Barn som inte sover

[et_flickan]

Sonen på snart 15 månader har inte att sova på sin favoritlista.

Han sov bra de första två månaderna i sitt liv sedan hände något. Han vaknar allt från fyra gånger per natt till en gång i timmen, jag börjar bli knäpp. När han vaknar är han ledsen/arg. Erbjuder alltid att han får amma men nu på senare tid vill han bara ligga och sparka på mig. Upplever att han är med, alltså detta är inget han gör i sömnen.

Vissa säger att det är för att vi samsover, han känner min lukt och blir orolig och vaknar då oftare men han har sovit med pappan ett par gånger och blir lika då. Vissa säger att det är tänder/utveckling/etc etc. Jag ser inget mönster. Nu har han tre tänder på g samtidigt och i natt vaknade han precis lika ofta som han brukar. Dessutom låg han vaken mellan halv fem och sex och var arg, men väldigt trött.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen. Kanske är det någon som har/har haft lika jobbigt med sömnen och kan säga att det typ snart går över eller bara få gnälla tillsammans hur jobbigt det är? börjar bli trött här.

 

[et_flickan]

Ska tillägga att det inte spelar någon som helst roll ifall han får gröt innan läggdags eller välling (brukar få välling i sugrörsmugg då och då). Han vaknar alltså ändå. Jag har försökt att vyssja/vagga i famnen, sjunga, white noise, lugn godnatt musik på Spotify. Han skriker tills han däckar eller vill amma igen. Jag hade inte tyckt det varit jobbigt om han vaknade ett par gånger på nätterna fortfarande men det börjar bli väldigt jobbigt.

 

[SaraXX]

För oss löste det sig inte förrän vi uteslöt mjölk och ägg ur kosten.
De överkänsligheterna har växt bort nu.

 

[animalasia]

Ska tillägga att det inte spelar någon som helst roll ifall han får gröt innan läggdags eller välling (brukar få välling i sugrörsmugg då och då). Han vaknar alltså ändå. Jag har försökt att vyssja/vagga i famnen, sjunga, white noise, lugn godnatt musik på Spotify. Han skriker tills han däckar eller vill amma igen. Jag hade inte tyckt det varit jobbigt om han vaknade ett par gånger på nätterna fortfarande men det börjar bli väldigt jobbigt.

Jag har en son som sov oroligt ända tills han blev 3. Han somnade vid åtta och vaknade vid 12 tiden och var vaken några timmar. Jag var verkligen jätteorolig för hans utveckling ( detta var många år sedan och det pratades mycket i media att många barn sover för lite). Fick prata med en barnpsykolog som bara sa, pojken har mindre behov av att sova, lägg honom senare.

Jag blev naturligtvis lättad men det var tufft. Sonen var lika pigg på dagen trots lite sömn. Ta hand om er och försök att alternera så att nån av er får sova.

 

[et_flickan]

För oss löste det sig inte förrän vi uteslöt mjölk och ägg ur kosten.
De överkänsligheterna har växt bort nu.

Hade barnet några andra symptom? Har tänkt på det men försökt förtränga att det kan vara ett alternativ. Jag som älskar mjölk. Då får jag nog överväga att sluta amma.

 

[SaraXX]

Hade barnet några andra symptom? Har tänkt på det men försökt förtränga att det kan vara ett alternativ. Jag som älskar mjölk. Då får jag nog överväga att sluta amma.

Nej inget annat. Jag fick sluta med det men ammade inte superlänge efter det. Ni kan ju testa, för oss blev det en markant förbättring dag 3, och tvärtom de gånger vi testade att börja igen.

 

[et_flickan]

Jag har en son som sov oroligt ända tills han blev 3. Han somnade vid åtta och vaknade vid 12 tiden och var vaken några timmar. Jag var verkligen jätteorolig för hans utveckling ( detta var många år sedan och det pratades mycket i media att många barn sover för lite). Fick prata med en barnpsykolog som bara sa, pojken har mindre behov av att sova, lägg honom senare.

Jag blev naturligtvis lättad men det var tufft. Sonen var lika pigg på dagen trots lite sömn. Ta hand om er och försök att alternera så att nån av er får sova.

Våran grabb lägger jag runt halv nio/nio på kvällen. Har försökt lägga tidigare men då är han vaken en stund runt midnatt han med. Han sover dessutom bara en gång på dagen nu och idag började inskolningen för honom också så det är mycket nu som händer. Dessutom håller han på att lära sig gå.

Tack. Maken hjälper till så gott han kan. Han tog honom någon natt nu under jullovet så jag fick sova men då ligger jag ju och lyssnar efter honom i stället och kan inte sova ordentligt på grund av det i stället.

 

[TinyWiny]

Det går förhoppningsvis över. Mitt ena barn sov max en timme i sträck men plötsligt vid 16 månader bara vände det och hen sov sig igenom allt.

I övrigt, rutiner rutiner, samma sak varje dag och börja gärna timmar innan med samma rutin så ställer kroppen in sig på vad som ska hända. Prova dämpa ljus, inga skärmar en timme innan, boa med kuddar, sovsäck, tyngdtäcke eller vad som passar.

 

[et_flickan]

Nej inget annat. Jag fick sluta med det men ammade inte superlänge efter det. Ni kan ju testa, för oss blev det en markant förbättring dag 3, och tvärtom de gånger vi testade att börja igen.

Får jag sova igen är det ju helt klart värt att testa.

 

[et_flickan]

Det går förhoppningsvis över. Mitt ena barn sov max en timme i sträck men plötsligt vid 16 månader bara vände det och hen sov sig igenom allt.

I övrigt, rutiner rutiner, samma sak varje dag och börja gärna timmar innan med samma rutin så ställer kroppen in sig på vad som ska hända. Prova dämpa ljus, inga skärmar en timme innan, boa med kuddar, sovsäck, tyngdtäcke eller vad som passar.

Vi har samma rutiner varje kväll i stort sett. Han vet direkt när det är dags att sova och somnar fort. Aldrig någonsin varit problem att lägga. Med storasyster kunde vi få kämpa i timmar. Men hon sov bra förutom att hon hade nattskräck.

 

[Midsommarblomster]

Sonen på snart 15 månader har inte att sova på sin favoritlista.

Han sov bra de första två månaderna i sitt liv sedan hände något. Han vaknar allt från fyra gånger per natt till en gång i timmen, jag börjar bli knäpp. När han vaknar är han ledsen/arg. Erbjuder alltid att han får amma men nu på senare tid vill han bara ligga och sparka på mig. Upplever att han är med, alltså detta är inget han gör i sömnen.

Vissa säger att det är för att vi samsover, han känner min lukt och blir orolig och vaknar då oftare men han har sovit med pappan ett par gånger och blir lika då. Vissa säger att det är tänder/utveckling/etc etc. Jag ser inget mönster. Nu har han tre tänder på g samtidigt och i natt vaknade han precis lika ofta som han brukar. Dessutom låg han vaken mellan halv fem och sex och var arg, men väldigt trött.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen. Kanske är det någon som har/har haft lika jobbigt med sömnen och kan säga att det typ snart går över eller bara få gnälla tillsammans hur jobbigt det är? börjar bli trött här.

Vår son är likadan, han fyller 2 i april. Man kan nog testa lite olika saker, och ibland kan man ju hitta orsaker till sömnproblemen. Men i vårt fall är det enda som har hjälpt acceptans. Här, som föräldraskapet i stort upplever jag. Att inte försöka forcera någonting som inte är, eller slå knut på sig själv för en lösning som inte finns. När han var bebis försökte vi växeldra och sova ikapp på dagen, och ibland gick jag och la mig tillsammans med honom på kvällarna. Under föräldraledigheten sov jag med honom nästa varje vila han hade. Då vaknade han varje timme i över ett år. Vi träffade en barnpsykolog i våras men råden kändes inte bra. Nu låter vi det bara vara, och det blir lite bättre med tiden. Han vaknar fortfarande mycket men mindre än för ett halvår sedan och några nätter har vi till och med fått sova igenom.

Det kanske inte är en stor tröst, men det kommer bli bättre. Ingenting är för alltid. Sänk ribban, plåstra om er, se om den som sov med sonen kan komma undan och sova på dagen om möjligt. Men jag vet, fy tusan vad knäckt man är

 

[et_flickan]

Vår son är likadan, han fyller 2 i april. Man kan nog testa lite olika saker, och ibland kan man ju hitta orsaker till sömnproblemen. Men i vårt fall är det enda som har hjälpt acceptans. Här, som föräldraskapet i stort upplever jag. Att inte försöka forcera någonting som inte är, eller slå knut på sig själv för en lösning som inte finns. När han var bebis försökte vi växeldra och sova ikapp på dagen, och ibland gick jag och la mig tillsammans med honom på kvällarna. Under föräldraledigheten sov jag med honom nästa varje vila han hade. Då vaknade han varje timme i över ett år. Vi träffade en barnpsykolog i våras men råden kändes inte bra. Nu låter vi det bara vara, och det blir lite bättre med tiden. Han vaknar fortfarande mycket men mindre än för ett halvår sedan och några nätter har vi till och med fått sova igenom.

Det kanske inte är en stor tröst, men det kommer bli bättre. Ingenting är för alltid. Sänk ribban, plåstra om er, se om den som sov med sonen kan komma undan och sova på dagen om möjligt. Men jag vet, fy tusan vad knäckt man är

Under hans första år har jag satt livet på paus. Ingenting annat än att uppfylla hans behov har gjorts. Jag har lagt mig runt 20 tiden ibland och sovit tillsammans med honom bara för att. Tiden har nästan stått stilla. Livet är fortfarande på paus då han fortfarande är så väldigt liten.

Jag har inga problem att jag spenderar väldigt mycket tid i sängen med sonen. Jag sänkte alla krav och förväntningar redan innan han kom då jag fick förlossningsdepression med första barnet. Omställningen var för stor då och bakomliggande trauman gjorde att det var väldigt jobbigt att anpassa sig efter en bebis även fast barnet var efterlängtat och planerat. Nu har jag mått så mycket bättre med sonen och kunnat vara den mamman/föräldern jag ville vara.

Jag har så himla svårt att sova på dagarna. Då ska jag i princip vara halvdöd redan om jag ska kunna det. Men ibland händer det. Vissa dagar är jag så trött att jag ibland nickar till i soffan.

 

[falukorw]

Sonen på snart 15 månader har inte att sova på sin favoritlista.

Han sov bra de första två månaderna i sitt liv sedan hände något. Han vaknar allt från fyra gånger per natt till en gång i timmen, jag börjar bli knäpp. När han vaknar är han ledsen/arg. Erbjuder alltid att han får amma men nu på senare tid vill han bara ligga och sparka på mig. Upplever att han är med, alltså detta är inget han gör i sömnen.

Vissa säger att det är för att vi samsover, han känner min lukt och blir orolig och vaknar då oftare men han har sovit med pappan ett par gånger och blir lika då. Vissa säger att det är tänder/utveckling/etc etc. Jag ser inget mönster. Nu har han tre tänder på g samtidigt och i natt vaknade han precis lika ofta som han brukar. Dessutom låg han vaken mellan halv fem och sex och var arg, men väldigt trött.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen. Kanske är det någon som har/har haft lika jobbigt med sömnen och kan säga att det typ snart går över eller bara få gnälla tillsammans hur jobbigt det är? börjar bli trött här.

Ni har inte funderat på att flytta honom till egen säng i eget rum? Jag förstår verkligen hur du har det, våran lilla vaknade ju en gång i timmen sina första 7-8 månader. Vändningen för oss kom när jag blev väldigt förkyld och hostig och flyttade in i gästrummet. Pappa hade då 2 riktigt jobbiga nätter men på den 3:e sov han betydligt bättre. Detta höll i sig sedan i sig när jag flyttade tillbaka. När han var 11 månader fick han flytta till eget rum. Då blev det ännu bättre. Ni vaknar han i regel 1-2 gånger per natt. Det som vi har kvar att försöka få bort är att han får välling både när han lägger sig och sedan lite när han vaknar första gången på kvällen. Men jag känner att det får vara så ett tag till, orkar inte ta tag i det och ser det inte som något problem.

 

[et_flickan]

Ni har inte funderat på att flytta honom till egen säng i eget rum? Jag förstår verkligen hur du har det, våran lilla vaknade ju en gång i timmen sina första 7-8 månader. Vändningen för oss kom när jag blev väldigt förkyld och hostig och flyttade in i gästrummet. Pappa hade då 2 riktigt jobbiga nätter men på den 3:e sov han betydligt bättre. Detta höll i sig sedan i sig när jag flyttade tillbaka. När han var 11 månader fick han flytta till eget rum. Då blev det ännu bättre. Ni vaknar han i regel 1-2 gånger per natt. Det som vi har kvar att försöka få bort är att han får välling både när han lägger sig och sedan lite när han vaknar första gången på kvällen. Men jag känner att det får vara så ett tag till, orkar inte ta tag i det och ser det inte som något problem.

Vi har inte rum till det tyvärr. I framtiden kommer maken flytta ner till källaren men just nu har vi bara tre rum och de är upptagna. Egen säng har jag funderat över men jag gillar verkligen att sova med mina barn. Sov med min äldsta i 6 år. Kan inte sova med dom men absolut inte utan dom. Konstigt det där!

Va skönt att han äntligen sover.

 

[et_flickan]

Och på tal om råd man får.

Nån i min närhet har sagt att jag skämmer bort honom genom att tex alltid gå in till honom när han är ledsen/arg. Att låta honom skrika skadar inte. Gör det verkligen inte det? Finns det något som faktiskt säger att det inte skadar ett barn som får ligga och skrika länge helt själv? Dessutom kan han också ramla ur sängen och då kan ju bli skadad.

Det är så enormt störigt att människor (just en av dom jobbar med barn) kommer med råd att låta barn små barn vara ledsna länge utan stöd. Jag kan bara inte med det.

 

[Midsommarblomster]

Och på tal om råd man får.

Nån i min närhet har sagt att jag skämmer bort honom genom att tex alltid gå in till honom när han är ledsen/arg. Att låta honom skrika skadar inte. Gör det verkligen inte det? Finns det något som faktiskt säger att det inte skadar ett barn som får ligga och skrika länge helt själv? Dessutom kan han också ramla ur sängen och då kan ju bli skadad.

Det är så enormt störigt att människor (just en av dom jobbar med barn) kommer med råd att låta barn små barn vara ledsna länge utan stöd. Jag kan bara inte med det.

Jag håller med. Det rådet vi fick från barnpsykologen var att inte ta upp honom från hans säng, även om han skrek, men vi skulle sitta bredvid och prata och lugna honom. Hon menade att vi föräldrar kan lära barnen vad trygghet är. Är det enbart famnen, eller är sängen också en trygg plats? Om vi är tydliga med att sängen är en bra plats att vara på kommer de tillslut uppleva det när de vaknar till på natten, känna sig trygga och somna om, i jämförelse med att börja söka upp en famn och därmed också vakna helt. Med andra ord, det handlar inte om att lämna barnet otryggt utan snarare att ”ladda” platsen med trygga associationer. Och jag tycker det låter rimligt. Men, rådet var inte aktuellt för oss eftersom sonens problem inte verkar vara platsbundet utan att han har så mycket rörelse i kroppen som väcker honom. Eller hindrar honom från att somna. Han kan än idag snurra runt, ställa sig upp, hoppa, bädda, stå på huvudet och fippla med saker över en timme trots att han är så trött att ögonen går i kors och tillslut början han gråta för att han blir så frustrerad. Han får inte stopp på sig. Han har behövt rörelse (vagn eller gunga i famn) för att lyckas somna.

Så med andra ord, om du vill och kan så kan du ju försöka ”ladda” hans egna säng med trygga associationer på olika sätt. Bara ett vidarebefordrande från barnpsykologen som du kan ta eller kassera. Vår son sover i egen säng men bredvid oss så vi kan klappa på honom under natten. Ingen sömnbrist i världen kan få mig att göra annorlunda (tydligen).

 

[Blyger]

Att inte göra något/stänga dörren är i min värld sjukt. Blir väl inlärd hjälplöshet istället.
@Midsommarblomster kom med ett rimligt förslag tycker jag, klart barnet ska få tröst men man måste nog inte alltid ta upp. Min mamma sov aldrig med oss men gjorde så istället, kom och klappade och gosade tills vi somnade om.

 

[zassoo]

Jag har inga tips men har haft det liknande med båda mina. För båda vände det runt 1,5-2 år har jag för mig, stabilare sömn överlag och jag kunde börja lämna dem sovande en stund på kvällen. Vet hur dränerande det är

 

[et_flickan]

Jag håller med. Det rådet vi fick från barnpsykologen var att inte ta upp honom från hans säng, även om han skrek, men vi skulle sitta bredvid och prata och lugna honom. Hon menade att vi föräldrar kan lära barnen vad trygghet är. Är det enbart famnen, eller är sängen också en trygg plats? Om vi är tydliga med att sängen är en bra plats att vara på kommer de tillslut uppleva det när de vaknar till på natten, känna sig trygga och somna om, i jämförelse med att börja söka upp en famn och därmed också vakna helt. Med andra ord, det handlar inte om att lämna barnet otryggt utan snarare att ”ladda” platsen med trygga associationer. Och jag tycker det låter rimligt. Men, rådet var inte aktuellt för oss eftersom sonens problem inte verkar vara platsbundet utan att han har så mycket rörelse i kroppen som väcker honom. Eller hindrar honom från att somna. Han kan än idag snurra runt, ställa sig upp, hoppa, bädda, stå på huvudet och fippla med saker över en timme trots att han är så trött att ögonen går i kors och tillslut början han gråta för att han blir så frustrerad. Han får inte stopp på sig. Han har behövt rörelse (vagn eller gunga i famn) för att lyckas somna.

Så med andra ord, om du vill och kan så kan du ju försöka ”ladda” hans egna säng med trygga associationer på olika sätt. Bara ett vidarebefordrande från barnpsykologen som du kan ta eller kassera. Vår son sover i egen säng men bredvid oss så vi kan klappa på honom under natten. Ingen sömnbrist i världen kan få mig att göra annorlunda (tydligen).

H har inte ens en egen säng vi köpte aldrig en då dottern heller aldrig sov i egen säng och jag hade redan innan han kom bestämt att samsova skulle vi så det har liksom inte blivit en egen säng. Däremot börjar tankarna komma på egen säng ju äldre han blir men jag tror verkligen inte han är redo att sova själv och jag har inte bråttom med det. Att samsova är det mysigaste jag vet, dessutom är det smidigt när man ammar.

 

[Rosett]

H har inte ens en egen säng vi köpte aldrig en då dottern heller aldrig sov i egen säng och jag hade redan innan han kom bestämt att samsova skulle vi så det har liksom inte blivit en egen säng. Däremot börjar tankarna komma på egen säng ju äldre han blir men jag tror verkligen inte han är redo att sova själv och jag har inte bråttom med det. Att samsova är det mysigaste jag vet, dessutom är det smidigt när man ammar.

Det går ju att ha en barn/spjälsäng som är öppen på ena sidan precis bredvid din/eran. Då blir det ju både samsovning och sova själv samtidigt.
Har inte erfarenhet av små barn själv men såg en sån nånstans, när barnet sen var redo att sova en bit ifrån så satte de fast den fjärde sidan på barnsängen och sen flyttade den en bit ifrån.