Barn som slåss på försklan

trofé

Trådstartare
Tankar, tips och input mottages tacksamt.

Mitt barn (R), drygt 2 år gammal, började på fsk i september. Han har trivts bra hela tiden och tyckt det varit kul att gå dit samt lämningar ha varit odramatiska. Det är en friskola med små grupper (max 10 barn) och 3 vuxna. Men ibland har de öppet till äldre avdelning bredvid, men fortfarande inte så många barn totalt.

Vid stängning är det sammanslaget så att fritids kommer upp till fsk och olika personal stänger.

Strax innan jul började R prata om E (annat barn på fsk) som hade puttat R. R är väldigt bra på att verbalt uttrycka sig och förklara saker. Han berättade att E hade puttat honom och att han blivit ledsen. Han säger och att han skrikit åt E när denne puttas.

R var sjuk och hemma flera veckor kring jul, men har varit hemma sjuk flera perioder sedan inskolning och det har gått bra att komma tillbaks. Nu säger R att han inte vill gå dit alls, för E är där och han är rädd för honom.

Jag tog upp detta i mail med en av pedagogerna (vill inte ta upp för mkt i detalj när R är med eftersom han förstår allt). Pedagogen sa att de var medvetna om problemet och att sepcialpedagog är inkopplad, dett är några veckor/månad sedan.

Vi har nu fått lämningar där R gråter hysteriskt i panik och inte vill bli lämnad, säger att han vill följa med till pappans jobb och vänta utanför, han vet att barn inte får följa med in. R säger att han är rädd för E och inte vill åka till fsk. Förra veckan berättade också R att E nypt honom och visade var, när jag kollade under tröjan har han ett rejält märke på baksida axel, som definitivt inte är ett blåmärke etc.

Jag tog åter kontakt med pedagogen via mail och informerade om läget, bilade kopia till rektor. Nu ska vi (jag, pedagog och specialpedagog) ha ett möte nästa vecka för att jag ska få veta mer hur de jobbar med situationen. Min uppfattning är att de behöver skydda andra barn från E tills problemet är löst. Självklart ska E också ha en bra fsk miljö osv, men andra barn ska inte behöva utsättas för detta.

E har också slagit andra barn i ansiktet då de bara sagt hej när de kommit för dagen och springer in i badrummet och skriker när R sitter på pottan (han har nyligen slutat med blöja och behöver ännu mer kunna känna sig trygg med att gå på pottan på fsk).

Är det något annat jag som förälder kan göra eller tänka på? Jag har berättat för R att jag tagit upp allt med pedagogen och har pratat om att E kanske inte mår bra, är trött, går för långa dagar, kanske är ledsen eller arg, men förstås inte får bete sig så här ändå.
 
Tankar, tips och input mottages tacksamt.

Mitt barn (R), drygt 2 år gammal, började på fsk i september. Han har trivts bra hela tiden och tyckt det varit kul att gå dit samt lämningar ha varit odramatiska. Det är en friskola med små grupper (max 10 barn) och 3 vuxna. Men ibland har de öppet till äldre avdelning bredvid, men fortfarande inte så många barn totalt.

Vid stängning är det sammanslaget så att fritids kommer upp till fsk och olika personal stänger.

Strax innan jul började R prata om E (annat barn på fsk) som hade puttat R. R är väldigt bra på att verbalt uttrycka sig och förklara saker. Han berättade att E hade puttat honom och att han blivit ledsen. Han säger och att han skrikit åt E när denne puttas.

R var sjuk och hemma flera veckor kring jul, men har varit hemma sjuk flera perioder sedan inskolning och det har gått bra att komma tillbaks. Nu säger R att han inte vill gå dit alls, för E är där och han är rädd för honom.

Jag tog upp detta i mail med en av pedagogerna (vill inte ta upp för mkt i detalj när R är med eftersom han förstår allt). Pedagogen sa att de var medvetna om problemet och att sepcialpedagog är inkopplad, dett är några veckor/månad sedan.

Vi har nu fått lämningar där R gråter hysteriskt i panik och inte vill bli lämnad, säger att han vill följa med till pappans jobb och vänta utanför, han vet att barn inte får följa med in. R säger att han är rädd för E och inte vill åka till fsk. Förra veckan berättade också R att E nypt honom och visade var, när jag kollade under tröjan har han ett rejält märke på baksida axel, som definitivt inte är ett blåmärke etc.

Jag tog åter kontakt med pedagogen via mail och informerade om läget, bilade kopia till rektor. Nu ska vi (jag, pedagog och specialpedagog) ha ett möte nästa vecka för att jag ska få veta mer hur de jobbar med situationen. Min uppfattning är att de behöver skydda andra barn från E tills problemet är löst. Självklart ska E också ha en bra fsk miljö osv, men andra barn ska inte behöva utsättas för detta.

E har också slagit andra barn i ansiktet då de bara sagt hej när de kommit för dagen och springer in i badrummet och skriker när R sitter på pottan (han har nyligen slutat med blöja och behöver ännu mer kunna känna sig trygg med att gå på pottan på fsk).

Är det något annat jag som förälder kan göra eller tänka på? Jag har berättat för R att jag tagit upp allt med pedagogen och har pratat om att E kanske inte mår bra, är trött, går för långa dagar, kanske är ledsen eller arg, men förstås inte får bete sig så här ändå.
Självklart ska ditt barn ha en trygg vardag på förskolan. Mitt råd är att du läser på innan mötet, barn och elevombudet har en jättebra hemsida, läs också igenom läroplan Lpfö18 och det mest relevanta i skollag (SFS 800:2010). Försök att skriva ner så mycket som möjligt om vad som hänt, dokumentera även under mötet, spara mail osv.
 
Självklart ska ditt barn ha en trygg vardag på förskolan. Mitt råd är att du läser på innan mötet, barn och elevombudet har en jättebra hemsida, läs också igenom läroplan Lpfö18 och det mest relevanta i skollag (SFS 800:2010). Försök att skriva ner så mycket som möjligt om vad som hänt, dokumentera även under mötet, spara mail osv.
Tusen tack!
 
Fanns en sån unge på dotterns första förskola. Han slog henne i ansiktet med en gren så läppen sprack. Men det var ju hennes fel för hon har så fina saker och han var ju bara avundsjuk…

Han slogs, puttade, var elak (även när vuxna var i närheten) mot typ alla barn. Jag såg honom slåss och vara elak mot andra barn och sa självklart åt honom men inget bet.

Vi bråkade SÅ mycket med förskolan, men de ville bara skylla på de andra barnen och inte ta tag i det elaka barnet (för han var elak, punkt slut) så när vi fick nys om en liten privat förskola bytte vi direkt.
 
Jag hade bytt förskola om dom inte klarar av att skydda barnen. Om det är väntetid för att byta så hade jag tagit föräldraledigt.

En tvååring ska inte behöva gå igenom den här skräcken. De är på tok för små för att kunna handskas med det intellektuellt, de blir bara rädda.
 
Pedagogerna bör och ska inte diskutera andra barn med dig, så utgå ifrån ditt barn i allt du säger.

T.ex. fråga inte vad de gör med E, fråga hur ni ska lösa situationen med lämningarna av R etc.

Jag håller inte med. Nä, de får inte prata om E inför andra föräldrar. MEN, jag som förälder måste berätta vad vi uppfattar är ett stort problem och ställa krav (d.v.s. Vad gör ni åt att E slår vårt barn??). JAG får prata om de andra barnen hur mycket jag vill. Det mitt barn berättar för mig får jag berätta för vem jag vill. Även personalen på förskolan.

Det handlar ju inte om att lämningarna är jobbiga. Det handlar om att ett annat barn är elak mot barnet! Inte att lämningarna ska justeras och sen ska allt magiskt fungera med det bråkiga barnet. Ur ett föräldraperspektiv så var ditt inlägg väldigt provocerande!

TS son hade inga problem med lämnarna innan E började bråka. Det är alltså inte lämningarna som är problemet. Det är E som är problemet och som förälder hade jag definitivt pratat om E. Sen får personalen säga eller inte säga vad tusan de vill. Inte mitt problem. Det är inte mitt jobb att underlätta för dem att hålla på sekretessen. Det är deras jobb att se till att ALLA barn kan känna sig trygga på förskolan. Och det är mitt jobb att stå upp för mitt barn och mitt barns säkerhet!
 
Jag håller inte med. Nä, de får inte prata om E inför andra föräldrar. MEN, jag som förälder måste berätta vad vi uppfattar är ett stort problem och ställa krav (d.v.s. Vad gör ni åt att E slår vårt barn??). JAG får prata om de andra barnen hur mycket jag vill. Det mitt barn berättar för mig får jag berätta för vem jag vill. Även personalen på förskolan.

Det handlar ju inte om att lämningarna är jobbiga. Det handlar om att ett annat barn är elak mot barnet! Inte att lämningarna ska justeras och sen ska allt magiskt fungera med det bråkiga barnet. Ur ett föräldraperspektiv så var ditt inlägg väldigt provocerande!

TS son hade inga problem med lämnarna innan E började bråka. Det är alltså inte lämningarna som är problemet. Det är E som är problemet och som förälder hade jag definitivt pratat om E. Sen får personalen säga eller inte säga vad tusan de vill. Inte mitt problem. Det är inte mitt jobb att underlätta för dem att hålla på sekretessen. Det är deras jobb att se till att ALLA barn kan känna sig trygga på förskolan. Och det är mitt jobb att stå upp för mitt barn och mitt barns säkerhet!
Fast det ger bättre förutsättningar för ett konstruktivt samtal om du formulerar frågor som det är möjligt för de du pratar med att fortsätta kommunikationen ifrån.
Alltså "Vad gör ni åt att mitt barn blir slaget (av E)?" snarare än "Vad gör ni åt att E slår (mitt barn)?

Fokus ska hamna på att ditt barn ska vara tryggt och hur det ska uppnås. Då kan man tala om situationen runt ditt barn (som består av flera komponenter bl.a. personalens agerande) snarare än en annan individ.
 
Jag förstår faktiskt inte hur vuxna har kunnat bli så maktlösa mot små barn. Det pågår misshandel. Personalen måste stoppa det. Om dom inte visste eller såg kan det ju vara förståeligt om dom inget gjort. Men nu är det inte så. Jag vet inte hur många gånger jag i mitt jobb eller i ideella sammanhang sagt till ett utåtagerande barn/tonåring att nu är det STOPP! Du slutar NU! Ofta har jag fått en tacksam utåtagerande liten kompis. Äntligen en vuxen som räddar dom från sig själva.
 
Fanns en sån unge på dotterns första förskola. Han slog henne i ansiktet med en gren så läppen sprack. Men det var ju hennes fel för hon har så fina saker och han var ju bara avundsjuk…

Han slogs, puttade, var elak (även när vuxna var i närheten) mot typ alla barn. Jag såg honom slåss och vara elak mot andra barn och sa självklart åt honom men inget bet.

Vi bråkade SÅ mycket med förskolan, men de ville bara skylla på de andra barnen och inte ta tag i det elaka barnet (för han var elak, punkt slut) så när vi fick nys om en liten privat förskola bytte vi direkt.

Jag har en vän vara barn gick på en fsk där annat barn bets. Han bet till slut en unge i kinden så den fick bestående ärr. Där löste man det med att barnet som bets fick en egen resursperson som gick med och hade koll på honom hela tiden. Såg till att han fick gå till ett annat rum om det var fara för övriga barn osv. Där har tydligen situationen löst sig bra och alla barn fungerar tillsammans i gruppen nu, inkl han som tidigare bet andra.
 
Jag hade bytt förskola om dom inte klarar av att skydda barnen. Om det är väntetid för att byta så hade jag tagit föräldraledigt.

En tvååring ska inte behöva gå igenom den här skräcken. De är på tok för små för att kunna handskas med det intellektuellt, de blir bara rädda.
Håller med. Har drivor med föräldradagar och semester att ta ut vid behov. Känner samma. Han känner bara rädsla, och jag går sönder av tanken på hur han måste känna när han blir lämnad i detta.
 
Jag håller inte med. Nä, de får inte prata om E inför andra föräldrar. MEN, jag som förälder måste berätta vad vi uppfattar är ett stort problem och ställa krav (d.v.s. Vad gör ni åt att E slår vårt barn??). JAG får prata om de andra barnen hur mycket jag vill. Det mitt barn berättar för mig får jag berätta för vem jag vill. Även personalen på förskolan.

Det handlar ju inte om att lämningarna är jobbiga. Det handlar om att ett annat barn är elak mot barnet! Inte att lämningarna ska justeras och sen ska allt magiskt fungera med det bråkiga barnet. Ur ett föräldraperspektiv så var ditt inlägg väldigt provocerande!

TS son hade inga problem med lämnarna innan E började bråka. Det är alltså inte lämningarna som är problemet. Det är E som är problemet och som förälder hade jag definitivt pratat om E. Sen får personalen säga eller inte säga vad tusan de vill. Inte mitt problem. Det är inte mitt jobb att underlätta för dem att hålla på sekretessen. Det är deras jobb att se till att ALLA barn kan känna sig trygga på förskolan. Och det är mitt jobb att stå upp för mitt barn och mitt barns säkerhet!
Jag tänker samma ang att det fungerar på fsk är deras ansvar. Men mitt ansvar är att R mår bra. Och om fsk inte kan tillse det under tiden han är där, då får jag göra vad som behövs för att skydda honom tills en ev lösning.
 
Jag förstår faktiskt inte hur vuxna har kunnat bli så maktlösa mot små barn. Det pågår misshandel. Personalen måste stoppa det. Om dom inte visste eller såg kan det ju vara förståeligt om dom inget gjort. Men nu är det inte så. Jag vet inte hur många gånger jag i mitt jobb eller i ideella sammanhang sagt till ett utåtagerande barn/tonåring att nu är det STOPP! Du slutar NU! Ofta har jag fått en tacksam utåtagerande liten kompis. Äntligen en vuxen som räddar dom från sig själva.
Ja herregud. Jag förstår inte hur man inte mer omgående tillser att skydda de barn som utsätts. Jag har blivit mobbad fysiskt och psykiskt fråm dagisålder och uppåt, det var missär. Jag kommer inte tillåta att R har det så.
 
Jag tänker samma ang att det fungerar på fsk är deras ansvar. Men mitt ansvar är att R mår bra. Och om fsk inte kan tillse det under tiden han är där, då får jag göra vad som behövs för att skydda honom tills en ev lösning.

Jag håller helt med. Därför tycker jag att förslaget att dalta med förskolepersonalen genom att inte nämna E utan bara nämna att det är problem med lämningarna är ett mycket dåligt förslag. Ditt jobb som förälder är att se till att personalen fattar att det är allvar, att se till att framföra detta till deras chef om de med nuvarande personalstyrka/kompetens inte klarar av att skydda ditt barn för E. Backa inte förrän de gör sitt jobb! Byt förskola om den nuvarande inte klarar sitt jobb.
 
Fast det ger bättre förutsättningar för ett konstruktivt samtal om du formulerar frågor som det är möjligt för de du pratar med att fortsätta kommunikationen ifrån.
Alltså "Vad gör ni åt att mitt barn blir slaget (av E)?" snarare än "Vad gör ni åt att E slår (mitt barn)?

Fokus ska hamna på att ditt barn ska vara tryggt och hur det ska uppnås. Då kan man tala om situationen runt ditt barn (som består av flera komponenter bl.a. personalens agerande) snarare än en annan individ.

Fast förskolepersonalen är ju förhoppningsvis så kompetenta att de kan hantera sin egen sekretess. "Vad gör ni åt att mitt barn blir slaget (av E)?" Och "Vad gör ni åt att E slår (mitt barn)?” Är exakt samma fråga och personalen ska ju såklart kunna formulera ett svar oavsett.

Det är ju inte heller så att personalen inte får nämna andra barn vid namn. Däremot får de ju inte diskutera andra barns förutsättningar och situation, men det är ju något annat.

Jag hade inlett med att säga att jag vet att ni inte får och ska diskutera andra barn och jag är medveten om att det kan finnas delar av detta som jag inte är medveten om eller ska känna till. Men vi behöver diskutera Rs situation där han inte vågar gå till förskolan på grund av hur han behandlas av E.

Sen är det upp till personalen att hålla diskussionen på rätt sida sekretessen. TS kan säga vad som helst utan att bryta mot någon sekretess.
 
Fast förskolepersonalen är ju förhoppningsvis så kompetenta att de kan hantera sin egen sekretess. "Vad gör ni åt att mitt barn blir slaget (av E)?" Och "Vad gör ni åt att E slår (mitt barn)?” Är exakt samma fråga och personalen ska ju såklart kunna formulera ett svar oavsett.

Det är ju inte heller så att personalen inte får nämna andra barn vid namn. Däremot får de ju inte diskutera andra barns förutsättningar och situation, men det är ju något annat.

Jag hade inlett med att säga att jag vet att ni inte får och ska diskutera andra barn och jag är medveten om att det kan finnas delar av detta som jag inte är medveten om eller ska känna till. Men vi behöver diskutera Rs situation där han inte vågar gå till förskolan på grund av hur han behandlas av E.

Sen är det upp till personalen att hålla diskussionen på rätt sida sekretessen. TS kan säga vad som helst utan att bryta mot någon sekretess.
Jag tänker samma. Hur som helst blir det två sidor av samma verklighet (hur jag lägger fram det), och jag behöver inte ta hänsyn till deras sekretess.

Krasst vill jag bara veta att R är trygg om dagarna, och kunna lite på att de tillser det.
 
Jag förstår faktiskt inte hur vuxna har kunnat bli så maktlösa mot små barn. Det pågår misshandel. Personalen måste stoppa det. Om dom inte visste eller såg kan det ju vara förståeligt om dom inget gjort. Men nu är det inte så. Jag vet inte hur många gånger jag i mitt jobb eller i ideella sammanhang sagt till ett utåtagerande barn/tonåring att nu är det STOPP! Du slutar NU! Ofta har jag fått en tacksam utåtagerande liten kompis. Äntligen en vuxen som räddar dom från sig själva.
Nu får du det att låta som att barnen är elaka för skojs skull och slutar om en vuxen säger stopp. Nu pratar vi om små barn, inte tonåringar. Troligen ligger det ju stora problem bakom det andra barnets beteende, och jag kan fårstå personalens dilemma. De kan inte hålla ett barn utanför gruppen, de kan inte sparka ut ett barn, och samtidigt ska de skydda alla andra barn och få en massa skit från föräldrar.

Delvis kl. Om specialpedagog är inkopplad så har de ju säkert någon plan över hur de ska hjälpa det utåtsgerande barnet. Ts kunde tillsammans med gruppens pedagoger be om hjälp av samma specialpedagog för att hjälpa sitt eget barn.
 
Nu får du det att låta som att barnen är elaka för skojs skull och slutar om en vuxen säger stopp. Nu pratar vi om små barn, inte tonåringar. Troligen ligger det ju stora problem bakom det andra barnets beteende, och jag kan fårstå personalens dilemma. De kan inte hålla ett barn utanför gruppen, de kan inte sparka ut ett barn, och samtidigt ska de skydda alla andra barn och få en massa skit från föräldrar.

Delvis kl. Om specialpedagog är inkopplad så har de ju säkert någon plan över hur de ska hjälpa det utåtsgerande barnet. Ts kunde tillsammans med gruppens pedagoger be om hjälp av samma specialpedagog för att hjälpa sitt eget barn.
Jag förstår också personalens dilemma då de måste se till alla barns behov.

Som jag skrev i något svar ovan så finns det fsk där de helt enkelt plockat ett barn till annat rum etc om det varit enda sättet att skydda övriga barn. Förstås inte permanent, utan i stunden.

Jag har också förstått det som att det finns en plan, men inte vad. Och det jag önskar är att de kan tillse att övriga barn i gruppen är trygga medan de löser problemet.

På vilket sätt tänker du att specialpedagogen ska hjälpa R? Annat än för att fysiskt hindra E att ge sig på honom.
 

Liknande trådar

Småbarn Om du vill får du (och andra i samma sits) gärna berätta mer om hur det funkade/funkar att jobba hemifrån med små barn. Min fästman...
Svar
14
· Visningar
835
Senast: WildWilma
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
7 656
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
14 948
Senast: Milosari
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 886
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp