Barn som slåss på försklan

[Imogen]

Att säga att punktmarkering bara är en brandsläckning visar på mycket lite förståelse för de barn som utsätts för barnet som slåss. Punktmarkeringen kan för de innebära skillnaden mellan att älska sin förskola och att vara rädd för att gå dit.

Va?
Jag har aldrig påstått att punktmarkering inte ska eller bör genomföras. Det är väl helt självklart att man akut måste lösa situationen så att TS barn inte blir utsatt.

Vad jag vände mig mot var att du deklarerade ”du har fel” till @hemlig när hon argumenterade för att det inte BARA handlar om att lära sig hur man uppför sig utan att man OCKSÅ behöver ta reda på orsak. Där menar jag att det bara blir brandsläckning om man inte tittar på orsak. Och BARA brandsläckning är inte tillräckligt.

Sorry för versaler men mina fetmarkeringar blir av någon anledning jätteknasiga

 

[Lingon]

Va?
Jag har aldrig påstått att punktmarkering inte ska eller bör genomföras. Det är väl helt självklart att man akut måste lösa situationen så att TS barn inte blir utsatt.

Vad jag vände mig mot var att du deklarerade ”du har fel” till @hemlig när hon argumenterade för att det inte bara[\b] handlar om att lära sig hur man uppför sig utan att man också/ behöver ta reda på orsak. Där menar jag att det bara blir brandsläckning om man inte tittar på orsak. Och bara[\b] brandsläckning är inte tillräckligt.

Brandsläckningen är otroligt viktig för de andra barnen! Du missar de andra barnens perspektiv helt. För dem är brandsläckningen helt nödvändigför deras mentala välbefinnande och trivsel på förskolan. För dem kan brandsläckningen vara skillnaden mellan att våga vara framåt och social och att dra sig undan och inte lita på andra barn. Att bli slagen och illa behandlad i låg ålder sätter spår i barn! Brandsläckningen är helt nödvändig och väldigt viktig! Sen ska man naturlvis inte bara punktmarkera utan också försöka reda ut situationen så att punktmarkeringen inte ska behövas framöver och barnet som slåss ska kunna delta i leken som alla andra utan att spåra ur och börja slåss. Men att kalla punktmarkeringen för BARA brandsläckning är att förminska de andra barnens behov av trygghet.

 

[Badger]

Om du läser igen så skrev jag att det inte bara handlar om att lära sig. Om ett barn slåss så mycket som TS skriver så tror jag det finns nåt mer bakomliggande än bara att h*n inte lärt sig.

Har inte påstått att nåt annat barn ska behöva utstå slag under tiden heller.

Ja jag tror att det kan vara något mer bakomliggande också men inte nödvändigtvis hos barnet eller barnets föräldrar.

När vi har haft liknande erfarenheter men kanske från en annan vinkel så har det varit en förskola där personalen låtit barnen knuffas och interagera på negativa vis och själva i personalen varit hårdhänta och valhänta och höjt nivån på stress i gruppen genom att använda otillåtna pedagogiska medel som skamvrå för små barn som inte förstår det.

Redan från början märktes att personalen inte stärkte barn i empati och avledde småbråk snabbt utan lät små bråk växa och acceptera små knuffar och förstörda lekar och att krascha saker för varandra och vara lite elak. Tills de till slut om det eskalerat gick på och tog tag i det barn som slog senast och hårdast i ren förtvivlan och var hårdhänta mot det. Ofta samma gäng barn som blev förtvivlade. Varpå man sedan såklart kan säga att det är ett barn som är ett problem, inte en personalstrategi.

Lösningen i en sådan spiral är ju rimligen antagligen att vända på det totalt och försöka öka empatinivån i gruppen som helhet och försöka uppmuntra lugnare lekar utan knuff och krasch och förstöra för andra tänker jag? (man såg ju vid besök att om lekarna var så våldsamma att alla inte vågade vara med så gjordes ingenting från personalen ändå utan man kunde liksom se hur det skulle eskalera lätt därifrån.)

 

[Lingon]

Ja jag tror att det kan vara något mer bakomliggande också men inte nödvändigtvis hos barnet eller barnets föräldrar.

När vi har haft liknande erfarenheter men kanske från en annan vinkel så har det varit en förskola där personalen låtit barnen knuffas och interagera på negativa vis och själva i personalen varit hårdhänta och valhänta och höjt nivån på stress i gruppen genom att använda otillåtna pedagogiska medel som skamvrå för små barn som inte förstår det.

Redan från början märktes att personalen inte stärkte barn i empati och avledde småbråk snabbt utan lät små bråk växa och acceptera små knuffar och förstörda lekar och att krascha saker för varandra och vara lite elak. Tills de till slut om det eskalerat gick på och tog tag i det barn som slog senast och hårdast i ren förtvivlan och var hårdhänta mot det. Ofta samma gäng barn som blev förtvivlade.

Lösningen i en sådan spiral är ju rimligen antagligen att vända på det totalt och försöka öka empatinivån i gruppen som helhet och försöka uppmuntra lugnare lekar utan knuff och krasch och förstöra för andra tänker jag? (man såg ju vid besök att om lekarna var så våldsamma att alla inte vågade vara med så gjordes ingenting från personalen ändå utan man kunde liksom se hur det skulle eskalera lätt därifrån.)

Fy så tragiskt att det fortfarande finns såna förskolor/skolor!

 

[Lobelia]

Brandsläckningen är otroligt viktig för de andra barnen! Du missar de andra barnens perspektiv helt. För dem är brandsläckningen helt nödvändigför deras mentala välbefinnande och trivsel på förskolan. För dem kan brandsläckningen vara skillnaden mellan att våga vara framåt och social och att dra sig undan och inte lita på andra barn. Att bli slagen och illa behandlad i låg ålder sätter spår i barn! Brandsläckningen är helt nödvändig och väldigt viktig! Sen ska man naturlvis inte bara punktmarkera utan också försöka reda ut situationen så att punktmarkeringen inte ska behövas framöver och barnet som slåss ska kunna delta i leken som alla andra utan att spåra ur och börja slåss. Men att kalla punktmarkeringen för BARA brandsläckning är att förminska de andra barnens behov av trygghet.

Det känns som du slåss mot en väderkvarn. Alla här verkar vara eniga om att det behövs brandsläckning, det vi är oeniga om, tror jag, är att det förutom akuta åtgärder för att hindra barnet att slåss är att man behöver ta reda på varför barnet slåss och åtgärda eventuella bakomliggande problem också. Varje antydan till att det kan finnas bakomliggande problem också verkar leda till att du föreläser om hur illa det är att barnet slåss som om du vore ensam om den åsikten.

 

[Badger]

Fy så tragiskt att det fortfarande finns såna förskolor/skolor!

Ja absolut, väldigt märkligt. Flera gånger kom föräldrar vid möten in med konstruktiva idéer som var så självklara att man var förvånad att utbildad personal inte kunde koppla det själva.

De fick hjälp av centralpedagogen och en barnskötare slutade.

De verkade vara en alldeles utmärkt förskola i ett bra område och många barn tyckte också om den. De klarade väl kanske bara inte en stor dominans av pojkar i en grupp eftersom de hade fördomar om pojkar kanske och inte var mjuka mot dem trots att de var så små? Utan accepterade milt våld hela tiden.

(saker som olika pappor och mammor (alltså inte vi i det fallet) föreslog till deras förvåning var uppmuntra flickor i legorummet eller att introducera nya barn i mindre grupp eller att inte bara stärka barn i de intressen de har utan även introducera nya saker. (de hade grupper där barnen fick hitta på grupper som teater eller motocross och sedan lära sig om det, men sedan bytte de inte så att motorcrossgruppen fick prova teater och bytte inte så de fick möta nya barn i nya konstellationer i grupperna.)

 

[Badger]

Så för att förenkla eller något. Barnet som slåss kan ha hemska förhållanden, eller kan ju ha empati som ett utvecklingsområde eller kan vara kvick till ilska pga olika saker.

Men det kan också vara toppen på isberget eller kanariefågeln i gruvan och vara ett helt vanligt underbart empatiskt litet barn som är det första som kreverar och inte klarar gruppdynamiken eller pedagogiken på förskolan. (tex ett barn som kommer från en förskola som hade en mer empatisk och mindre flugornas herre dynamik och fick en chock.)

Reagerade lite på det stora fokuset på att ett enda barn kan vara problemet här när det kan vara en helt annan typ av situation där pedagogerna behöver hjälp inte barnet, man vet ju inte.

 

[Imogen]

Brandsläckningen är otroligt viktig för de andra barnen! Du missar de andra barnens perspektiv helt. För dem är brandsläckningen helt nödvändigför deras mentala välbefinnande och trivsel på förskolan. För dem kan brandsläckningen vara skillnaden mellan att våga vara framåt och social och att dra sig undan och inte lita på andra barn. Att bli slagen och illa behandlad i låg ålder sätter spår i barn! Brandsläckningen är helt nödvändig och väldigt viktig! Sen ska man naturlvis inte bara punktmarkera utan också försöka reda ut situationen så att punktmarkeringen inte ska behövas framöver och barnet som slåss ska kunna delta i leken som alla andra utan att spåra ur och börja slåss. Men att kalla punktmarkeringen för BARA brandsläckning är att förminska de andra barnens behov av trygghet.

Du hittar på argument jag inte kommit med. Jag har inte påstått något av det. Jag har inte sagt att brandsläckning inte är viktig för de andra barnen.

När jag skrev BARA brandsläckning var det i sammanhanget ”bara göra en av alla nödvändiga åtgärder. Inte att den åtgärden som en del av en helhet inte är viktig.

Du däremot skrev att @hemlig hade fel i att man också behöver titta på orsak. Men det var ju för väl att du verkar ha ändrat dig i detta med tanke på vad du skriver här. Men det vore ju snyggare att bara konstatera det.

 

[Badger]

Fy så tragiskt att det fortfarande finns såna förskolor/skolor!

Sedan måste jag verkligen trycka på att det här inte framstod som "en sådan förskola" på minsta vis. Utan framstod som helt normal med vissa barn som slogs... och med en ganska normal traditionell syn på barn som att vissa är mer söta och kramiga och andra är mer stökiga och brötiga i ett fint villaområde.

(och barnen är verkligen inte "sådana barn" utan har väldigt bra förhållanden, bra föräldrar och är gulliga o söta många år senare. Andra barn med problem har synts till men inget av dessa hade några.)

Så det kan vara väl värt att vända på några stenar och hitta en lättare förklaring än att det är ett fel på ett barn.

 

[Linn-Nora]

Jag tänker att det är viktigt att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Inte för en förälder som vill skydda sitt barn primärt. Men på en allmän diskussionsnivå.

Det kan ju också vara fel dynamik i gruppen, säger inte att det är det men tycker inte det är självklart att det är direkt fel på barnet. Det kan också vara ett fel i att personalen inte integrerat ett nytt barn i gruppen på ett sätt som fungerar eller bemöter vissa barn hårdhänt och detta barnet klarar inte det. Ett barn som slåss på förskolan behöver inte vara ett barn som slåss någon annan stans. Så en pedagogisk expert från centralt på kommunen kan kanske också hjälpa. Dvs hjälpa personalen skapa en miljö och pedagogiska redskap som fungerar.

Det kan absolut vara så att barnet inte trivs i den typen av grupper och reagerar därför genom att bli våldsam. Det kan vara vad som helst.
Huvudsaken är att det tas tag i omgående och ordentligt. Jag tycker det är rimligt att utesluta saker, inte bara anta att det inte kan vara den eller den orsaken.
Det KAN vara missförhållanden hemma, men behöver inte vara det. Det KAN vara en diagnos, men behöver inte vara. Det KAN vara en dålig förskolegrupp eller dåligt ledd avdelning.
Viktigast är att det utreds och att det görs skyndsamt.
Även om detta är små barn och kanske inte mobbing i sin rätta bemärkelse, tror inte tvååringar är tillräckligt stora för det. Så är det minst två barn som far illa på förskolan. Vilket ofta är en stor del av barnens vardag.
För barnet som är våldsamt kanske det även är problem hemma, det vet inte vi.
Jag hoppas förskolan tar det på allvar. För oavsett så är det något som inte är bra.

Detta är inget TS ska rodda i. Det är personalens ansvar. Jag tycker TS står upp för sitt barn på det vis en förälder ska göra.

Om mitt barn skulle bli utsatt och jag inte anser att det görs tillräckligt eller nån förändring sker så skulle jag gå ganska långt och koppla in alla instanser det går. För sånt här beteende är allvarligt och att bli utsatt kan skada för många år.. Jag var visserligen äldre, men jag har fortfarande sår från mobbing.
Jag tror det är lättare att ta tag i problem om man gör det tidigare. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det. Därför tycker jag stora resurser ska läggas på att komma till rätta med det tidigt.

 

[Badger]

Jag tänker att det är viktigt att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Inte för en förälder som vill skydda sitt barn primärt. Men på en allmän diskussionsnivå.



Det kan absolut vara så att barnet inte trivs i den typen av grupper och reagerar därför genom att bli våldsam. Det kan vara vad som helst.
Huvudsaken är att det tas tag i omgående och ordentligt. Jag tycker det är rimligt att utesluta saker, inte bara anta att det inte kan vara den eller den orsaken.
Det KAN vara missförhållanden hemma, men behöver inte vara det. Det KAN vara en diagnos, men behöver inte vara. Det KAN vara en dålig förskolegrupp eller dåligt ledd avdelning.
Viktigast är att det utreds och att det görs skyndsamt.
Även om detta är små barn och kanske inte mobbing i sin rätta bemärkelse, tror inte tvååringar är tillräckligt stora för det. Så är det minst två barn som far illa på förskolan. Vilket ofta är en stor del av barnens vardag.
För barnet som är våldsamt kanske det även är problem hemma, det vet inte vi.
Jag hoppas förskolan tar det på allvar. För oavsett så är det något som inte är bra.

Detta är inget TS ska rodda i. Det är personalens ansvar. Jag tycker TS står upp för sitt barn på det vis en förälder ska göra.

Om mitt barn skulle bli utsatt och jag inte anser att det görs tillräckligt eller nån förändring sker så skulle jag gå ganska långt och koppla in alla instanser det går. För sånt här beteende är allvarligt och att bli utsatt kan skada för många år.. Jag var visserligen äldre, men jag har fortfarande sår från mobbing.
Jag tror det är lättare att ta tag i problem om man gör det tidigare. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det. Därför tycker jag stora resurser ska läggas på att komma till rätta med det tidigt.

Vi var tvungna att rådda i det dock eftersom det annars inte hade löst sig. Men man kan ju rådda på olika sätt naturligtvis och i det här fallet var hjälp från förskolechefen och kommunen rätt.

Jag tror inte du förstod riktigt vad jag menade. I hela tråden har det funderats över en lugn och välfungerande barngrupp med perfekt personal och barn som är superlugna med ett enstaka "felaktigt" barn som bits och slåss men som personalen inte lyckas hålla reda på av någon obegriplig anledning (hur lyckas de liksom inte?).

Om du istället tänker dig en grupp där hälften av barnen alla krockar, river andras torn, välter, knuffas i viss grad hela tiden, vilket ses som helt naturligt och normalt av personalen och som inte agerar när det då händer (tex de cyklar alla helt vilt och krockar hela tiden så vissa barn inte vågar vara med, men personalen tycker det är normalt, men sedan händer en rejäl krock, en som kunde ge föräldrauppmärksamhet, då personalen agerar och blir jättearga på ett barn, som bara beter sig som hen brukar men nu råkade klumpa till det och inte förstår varför (alla krockar ju hela tiden? alla slåss ju? alla förstör ju? varför inte nu?) och därför skapar oro.) och där det hela tiden händer saker, som kräver brandsläckning, pga den allmänna låggradiga ruffigheten, men personalen agerar bara på det som är så illa att det orsakar gråt och då med så hård skäll (eller i vårt fall skamvrå och tänk över dina synder), på en nivå som barnen är för unga för, att det stressar miljön ytterligare. Och det tränger också undan den försiktiga gruppen från vissa områden som cyklar eller lego eller vad som.

Det som kommer fram till föräldrarna är bara det sista barnet som slog eller det största eller det starkaste eller vad man ska säga, dvs det barnet som lyckas smätta till ordentligt när hen blev helt förtvivlad eller fick överslag på ett barn för att ett annat eller flera förstört osv för det många gånger tidigare på dagen. Tex fjärde gången den vilda gruppen rusat över hens byggprojekt eller ngt. (och barn kan ju inte artikulera typ alla slåss men X slår hårdast, utan det lär ju bli X är läskig)

Det man inte tänker på är alla händelser som aldrig kom till föräldrarna. Det är väl också det som plötsligt gör att som har setts tidigare i tråden -allt är ok, -allt är ok, allt gick jättebra osv. Så plötsligt, -Ditt barn är faktiskt... blabla.

Så -det är inget som man ska rådda i, det är för personalen, tycker jag inte stämmer. Om personalen inte har redskapen och inte medvetenheten om vad som orsakar spänningarna kan de heller inget göra utan hjälp från en expert från kommunen.

 

[Badger]

Om mitt barn skulle bli utsatt och jag inte anser att det görs tillräckligt eller nån förändring sker så skulle jag gå ganska långt och koppla in alla instanser det går. För sånt här beteende är allvarligt och att bli utsatt kan skada för många år.. Jag var visserligen äldre, men jag har fortfarande sår från mobbing.
Jag tror det är lättare att ta tag i problem om man gör det tidigare. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det. Därför tycker jag stora resurser ska läggas på att komma till rätta med det tidigt.

Så för att fortsätta, ja vi gick till alla instanser som det gick att göra, förskolechef, Bou chef osv och de fick hjälp. Så jag tycker det är ngt för föräldrar att rådda i. Och håller med om ju tidigare desto bättre för det verkar ta evigheter att ändra klimatet i en grupp även med senare bra pedagoger.

(Så X kanske inte alls är det "besvärliga barnet" bara det barnet som är störst/starkast, har vassast tänder eller som några andra barn förstör mest för och därmed mest förtvivlad, dvs det utsatta barnet. Många andra gör likadant men med mindre effekt och därmed lägre föräldrauppmärksamhet. Alltså kanske, det kan ju lika gärna vara dåliga förhållanden och så som folk skrev ovan att det är fel på ett barn. Tänkte bara ett perspektiv till. (för min väninna i ettan tex tog det två månader av nag nag nag och ret innan hon smällde till pojken så att hon fick skäll som ett elakt och aggressivt barn, trots att hon var världens snällaste och han världens retsammaste.)

 

[Linn-Nora]

Vi var tvungna att rådda i det dock eftersom det annars inte hade löst sig. Men man kan ju rådda på olika sätt naturligtvis och i det här fallet var hjälp från förskolechefen och kommunen rätt.

Jag tror inte du förstod riktigt vad jag menade. I hela tråden har det funderats över en lugn och välfungerande barngrupp med perfekt personal och barn som är superlugna med ett enstaka "felaktigt" barn som bits och slåss men som personalen inte lyckas hålla reda på av någon obegriplig anledning (hur lyckas de liksom inte?).

Om du istället tänker dig en grupp där hälften av barnen alla krockar, river andras torn, välter, knuffas i viss grad hela tiden, vilket ses som helt naturligt och normalt av personalen och som inte agerar när det då händer (tex de cyklar alla helt vilt och krockar hela tiden så vissa barn inte vågar vara med, men personalen tycker det är normalt, men sedan händer en rejäl krock, en som kunde ge föräldrauppmärksamhet, då personalen agerar och blir jättearga på ett barn, som bara beter sig som hen brukar men nu råkade klumpa till det och inte förstår varför (alla krockar ju hela tiden? alla slåss ju? alla förstör ju? varför inte nu?) och därför skapar oro.) och där det hela tiden händer saker, som kräver brandsläckning, pga den allmänna låggradiga ruffigheten, men personalen agerar bara på det som är så illa att det orsakar gråt och då med så hård skäll (eller i vårt fall skamvrå och tänk över dina synder), på en nivå som barnen är för unga för, att det stressar miljön ytterligare. Och det tränger också undan den försiktiga gruppen från vissa områden som cyklar eller lego eller vad som.

Det som kommer fram till föräldrarna är bara det sista barnet som slog eller det största eller det starkaste eller vad man ska säga, dvs det barnet som lyckas smätta till ordentligt när hen blev helt förtvivlad eller fick överslag på ett barn för att ett annat eller flera förstört osv för det många gånger tidigare på dagen. Tex fjärde gången den vilda gruppen rusat över hens byggprojekt eller ngt. (och barn kan ju inte artikulera typ alla slåss men X slår hårdast, utan det lär ju bli X är läskig)

Det man inte tänker på är alla händelser som aldrig kom till föräldrarna. Det är väl också det som plötsligt gör att som har setts tidigare i tråden -allt är ok, -allt är ok, allt gick jättebra osv. Så plötsligt, -Ditt barn är faktiskt... blabla.

Så -det är inget som man ska rådda i, det är för personalen, tycker jag inte stämmer. Om personalen inte har redskapen och inte medvetenheten om vad som orsakar spänningarna kan de heller inget göra utan hjälp från en expert från kommunen.

Jag förstod vad du menade men spann vidare rent allmänt.
Sen tror jag att vi diskuterar olika saker.

Och just i de fall man märker att det inte görs tillräckligt av förskolan, så är det såklart man ska ta det vidare. Det var ju exakt det jag menade i nåt av mina första inlägg , om det är ett specifikt barn som stökar, och personalen och förskolan inte reder ut det. För att skydda det barnet och andra barn.
Men det är inte det utsatta barnets föräräldrars ansvar att reda ut det.
Sen att man måste ligga på, är jag väldigt medveten om.

 

[em-pirre]

Den som slår och inte slutar behöver ju högst troligt en egen vuxen hela tiden. Då får kommunen skaffa fram pengar för att anställa en sådan. Så det är väl sånt som speciallärare kan hjälpa till med.

 

[Lobelia]

Den som slår och inte slutar behöver ju högst troligt en egen vuxen hela tiden. Då får kommunen skaffa fram pengar för att anställa en sådan. Så det är väl sånt som speciallärare kan hjälpa till med.

För stunden kan det behövas, men samtidigt är det inte helt lätt att bevaka. En sekunds ouppmärksamhet räcker för att slå till en kompis. En sådan uppmärksamhet är nästan omöjlig att upprätthålla. Och @trofé s barn kan komma att bli slagen ändå och det hjälper knappast upp tryggheten.

Det behövs förmodligen att man kollar på varför barnet slåss, i vilka situationer och hjälper barnet med vad de än är som ligger bakom. Speciallärare kan hjälpa om det är problem med miljön på förskolan eller pedagogiken, socialen kan behöva kopplas in om det är något i hemmet eller kanske BUP om barnet har större utmaningar.

 

[Scandi]

Fel tråd!

 

[em-pirre]

För stunden kan det behövas, men samtidigt är det inte helt lätt att bevaka. En sekunds ouppmärksamhet räcker för att slå till en kompis. En sådan uppmärksamhet är nästan omöjlig att upprätthålla. Och @trofé s barn kan komma att bli slagen ändå och det hjälper knappast upp tryggheten.

Det behövs förmodligen att man kollar på varför barnet slåss, i vilka situationer och hjälper barnet med vad de än är som ligger bakom. Speciallärare kan hjälpa om det är problem med miljön på förskolan eller pedagogiken, socialen kan behöva kopplas in om det är något i hemmet eller kanske BUP om barnet har större utmaningar.

Oh jag jag håller med till fullo. Av erfarenhet vet jag att vissa såna här problem inte kommer att lösas under en speciellt kort tid, och under tiden behöver barnet en egen vuxen som är med precis hela tiden. Det är asjobbigt men ett måste.

 

[Lobelia]

Oh jag jag håller med till fullo. Av erfarenhet vet jag att vissa såna här problem inte kommer att lösas under en speciellt kort tid, och under tiden behöver barnet en egen vuxen som är med precis hela tiden. Det är asjobbigt men ett måste.

Samtidigt behöver nog de vuxna se till att barnet inte hamnar i situationer där hen slåss, det kanske funkar med vissa barn, eller att vissa situationer fungerar. Det kanske är så alltid blir bråk i sandlådan men att kasta boll, cykla och pyssla går bra. Att L och E leker bra, även R och E men inte om L är med.

Frågan är om förskolan verkligen kan få en resursperson på heltid åt ett barn och man lyckas hålla uppmärksamheten.

 

[em-pirre]

Samtidigt behöver nog de vuxna se till att barnet inte hamnar i situationer där hen slåss, det kanske funkar med vissa barn, eller att vissa situationer fungerar. Det kanske är så alltid blir bråk i sandlådan men att kasta boll, cykla och pyssla går bra. Att L och E leker bra, även R och E men inte om L är med.

Frågan är om förskolan verkligen kan få en resursperson på heltid åt ett barn och man lyckas hålla uppmärksamheten.

Ja orecis så. Jag tänker att personalen får kräva och hänvisa till lämplig lagstiftning

 

[trofé]

Ja jag tror att det kan vara något mer bakomliggande också men inte nödvändigtvis hos barnet eller barnets föräldrar.

När vi har haft liknande erfarenheter men kanske från en annan vinkel så har det varit en förskola där personalen låtit barnen knuffas och interagera på negativa vis och själva i personalen varit hårdhänta och valhänta och höjt nivån på stress i gruppen genom att använda otillåtna pedagogiska medel som skamvrå för små barn som inte förstår det.

Redan från början märktes att personalen inte stärkte barn i empati och avledde småbråk snabbt utan lät små bråk växa och acceptera små knuffar och förstörda lekar och att krascha saker för varandra och vara lite elak. Tills de till slut om det eskalerat gick på och tog tag i det barn som slog senast och hårdast i ren förtvivlan och var hårdhänta mot det. Ofta samma gäng barn som blev förtvivlade. Varpå man sedan såklart kan säga att det är ett barn som är ett problem, inte en personalstrategi.

Lösningen i en sådan spiral är ju rimligen antagligen att vända på det totalt och försöka öka empatinivån i gruppen som helhet och försöka uppmuntra lugnare lekar utan knuff och krasch och förstöra för andra tänker jag? (man såg ju vid besök att om lekarna var så våldsamma att alla inte vågade vara med så gjordes ingenting från personalen ändå utan man kunde liksom se hur det skulle eskalera lätt därifrån.)

Allt du skriver om situationen på den förskolan låter så otroligt fruktansvärt, skrämmande, horribelt och tragiskt. Tack för att du delar med dig ändå, och behåller perspektivet på att det kan finnas olika bakomliggande orsaker till diverse problem.