Barn som slåss på försklan

[Lobelia]

Fast E är orsaken till att R inte vill gå till förskolan. Jag kommer dock självklart inte "skylla på" (känns märkligt gentemot en 2 åring att uttrycka det så) E, men kan krasst konstatera att han är orsaken till våra problem. Sedan är det självklart pedagogernas (och andra vuxnas) ansvar och uppgift att lösa situationen.

Ja ur ditt perspektiv (och det är ju det du ska ha) är det givetvis så, du ska givetvis skydda ditt barn och du har inget ansvar för det andra barnet. Ur förskolans perspektiv har de ett barn med aggressionsproblem som de inte lyckas hantera. De behöver se till att båda barnen mår bra, situationen är inte bra eller ens okej.

 

[Kilauea]

Jag är helt med dig där! Det är inte förövaren det är synd om. Det är inte offret som ska stärkas och peppas att inte ta åt sig. Offret har inte gjort något fel! Det är otroligt viktigt att poängtera! Det är förövaren som ska lära sig hur man uppför sig! Och om förövaren, som i det här fallet är för liten för att kunna resoneras med, så får personalen punktmarkera så att hen inte får chansen att slåss och utsätta andra barn för obehag.

Jag tänker att i den åldern så handlar det inte bara om att lära sig hur man uppför sig. Det gäller att hitta grunden till varför barnet slåss också.

 

[Lingon]

Jag tänker att i den åldern så handlar det inte bara om att lära sig hur man uppför sig. Det gäller att hitta grunden till varför barnet slåss också.

Absolut. Men inte på bekostnad av andra barn.

 

[Kilauea]

Absolut. Men inte på bekostnad av andra barn.

Det håller jag med om. Men jag tror inte att bara "punktmarkera" löser problemet.
Självklart ska alla barn känna sig trygga på förskolan/dagmamma.

 

[Imogen]

Barnet misshandlar ett annat barn. Det måste stoppas. Bägge barnen måste genast skyddas från den här situationen. Då går en som vuxen in och säger STOPP! Med min kropp och med min röst stoppar jag en misshandel. Det är små barn vi pratar om. Inte en bärsärk. Att jobba lågaffektivt med små barn betyder att du när förebyggande avledande manövrar inte funkar får bära bort det barn som inte fixar situationen. Att utan ilska säga STOPP och förhindra att något barn blir skadat. Du som vuxen kanske får dig en smäll eller två men det får en ta. Att som vuxen vara rädd för småbarn och därigenom inte avbryter är makalöst.

Alltså. En tvååring misshandlar inte ett annat barn. Och jag hoppas verkligen inte att det är så personalen ser på saken.

Och vem i tråden (mer än du nu) skulle ha påstått att de vuxna är rädda för att bryta en bråkande tvååring?

 

[Lingon]

Jag tänker att i den åldern så handlar det inte bara om att lära sig hur man uppför sig. Det gäller att hitta grunden till varför barnet slåss också.

Du har fel. Det är precis i den åldern man lär barnen hur man uppför sig, hur man kommunicerar och hur man interagerar med andra människor på ett trevligt och hälsosamt sätt.

 

[Lingon]

Dubbelt

 

[Lobelia]

Du har fel. Det är precis i den åldern man lär barnen hur man uppför sig, hur man kommunicerar och hur man interagerar med andra människor på ett trevligt och hälsosamt sätt.

Så du menar att det är brist på uppfostran som är orsaken till att barnet har aggresionsproblem?

Ja jag håller med om att barn i denna åldern behöver lära sig och det tror jag att @hemlig också gör, men om ett barn uppenbarligen inte lärt sig så behöver man ta reda på varför, är det bara så att barnet inte fått informationen om hur det ska uppföra sig eller är det något annat som ligger bakom som exempelvis att barnet lärt sig att slå på den svagare genom praktiska exempel där han är den svagare. Då lär inte uppfostran hjälpa särskilt väl.

 

[Lingon]

Så du menar att det är brist på uppfostran som är orsaken till att barnet har aggresionsproblem?

Ja jag håller med om att barn i denna åldern behöver lära sig och det tror jag att @hemlig också gör, men om ett barn uppenbarligen inte lärt sig så behöver man ta reda på varför, är det bara så att barnet inte fått informationen om hur det ska uppföra sig eller är det något annat som ligger bakom som exempelvis att barnet lärt sig att slå på den svagare genom praktiska exempel där han är den svagare. Då lär inte uppfostran hjälpa särskilt väl.

Vissa barn behöver mer guidning i det än andra och vissa barn har problem som behöver mer insatser. Oavsett så är det när de är små man ska lära dem hur man uppför sig och kommunicerar med andra.

 

[Imogen]

Du har fel. Det är precis i den åldern man lär barnen hur man uppför sig, hur man kommunicerar och hur man interagerar med andra människor på ett trevligt och hälsosamt sätt.

Ja visst behöver barn i den åldern lära sig hur man uppför sig. Fast precis som du själv också är inne på så funkar det ju inte att resonera med en tvååring i affekt. Speciellt inte en med sämre impulskontroll.

Sen kan det ju absolut behövas en del ”brandsläckning” för att skydda barnet som utsätts. Men det har ju inte så mycket med att lära sig hur man uppför sig att göra.

 

[Lingon]

Ja visst behöver barn i den åldern lära sig hur man uppför sig. Fast precis som du själv också är inne på så funkar det ju inte att resonera med en tvååring i affekt. Speciellt inte en med sämre impulskontroll.

Sen kan det ju absolut behövas en del ”brandsläckning” för att skydda barnet som utsätts. Men det har ju inte så mycket med att lära sig hur man uppför sig att göra.

Jag tycker att det har det. Nä, man tar inte en diskussion med en tvååring i affekt. Tvååringne i affekt lyfter man bort från de barn som riskerar att bli slagna och sen får man hjälpa barnet att lugna ner sig och sen förklara på rätt nivå hur man ska göra istället för att slåss. Men man behöver lära tvååringen hur man uppför sig och kommunicerar med andra.

 

[Lobelia]

Vissa barn behöver mer guidning i det än andra och vissa barn har problem som behöver mer insatser. Oavsett så är det när de är små man ska lära dem hur man uppför sig och kommunicerar med andra.

Jo jag håller som sagt med om att barn behöver lära sig hur man uppför sig, vad i mitt inlägg gör att du tror att jag inte menar det? Nu har man försökt med att uppfostra, guida eller vad man vill kalla det ett bra tag och barnet fortsätter att slå så frågan är väl om mer uppfostran hjälper något vidare här. Kanske man ska ta i hårdare och guida mer?

Eller som jag (och @hemlig ) är inne på att försöka ta reda på varför det gått snett här. Och nej det innebär inte att jag tycker att barnet ska få fortsätta att slå de andra barnen.

 

[Lingon]

Jo jag håller som sagt med om att barn behöver lära sig hur man uppför sig, vad i mitt inlägg gör att du tror att jag inte menar det? Nu har man försökt med att uppfostra, guida eller vad man vill kalla det ett bra tag och barnet fortsätter att slå så frågan är väl om mer uppfostran hjälper något vidare här. Kanske man ska ta i hårdare och guida mer?

Eller som jag (och @hemlig är inne på att försöka ta reda på varför det gått snett här. Och nej det innebär inte att jag tycker att barnet ska få fortsätta att slå de andra barnen.

Jag tror att väldigt få barn är såna hopplösa fall som du beskriver. Men om ett barn skulle vara det så krävs det nog att barnet får en egen resursperson som kan vara barnets trygghet och som kan hjälpa barnet att inte gå över några gränser och plcka bort barnet ur situationer som håller på att spåra ur.

 

[Lobelia]

Jag tror att väldigt få barn är såna hopplösa fall som du beskriver. Men om ett barn skulle vara det så krävs det nog att barnet får en egen resursperson som kan vara barnets trygghet och som kan hjälpa barnet att inte gå över några gränser och plcka bort barnet ur situationer som håller på att spåra ur.

Vad i mitt inlägg får dig att tro att barnet är ett hopplöst fall?

Och egen resursperson är givetvis bra, men hur hjälper det barnet i grunden, om det är något i hemmet som är problem? Det behöver ju inte vara det, men om ett barn inte kan hantera sina aggressioner ser jag det som en varningssignal.

 

[Kilauea]

Du har fel. Det är precis i den åldern man lär barnen hur man uppför sig, hur man kommunicerar och hur man interagerar med andra människor på ett trevligt och hälsosamt sätt.

Om du läser igen så skrev jag att det inte bara handlar om att lära sig. Om ett barn slåss så mycket som TS skriver så tror jag det finns nåt mer bakomliggande än bara att h*n inte lärt sig.

Har inte påstått att nåt annat barn ska behöva utstå slag under tiden heller.

 

[Imogen]

Jag tycker att det har det. Nä, man tar inte en diskussion med en tvååring i affekt. Tvååringne i affekt lyfter man bort från de barn som riskerar att bli slagna och sen får man hjälpa barnet att lugna ner sig och sen förklara på rätt nivå hur man ska göra istället för att slåss. Men man behöver lära tvååringen hur man uppför sig och kommunicerar med andra.

Fast det gör du ju som @hemlig är inne på också genom att ta reda på grunden till beteendet. Och förebygga att situationerna uppstår. Barn gör rätt om de kan. Att bara punktmarkera är bara brandsläckning.

 

[Lingon]

Vad i mitt inlägg får dig att tro att barnet är ett hopplöst fall?

Och egen resursperson är givetvis bra, men hur hjälper det barnet i grunden, om det är något i hemmet som är problem? Det behöver ju inte vara det, men om ett barn inte kan hantera sina aggressioner ser jag det som en varningssignal.

Nä, jag förstod inte varför du beskrev det så faktiskt. Det får du fundera över själv. Jag tror att mycket få barn är hopplösa fall som inte kan lära sig att inte slåss. Så jag tyckte inte att det var värt att ta upp ens men sen tog du upp det. Varför vet jag inte.

 

[Badger]

Det känns ganska självklart att ett så litet barn som konsekvent brukar våld har någon form av problematik i livet som barnet behöver hjälp med. MEN det är inte ts uppgift att ta hänsyn till det eller se till att det händer.
Jag kan tycka att socialtjänsten bör kopplas in i ett sånt här läge. Inte för att straffa någon utanför att någonstans verkar det som att stöd behöver sättas in. Barn kan vara busiga och bråkiga men det finns instanser som kan hjälpa och jag tror inte barn beter sig så som ts beskriver om allt är tip top.

Jag kan bli lite irriterad så fort nån form av mobbing eller våld i skolan diskuteras så ska det lyftas att barnet som utsätter lider. Det är säkert så, och jag tycker absolut att mer resurser skall sättas in där också. Men det är noll och inget som den eller de utsatta ska behöva ta hänsyn till.

Det kan ju också vara fel dynamik i gruppen, säger inte att det är det men tycker inte det är självklart att det är direkt fel på barnet. Det kan också vara ett fel i att personalen inte integrerat ett nytt barn i gruppen på ett sätt som fungerar eller bemöter vissa barn hårdhänt och detta barnet klarar inte det. Ett barn som slåss på förskolan behöver inte vara ett barn som slåss någon annan stans. Så en pedagogisk expert från centralt på kommunen kan kanske också hjälpa. Dvs hjälpa personalen skapa en miljö och pedagogiska redskap som fungerar.

 

[Lingon]

Fast det gör du ju som @hemlig är inne på också genom att ta reda på grunden till beteendet. Och förebygga att situationerna uppstår. Barn gör rätt om de kan. Att bara punktmarkera är bara brandsläckning.

Att säga att punktmarkering bara är en brandsläckning visar på mycket lite förståelse för de barn som utsätts för barnet som slåss. Punktmarkeringen kan för de innebära skillnaden mellan att älska sin förskola och att vara rädd för att gå dit.

 

[Lobelia]

Nä, jag förstod inte varför du beskrev det så faktiskt. Det får du fundera över själv. Jag tror att mycket få barn är hopplösa fall som inte kan lära sig att inte slåss. Så jag tyckte inte att det var värt att ta upp ens men sen tog du upp det. Varför vet jag inte.

För att kunna korrigera så att du förstår vad jag menar behöver jag din hjälp att tala om vad du missförstod så jag kan formulera mig bättre. Du verkar bara ignorera frågan och låtsas som jag anser det ändå. Jag har mig veterligt inte skrivit att barnet är ett hopplöst fall. Det rimmar illa med att jag anser att man ska se på grundorsakerna, hade jag ansett att barnet varit ett hopplöst fall så skulle jag knappast föreslå någon åtgärd.