BC, höftledsröntgen & SKK (utbruten frånUppdateringstråd 25)

Tog en närmare titt och det var snarare så att det var ett par av de 10 hanar som fått flest valpar i Sverige fr o m 2010 som inte var besläktade. Övriga verkar vara närmare släkt än tremänning med minst en av de andra hanarna. Ofta närmare släkt, med flera av dem och på båda sidor. Tyvärr verkar man inte göra något för att underlätta för uppfödare i framtiden. BC-aveln är naturligtvis ingalunda unik i det här avseendet, men det är inte kul att se.
Ja, det är deprimerande. Letade på vallreg efter statistik på antal barnbarn igår men hittade den inte. Gary har "bara" ett sjuttiotal avkommor i Sverige, men finns i nästan varannan hane jag ser gå i avel både här och ute i europa. Han ligger bakom både min Zoe och Mako också, för det går inte komma undan... (han är en kanonfin nedärvare och hund, men det hjälper ju inte...)
 
Ja, det är deprimerande. Letade på vallreg efter statistik på antal barnbarn igår men hittade den inte. Gary har "bara" ett sjuttiotal avkommor i Sverige, men finns i nästan varannan hane jag ser gå i avel både här och ute i europa. Han ligger bakom både min Zoe och Mako också, för det går inte komma undan... (han är en kanonfin nedärvare och hund, men det hjälper ju inte...)
Gary nedärver ju även en del sämre drag, rädsla och för mkt försiktighet. Efter att ha sett filmer på youtube på honom där han backar för får förstår jag var Roy reagerar som han gör. Roy är alltså för försiktig när han vallar, han backar om fåren visar tecken på stress vilket ju kan vara bra i en del besättningar men hos mig resulterar det i att fåren jagar honom. Även Theo har en del rädslor och även han har Gary längre back i stamtavlan. Det finns ju visserligen massa fantastiska hundar efter Gary och det är ju dom man ser och så talas det inte om de som inte blev så bra. Jag kommer verkligen tänka mig för innan jag skaffar en valp som har Gary i stamtavlan.

I övrigt håller jag med om att matadoraveln måste göras något åt innan det blir helt försent, förstår inte ens hur det kan vara tillåtet!
 
Finns det ingenting i RAS-dokumentet om hur många avkommor/barnbarn en BC bör få som mest för att undvika just matadoravel?

I RAS-dokumentet för saluki så står det tex att en hane bör ha max 30 avkommor totalt (föds ca 100-120 saluki i Sverige per år) och när någon använt hanar som redan haft närmare 30 avkommor så har det blivit inte allt för glada toner från andra, så folk undviker mestadels att bryta mot just den punkten i alla fall. Sedan kan ju många vara jättenära släkt ändå, och vissa har inte använts jättemycket men har sjukt mycket barnbarn eftersom många av avkommorna använts, men ja, det blir åtminstone ofta något bättre än om en enda hund används massvis...
 
Vet inte om det finns i RAS men på hanhundslistan så står det

”När de lämnat mer än 25 valpar hamnar de på "många avkommor".
Hanar som gett mer än 50 avkommor eller som av andra, olika anledningar inte rekommenderas längre hamnar på "borttagna".”

Så utifrån det tolkar jag iaf som att från rasklubben önskas helst max 50



Finns det ingenting i RAS-dokumentet om hur många avkommor/barnbarn en BC bör få som mest för att undvika just matadoravel?

I RAS-dokumentet för saluki så står det tex att en hane bör ha max 30 avkommor totalt (föds ca 100-120 saluki i Sverige per år) och när någon använt hanar som redan haft närmare 30 avkommor så har det blivit inte allt för glada toner från andra, så folk undviker mestadels att bryta mot just den punkten i alla fall. Sedan kan ju många vara jättenära släkt ändå, och vissa har inte använts jättemycket men har sjukt mycket barnbarn eftersom många av avkommorna använts, men ja, det blir åtminstone ofta något bättre än om en enda hund används massvis...
 
Vet inte om det finns i RAS men på hanhundslistan så står det

”När de lämnat mer än 25 valpar hamnar de på "många avkommor".
Hanar som gett mer än 50 avkommor eller som av andra, olika anledningar inte rekommenderas längre hamnar på "borttagna".”

Så utifrån det tolkar jag iaf som att från rasklubben önskas helst max 50
Tyvärr är det ju ytterst få som följer RAS. Det avlas friskt på för unga hanar, massor kullar på kort tid mm mm :(
 
Gary nedärver ju även en del sämre drag, rädsla och för mkt försiktighet. Efter att ha sett filmer på youtube på honom där han backar för får förstår jag var Roy reagerar som han gör. Roy är alltså för försiktig när han vallar, han backar om fåren visar tecken på stress vilket ju kan vara bra i en del besättningar men hos mig resulterar det i att fåren jagar honom. Även Theo har en del rädslor och även han har Gary längre back i stamtavlan. Det finns ju visserligen massa fantastiska hundar efter Gary och det är ju dom man ser och så talas det inte om de som inte blev så bra. Jag kommer verkligen tänka mig för innan jag skaffar en valp som har Gary i stamtavlan.

I övrigt håller jag med om att matadoraveln måste göras något åt innan det blir helt försent, förstår inte ens hur det kan vara tillåtet!
Ja, det är jätteproblematiskt :( Jag har träffat både rädda och knepiga Gary-släktingar, men en hel del väldigt stabila och trevliga också. Det är ju två hundar inblandade i kullarna...
 
Möjligheten till att söka dispens finns ju alltid och kan du motivera din ansökan om dispens från känd HD-status, så kanske den kan gå igenom?
 
Ett alternativ kan ju vara att engagera sig för att förändra saker. De registreringsgsregler som finns är ju det rasklubben drivit fram och inte SKK i sig som hittat på.
Precis som i allt ideellt arbete så ät det kanske inte de mest lämpade och kunniga personerna som hamnar på poster utan personer som är engagerade nog att göra jobbet (gratis). Har själv suttit i ideella föreningar och vet hur mycket skit man får (en hel del som man dessutom inte kan påverka då det handlar om internationella bestämmelser eller frågor/aktiviteter man själv haft noll inblandning i men ändå får ta skit för) och väldigt sällan ett tack. I vårt fall jagade vi frivilliga med ljus och lykta men när det kom till kritan så ville få bidra till förbättring ens genom att orka skicka in en skrivelse utan var fullt nöjda med att bedriva högljudd klagosång och hets i diverse forum. Om jag skulle tycka att rasklubben är fel ute så är det ju upp till mig att antingen skicka in motioner till årsmöten för de frågor som är viktiga, se till att närvara på årsmöten om jag vill vara med och påverka, ev. ställa mig till förfogande för att bli invald i styrelsen eller jobba för att få in nån i styrelsen som brinner för samma frågor som jag.

På kort sikt (och minst jobb) skulle jag i första hand kolla om hanhundsägaren kan tänka sig göra en HD röntgen om jag betalar.
Alternativt kolla på att importera en eller två avkommor till hunden.
Alternativt be om dispans, jag tror dock att du får lättare att få igenom ev. dispans om du kan skriva med att du bett hanhundsägaren om röntgen och denne nekat än att du inte ens ställt frågan först.

På längre sikt så kanske jobba för generell dispans för undantag från HD röntgen för sperma från arbetande hanar över en viss ålder från länder som inte använder sig av HD röntgen tex genom att skicka in motion till årsmötet.
Generellt kanske många inte tycker att detta är ett problem, uppfödare brukar ju få bra kontakter och samarbete genom åren och kunna lösa sånt genom dialog.
 
Har man ändrat reglerna? Tidigare så kunde man regga valpar tillverkade i annat land (typ köpt dräktig tik) o då gällde det landets regler för parningen o reg var inget problem.
Ingen aning - jag har alltid trott att det varit så att valpar som föds upp i Sverige/av SKK-medlem går under SKKs registreringsbestämmelser. Men jag har kanske missförstått.
 
Ett alternativ kan ju vara att engagera sig för att förändra saker. De registreringsgsregler som finns är ju det rasklubben drivit fram och inte SKK i sig som hittat på.
Precis som i allt ideellt arbete så ät det kanske inte de mest lämpade och kunniga personerna som hamnar på poster utan personer som är engagerade nog att göra jobbet (gratis). Har själv suttit i ideella föreningar och vet hur mycket skit man får (en hel del som man dessutom inte kan påverka då det handlar om internationella bestämmelser eller frågor/aktiviteter man själv haft noll inblandning i men ändå får ta skit för) och väldigt sällan ett tack. I vårt fall jagade vi frivilliga med ljus och lykta men när det kom till kritan så ville få bidra till förbättring ens genom att orka skicka in en skrivelse utan var fullt nöjda med att bedriva högljudd klagosång och hets i diverse forum. Om jag skulle tycka att rasklubben är fel ute så är det ju upp till mig att antingen skicka in motioner till årsmöten för de frågor som är viktiga, se till att närvara på årsmöten om jag vill vara med och påverka, ev. ställa mig till förfogande för att bli invald i styrelsen eller jobba för att få in nån i styrelsen som brinner för samma frågor som jag.

På kort sikt (och minst jobb) skulle jag i första hand kolla om hanhundsägaren kan tänka sig göra en HD röntgen om jag betalar.
Alternativt kolla på att importera en eller två avkommor till hunden.
Alternativt be om dispans, jag tror dock att du får lättare att få igenom ev. dispans om du kan skriva med att du bett hanhundsägaren om röntgen och denne nekat än att du inte ens ställt frågan först.

På längre sikt så kanske jobba för generell dispans för undantag från HD röntgen för sperma från arbetande hanar över en viss ålder från länder som inte använder sig av HD röntgen tex genom att skicka in motion till årsmötet.
Generellt kanske många inte tycker att detta är ett problem, uppfödare brukar ju få bra kontakter och samarbete genom åren och kunna lösa sånt genom dialog.
Att vända vindarna i SVaK har folk försökt sen 90-talet. Det lär inte hända :rofl:
 
Ja, det är jätteproblematiskt :( Jag har träffat både rädda och knepiga Gary-släktingar, men en hel del väldigt stabila och trevliga också. Det är ju två hundar inblandade i kullarna...
Jo visst är det två hundar inblandade, ett stort problem är ju att tikägare verkar välja hanhundar bara för att de finns hos kända personer/gått bra på tävling utan tanke på hur hanen matchar tiken.

Min Fred är en mkt kompetent vallhund, han kan flytta allt och jobba hela dagar. Han är mkt lydig och samarbetsvillig och har bra djurkänsla, han vill inte stressa djur utan visar då att han inte är farlig men om han blir anfallen backar han inte. Han har varit naturlig från start och han har fått många kommentarer från folk som tycker han är bra, ändå är det nästan ingen som velat använda honom i avel, visserligen är han lite stor så det kan ju påverka. Att han gått dåligt på tävlingsbanan är enbart för att jag inte förstod hur jag skulle styra upp för att inte förlora poäng. Han är inte matadoravlad och det finns inte så många superkända hundar i hans stamtavla vilket i mina ögon skulle göra honom mer intressant för avel. Det finns dock epilepsi i hans linje vilket gjort att jag inte velat marknadsföra honom som avelshanne men jag är tämligen övertygad om att om han varit hos en kändis hade han haft flera kullar, på gott och ont. Jag är övertygad om att det finns flera såna här hanar som bara har "fel" ägare och därför inte används men som troligen skulle komma fram mer om det blev begränsningar på hur många kullar man får ta efter en hane.
 
Att vända vindarna i SVaK har folk försökt sen 90-talet. Det lär inte hända :rofl:
Samtidigt så kommer ju garanterat inget att hända om ingen försöker! Jag tror stödet för att införa begränsningar är ganska stort men jag har ju sett vad som händer när någon försöker ta upp sånt här på facebook och såna diskussioner brukar stängas ner ganska fort.
 
Jo visst är det två hundar inblandade, ett stort problem är ju att tikägare verkar välja hanhundar bara för att de finns hos kända personer/gått bra på tävling utan tanke på hur hanen matchar tiken.

Min Fred är en mkt kompetent vallhund, han kan flytta allt och jobba hela dagar. Han är mkt lydig och samarbetsvillig och har bra djurkänsla, han vill inte stressa djur utan visar då att han inte är farlig men om han blir anfallen backar han inte. Han har varit naturlig från start och han har fått många kommentarer från folk som tycker han är bra, ändå är det nästan ingen som velat använda honom i avel, visserligen är han lite stor så det kan ju påverka. Att han gått dåligt på tävlingsbanan är enbart för att jag inte förstod hur jag skulle styra upp för att inte förlora poäng. Han är inte matadoravlad och det finns inte så många superkända hundar i hans stamtavla vilket i mina ögon skulle göra honom mer intressant för avel. Det finns dock epilepsi i hans linje vilket gjort att jag inte velat marknadsföra honom som avelshanne men jag är tämligen övertygad om att om han varit hos en kändis hade han haft flera kullar, på gott och ont. Jag är övertygad om att det finns flera såna här hanar som bara har "fel" ägare och därför inte används men som troligen skulle komma fram mer om det blev begränsningar på hur många kullar man får ta efter en hane.
Ja, det avlas definitivt mycket på förarens namn och förmåga att marknadsföra sin hund...
 
Ingen aning - jag har alltid trott att det varit så att valpar som föds upp i Sverige/av SKK-medlem går under SKKs registreringsbestämmelser. Men jag har kanske missförstått.
I min ras ska hanen uppfylla kraven i det land han är reggad i. Så gör han det men det är inte samma krav som Sverige så får han användas och valparna reggas här. Trodde alla raser hade så - men det är kanske rasklubben som drivit igenom det och inte skk?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp