Barn - livrädd relation

Fast ett handikappat barn eller ett "ratat" barn behöver också någon familj som älskar det. Så det är väl ingen nackdel att få ett sådant barn tänker jag.

Ja precis, och äldre barn med, tycker det är synd med alla barn som "ingen" vill ha medan barnlösa spenderar hundratusentals kronor på att bli gravida....

Förlåt för lite OT ift tråden/ursprungsfrågan.
 
Skandal efter skandal dessutom med stulna barn!
Exakt, och även i de fall barnen inte stjäls är det ett stort dilemma att många barn rycks upp från sina rötter för att det finns en kultur som säger att det är det bästa för dem. Det är större "efterfrågan" än "tillgång" på adopterbara barn, därför är det dyrt, därför finns en industri för att skicka iväg barnen i stället för att stötta upp så att de kan tas om hand i hemlandet. Många är inte ens föräldralösa. Vill man göra något bra för ett utsatt barn är familjehem/kontaktfamilj ett enligt min mening mer etiskt alternativ.
 
Det känns alldeles för långt borta av olika anledningar att jag skulle gå igenom en sådan process med allt vad det innebär att adoptera ett barn. Säger inte att det aldrig kommer ske men är nog inte beredd på den resan som det kräver.
Det är framförallt ett eget barn och gärna en familj som lockar och alltid lockat mest. Men jag lyckas aldrig få ihop detta.
 
Det går ju rent tekniskt att skaffa barn först själv och sedan vid en eventuell framtida förändring skaffa en partner vid senare tillfälle.
Skaffa och skaffa låter så enkelt men ni förstår vad jag menar :cool:

Allt måste inte följa ett visst mönster. Frågan är om jag vågar satsa?
Det kan omöjligen någon annan svara på men jag är rädd att jag sitter där som 80-åring och tänker ja men OM jag hade gjort så och så istället
 
Det är nog många än oss som kommer att ställa oss den frågan, oavsett barn ellee ej. Och det är inte så säkert att eventuella barn gör livet bättre - eller sänre, man vet inte det i förväg!
Ja fast jag vet att jag lär ångra mig om det inte blir så. Jag vill verkligen ha ett barn. Är det för mycket begärt?
 
Ja fast jag vet att jag lär ångra mig om det inte blir så. Jag vill verkligen ha ett barn. Är det för mycket begärt?
Men vad skönt att ha landat i detta beslut ändå tänker jag. Då har du ju något att utgå ifrån, och kan ta reda på mer information om hur du kan gå till väga själv eller om du vill avvakta och möta en partner som också vill bilda familj. (Obs, vill inte få det att låta som att det kommer gå som på räls bara för att du vet hur du vill att ditt liv ska bli. Men tänker att det förmodligen känns bra att som sagt ha kommit fram till det)
Jag har i en väldigt ytlig bekantskap en kvinna som adopterat själv, visserligen snart närmare 10 år sedan nu men det kanske till och med är vanligare nu. Nu var ju det kanske inte så aktuellt för dig, men kände ändå att jag ville bidra med det. I en annan ytlig bekantskap har en bekants bekant just påbörjat sin behandling för insemination på en klinik här i Sverige. Så det verkar vara vanligare än man (eller åtminstone jag) tror att kvinnor väljer att skaffa barn själv. Det är ingenting jag riktigt kommit i kontakt med förutom här på buke med en lång tråd för något år sedan. Och nu i våras den avlägset bekanta, som ledde till information om hon som adopterat själv. Oj, nu blev det mkt babbel från mig. Ville väl mest säga lycka till! 😊
 
Ja precis, och äldre barn med, tycker det är synd med alla barn som "ingen" vill ha medan barnlösa spenderar hundratusentals kronor på att bli gravida....

Förlåt för lite OT ift tråden/ursprungsfrågan.
Jaha, så vi som inte kan få egna barn ska ta nån sorts ansvar över världens föräldralösa barn? Det kan du göra själv om du ser det som nån sorts hjärtefråga.
 
Ja precis, och äldre barn med, tycker det är synd med alla barn som "ingen" vill ha medan barnlösa spenderar hundratusentals kronor på att bli gravida....

Förlåt för lite OT ift tråden/ursprungsfrågan.

Adoptioner är lite mer komplicerade än så. Frågan är om det är rätt att flytta ett äldre barn från sitt land eller om barnet mår bättre av att bo kvar i sitt land och bli omhändertagen där. Det är inte så enkelt så du försöker få det att låta att deras land är dåligt och Sverige är bra. Verkligheten är inte så svart och vit.

Sen ska ju alla barn vara önskade. Och känner man att man inte vill adoptera utan ha ett biologiskt barn (om man har den möjligheten) så tycker jag att det är fel att moralisera över det. Adoptera själv om du nu tycker att det är nåt för dig men håll inte på och shamea de som vill ha biologiska barn och lägger ner tid och pengar på det istället för adoption.
 
Jaha, så vi som inte kan få egna barn ska ta nån sorts ansvar över världens föräldralösa barn? Det kan du göra själv om du ser det som nån sorts hjärtefråga.

Om du läst hela tråden så ser du att jag planerar skaffa fosterbarn. Och tja, man kan åtminstonde fundera på om det verkligen är ett måste att barnet ska ha ens eget dna, innan man tar ett beslut.
 
Jag har verkligen inget emot vare sig fosterbarn eller adoption men vill helst föda själv. Gå igenom hela processen med att vara gravid. Fast det skrämmer mig också samtidigt. Själva förlossningen skrämmer mig inte alls utan det är mer allting runt omkring.
Om två år skulle det kunna gå. Nu studerar jag fortfarande i två år till nämligen.
Det vore ju fantastiskt och ännu mer fantastiskt om jag vågade vara tillsammans med någon som i en ”familj”.
Men sen vet jag inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Jag vet vad jag vill och ändå är det jag själv som sätter käppar i hjulen hela tiden :crazy:
Kanske vore på sin plats som tidigare togs upp att gå och prata om detta med någon professionell? Psykolog rimligtvis?
 
Om du läst hela tråden så ser du att jag planerar skaffa fosterbarn. Och tja, man kan åtminstonde fundera på om det verkligen är ett måste att barnet ska ha ens eget dna, innan man tar ett beslut.
Det är väl högre krav på boende, ekonomi, sjukdomar osv som fosterfamilj också. Tester och intervjuer.....
 
Men det här med att bli fosterfamilj så finns det en risk att barnet sedan planeras hos någon annat sen?
Jag har själv bott hos fosterfamilj en kort period som liten innan jag flyttade till moster.
Det är så mycket runt omkring det där så inget jag just nu som själv är så intresserad av att sätta mig in i.
Hade jag haft en partner och redan ett eget barn DÅ hade det varit ett annat läge. Men att jag nu som ensam ska igenom den stormen med allt vad det innebär nej tack!
 
Men det här med att bli fosterfamilj så finns det en risk att barnet sedan planeras hos någon annat sen?
Jag har själv bott hos fosterfamilj en kort period som liten innan jag flyttade till moster.
Det är så mycket runt omkring det där så inget jag just nu som själv är så intresserad av att sätta mig in i.
Hade jag haft en partner och redan ett eget barn DÅ hade det varit ett annat läge. Men att jag nu som ensam ska igenom den stormen med allt vad det innebär nej tack!

Om man vill ha eget barn så är fosterfamilj inget alternativ som jag ser det då barnet kan tas från en när som helst. Det hade knäckt mig att tvingas lämna bort ett barn jag älskar.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 493
Senast: Gunnar
·
Relationer Hej Buke.. Anonymt nick för ja, privata grejer och så. Frågorna: Hur vet jag att jag inte vill ha barn? Hur gör man för att avsluta ett...
2 3
Svar
55
· Visningar
9 857
Senast: TinyWiny
·
Relationer Mitt ex kom från en oerhört dysfunktionell familj och min relation till dem var verkligen inte bra. Jag orkar inte gå in på allt som...
Svar
10
· Visningar
2 189
Senast: Amha
·
Hundavel & Ras Då min cockerhane börjar bli till åren(blir 9 i år) så har jag börjat fundera på att skaffa en till inom några år som kan "möta" upp när...
2
Svar
23
· Visningar
3 138
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp