Barn som ska börja rida

[miumiu]

Ungefär att du kan säga "jag älskar hästar och ridning" och inte "jag älskar hästar och ridning men....(och inte räkna upp allt som är jobbigt och besvärligt)" . Man behöver inte älska allt, mer att det är en del av paketet och inget man behöver reservera sig när man säger att man älskar sporten.

Jag vet inte riktigt om jag håller med här. Har i perioder kämpat med att extrem hopprädsla och gråtit mig igenom ridpass. Ville jag sluta rida, eller sluta hoppa för det? Nope.

 

[Lobelia]

Jag vet inte riktigt om jag håller med här. Har i perioder kämpat med att extrem hopprädsla och gråtit mig igenom ridpass. Ville jag sluta rida, eller sluta hoppa för det? Nope.

Vad är det du inte håller med om egentligen? Föräldern tar upp problemet att hon behöver peppa sin talangfulla tjej som verkar rädd och inte alltid vill träna då hon slagit sig. Det är i det kontextet jag kommenterar, att tjejen behöver motiveras av föräldern att fortsätta. Föräldern som tycker det är synd att hon ger upp för hon är talangfull.

Det finns massor som kämpar sig igenom rädslor och fixar det, men jag har hört om få (om någon) som gjort det när drivet och viljan kommer från någon annan. Det är ju inte riktigt din situation, du ville väl själv? Det finns även de som pressar sig till att göra saker de inte alls gillar eller tom starkt ogillar på ren viljestyrka. Finns viljan kan man försätta berg, liksom om kärleken till sporten får det mindre trevliga att verka trivialt och något man inte tänker på.

 

[Kiwifrukt]

TS, bara för att hon har varit ängslig och rädd för att slå sig i andra aktiviteter behöver det inte bli så i just ridningen. Jag var ett fruktansvärt mesigt barn som var rädd för typ allt och alla. Hatade allt som kunde leda till att man kunde slå sig (typ skridskor), var rädd för bollar och typ slå volter och stå på händer och sånt gjorde jag helt enkelt inte. Var också rädd för människor och kunde börja gråta bara jag såg en viss person komma in i affären (som inte alls var särskilt skrämmande, ett exempel var mina morföräldrars granne som var en helt vanlig medelålders tant). Men jag var absolut inte sån i ridningen. Min ridlärare var dessutom gammal militär som skrek och gormade och kastade koner efter hästarna om de inte gjorde som hon ville, mamma var alltid helt förundrad över att jag aldrig var rädd för henne eller för hästarna när jag var rädd för allting annat. Mina föräldrar är inte hästmänniskor så de har inte direkt uppmuntrat och tjatat heller, de hade nog varit gladast om det intresset dött ut av sig själv.

 

[miumiu]

Vad är det du inte håller med om egentligen? Föräldern tar upp problemet att hon behöver peppa sin talangfulla tjej som verkar rädd och inte alltid vill träna då hon slagit sig. Det är i det kontextet jag kommenterar, att tjejen behöver motiveras av föräldern att fortsätta. Föräldern som tycker det är synd att hon ger upp för hon är talangfull.

Det finns massor som kämpar sig igenom rädslor och fixar det, men jag har hört om få (om någon) som gjort det när drivet och viljan kommer från någon annan. Det är ju inte riktigt din situation, du ville väl själv? Det finns även de som pressar sig till att göra saker de inte alls gillar eller tom starkt ogillar på ren viljestyrka. Finns viljan kan man försätta berg, liksom om kärleken till sporten får det mindre trevliga att verka trivialt och något man inte tänker på.

Vad är det du inte håller med om egentligen? Föräldern tar upp problemet att hon behöver peppa sin talangfulla tjej som verkar rädd och inte alltid vill träna då hon slagit sig. Det är i det kontextet jag kommenterar, att tjejen behöver motiveras av föräldern att fortsätta. Föräldern som tycker det är synd att hon ger upp för hon är talangfull.

Det finns massor som kämpar sig igenom rädslor och fixar det, men jag har hört om få (om någon) som gjort det när drivet och viljan kommer från någon annan. Det är ju inte riktigt din situation, du ville väl själv? Det finns även de som pressar sig till att göra saker de inte alls gillar eller tom starkt ogillar på ren viljestyrka. Finns viljan kan man försätta berg, liksom om kärleken till sporten får det mindre trevliga att verka trivialt och något man inte tänker på.

Det är nog hur du formulerar dig som gör att du lätt kan misstolkas:

” Jag antar att hon älskar att åka konståkning, men älskar hon hela grejen inklusive att trilla och slå sig? Gör man inte det, eller blir rädd om det gör ont så lär det inte bli lättare med tiden”

Det här läser iaf jag som att det är ingen idé att kämpa med rädslor, för blir barnet rädd när hon slår sig är detta inte nånting hon vill hålla på med egentligen. Och så behöver det inte nödvändigtvis vara.

 

[Lobelia]

Det är nog hur du formulerar dig som gör att du lätt kan misstolkas:

” Jag antar att hon älskar att åka konståkning, men älskar hon hela grejen inklusive att trilla och slå sig? Gör man inte det, eller blir rädd om det gör ont så lär det inte bli lättare med tiden”

Det här läser iaf jag som att det är ingen idé att kämpa med rädslor, för blir barnet rädd när hon slår sig är detta inte nånting hon vill hålla på med egentligen. Och så behöver det inte nödvändigtvis vara.

Ja det blir nog lite otydligt när man tar det ur sitt sammanhang och jag kunde varit tydligare.

Jag svarade på ett inlägg med en specifik situation och avsåg inte något generellt som gäller alltid i alla sammanhang. Jag tänker mig en sport som konståkning där det liksom ingår i konceptet att slå sig relativt ofta när man tränar in nya grejor på isen och det är mycket vanligt, åtminstone i större sammanhang att en del av åkarna faller. Det blir dessutom hela tiden högre och mer komplicerade hopp. Det samma gäller säker många kampsporter, det kommer liksom att göra ont då och då. Vill man utöva sporter där man regelbundet får ont behöver man antingen ha en stor kärlek till den som övervinner obehaget eller ta obehaget med en klackspark och att det ingår i konceptet.