Behålla eller inte...

lilleknodd2

Trådstartare
Okej, dom som vet vem jag är får hålla detta för sig själva. Tack på förhand.

Jag har, sedan sonen kom för snart 2 år sedan, gått på p-medel. Först p-stav som inte fungerade (blödde i 4 mån) och efter det minipiller (Cerazette och liknande med samma verksamma ämne).

Nu har jag, trots p-medel, plussat på stickan och jag kan för mitt liv inte komma fram till vad jag VILL.
Har ingen aning om vilken vecka det är, kan vara 4 lika gärna som det kan vara 10-12. (Dock mest troligt mitt emellan dessa)

Vi har två barn, en 5 åring och en snart 2 åring.
Mellan barnen hade vi två sena MA vilket var extremt tufft. Efter kämpande och medicinerande så föddes lillebror efter en hemsk förlossning i oktober 2019.
Har nog hela tiden efter det sagt att jag inte är helt klar men aldrig mer kommer att föda vaginalt.
Sambon har ända sen dess sagt att han är klar med barn, inga fler tack.

Jag har precis börjat jobba efter FL med sonen och vi har äntligen börjat få rutin på förskola osv. Har fått ett jobb inom en helt ny bransch där jag tycker att det är riktigt roligt att jobba trots lång pendlingstid (1.20min enkel väg). Jag har en bra lön och möjlighet att jobba hemifrån vid behov (guld denna vecka då barnen är sjuka så jag slipper Vab
Jag hade precis släppt tanken på en trea just nu utan vant mig vid tanken på att det KANSKE blir en sladdis om ett par år då barnen går i skolan osv, såg fram emot att barnen börjar bli stora och mer självständiga. Tyckte om tanken på att sonen blir blöjfri nästa sommar och vi kan ta bort skötbordet och få plats i badrummet osv. Ja, ni förstår kanske ..

Men nu är det ju där - plusset på stickan och jag kan inte landa i vad jag vill.
Hade velat känna mig sådär säker på min egen känsla innan jag började bry mig om vad sambon säger (han har inte sagt nåt på två dagar men vi ska prata ikväll när barnen somnat).
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om det är värt att försöka med ett barn till (dels med tanke på dom två vi förlorade, dels känna att det är värt "uppoffringen") samtidigt som jag inte kan känna att det är värt en abort.

Någon annan som varit i samma sits? Hur tänkte du/ni?
Ni som har tre eller fler barn, hur stor skillnad gör nummer tre? Hur stor bil behövs egentligen? Orkar man ett spädbarns år till när man vant sig vid tanken av att vara klar för stunden?

Hjälp....
 
Okej, dom som vet vem jag är får hålla detta för sig själva. Tack på förhand.

Jag har, sedan sonen kom för snart 2 år sedan, gått på p-medel. Först p-stav som inte fungerade (blödde i 4 mån) och efter det minipiller (Cerazette och liknande med samma verksamma ämne).

Nu har jag, trots p-medel, plussat på stickan och jag kan för mitt liv inte komma fram till vad jag VILL.
Har ingen aning om vilken vecka det är, kan vara 4 lika gärna som det kan vara 10-12. (Dock mest troligt mitt emellan dessa)

Vi har två barn, en 5 åring och en snart 2 åring.
Mellan barnen hade vi två sena MA vilket var extremt tufft. Efter kämpande och medicinerande så föddes lillebror efter en hemsk förlossning i oktober 2019.
Har nog hela tiden efter det sagt att jag inte är helt klar men aldrig mer kommer att föda vaginalt.
Sambon har ända sen dess sagt att han är klar med barn, inga fler tack.

Jag har precis börjat jobba efter FL med sonen och vi har äntligen börjat få rutin på förskola osv. Har fått ett jobb inom en helt ny bransch där jag tycker att det är riktigt roligt att jobba trots lång pendlingstid (1.20min enkel väg). Jag har en bra lön och möjlighet att jobba hemifrån vid behov (guld denna vecka då barnen är sjuka så jag slipper Vab
Jag hade precis släppt tanken på en trea just nu utan vant mig vid tanken på att det KANSKE blir en sladdis om ett par år då barnen går i skolan osv, såg fram emot att barnen börjar bli stora och mer självständiga. Tyckte om tanken på att sonen blir blöjfri nästa sommar och vi kan ta bort skötbordet och få plats i badrummet osv. Ja, ni förstår kanske ..

Men nu är det ju där - plusset på stickan och jag kan inte landa i vad jag vill.
Hade velat känna mig sådär säker på min egen känsla innan jag började bry mig om vad sambon säger (han har inte sagt nåt på två dagar men vi ska prata ikväll när barnen somnat).
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om det är värt att försöka med ett barn till (dels med tanke på dom två vi förlorade, dels känna att det är värt "uppoffringen") samtidigt som jag inte kan känna att det är värt en abort.

Någon annan som varit i samma sits? Hur tänkte du/ni?
Ni som har tre eller fler barn, hur stor skillnad gör nummer tre? Hur stor bil behövs egentligen? Orkar man ett spädbarns år till när man vant sig vid tanken av att vara klar för stunden?

Hjälp....
Jag var lite i din sits när jag blev oplanerat gravid när sonen var 9 månader. Jag använde inget preventivmedel men vi körde säkra perioder och eftersom sonen blev till via IVF trodde vi att det räckte. 😔 Dock hade väl både jag och sambon tänkt oss två barn, men absolut inte så tätt. Jag hade precis börjat jobba och var så glad över det samtidigt som jag var så trött på småbarn och att inte få sova.

Jag hade ingen aning om vilken vecka det var så började med att betala för ett privat ultraljud för att få lite mer på benen om vecka osv.

Det enda råd jag kan ge är prata, prata, prata om för- och nackdelar, hur ni båda känner osv. Ja, det är nog det enda råd jag kan ge. Kram till dig.
 
Börja med att ta reda på vilken vecka du är i så du vet ev hur lång betänke tid du har.
Prata med din respektive, precis som ovan nämner. Prata mycket:)
 
Okej, dom som vet vem jag är får hålla detta för sig själva. Tack på förhand.

Jag har, sedan sonen kom för snart 2 år sedan, gått på p-medel. Först p-stav som inte fungerade (blödde i 4 mån) och efter det minipiller (Cerazette och liknande med samma verksamma ämne).

Nu har jag, trots p-medel, plussat på stickan och jag kan för mitt liv inte komma fram till vad jag VILL.
Har ingen aning om vilken vecka det är, kan vara 4 lika gärna som det kan vara 10-12. (Dock mest troligt mitt emellan dessa)

Vi har två barn, en 5 åring och en snart 2 åring.
Mellan barnen hade vi två sena MA vilket var extremt tufft. Efter kämpande och medicinerande så föddes lillebror efter en hemsk förlossning i oktober 2019.
Har nog hela tiden efter det sagt att jag inte är helt klar men aldrig mer kommer att föda vaginalt.
Sambon har ända sen dess sagt att han är klar med barn, inga fler tack.

Jag har precis börjat jobba efter FL med sonen och vi har äntligen börjat få rutin på förskola osv. Har fått ett jobb inom en helt ny bransch där jag tycker att det är riktigt roligt att jobba trots lång pendlingstid (1.20min enkel väg). Jag har en bra lön och möjlighet att jobba hemifrån vid behov (guld denna vecka då barnen är sjuka så jag slipper Vab
Jag hade precis släppt tanken på en trea just nu utan vant mig vid tanken på att det KANSKE blir en sladdis om ett par år då barnen går i skolan osv, såg fram emot att barnen börjar bli stora och mer självständiga. Tyckte om tanken på att sonen blir blöjfri nästa sommar och vi kan ta bort skötbordet och få plats i badrummet osv. Ja, ni förstår kanske ..

Men nu är det ju där - plusset på stickan och jag kan inte landa i vad jag vill.
Hade velat känna mig sådär säker på min egen känsla innan jag började bry mig om vad sambon säger (han har inte sagt nåt på två dagar men vi ska prata ikväll när barnen somnat).
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om det är värt att försöka med ett barn till (dels med tanke på dom två vi förlorade, dels känna att det är värt "uppoffringen") samtidigt som jag inte kan känna att det är värt en abort.

Någon annan som varit i samma sits? Hur tänkte du/ni?
Ni som har tre eller fler barn, hur stor skillnad gör nummer tre? Hur stor bil behövs egentligen? Orkar man ett spädbarns år till när man vant sig vid tanken av att vara klar för stunden?

Hjälp....

Hur går det för dig med alla tankar? ❤️
 
Jag har landat till 85% i att inte behålla. Dom resterande 15 handlar mycket om vad UL imorgon visar. Jag hoppas, för min egen enkelhets skull, att jag inte är särskilt långt gången. Är det längre så vet jag inte alls vad jag gör ..
försöker ignorera allt tills imorgon så får vi se.

tack snälla för frågan ❤️
 
Jag har landat till 85% i att inte behålla. Dom resterande 15 handlar mycket om vad UL imorgon visar. Jag hoppas, för min egen enkelhets skull, att jag inte är särskilt långt gången. Är det längre så vet jag inte alls vad jag gör ..
försöker ignorera allt tills imorgon så får vi se.

tack snälla för frågan ❤️

Tänker på dig och hoppas ni kan landa i ett beslut som känns rätt för er ❤️
 
Hej alla och tack för alla tankar, hjärtan och svar ❤️ Tänk att det kan finnas så många fina människor som man inte ens känner.

Ultraljudet visade 8+2 och där och då landade jag i att inte behålla. Jag vill kunna lägga 100% på dom två barn vi har idag och jag är inte beredd på att må såpass ”dåligt” som jag gör under en graviditet.
Jag kände helt enkelt att det inte var läge nu så aborten är påbörjad.

Hade jag gått längre (satte en gräns på vecka 10+0) hade det lutat åt att behålla då jag inte hade klarat av att gå igenom samma procedur som vid våra sena MA men med en (eventuell) frisk bebis. Det hade dödat mig psykiskt. Så ”tack & lov” blev valet där och då enkelt iochmed att min gräns inte var nådd.

Får se hur jag mår efter onsdag när nästa steg ska påbörjas men just nu känns det helt okej!
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 491
Senast: Elendil
·
Relationer Jag har en syster som för ett år sedan helt plötsligt sa upp kontakten med vår mamma och började hänga ut henne som narcissist mm på...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 183
Senast: kubikmeter
·
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 136
Senast: Destiny_D
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 426
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp