Barn på sociala medier

[Linn-Nora]

Jag vet inte om detta varit uppe förut i egen tråd, men jag satt och funderade på det där med att posta bilder på barn på sociala medier.

Främst tänkte jag på de barn som i mina ögon används som kassakor av influenser-föräldrar. Jag har förstått att dessa bidrar till klick så det finns ju ett incitament för föräldrarna att fortsätta exponera sina barn för tusentals och miljoner åskådare.

Hur kan en sådan uppväxt påverka en människa? När är en människa gammal nog att förstå att det är så många som får ta del av dess liv? Och dessutom förstå konsekvenserna av detta.

Det har varit några röster nu som har luftat detta. Bland annat en stor influenser som ska sluta exponera sitt barn på sina kanaler. Men alla andra. Hur kommer det påverka barnen?

Kan det finnas positiva aspekter?

Funderar också på hur det är om man betänker punkt 16 i barnkonventionen: "Barn har rätt till ett privatliv."

Jag tänker att det kanske inte är ett lika stort problem för barn till "vanliga" människor. Men även där funderar jag på hur det kan påverka.

Som liten avskydde jag när mina föräldrar berättade om saker jag gjort för andra som dom sedan tog upp med mig. Men jag antar att det varierar

Jag är inte hundra procent på det klara vad jag vill med tråden, men jag funderar en del på detta och kan bli illa berörd ibland på hur dessa barn utnyttjas av sina föräldrar. Och att det upprätthålls för att människor tittar på det. Vad har dom/vi för ansvar?

Det var bland annat en kvinna som har ett konto med ganska stor inriktning mot familjens hästhållning som lägger upp ett klipp där ett av barnen var med som jag tyckte det var oerhört kränkande.

Så, vad tror ni om detta?
Hur spår ni att det kan bli i framtiden?

 

[Voeux]

Jag tror att detta kan ha varit uppe på samtal förut, vill minnas att jag diskuterat det på Buke. Men jag tycker att det är ett intressant ämne så jag kan diskutera det i oändlighet.

Jag ser ett stort problem med hur barns integritet kompromissas med i sociala medier. Inte enbart av influencers, utan gemeneman. Det finns ett oerhört sött klipp på en liten flicka som vaknat mitt i natten och haft en mardröm, och gråter, och berättar för sin mamma om den här mardrömmen. Supergulligt att titta på, men jag tycker att det är hemskt problematiskt att mammans första reaktion är att ta fram kameran och filma ett litet barn som gråter mitt i natten. Jag tycker att barn kan få öppna sina julklappar, gråta, säga roliga saker osv. ifred från kamera.

Jag tror att det här är lite nytt, eftersom sociala medier är lite nytt, så släpar vår medvetenhet efter lite. Vi kommer på problem som inte fanns där innan. Vi har varit i en era där allt delas, och jag tror absolut att det kommer att komma en motreaktion mot detta. Den har redan startat, jag har vänner vars barn man inte får posta bilder på alls. Hade jag haft egna barn hade jag kunnat posta bilder på dem på "vykorts nivå", alltså här är vi på resa, eller här är vi på fest. Inte när barnet har vardag och absolut inte när barnet är ledset, argt, trillar, är naken osv. Jag hade inte delat en bild på mig själv när jag är nyvaken, rufsig och sur så varför ska sådana bilder på barnen finnas på nätet. Samt bortsett från vad jag själv anser är OK bilder och inte, så kan ju barnen ha egna åsikter om detta i framtiden.

 

[Badger]

Jag vet inte om detta varit uppe förut i egen tråd, men jag satt och funderade på det där med att posta bilder på barn på sociala medier.

Främst tänkte jag på de barn som i mina ögon används som kassakor av influenser-föräldrar. Jag har förstått att dessa bidrar till klick så det finns ju ett incitament för föräldrarna att fortsätta exponera sina barn för tusentals och miljoner åskådare.

Hur kan en sådan uppväxt påverka en människa? När är en människa gammal nog att förstå att det är så många som får ta del av dess liv? Och dessutom förstå konsekvenserna av detta.

Det har varit några röster nu som har luftat detta. Bland annat en stor influenser som ska sluta exponera sitt barn på sina kanaler. Men alla andra. Hur kommer det påverka barnen?

Kan det finnas positiva aspekter?

Funderar också på hur det är om man betänker punkt 16 i barnkonventionen: "Barn har rätt till ett privatliv."

Jag tänker att det kanske inte är ett lika stort problem för barn till "vanliga" människor. Men även där funderar jag på hur det kan påverka.

Som liten avskydde jag när mina föräldrar berättade om saker jag gjort för andra som dom sedan tog upp med mig. Men jag antar att det varierar

Jag är inte hundra procent på det klara vad jag vill med tråden, men jag funderar en del på detta och kan bli illa berörd ibland på hur dessa barn utnyttjas av sina föräldrar. Och att det upprätthålls för att människor tittar på det. Vad har dom/vi för ansvar?

Det var bland annat en kvinna som har ett konto med ganska stor inriktning mot familjens hästhållning som lägger upp ett klipp där ett av barnen var med som jag tyckte det var oerhört kränkande.

Så, vad tror ni om detta?
Hur spår ni att det kan bli i framtiden?

Lägga ut lagom söta och smickrande bilder på sitt barn då och då, någon gång i månaden tycker jag är normalt och gör själv (numera frågar)

Tänker att regelbundet använda ett barn som skyltdocka o minimee och hänga kläder på och fota är ju inte så snyggt, men jag tror inte det påverkar barnet radikalt. Jmf med att barnet är i annonser på HM.

Däremot borde det påverka att ha en förälder som lever sitt liv för att lägga ut det i bilder på sociala medier. Det borde bli konstigt även om barnet inte är med på bilderna om mamma eller pappa hela tiden sitter och pussmunnar och fotar och planerar alla utflykter för att det ska bli fina bilder. Men jag antar att det är lite som det är.

Att lägga ut bilder på sitt barn för att roa, skaffa klick, ständigt peta in babyn i jordgubbskostymer, bajskorvskostymer, fota på pottan, låta barnet bli besviket och gallskrika medan man skrattar och hånar. Ugh, jag blir illamående. (har sett det skymta förbi och klickar bort direkt). Antar att de föräldrarna gör sådant ändå inför grannar och släkt, men det kan absolut rimligen inte bli bättre av att finnas kvar tio år senare.

Sedan de som intensivt uppmuntrar sitt barn till att lägga ut hela sitt hästliv som 11 åring till exempel, får dem att leva sitt liv på sociala media istället för i verkligheten, jag är osäker, ingen aning, vissa barn kanske kommer tycka det var underbart när de är 25. Fast kan det vara så bra? Antar att vi vet om tio år.

 

[Voeux]

Däremot borde det påverka att ha en förälder som lever sitt liv för att lägga ut det i bilder på sociala medier. Det borde bli konstigt även om barnet inte är med på bilderna om mamma eller pappa hela tiden sitter och pussmunnar och fotar och planerar alla utflykter för att det ska bli fina bilder. Men jag antar att det är lite som det är.

Jag tror att det kan skada att aldrig få känna att något är privat, och att kunna förlita sig på att jag får existera här och nu utan att ständigt riskera att bli fotad eller filmad. Eller att lära sig att allt vi gör är för andras ögon. Det skadar nog ganska mycket i längden.

 

[SaraXX]

Min yngsta har tittat endel på en av de större youtubefamiljerna. Endel grejer säger jag inget alls om, det är roligt när de tex är på Kolmården, testar spel eller bakar. Men jag tar oerhört illa vid mig så fort något av barnen blir ledsen, det skär i hjärtat att det filmas då.
Samtidigt är det andra ännu mer kända familjer som har skymtat förbi ibland där det är helt uppåt väggarna. Där tvååringar har egna instagramkonston och är levande klädhängare etc. Det tycker jag är att gå över oändligt många gränser och jag tror att de barnen får en oerhört skev verklighetsuppfattning.

 

[Emtherlia]

Jag tycker synd om barnen vars föräldrar filmar/fotar privata tillfällen där barnet är upprört, ledset, naket etc. Vad hemskt att inte bli tröstad när man gråter utan istället bli filmad.

Jag lägger upp bilder på mina sociala medier som är ”privata”, inte vem som helst kan se bilderna. Bilderna är neutrala/glada. Det är vad jag och min man har landat i är ok.

 

[lil-sis]

https://www.bukefalos.se/threads/ba...r-utbruten-fran-vad-goer-vi-del-ciii.1483474/

 

[Raderad medlem 124573]

I min värld är det nolltolerans mot barn på sociala medier. Inte en enda bild på ngt av mina tre barn går att finna där. När dom är stora nog att bestämma själva så blir det kanske annorlunda

 

[inverterad]

Jag tycker att det finns självklara gränser kring 1. om barnet är ledset/argt/upprört, 2. om barnet har sagt nej (kräver ju att barnet tillfrågats).

Jag funderar en del kring detta med en fyraårig dotter. Jag vill ju aldrig nånsin att min stolthet över henne och min vilja att visa upp henne ska ta plats som hon själv behöver för att forma sin egen individ. Jag tycker också det är extra problematiskt med fotograferande av barn som är så himla "söta" och där vuxna blir till sig över detta söta barn. Det känns som ett väldigt osunt objektifierande av den söta ungen - vad händer när/om ungen inte är söt längre? Är hen mindre värd då?

Jag har en uppväxt där mina föräldrar gjorde allt för att inte bekräfta mitt utseende utan bara mina egenskaper och mitt inre, vilket skapade en ganska skakig självbild som jag fått jobba mycket med i vuxen ålder. Deras syfte var otroligt vällovligt, men även det slog fel, och därför kämpar jag med att navigera mellan dessa extremer av att barn inte ska bekräftas för sitt utseende utan sitt inre, och att barn också behöver få höra att de är söta ibland...

Ja. Det är ett intressant ämne som föder andra intressanta ämnen, för mig.

 

[feny]

Jag vet inte om detta varit uppe förut i egen tråd, men jag satt och funderade på det där med att posta bilder på barn på sociala medier.

Främst tänkte jag på de barn som i mina ögon används som kassakor av influenser-föräldrar. Jag har förstått att dessa bidrar till klick så det finns ju ett incitament för föräldrarna att fortsätta exponera sina barn för tusentals och miljoner åskådare.

Hur kan en sådan uppväxt påverka en människa? När är en människa gammal nog att förstå att det är så många som får ta del av dess liv? Och dessutom förstå konsekvenserna av detta.

Det har varit några röster nu som har luftat detta. Bland annat en stor influenser som ska sluta exponera sitt barn på sina kanaler. Men alla andra. Hur kommer det påverka barnen?

Kan det finnas positiva aspekter?

Funderar också på hur det är om man betänker punkt 16 i barnkonventionen: "Barn har rätt till ett privatliv."

Jag tänker att det kanske inte är ett lika stort problem för barn till "vanliga" människor. Men även där funderar jag på hur det kan påverka.

Som liten avskydde jag när mina föräldrar berättade om saker jag gjort för andra som dom sedan tog upp med mig. Men jag antar att det varierar

Jag är inte hundra procent på det klara vad jag vill med tråden, men jag funderar en del på detta och kan bli illa berörd ibland på hur dessa barn utnyttjas av sina föräldrar. Och att det upprätthålls för att människor tittar på det. Vad har dom/vi för ansvar?

Det var bland annat en kvinna som har ett konto med ganska stor inriktning mot familjens hästhållning som lägger upp ett klipp där ett av barnen var med som jag tyckte det var oerhört kränkande.

Så, vad tror ni om detta?
Hur spår ni att det kan bli i framtiden?

Jag har ägnat en hel del tankeverksamhet kring detta. Min dotter är 2,5 år och jag har postat 5 foton på henne på sociala medier sen hon föddes. Aldrig bilder där hon smutsat ner sig, är ledsen eller naken. Ändå känns det som jag gör fel varje gång, då jag själv inte uppskattar att figurera i andras sociala medier utan att välja det själv..
Jag tror att jag helt ska sluta lägga ut bilder öht innan hon kan välja själv om hon vill det eller ej.
I bekantskapskretsen har vi allt ifrån varje-dag-situationer med nakenhet, gråt osv till vänner som bara lägger ut bilder där man inte ser ansiktet för att barnen ska få vara anonyma om de vill.

Jag tycker att vi som föräldrar måste tänka till en extra gång innan vi delar bilder på våra barn.

 

[miumiu]

Jag tycker också detta är ett intressant ämne som väcker många känslor. Tror som @Voeux säger att sociala medier ännu är sin barndom och det är svårt för oss att se dom långsiktiga konsekvenser som dessa barns kändisskap kan komma att få. Men om vi tittar på ”gamla” barnstjärnor från TV och film så finns ju x antal exempel där det spårat. Tänker på Britney, Macauley Culkin, Drew Berrymore etc. Dessa är iofs amerikaner och kulturen har ju varit lite annorlunda där. Gemensamt för dom första 2 som jag nämner här är ju också, vad jag fått för uppfattning av iaf, rätt ”pushiga” föräldrar.

Har ett barn i min närhet som är ett youtube/Instagram-barn. En ung person som är aktiv inom hästsporten. Hon blir inte exponerad i pinsamma/jobbiga situationer utan ser glad och väldigt regisserad ut på alla bilder. Det är också mammans primära inkomstkälla att exponera barnen. Jag vet fasen inte vad jag tycker om detta egentligen alltså. Det blir ju en enorm press på barnet att jaga likes och följare?

 

[Ajda]

Jag tycker detta är ett intressant ämne. Jag själv följer endel familjer och barn på sociala medier som är inrikta inom hästsporten, tycker det är intressant att följa helt enkelt. Men känner ändå en viss olustkänsla av att man exponerar (och lever på sina) barnen varje dag och försöker hitta cliffhanger osv för att följarna ska vilja klicka in igen och igen...
Personligen tycker jag det är intressant att se hästarna och träningen av dem. Följa youtubers när de bakar eller testar sponsorgrejer går jag aldrig in på.

 

[Voeux]

Jag tycker också detta är ett intressant ämne som väcker många känslor. Tror som @Voeux säger att sociala medier ännu är sin barndom och det är svårt för oss att se dom långsiktiga konsekvenser som dessa barns kändisskap kan komma att få. Men om vi tittar på ”gamla” barnstjärnor från TV och film så finns ju x antal exempel där det spårat. Tänker på Britney, Macauley Culkin, Drew Berrymore etc. Dessa är iofs amerikaner och kulturen har ju varit lite annorlunda där. Gemensamt för dom första 2 som jag nämner här är ju också, vad jag fått för uppfattning av iaf, rätt ”pushiga” föräldrar.

Har ett barn i min närhet som är ett youtube/Instagram-barn. En ung person som är aktiv inom hästsporten. Hon blir inte exponerad i pinsamma/jobbiga situationer utan ser glad och väldigt regisserad ut på alla bilder. Det är också mammans primära inkomstkälla att exponera barnen. Jag vet fasen inte vad jag tycker om detta egentligen alltså. Det blir ju en enorm press på barnet att jaga likes och följare?

Det måste vara hemskt att vara sin förälders inkomstkälla som barn. Barn ska ju kunna, ja, vara barn och förlita sig på att föräldrarna kan försörja. Att alltid behöva posera inför kameran när man utövar sin hobby.. nej, jag tycker det skaver oerhört. Vuxna kan bestämma om de vill bli influensers och knappt de kan hantera exponeringen alltid.

Det har alltid funnits föräldrar som pushat sina barn att bli kända. Skillnaden då från nu är att barnen åtminstone fick vara ifred när de satt i badkaret eller åt sin frukostmacka.

 

[SaraXX]

Jag tycker också detta är ett intressant ämne som väcker många känslor. Tror som @Voeux säger att sociala medier ännu är sin barndom och det är svårt för oss att se dom långsiktiga konsekvenser som dessa barns kändisskap kan komma att få. Men om vi tittar på ”gamla” barnstjärnor från TV och film så finns ju x antal exempel där det spårat. Tänker på Britney, Macauley Culkin, Drew Berrymore etc. Dessa är iofs amerikaner och kulturen har ju varit lite annorlunda där. Gemensamt för dom första 2 som jag nämner här är ju också, vad jag fått för uppfattning av iaf, rätt ”pushiga” föräldrar.

Har ett barn i min närhet som är ett youtube/Instagram-barn. En ung person som är aktiv inom hästsporten. Hon blir inte exponerad i pinsamma/jobbiga situationer utan ser glad och väldigt regisserad ut på alla bilder. Det är också mammans primära inkomstkälla att exponera barnen. Jag vet fasen inte vad jag tycker om detta egentligen alltså. Det blir ju en enorm press på barnet att jaga likes och följare?

Och vad händer när/om ungen tröttnar på hästar?

 

[Voeux]

Jag tycker att det finns självklara gränser kring 1. om barnet är ledset/argt/upprört, 2. om barnet har sagt nej (kräver ju att barnet tillfrågats).

Jag funderar en del kring detta med en fyraårig dotter. Jag vill ju aldrig nånsin att min stolthet över henne och min vilja att visa upp henne ska ta plats som hon själv behöver för att forma sin egen individ. Jag tycker också det är extra problematiskt med fotograferande av barn som är så himla "söta" och där vuxna blir till sig över detta söta barn. Det känns som ett väldigt osunt objektifierande av den söta ungen - vad händer när/om ungen inte är söt längre? Är hen mindre värd då?

Jag har en uppväxt där mina föräldrar gjorde allt för att inte bekräfta mitt utseende utan bara mina egenskaper och mitt inre, vilket skapade en ganska skakig självbild som jag fått jobba mycket med i vuxen ålder. Deras syfte var otroligt vällovligt, men även det slog fel, och därför kämpar jag med att navigera mellan dessa extremer av att barn inte ska bekräftas för sitt utseende utan sitt inre, och att barn också behöver få höra att de är söta ibland...

Ja. Det är ett intressant ämne som föder andra intressanta ämnen, för mig.

Ett dilemma som jag kan se, för min egen del, är att jag är fotointresserad. Jag gillar att ta fina bilder och redigera dem. Ja, inte ta bort brister alltså utan redigera ljussättning och färg. Tittar man på min Instagram så är allting extremt putsat, inte för att det är så mitt liv ser ut utanför att jag delar de bilder som jag fastnat för och putsat på. Nu har jag inte barn men hoppas på det i framtiden, och då kan jag se en utmaning i att kunna fortsätta med denna hobby och samtidigt inte presentera bilder på barn som kan ses som objektifierande. Jag tänker att ett fotointresse i sig kan dra med sig en del utav de problem som diskuterats ovan.

 

[Kilauea]

Håller med om att det är ett svårt val. Sonens första år la jag bara ut bilder där hans ansikte inte syntes, även om jag har rätt stängd FB och insta vet man aldrig vart bilderna hamnar. Och ändå har jag lagt upp bilder på lillasyster sen hon var nån vecka. Absolut inga bilder där nån av dom är avklädd, rädd, ledsen, arg etc. Det tycker jag är fel.
Men ja, jag funderar på vad de kommer säga när de blir äldre. Så jag försöker begränsa. Men samtidigt är det ju en bra kanal när man vill visa upp sina hjärtan för släkt, vänner och bekanta man kanske inte träffar så ofta.

 

[Pilot]

Jag tycker detta är intressant, det svåra är att det oftast handlar om "känslan" vad som är rätt.

Jag har en vän i min närhet som la upp ALLT barnen gjorde, gärna flera gånger om dagen på ett sätt som jag uppfattade som rätt inskränkande. Nu när barnen är 10+ så läggs det upp betydligt färre bilder, jag vet inte om de har börjat lägga in sitt veto?
Har någon vän som lägger upp t.ex. när de är och åker pulka, eller en bild när de öppnar en present, inte varje dag utan då och då, som någon tittar in från utsidan så känns det även mer bekvämt för mig.
Trevligt att få någon inblick och få se en bild då och då, men det blir mer som du kallade det så bra för @Voeux det blir mer en "vykortsbild".

Jag jobbade på en skola där vi var selektiva med att ta bilder, vi gjorde det när vi skapade, men det var mer att vi tog bilder på deras skapelser eller om vi hade en särskild praktiskt övning, oftast på håll på barnen, med syfte vad vi gjorde och vilka färdigheter vi tränade.
Efter det jobbade jag på en skola där man tog mer bilder på barnen vid utflykter, allt skulle dokumenteras, det var en stor skillnad på vad som lades upp.
Den första skolan var mer att visa en pedagogisk verksamhet, medan den andra var mer för att visa att barnen.
Allt var givetvis med föräldrarnas godkännande.
Det kändes mer sådär på andra stället, gå runt och dokumentera vad barnen gjorde varje dag inget annat syfte än, ja?

 

[Ajda]

Jag tänker att det är en viss skillnad att som en ”vanlig” instagrammande förälder lägga ut bilder på sina barn ibland, till att exponera dem flera gånger per dag till x antal tusen följare (som man inte har någon koppling till). Och sen genom sponsorer dra in en månadslön på detta.
Barnen är säkerligen med på detta här och nu. Men förstår de konsekvenserna av ett kändisskap?

Vet en tjej som är relativt känd inom unga hästsporten som får utstå mycket obefogad kritik på nätet och vad jag tycker är mobbning. Det är inte hennes fel, inte hennes föräldrars heller. Jag avskyr nättroll. Men i det läget kanske man ska fundera en eller två gånger om det är värt det hela. Ger det eller tar det?

 

[Linn-Nora]

Tack alla för era intressanta inlägg!
Jag håller med om mycket och tycker inte det är helt lätt!

Jag fotar och filmar mitt barn väldigt mycket, för hon är ju roligast och finast och bäst i världen och jag är ändå tacksam för att kunna dokumentera så enkelt.

Sen vill jag inte heller att hon ska minnas mig tittandes på henne genom en skärm.
Så det är väl både positivt och negativt.

Jag har skickat mängder med bilder och filmklipp till familjen, men jag tänker att det fått bli så nu när vi inte kunnat ses så mycket. Och dom delar inte vidare heller.

På sociala medier tror jag det finns max 10 bilder på henne från när hon var nyfödd till nu. Och det är inget som känns kränkande utan mer som @Voeux skrev, vykortformat.

Förskolan lägger upp bilder via en sida där man loggar in med bankid. Däremot inga ansiktet. Detta på grund av att föräldrar delat bilder som lagts upp på sina egna sociala medier. Så att fler än deras egna barn synts.

Med det sagt så är det som sagt svårt att veta hur det kommer påverka framåt.
En del av mig skulle inte ha nåt emot om hela sociala mediergrejen försvann.
Även om det finns massor med positivt med det också såklart.

 

[ameo]

Jag tänker att det beror på vilken typ av bilder man lägger ut och vilken text man lägger till. Bilder som är pinsamma eller som är till för att mamma ska tjäna pengar känns fel för mig, medan jag kan tycka att det är okej att lägga ut en fin bild då och då.