Barn som inte vill äta

Jenka

Trådstartare
Sonen som alltid ätit det mesta och mycket har sen några månader tillbaka tvärvänt och äter knappt alls i jämförelse. Så kluven i hur man bör hantera det? Vill egentligen inte tjata på honom om att äta/äta mer men växlar mellan att "äta det som serveras" och att tycka det är bättre att han äter mackor än inget alls. Emellanåt äter han plötsligt massor men ofta är det minimalt även av favoriter och helst skulle han nog leva på mackor och frukt...
Hur hanterar ni och tänker kring sånt?
 
Hur gammal är han? Håller han vikten? Något annat som ändrats (fysisk och psykisk hälsa, vanor, livssituation)?

Första rådet som vi (logopeder) ger är att avdramatisera mat och matsituationen så långt det bara gå. Det innebär att man både plockar bort negativt tjat, tvång och konflikt, men också att man aldrig berömmer ätande eller använder mat som belöning.

Givetvis behöver man anpassa detta efter individen och jag jobbar inte speciellt med matvägran så vill inte säga för mycket. Märker ni allmänpåverkan, psykisk (humör etc) eller fysisk (viktnedgång etc), så rekommenderar jag givetvis kontakt med BVC/VC i första läget.
 
Har funderat ett tag på att starta en sånhär tråd. Mitt barn äter också extremt dåligt i perioder, vissa dagar äter hon bara välling. Hon är snart 2 och har alltid varit kräsen. Finns egentligen ingen rätt utom möjligtvis pizza och pommes (och det kan hon ju inte leva på...) som är säkra kort.


Hur vi hanterar det? Ja du, blandat med frustration och att inte (försöka) bry sig. Vi är glada bara hon äter något och tror inte riktigt på att äta det som bjuds. Hon äter oftast bättre om jag inte är med utan hon bara sitter med pappa. Bäst äter hon om hon får sitta själv och pilla. Man får absolut inte vara där och peta, hjälpa henne att få upp på gaffeln eller mata henne. Då slutar hon direkt och kastar allt på golvet.

Det enda rådet vi fått från bvc är att inte ge henne välling men det skiter vi i faktiskt.
Vi har dock nyligen fått reda på att hon har förkylningsastma och ska utreda vidare då hon har förstorade halsmandlar. Jag hoppas hoppas hoppas att det har någon förklaring i hennes ickeätande. Kanske därför hon bara vill ha flytande ibland.

Kom nog inte med några tips alls.:D Men jag förstår och delar din sits.
 
Nu vet jag inte hur gammal din son är men min snart 20 månader gamla son äter i perioder knappt någonting och vissa perioder hur mycket som helst. Jag tror att han äter mycket när han växer och mindre när han inte gör det mem det bara är vad jag antar. Han följer sin kurva både på längd och vikt så är inte orolig.

Vi gör ingen grej av det, vi lagar den mat vi tänkt göra och äter han inte så äter han inte. Blir han hungrig någon annan tid än då maten serveras får han smörgåsrån vilket är det enda som alltid går ner samt att han dricker mjölk vilket även det mättar.

Han verkar inte själv påverkad av sina icke ätande perioder så jag låter det bara vara.
Han får dock välling varje kväll och det går alltid ner så där får han iaf i sig en del näring.
 
Hur gammal är han? Håller han vikten? Något annat som ändrats (fysisk och psykisk hälsa, vanor, livssituation)?

Första rådet som vi (logopeder) ger är att avdramatisera mat och matsituationen så långt det bara gå. Det innebär att man både plockar bort negativt tjat, tvång och konflikt, men också att man aldrig berömmer ätande eller använder mat som belöning.

Givetvis behöver man anpassa detta efter individen och jag jobbar inte speciellt med matvägran så vill inte säga för mycket. Märker ni allmänpåverkan, psykisk (humör etc) eller fysisk (viktnedgång etc), så rekommenderar jag givetvis kontakt med BVC/VC i första läget.
Nej jag är inte orolig så sätt, mer frustrerad (vilket jag vill undvika). Emellanåt äter han som sagt och det är väl det han klarar sig på. Han blir snart tre, tänkte ta upp det med BVC på kontrollen då.

@falukorw ja mängden har gått i perioder (tror det var vid dryga året han nästan åt mer än vi vuxna) och vi har alltid lagat lite vad som helst och han iaf äter något. Nån period då han föredragit kolhydraterna men rätt som det var bara ätit protein en måltid, ätit olika mängder osv och det tänker jag att det jämnar ut sig. Men skillnad nu i hur ofta det är inget eller minimalt. Frukost äter han iaf.
 
Nej jag är inte orolig så sätt, mer frustrerad (vilket jag vill undvika). Emellanåt äter han som sagt och det är väl det han klarar sig på. Han blir snart tre, tänkte ta upp det med BVC på kontrollen då.

Att ta upp det på tre-års låter som en bra början. Om han går på förskola så kan du höra hur han äter där. Vissa barn äter mycket bättre med lite kompistryck än vad de gör hemma och klarar sig väldigt fint på bara det. Jag tycker ofta det verkar som barn är oregelbundna i maten, både vad gäller mängd och preferens.
 
Nej jag är inte orolig så sätt, mer frustrerad (vilket jag vill undvika). Emellanåt äter han som sagt och det är väl det han klarar sig på. Han blir snart tre, tänkte ta upp det med BVC på kontrollen då.

@falukorw ja mängden har gått i perioder (tror det var vid dryga året han nästan åt mer än vi vuxna) och vi har alltid lagat lite vad som helst och han iaf äter något. Nån period då han föredragit kolhydraterna men rätt som det var bara ätit protein en måltid, ätit olika mängder osv och det tänker jag att det jämnar ut sig. Men skillnad nu i hur ofta det är inget eller minimalt. Frukost äter han iaf.

Vår son är likadan. Precis fyllt 4 och han har alltid varit sådan.

Kan i perioder äta 1 tugga macka till frukost, 1 tugga av lunchen och likadant med middag. Andra perioder äter han lätt 2 portioner. Vi tänker att han äter vad han behöver. När han äter mycket brukar han också ha en växtspurt.

Vi är stenhårda med att vi äter när maten står på bordet. Tycker man inte om det som serveras så kan man få macka istället dock.

Sonen ligger +1 på längd och -1 på vikt och har gjort de senaste åren så det verkar fungera för honom. Ätandet verkar inte heller påverka orken.
 
Har funderat ett tag på att starta en sånhär tråd. Mitt barn äter också extremt dåligt i perioder, vissa dagar äter hon bara välling. Hon är snart 2 och har alltid varit kräsen. Finns egentligen ingen rätt utom möjligtvis pizza och pommes (och det kan hon ju inte leva på...) som är säkra kort.


Hur vi hanterar det? Ja du, blandat med frustration och att inte (försöka) bry sig. Vi är glada bara hon äter något och tror inte riktigt på att äta det som bjuds. Hon äter oftast bättre om jag inte är med utan hon bara sitter med pappa. Bäst äter hon om hon får sitta själv och pilla. Man får absolut inte vara där och peta, hjälpa henne att få upp på gaffeln eller mata henne. Då slutar hon direkt och kastar allt på golvet.

Det enda rådet vi fått från bvc är att inte ge henne välling men det skiter vi i faktiskt.
Vi har dock nyligen fått reda på att hon har förkylningsastma och ska utreda vidare då hon har förstorade halsmandlar. Jag hoppas hoppas hoppas att det har någon förklaring i hennes ickeätande. Kanske därför hon bara vill ha flytande ibland.

Kom nog inte med några tips alls.:D Men jag förstår och delar din sits.
Jag är fortfarande så fascinerad över att folk alls ger välling. Det måste vara nån svensk grej.

Jag hade avdramatiserat. Serverat vanlig mat men med tydligt avgränsat på tallriken så att såsen inte rör i potatisen el liknande.
Det är jättejättevanligt att barnet inte äter hemma men hur bra så helst på dagis. Så jag antar att det är en vanesak också.
 
Vår son i samma ålder är precis likadan. Nån tugga smörgås, nån ostskiva, äter hyfsat om det är spagetti och köttfärssås eller lasagne.. Sparade ett tag matlådor med det åt honom så vi kunde äta annat..
Kall, skinnfri korv går ner då och då också så det försöker vi ha hemma och ge om vi märker att han äter dåligt.
Då och då händer det dock att han äter bra hela dagen.
 
Har ni provat att låta honom vara med och laga maten? :)
Skära ingredienser med passande kniv, hälla i makaroner, flytta runt med stekspaden osv.

Eller få välja till exempel vilken grönsak han vill ha när ni handlar?

Jag upplever att många barn tycker mat är roligare när de får vara med och dels välja ingredienserna och dels laga den.
 
Inte gjort ngt alls fortsatt servera vanlig mat där minst en grej är något som barnet äter. Nästan alla barn har perioder när mat är gift. Båda mina pojkar har haft det och jag tänker att mat inte ska vara bråk. Eftersom jag vägrar laga dubbla maträtter så ser jag till att ngt går att äta (vilket växlar vad det är som duger) lägger upp av allt på tallriken det de äter de äter dem.
Nu är de 8år och 10år och äter det mesta. Äldsta avskyr vanliga tomater så sådana slipper han. (I matlagning går det bra).

Om barnet inte medicineras eller har en diagnos reglerar de i 9 fall av 10 matintaget själva och perioden går över och mat blir ätbart igen. Så lite bråk och tjafs som möjligt så tacklar vi det.
 
Vi har en sådan, hon är 4 år nu och har alltid varit petig i någon grad. Vi brukar väl försöka styra så att något av huvudmålen varje dag är något som hon äter iaf delvis men det är även dagar då hon lever på en tugga här och en tugga där, nån frukt och macka typ. Men vi gör inte så stor grej av det. Bråk och tvång runt mat är ju big no-no i alla händelser.

Lagar inte olika mat men visst kan man få en macka om man smakat men inte gillar men oftast så funkar det ändå även om det innebär att hon ibland äter bara kolhydraterna, ibland bara köttet osv. Man får köpa att hennes måltider oftast inte är så näringsriktigt komponerade som de borde men vad göra. Hon får uppenbarligen i sig det hon behöver då hon växer och mår bra. Goda förebilder har hon också då bröderna äter det mesta utan knussel men det har inte hjälpt.
 
Jag är fortfarande så fascinerad över att folk alls ger välling. Det måste vara nån svensk grej.

Jag hade avdramatiserat. Serverat vanlig mat men med tydligt avgränsat på tallriken så att såsen inte rör i potatisen el liknande.
Det är jättejättevanligt att barnet inte äter hemma men hur bra så helst på dagis. Så jag antar att det är en vanesak också.
Jaha okej? Vi ger det för att hon tycker det är gott och för att det är det enda hon äter i vissa perioder. Men du kanske missade den delen om att hon har förkylningsastma och att det kanske finns andra fysiska orsaker.

Jag vet att det är jättevanligt att barn inte äter. Fått höra det ungefär 3 miljoner gånger men det hjälper inte oss alls. Vi har en dialog med förskolan angående hennes ätande och nej hon äter inte hur bra som helst där.

Vi har inte dramat upp det, däremot är vi människor och det kan vara frustrerande och jobbigt när barnet visar att den vill ha mat men sen slänger allt på golvet.
 
Jag är fortfarande så fascinerad över att folk alls ger välling. Det måste vara nån svensk grej.

Jag hade avdramatiserat. Serverat vanlig mat men med tydligt avgränsat på tallriken så att såsen inte rör i potatisen el liknande.
Det är jättejättevanligt att barnet inte äter hemma men hur bra så helst på dagis. Så jag antar att det är en vanesak också.
Varför är du så fascinerad av det? Många tycker väl om att dricka varm dryck morgon och kväll tänker jag.
 
Varför är du så fascinerad av det? Många tycker väl om att dricka varm dryck morgon och kväll tänker jag.

Jag tror, precis som @em-pirre pirre att välling är väldigt svenskt. Folk som bor i andra länder ger inte välling speciellt ofta, finns ingen direkt efterfrågan. Tror em-pirre blir farcinerad eftersom hon bor i finland och där är det inte alls så vanligt. Här i sverige är det en norm att ge välling. Snarare så att vi, som inte väljer att ge välling, sticker ut. Har varit ett jäkla tjat från släkt att ge välling, något som vi (obs andra får ha andra åsikter) tycker är onödigt!
 
Sonen som alltid ätit det mesta och mycket har sen några månader tillbaka tvärvänt och äter knappt alls i jämförelse. Så kluven i hur man bör hantera det? Vill egentligen inte tjata på honom om att äta/äta mer men växlar mellan att "äta det som serveras" och att tycka det är bättre att han äter mackor än inget alls. Emellanåt äter han plötsligt massor men ofta är det minimalt även av favoriter och helst skulle han nog leva på mackor och frukt...
Hur hanterar ni och tänker kring sånt?

Den viktigaste frågan tror jag är om han håller/går upp i vikt och verkar frisk?

Många barn verkar äta väldigt ojämnt. Jag tror att det beror på att barn helt enkelt lyssnar på sin kropp och äter när de är hungriga, och låter bli att äta när de inte är hungriga. Jag tror man ska vara väldigt försiktig så att man inte förstör det! Det är vi vuxna som äter för att man ”ska”. Så länge barnet är friskt och går upp i vikt hyfsat som det ska tror jag man förstör mer om man gör en grej av det, visar frustration eller oro eller trugar i barnet mat.

Vår dotter äter väldigt väldigt lite i vissa perioder och har alltid ätit lite ensidigt, har inte gillat att prova nya saker osv. Samtidigt verkar hon pigg och glad och växer bra även om hon är lite liten och kort. Vi har varit noga med att aldrig någonsin truga i henne mat men envist fortsätta servera varierad mat, gärna med många olika tillbehör så att det finns något vi vet att hon gillar på bordet. Så har hon fått välja själv vad hon äter och inte. Vissa måltider har hon bara ätit majs, andra gånger bara spaghetti, ibland inget och åter andra gånger av flera saker beroende på vad som serverats. Jag tror ändå det jämnat ut sig på lång sikt så hon fått i sig av det mesta. Och tro det eller ej, nu när hon snart fyller sex år börjar hon allt mer våga prova olika saker! För henne verkar det ha hjälpt att absolut inte pressa henne på något sätt utan bara göra måltiderna mysiga och roliga och ta det i hennes takt. Om någon välvillig släkting vid något tillfälle kommenterat hennes ätande eller försökt övertala henne att äta mer eller smaka något hon inte vill har hon bara blivit tvärsur och vägrat äta alls, då har det bara låst sig helt.
 
Jag tror, precis som @em-pirre pirre att välling är väldigt svenskt. Folk som bor i andra länder ger inte välling speciellt ofta, finns ingen direkt efterfrågan. Tror em-pirre blir farcinerad eftersom hon bor i finland och där är det inte alls så vanligt. Här i sverige är det en norm att ge välling. Snarare så att vi, som inte väljer att ge välling, sticker ut. Har varit ett jäkla tjat från släkt att ge välling, något som vi (obs andra får ha andra åsikter) tycker är onödigt!
Vet inte om jag håller med om de sista. Vi blir ifrågasatta ca varje gång vi nämner att vårat barn får välling. Men det är väl som det mesta när man är förälder, damned if you do, damned if you don't...
 
Min 8aring har alltid varit begränsad över vad hon äter. Hon har ngr fa rätter som hon tycker om och när det serveras sa kan hon äta enorma mänger, sen äter hon inget alls till nästa gang ngn av hennes favoriter serveras. Hon är smal men växer sa jag later det vara. Försöker vid varje maltid servera ngt som hon tycker om, ngn grönsak eller tillbehör sa hon iaf far i sig ngt. Eller att en av dagens maltider är ngt hon tycker om.
 
Har ni provat att låta honom vara med och laga maten? :)
Skära ingredienser med passande kniv, hälla i makaroner, flytta runt med stekspaden osv.

Eller få välja till exempel vilken grönsak han vill ha när ni handlar?

Jag upplever att många barn tycker mat är roligare när de får vara med och dels välja ingredienserna och dels laga den.
Vi har en sådan, hon är 4 år nu och har alltid varit petig i någon grad. Vi brukar väl försöka styra så att något av huvudmålen varje dag är något som hon äter iaf delvis men det är även dagar då hon lever på en tugga här och en tugga där, nån frukt och macka typ. Men vi gör inte så stor grej av det. Bråk och tvång runt mat är ju big no-no i alla händelser.

Lagar inte olika mat men visst kan man få en macka om man smakat men inte gillar men oftast så funkar det ändå även om det innebär att hon ibland äter bara kolhydraterna, ibland bara köttet osv. Man får köpa att hennes måltider oftast inte är så näringsriktigt komponerade som de borde men vad göra. Hon får uppenbarligen i sig det hon behöver då hon växer och mår bra. Goda förebilder har hon också då bröderna äter det mesta utan knussel men det har inte hjälpt.
Ska testa att låta honom få vara med mer! Han är det ibland men inte i nån stor utsträckning. Går hos dagmamma och äter sämre där med numera tyvärr.
Vill inte heller ha bråk kring mat! Och tänker att hungerkänslor är viktiga att lära sig lyssna på men var lugnare så länge han åt hyfsat i allmänhet.

Men inte så många som svarar på om ni serverar annat (mackor) eller håller er till lagad mat? Visst finns det saker han gillar bättre än annat men inget helt säkert kort.
 
Jag ger alltid det min unge ber om så länge det är mat och inte typ chips. Han äter oftast väldigt lite så ber han om en ”acka” får han det. Vanligast är dock broccoli (!) eller korv.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag kämpar på med att skola om mig från ekonomiskt vidlyftig till kostnadsmedveten. Det är verkligen nyttigt och välbehövligt! Och jag...
Svar
2
· Visningar
1 052
Senast: cassiopeja
·
  • Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 496
Senast: Unafraid
·
Övr. Barn Frågeställning enligt rubriken. Mina barn är så stora nu att det är mer regel än undantag med kompisar på besök i huset. Det börjar...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 218
Senast: startpompe
·
Relationer Jag har en person i min närhet som inte verkar kunna se andras behov än sina egna och som inte heller kan känna med andra människor. Hen...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
8 864
Senast: Thaliaste
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Jättehungrig katt
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp