivillig barnlöshet nu. Därav att fler känner till IVF. Det är ju inte direkt nåt man väljer om man kan få barn på egen hand.
Tycker det är suveränt att det kommit ut serier om det på tv, både dokumentär och fiction, så folk får upp ögonen för att det inte alltid är så jävla enkelt att skaffa barn.
 
20% av paren behöver ju hjälp att få barn nu. Så det är ju MÅNGA! Helt sjukt att det prata så pass lite om det med tanke på andelen som får söka hjälp.

Jag såg en artikel igår att det är för att folk börjar skaffa barn för sent i förhållande till kvinnans biologi. Redan vid 25 år börjar äggstockarna åldras och fertilitet minskar.
 
Har tänkt under längre tid på detta. Skulle gärna ha input, tankar och idéer av er. Tiden är begränsad. Vi lever inte för evigt.
Grejen är att jag gärna vill ha barn men är livrädd för att binda mig till någon annan -dvs leva i en relation med någon annan partner.
Sedan tänker jag att de som lyckas leva i par och skaffar familj är det ju jätteroligt och fantastisk och varför skulle få inte jag kunna? Men tydligen går det inte.
Handlar om saker som hänt för länge länge sedan min barndom och det sitter fortfarande kvar tyvärr. Så fort det blir seriöst eller jag känner att jag måste komma med beslut vad gäller relationer så backar jag hysteriskt och i många fall ”går under jord” dvs slutar svara på samtal osv.
Det är inget bra beteende det vet jag men rädslan tar över.
Jag vägrar vara beroende av någon annan och är dålig på att kompromissa.
Jag vet att folk i regel inte är idioter men är rädd att bli lurad, slagen och/eller bedragen.
Jag kan/vågar inte riskera detta. Men det gör också att drömmen om barn och familj blir just bara det - en dröm och ingenting mer än så.
Har en bekant som valde att beställa spermier från Danmark och inseminera sig själv. Hennes två barn kom till på det viset då en lämplig partner inte har dykt upp. Betydligt billigare än IVF, man kan göra många försök för dom pengarna IVF kostar.

Googlar du så hittar du två ställen i Danmark som skickar spermier 😀
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 239
Senast: Gunnar
·
Relationer Hej Buke.. Anonymt nick för ja, privata grejer och så. Frågorna: Hur vet jag att jag inte vill ha barn? Hur gör man för att avsluta ett...
2 3
Svar
55
· Visningar
9 767
Senast: TinyWiny
·
Relationer Mitt ex kom från en oerhört dysfunktionell familj och min relation till dem var verkligen inte bra. Jag orkar inte gå in på allt som...
Svar
10
· Visningar
2 184
Senast: Amha
·
Hundavel & Ras Då min cockerhane börjar bli till åren(blir 9 i år) så har jag börjat fundera på att skaffa en till inom några år som kan "möta" upp när...
2
Svar
23
· Visningar
3 074
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp