Behöver råd angående sibiriska katter...

Inget råd om sibiriska. Vill man ha en hundlik katt kan man kika på siames med. Då rekommenderar jag dock starkt två. Vet inte hur de är allergimässigt.

Men ang päls. Långhårskatter är jättefina. Men jag höll på att bli tokig på just allt hår. Undrade mer än en gång vad fan jag tänkte när jag skaffade en sån.

Min HATADE borstning med, trots träning sen liten osv. Tyvärr är det en risk, och en långhårskatt som inte gillar borstning är inte helt kul.

Det lär dröja innan jag skaffar långhår igen. Håller mig till mina korthåriga siameser ;)
 
Hahaha, det är många som blandar ihop burmor och birmor - och burmillor för den delen - men inte när man ser dem!

vanniblabak.jpg


European-Burmese-Cat.jpg


Nu ska jag sluta puffa för 'min' ras och den kanske inte helt passar er eftersom en burma gärna insisterar på att sängen är privat egendom som människor möjligtvis kan få dela ;) och knä och axlar är utmärkta viloplatser! In your face kan ibland tolkas bokstavligt av burman! :D
 
Angående pälsvård så talar många varmt om Mirakelkammen, och så även jag! Min skogkatt har gått från att bara kunna bli kammad när hon åt (som liten, dock) till att komma springandes när hon hör att jag petar på kammen. Nu blir det kanske inte så för alla :p men jag har läst/hört om flera som också fått katter som plötsligt älskar pälsvård pga denna kam. Rekommenderas varmt!
 
Om ni inte är intresserade av avel eller liknande på er raskatt så kan ju en katthemskatt kanske vara ett alternativ. Självfallet får man då hitta en som ni klarar av - det skiljer sig sjukt mycket som sagt. Jag klarar till exempel av min egen katt nästan jämt, med några få undantag för tex päls som hamnar i ögonen. Några veckor efter att vi hade fått honom som kattunge så fick vi en till huskattunge av en granne. Jag var 100% dödsallergisk mot katten, as in blodsmakade hosta, väsande andning och tjock i halsen, vilket avtog med typ 60% när katten kastrerades och portades från sovrummet.

En vuxen kastrerad omplacering som hälsotestas och inte är sjuk eller smittbärare av något som kan smitta till den andra katten är ett prisvänligt alternativ till en kattkompis. De har ju olika personlighet så kan ju vara idé att ta en omplacering som matchar den avsedda aktivitets nivån hos raskatten. (En bekant hade en huskatt som var stissig och överaktiv och en lugn och sävlig Birma som absolut inte ville leka vilda lekar så det skapade osämja vilket ledde till att huskatten omplacerades (de bodde inte kattvänligt) och en till Birma införskaffades, allt är frid och fröjd numera.)
 
@Mineur: Vad gäller att få två katter att komma överens kan man prova Feliway. Det är kattferomoner som sprids med en grej man pluggar in i eluttaget. Det funkade väldigt bra på mina damer, det blev mycket lugnare när jag började med dem. Nu har jag ju tyvärr bara en katt kvar :( men jag låter pluggarna vara i ändå, jag inbillar mig att även om de inte kom överens så vill jag inte göra fler förändringar för den kisse som är kvar.

Blödig matte med bortskämd kisse? Neeh :p
 
@Mineur: Vad gäller att få två katter att komma överens kan man prova Feliway. Det är kattferomoner som sprids med en grej man pluggar in i eluttaget. Det funkade väldigt bra på mina damer, det blev mycket lugnare när jag började med dem. Nu har jag ju tyvärr bara en katt kvar :( men jag låter pluggarna vara i ändå, jag inbillar mig att även om de inte kom överens så vill jag inte göra fler förändringar för den kisse som är kvar.

Blödig matte med bortskämd kisse? Neeh :p

Är den ena en kattunge brukar det inte vara så svårt med komma överens.

Värt att veta är att vissa katter snedtänder på feliway och blir aggressiva av det
 
Absolut, man ska ju övervaka det hela när man börjar med dem.

Jo. Fast kan vara svårt veta om det är feliway eller nya katten/nya hemmet som är orsaken till aggressiviteten.
Min hane blev ju helt knäpp av feliway. Ren slump jag märkte det egentligen. Använde den ju för att försöka minska bråken mellan honom och en av de nya.
 
Om ni inte är intresserade av avel eller liknande på er raskatt så kan ju en katthemskatt kanske vara ett alternativ. Självfallet får man då hitta en som ni klarar av - det skiljer sig sjukt mycket som sagt. Jag klarar till exempel av min egen katt nästan jämt, med några få undantag för tex päls som hamnar i ögonen. Några veckor efter att vi hade fått honom som kattunge så fick vi en till huskattunge av en granne. Jag var 100% dödsallergisk mot katten, as in blodsmakade hosta, väsande andning och tjock i halsen, vilket avtog med typ 60% när katten kastrerades och portades från sovrummet.

En vuxen kastrerad omplacering som hälsotestas och inte är sjuk eller smittbärare av något som kan smitta till den andra katten är ett prisvänligt alternativ till en kattkompis. De har ju olika personlighet så kan ju vara idé att ta en omplacering som matchar den avsedda aktivitets nivån hos raskatten. (En bekant hade en huskatt som var stissig och överaktiv och en lugn och sävlig Birma som absolut inte ville leka vilda lekar så det skapade osämja vilket ledde till att huskatten omplacerades (de bodde inte kattvänligt) och en till Birma införskaffades, allt är frid och fröjd numera.)

Jag tycker nog att en huskatt från ett katt hem inte ska användas som testmaterial vid allergi. Kan bli jättejobbigt för den att flytta tillbaka om det inte funkar.
 
Lägenhet på 70 kvm är inga problem att få kattvänligt! Vår katt (haft två tidigare och kommer ha igen) är bara inne (på liknande yta) och snarare rädd för att gå ut (vanesak såklart). Det skulle krävas mycket för att jag skulle våga låta en katt gå ut själv, finns så många faror i form av trafik, rovdjur, elaka människor osv. Mardrömmen är egentligen bara att katten skulle bli överkörd, men tänk om den överlever men är för skadad för att ta sig hem? :cry: Nåja, OT.

Tillsyn så ofta, så länge låter inte som något jag nånsin sett rekommenderas. Däremot rekommenderas ofta att inte ha en kattunge ensam utan ha en lek- och uppfostringspartner.

Lite luddigt blir det med katt :angel:
Jo, när jag tänker efter så minns jag att min barndomsväns katt faktiskt mest höll sig i sovrummet och köket, bara väldigt sällan var han intresserad av att komma ut i vardagsrummet eller ens trädgården. Så det är nog inte så mycket storleken på ytan, utan mer hur mycket stimulans det finns tillgängligt helt enkelt.

Men är det så med kattunge alltså, att man rekommenderas att inte ha en ensam? Vad gör folk då, är det liksom normen att skaffa två katter i samma vända? Känns lite övermäktigt tycker jag...
Inget råd om sibiriska. Vill man ha en hundlik katt kan man kika på siames med. Då rekommenderar jag dock starkt två. Vet inte hur de är allergimässigt.

Men ang päls. Långhårskatter är jättefina. Men jag höll på att bli tokig på just allt hår. Undrade mer än en gång vad fan jag tänkte när jag skaffade en sån.

Min HATADE borstning med, trots träning sen liten osv. Tyvärr är det en risk, och en långhårskatt som inte gillar borstning är inte helt kul.

Det lär dröja innan jag skaffar långhår igen. Håller mig till mina korthåriga siameser ;)
Tack för ärlig input! Jag är lite pedant av mig emellanåt, så vi kanske borde fundera på något korthårigt trots allt... Men sibirierna är ju så fluffiga och goa! Om ändå fluffet kunde stanna på kroppen istället för i soffan!

Siameser har vi fått rekommenderade, men jag måste skamset erkänna att jag har svårt för deras utseende. Det är ytligt och hemskt, jag vet, men med tanke på att jag aldrig varit särskilt förtjust i katter överhuvudtaget till att börja med så skulle det i alla fall hjälpa att skaffa en som kan smälta mitt hjärta initialt med sitt utseende... Även om det givetvis är temperament, hälsa och annat som är allra viktigast när det väl kommer till kritan.

Hahaha, det är många som blandar ihop burmor och birmor - och burmillor för den delen - men inte när man ser dem!

vanniblabak.jpg


European-Burmese-Cat.jpg


Nu ska jag sluta puffa för 'min' ras och den kanske inte helt passar er eftersom en burma gärna insisterar på att sängen är privat egendom som människor möjligtvis kan få dela ;) och knä och axlar är utmärkta viloplatser! In your face kan ibland tolkas bokstavligt av burman! :D
Nämen det var det som fick mig att inse mitt misstag - jag googlade för att läsa mer och tänkte att "vad konstigt, sådär såg ju inte hans burmor ut alls!". Sedan trillade den berömda poletten ner... :p Burman låter ju jättego, och så är den korthårig! Redan där har den vunnit lite mark, haha. Skriver upp den på listan!

Angående pälsvård så talar många varmt om Mirakelkammen, och så även jag! Min skogkatt har gått från att bara kunna bli kammad när hon åt (som liten, dock) till att komma springandes när hon hör att jag petar på kammen. Nu blir det kanske inte så för alla :p men jag har läst/hört om flera som också fått katter som plötsligt älskar pälsvård pga denna kam. Rekommenderas varmt!
Toppen, tusen tack! Noterar även detta i mitt lilla katt-dokument :D

Om ni inte är intresserade av avel eller liknande på er raskatt så kan ju en katthemskatt kanske vara ett alternativ. Självfallet får man då hitta en som ni klarar av - det skiljer sig sjukt mycket som sagt. Jag klarar till exempel av min egen katt nästan jämt, med några få undantag för tex päls som hamnar i ögonen. Några veckor efter att vi hade fått honom som kattunge så fick vi en till huskattunge av en granne. Jag var 100% dödsallergisk mot katten, as in blodsmakade hosta, väsande andning och tjock i halsen, vilket avtog med typ 60% när katten kastrerades och portades från sovrummet.

En vuxen kastrerad omplacering som hälsotestas och inte är sjuk eller smittbärare av något som kan smitta till den andra katten är ett prisvänligt alternativ till en kattkompis. De har ju olika personlighet så kan ju vara idé att ta en omplacering som matchar den avsedda aktivitets nivån hos raskatten. (En bekant hade en huskatt som var stissig och överaktiv och en lugn och sävlig Birma som absolut inte ville leka vilda lekar så det skapade osämja vilket ledde till att huskatten omplacerades (de bodde inte kattvänligt) och en till Birma införskaffades, allt är frid och fröjd numera.)
Hmm, så kastrering kan påverka hur pass allergena de är alltså? Intressant!

Vad gäller omplacering så är det en fin tanke, men jag skulle vara orolig för att vi trots allt inte klarade av den när den väl kom hem (alltså även om vi "testat" den på katthemmet). Och så är vi relativt oerfarna kattägare (sambon hade katt i ett par år för länge sedan, men det är allt) båda två, så att få en stackare som redan gått igenom en del skulle kännas lite nervöst. Men jag ska ta upp det med sambon, absolut!
@Mineur: Vad gäller att få två katter att komma överens kan man prova Feliway. Det är kattferomoner som sprids med en grej man pluggar in i eluttaget. Det funkade väldigt bra på mina damer, det blev mycket lugnare när jag började med dem. Nu har jag ju tyvärr bara en katt kvar :( men jag låter pluggarna vara i ändå, jag inbillar mig att även om de inte kom överens så vill jag inte göra fler förändringar för den kisse som är kvar.

Blödig matte med bortskämd kisse? Neeh :p

Alltså gud, jag känner mig som en sådan där "Hej, jag har ridit i ett år och nu tänkte jag köpa en unghäst. Någon som har tips?"... Jag anade aldrig att det fanns såhär mycket att lära sig om katter och kattägande! Feromoner, vad är ens det?! Tur att det dröjer åtminstone ett halvår-år innan det ens är aktuellt för en eventuell katt att komma in i våra liv, så man hinner plugga lite menar jag! :p
 
Jo, när jag tänker efter så minns jag att min barndomsväns katt faktiskt mest höll sig i sovrummet och köket, bara väldigt sällan var han intresserad av att komma ut i vardagsrummet eller ens trädgården. Så det är nog inte så mycket storleken på ytan, utan mer hur mycket stimulans det finns tillgängligt helt enkelt.

Men är det så med kattunge alltså, att man rekommenderas att inte ha en ensam? Vad gör folk då, är det liksom normen att skaffa två katter i samma vända? Känns lite övermäktigt tycker jag...

Tack för ärlig input! Jag är lite pedant av mig emellanåt, så vi kanske borde fundera på något korthårigt trots allt... Men sibirierna är ju så fluffiga och goa! Om ändå fluffet kunde stanna på kroppen istället för i soffan!

Siameser har vi fått rekommenderade, men jag måste skamset erkänna att jag har svårt för deras utseende. Det är ytligt och hemskt, jag vet, men med tanke på att jag aldrig varit särskilt förtjust i katter överhuvudtaget till att börja med så skulle det i alla fall hjälpa att skaffa en som kan smälta mitt hjärta initialt med sitt utseende... Även om det givetvis är temperament, hälsa och annat som är allra viktigast när det väl kommer till kritan.


Nämen det var det som fick mig att inse mitt misstag - jag googlade för att läsa mer och tänkte att "vad konstigt, sådär såg ju inte hans burmor ut alls!". Sedan trillade den berömda poletten ner... :p Burman låter ju jättego, och så är den korthårig! Redan där har den vunnit lite mark, haha. Skriver upp den på listan!


Toppen, tusen tack! Noterar även detta i mitt lilla katt-dokument :D


Hmm, så kastrering kan påverka hur pass allergena de är alltså? Intressant!

Vad gäller omplacering så är det en fin tanke, men jag skulle vara orolig för att vi trots allt inte klarade av den när den väl kom hem (alltså även om vi "testat" den på katthemmet). Och så är vi relativt oerfarna kattägare (sambon hade katt i ett par år för länge sedan, men det är allt) båda två, så att få en stackare som redan gått igenom en del skulle kännas lite nervöst. Men jag ska ta upp det med sambon, absolut!


Alltså gud, jag känner mig som en sådan där "Hej, jag har ridit i ett år och nu tänkte jag köpa en unghäst. Någon som har tips?"... Jag anade aldrig att det fanns såhär mycket att lära sig om katter och kattägande! Feromoner, vad är ens det?! Tur att det dröjer åtminstone ett halvår-år innan det ens är aktuellt för en eventuell katt att komma in i våra liv, så man hinner plugga lite menar jag! :p

Man får tycka siameser är fula, det är helt okej :) finns i långhårig variant (Balines) och solida färger utan mask (oriental) med om det hjälper.

Ang långhårskatt så om det bara vore i soffan. Det hamnar på alla ytor hår kan fastna på. Mattor, dukar, gardiner, skot i textil, på dina strumpor osv. Samt dina kläder. Samt lakan och handdukar då om den får vara i sovrummet. Och i tvättmaskinen. (när man rollat kläderna innan tvätt och ändå får rolla dem direkt efter tvätt för nån strumpa med hår har hårat ner hela maskinen)

Så, man ska nog vara mindre känslig än mig som inte är pedant alls men blev galen ;) Dock skulle jag aldrig ens funderat på att göra mig av med katten för det. Men det tar ett tag innan det blir en ny långhårs.

Torktumla hjälper dock få bort hår säga det, jag har dock ingen.
 
@Alexandra_W Ok, jag förstår vad du menar. Jo jag tror aldrig att min klädroller har fått jobba så hårt som när vi kom hem från allergibesöket, så jag kan bara tänka mig hur det blir om man skulle ha en sådan typ hemma dygnet runt. Torktumlare äger inte vi heller, så det tåls definitivt att tänkas mer på!
 
Just det, i hela ras-frågan så vill jag även tillägga att vi är ute efter en katt som älskar alla som kommer innanför dörren, typ. Mina föräldrar tycker till exempel ganska illa om katter efter dåliga upplevelser, och det sista vi vill är att bekräfta deras åsikt att katter är antingen a) lömska varelser som i hemlighet planerar hur de ska iscensätta jordens undergång eller b) skygga och tråkiga husdjur som springer och gömmer sig så fort man får besök (våra goda familjevänners huskatt är precis sådan). Därav att vi lockas av katter som beskrivs som sociala och hundlika!
 
@Alexandra_W Ok, jag förstår vad du menar. Jo jag tror aldrig att min klädroller har fått jobba så hårt som när vi kom hem från allergibesöket, så jag kan bara tänka mig hur det blir om man skulle ha en sådan typ hemma dygnet runt. Torktumlare äger inte vi heller, så det tåls definitivt att tänkas mer på!
Jag har tre korthåriga, men ändå hår överallt. Så egentligen spelar längden på håret inte störst roll. Torktumlare är en fantastisk uppfinning för att få bort hår från kläderna :D

Min oriental är såklart den som fäller minst, eftersom han saknar underull, men jag skulle inte rekommendera att ha en sådan som ensamkatt om det inte är en vuxen individ som konstaterats trivas bäst själv (gäller då alla inom samma kategori, dvs siameser, balineser m.fl.).

Har en klasskamrat med två sibirer, som valde rasen p.g.a. allergi. Han är helnöjd med dom och rekommenderar rasen till andra som frågar :) . Den första hade dom som ensamkatt först och det verkade funka fint.
 
Då är burman definitivt katten för er. Den har i princip ingen underull så fäller ytterst lite precis som siamesen. Burman ääääälskar alla och är som sagt den mest hundlika av kattraserna.

Koppelpromenader, apportera och kommer vid inkallning (nåja!) är burman med på. Saxat ur rasbeskrivningen på burmaklubbens hemsida:

Social, lekfull, kelig, klok, nyfiken - ja, så kan den typiska burman beskrivas. Påflugen, kaxig, krävande och allestädes närvarande stämmer oftast också bra på burmor...

Burmaägare brukar vara överens om att det mest utmärkande för burmor är just att de är otroligt sociala. Har du en burma har du aldrig tråkigt och ensamt - möjligen blir du ibland uttröttad av den envetna uppmärksamheten! Burman är dock inte en enmanskatt. Ägaren är förstås populärast, men kommer det en trevlig gäst uppvaktas denne också med stor entusiasm. Vissa gäster hinner inte ens över tröskeln förrän burman sitter uppflugen på axeln. Den är väldigt kelig och brukar insistera på att sova i ägarens säng - helst under täcket. Städning, bakning, blomvård hjälper burman dig mer än gärna med. Packa väskor och städa garderober anser de flesta burmor sig vara experter på. Många burmor håller ägaren sällskap i badet - alltid finns det väl någon kroppsdel man kan komma åt att sitta på även om man blir lite blöt...

Burman är mycket lättskött. Om katten mår bra fysiskt och psykiskt är pälsen automatiskt fräsch och blank. De flesta burmor behöver aldrig badas eftersom de själva håller sig pedantiskt rena. Inför en utställning kan man med en gummikarda borsta ur lösa hår och sedan blanka upp pälsen lite med ett sämskskinn. Om det behövs alls. Men katten brukar gilla massagen ! Om den hålls inomhus bör man klippa klorna. Tvätta ur ögonvrår och öron vid behov. Årlig vaccination mot kattpest och kattsnuva samt tandkontroll hos veterinären är mycket viktigt. Den fysiska skötseln är alltså en bagatell. Däremot är burman i stort behov av mental stimulans. Den kräver att du tar dig tid att hitta på roliga lekar och du förväntas helst själv delta i dessa. Speciellt om burman inte har någon kattkompis kommer den att ställa stora krav på din uppmärksamhet. Behandla gärna din burma lite som en hund - förvänta dig mycket av din katt och ge mycket av dig själv till katten. En härligare kompis än en burma är svårt att hitta!

Den passar också förträffligt som innekatt, inte bara uppfödare rekommenderar att inte låta burmor gå ut eftersom de är så förbaskat nyfikna och tror alla om gott så kan råka riktigt illa ut.

Personligen älskar jag också 'burmalooken' som fås genom att burman har raka ögonlinjer och rundade underlinje vilket ger den ett truligt titta upp genom lugg utseende. En burma ska se sur ut i direkt motsatts till temperament och humör. Plus att det är en 'lagomkatt' som inte är extremtypad. Hanarna är i regel mer laidback och lugna och honorna mer på och rastlösa.

Okej, nu ska jag verkligen sluta prata burmor.:D
 
Jag har tre korthåriga, men ändå hår överallt. Så egentligen spelar längden på håret inte störst roll. Torktumlare är en fantastisk uppfinning för att få bort hår från kläderna :D

Min oriental är såklart den som fäller minst, eftersom han saknar underull, men jag skulle inte rekommendera att ha en sådan som ensamkatt om det inte är en vuxen individ som konstaterats trivas bäst själv (gäller då alla inom samma kategori, dvs siameser, balineser m.fl.).

Har en klasskamrat med två sibirer, som valde rasen p.g.a. allergi. Han är helnöjd med dom och rekommenderar rasen till andra som frågar :) . Den första hade dom som ensamkatt först och det verkade funka fint.

Sant. Jag jämför ju med siameserna. Men den korthåriga huskatten fällde ju den med. Dock inte det där med päls överallt som den långhåriga, men absolut mer än siameserna. De märks bara av i fälltider samt när de är stressade (hej veterinären). Men långhårskatten fällde ju konstant, och sjuka mängder vid fällning. Märks ju mer med långa hår som fastnar lättare även om mängden kanske inte skiljer från en korthårig icke-siames.
 
Jag har en sibirisk kisse! Hon är världens gulligaste, sover bredvid ansiktet och väcker en på morgonen med att försiktigt peta med tassen på ens kind. Hon älskar främlingar och går ofta och lägger sig i knät på den hon känner minst. Vår går ute på egen tass när hon är på landet (vilket är ganska ofta), men är innekatt hemma i stan. Vad gäller pälsvård så tycker jag inte att hon fäller så farligt mycket, men hon älskar iofs att bli borstad så vi brukar göra det varje kväll.

12043035_10153062483685969_4997296751669008653_n.jpg


/Promote av sibirisk katt slutförd. :D
 
Jag har en sibirisk kisse! Hon är världens gulligaste, sover bredvid ansiktet och väcker en på morgonen med att försiktigt peta med tassen på ens kind. Hon älskar främlingar och går ofta och lägger sig i knät på den hon känner minst. Vår går ute på egen tass när hon är på landet (vilket är ganska ofta), men är innekatt hemma i stan. Vad gäller pälsvård så tycker jag inte att hon fäller så farligt mycket, men hon älskar iofs att bli borstad så vi brukar göra det varje kväll.

12043035_10153062483685969_4997296751669008653_n.jpg


/Promote av sibirisk katt slutförd. :D
Åh vad skoj att höra från någon med en sibirier! Och vilken toppenfin kisse du har! Nu hälsade vi på precis i den den perioden då de börjat sätta vinterpälsen, så det är mycket möjligt att fällandet var lite överdrivet kraftigt, men det låter ju bra att man kan påverka det lite själv i alla fall. Hur gjorde ni med er när den var unge, lämnades hon ensam någon längre tid eller kunde ni vara hemma med henne?
 
Då är burman definitivt katten för er. Den har i princip ingen underull så fäller ytterst lite precis som siamesen. Burman ääääälskar alla och är som sagt den mest hundlika av kattraserna.

Koppelpromenader, apportera och kommer vid inkallning (nåja!) är burman med på. Saxat ur rasbeskrivningen på burmaklubbens hemsida:



Den passar också förträffligt som innekatt, inte bara uppfödare rekommenderar att inte låta burmor gå ut eftersom de är så förbaskat nyfikna och tror alla om gott så kan råka riktigt illa ut.

Personligen älskar jag också 'burmalooken' som fås genom att burman har raka ögonlinjer och rundade underlinje vilket ger den ett truligt titta upp genom lugg utseende. En burma ska se sur ut i direkt motsatts till temperament och humör. Plus att det är en 'lagomkatt' som inte är extremtypad. Hanarna är i regel mer laidback och lugna och honorna mer på och rastlösa.

Okej, nu ska jag verkligen sluta prata burmor.:D
Nu vill jag också ha en Burma! ! (Fast att det är en bil jag behöver):cautious:
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 514
Senast: cirkus
·
Övr. Katt Funderar lite, OM det blir möjligt/lämpligt för mig att skaffa katt i framtiden och i så fall vilka raser som skulle kunna passa? Är...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 517
Senast: Caoimhe
·
Katthälsa Jag med familj har bott utomlands i sambons hemland under en del av föräldraledigheten i 3,5 månader. Under tiden vi har varit borta så...
2
Svar
22
· Visningar
3 643
Senast: Kaching
·
Katthälsa Min sibiriska katthane är 1 år (min första katt) och helt underbar på alla sätt såklart. Han är ute på dagtid med GPS, så under...
Svar
8
· Visningar
1 066

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp