behöver skriva av mig...

B

Blackbird

Vet inte om denna tråden ligger rätt men testar.
Jag fick idag efter en bra tid reda på dåliga nyheter om fd foderhäst.
Känner att jag behöver skriva av mig, jag har ingen som direkt vill lyssna på mig. Kanske är det någon som vill läsa.
Tänkte att jag tar allt kort från början.

För snart fem år sen fick jag min foderhäst, har haft honom som min egen och i stort sett aldrig hört något från ägarna. Jag mådde jättedåligt under den tiden och var både mobbad och väldigt ensam av mig. Därför bestämde jag mig för att skaffa mig en häst. Jag kämpade rätt mycket för att få igenom allt och tillslut gick det. Den 16 maj 2006 fick jag min kära häst. Ett varmblod född 93, världens snällaste. Mina föräldrar tyckte att om jag kan ha häst så får jag allt betala den själv, så större delen av barn senare studiebidrag gick till honom även en massa extra jobb. Jag tyckte alltid att det var bättre med häst. Vi gjorde så himla mycket roligt, vi var iväg på ridläger och mycket strandritter och så många goa dagar i stallet. Jag hade väldigt dåligt med kompisar och då gick all min lediga tid till just min häst. Jag tror jag förmännskligade honom lite. Om man kan säga så, jag såg honom verkligen som min bästa vän och inte bara en häst. Jag var även ganska överbeskyddande över honom. Det har väl kanske gått både upp och ner under dessa åren. Det var ju varken lätt att hitta tränare eller ngt sånt och det var mycket dåliga åsikter om min häst endast pga av rasen. Men det gjorde mig nästan bara ännu gladare att han var den rasen han var. Men så detta året blev jag utslängd hemifrån ngn dag efter min student, jag visste redan för länge sen att jag inte skulle kunna behålla honom efter studenten. Men jag bestämde mig för att försöka ändå, jag kunde ju lämna tillbaka honom om det skulle krisa sig. Tyvärr klarade jag bara ca 3 månader och blev tvungen att lämna tillbaka honom. Ägarna kom och hämtade honom lastade in honom, och kläckte ur sig tack för dessa åren och tänkte sedan åka, kändes som jag var tvungen att hejda dem lite i sista stund och frågade om man kanske kunde få hälsa på. Då säger de att han ska till andra sida av landet och att det inte kommer att gå. Frågar då ist om telefonnummer till nästa som ska ha honom och de säger att de 'nya' inte är så bra på att svara i telefon. Frågar då om mejl ist för det är ju inte så svårt men det verkar inte gå det heller. Men de lovar att jag får ringa dem så mkt jag vill. ngt jag har gjort ca varje dag sen han åkte bara det att de inte har svarat. Nu ca en månad senare, ser jag på nätet (stc trav hemsida) att det står död under födelse året. Fick en otrolig chock, den har fortfarande inte lagt sig, jag verkligen älskade denna hästen jag kan knappt fatta att det har hänt. Sammtidigt önskar man att de hade hört av sig och sagt ngt om det. Eller är det mycket begärt? Det kanske det är. Iaf jag behövde bara skriva av mig, är dålig på att både berätta och förklara men jag känner att det kanske finns ngn som orkar.
Tack för att du läste!
 
Sv: behöver skriva av mig...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag kan förstå din chock! Och tycker så synd om dig, de kunde mycket väl sagt hur läget skulle bli. För det verkar ju som det va planerat?
Men sen så kanske de inte ville göra dig ledsen, men bättre att veta att han finns i hästhimlen än att inte veta alls vart han är.
Men nu vet du ju vart han finns och det är i alla fall någon tröst även om det var chockande besked:(

Stor tröstkram!!
 
Sv: behöver skriva av mig...

Usch och fy! :cry:
Du har nog kommit till rätt ställe när det kommer till att prata av sig. Förstår att du måste känna dig ensam och ledsen.
Jag hoppas det har löst sig för dig annars också.
 
Sv: behöver skriva av mig...

Det kanske var så att ägarna redan hade bestämmt sig när de hämtade honom hos dig att han skulle få vandra vidare. Att de inte ville berätta det för dig för att göra det lättare för dig?

Han var 17 år och om man inte vet vad det blir för fodervärd så kan det faktiskt vara ett alternativ att låta honom sluta på topp. Han har haft det jättebra hos dig och fick sedan somna in medan han fortfarande mådde bra.

Stor styrkekram till dig!
 
Sv: behöver skriva av mig...

Fy fasen så tråkigt!:(
Vet inte vad jag ska säga riktigt men skickar en stor hög med tröstkramar!
Du har varit oerhört stark genom dessa år, och kommer klara detta med, även om det tar tid. Du måste låta det ta sin tid, utan att du gräver ner dig. Du gjorde vad du kunde för honom och han hade alldeles säkert ett underbart liv hos dig!
Oerhört tråkigt slut dock, även om jag är lite inne på ridtravares linje :(

*kramar*
 
Sv: behöver skriva av mig...

vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig mer än att jag verkligen förstår din sorg.

Men ska man tänka steget längre så hamnar många fd travare på eländiga stället specielt de som lämnas på foder. Men nu betar han på de evigt gröna ängarna.

Ni hade en trevlig tid tillsammans tänk på det när det känns som tyngst.
 
Sv: behöver skriva av mig...

Usch vilken mardröm.. och taskigt att inte säga något till dig, förstår inte hur folk är funtade. Att du som haft honom så pass stor del av hans liv inte fick veta nånting. Lider med dig och hoppas att du kan hitta en ny vän som han en dag.. Tänk på vilka fina sista år han fick!
 
Sv: behöver skriva av mig...

Jag beklagar så det som hänt dig. Sorgen efter en häst kan vara enorm. Du och jag är tyvärr långt ifrån ensamma om att uppleva detta.

Jag tror så som Ridtravare skriver. Det är ganska kloka ord. Själv sa jag i många år efter min förra häst att jag aldrig mer skulle ha häst. Jag hade ägt min drömhäst och ingen annan skulle komma i närheten av honom.

Nu har jag en ny ändå. Hon är verkligen inte i närheten av min förra utan hon har en helt egen plats i mitt hjärta. Kommer alltid att sörja och sakna Preston men jag inser nu att jag har plats för fler hästar i hjärtat och att sorgen lägger sig. Jag hoppas att du får uppleva det samma.

Varma kramar // Voff
 
Sv: behöver skriva av mig...

Tröstkram till dig!

Annars vill jag bara be dig att tänka på alla fina stunder ni haft tillsammans, nu när det känns ledsamt och svårt. Sen vet vi ju inte om han blev sjuk eller skadad, och då kanske det var bäst för honom. Men har full förståelse för att det känns jobbigt!
 
Sv: behöver skriva av mig...

*stor tröstkram*

Nu vet du iaf vart han är. jag tycker det är värre att inte veta om de har det bra eller inte.. Nu kan ju inget ont hända :)
 
Sv: behöver skriva av mig...

Usch, vad jobbigt. Vilken chock. *stora styrkekramar* men tänk ändå att nu kan han inte hamna på ett dåligt ställe, han kan inte bli sönderriden eller misskött och olycklig. Han får beta på de evigt gröna ägarna tills ni återses igen! Det tror jag är ett bättre öde än många andra.

Jag tror också att ägarna nog tänkt åka direkt till slakteriet, låter nästan lite så, men att de inte ville göra dig upprörd. Kanske låg det inga onda tankar bakom, utan kanske ville de bara ditt bästa. Det är synd att det kan gå så fel även när folk försöker göra det bästa av situationen.
 
Sv: behöver skriva av mig...

Stora tröstkramar till dig, förstår att chocken måste vara svår:(

Man bär dessa hjältar med sig i sina hjärtan föralltid...
 
Sv: behöver skriva av mig...

Usch vad jag lider med dig :(

Som någon skrev, de kanske inte ville sätta press på dig eller göra dig ledsen...
Och som sagt, han var 17, nu fick han gå vidare och slapp bli vandringspokal som tyvärr är lätt med travare, unga som gamla.

RIP. och ta hand om dig *kram*
 
Sv: behöver skriva av mig...

Ridtravare har kanske inte det stora värde, men för dig var han ovärderlig!
Jag kan förstå att det var den enklaste lösning för hästägaren, men det kostar ingenting att vara ärlig!
Jag skulle önske jag kunde skriva något som kunde ta bort sorgen.
Människor som denna hästägare är det faktisk synd om, de får leva sitt liv utan känslor, som levande döda.
Du får glädja dig över den tid du hade hästen, låt inte sorgen överskugga detta.
 
Sv: behöver skriva av mig...

Jag skulle önske jag kunde skriva något som kunde ta bort sorgen.
Människor som denna hästägare är det faktisk synd om, de får leva sitt liv utan känslor, som levande döda.

Det där tycker jag var ganska fult sagt. Vad vet du om ägarens resonemang. Jag gissar att ägaren är helt medveten om hur svårt det är att hitta en bra fodervärd/ny ägare till en fd travare. Vi vet alla att många som skaffar sådana hästar har dålig ekonomi och/eller dålig kunskap om hästar. Många travare lever ett liv där ägaren inte har råd att ta ut hovslagaren trots att det är vanvårdsvarning på hästens hovar. De får inte den mat de behöver eftersom ägaren inte har råd att köpa den. Veterinärutgifter är bara att glömma, sadel skaffar man billigste man kan få tag i osv. Tyvärr är det många fd travare som skulle haft det mycket bättre om deras tidigare ägare hade varit tillräckligt modiga för att ta det tunga beslutet.

TS jag förstår att du är chockad och ledsen men försök tänka på att du gav honom ett bra liv och mycket glädje. Bevara dina minnen av honom och den glädje ni fick tillsammans och försök tänka på att han har det bra nu. Han har inte hamnat hos någon som inte kan eller har råd att ta hand om honom och framförallt han har inte hamnat på en slakttransport till Italien. Jag tror att det finns saker som är avsevärt mycket värre än döden och nu slipper han hamna i de situationerna.
 
Sv: behöver skriva av mig...

Jag håller med. Djurägaren tog sitt ansvar och säkert ett svårt beslut.
Kunde dock skötts lite smidigare med tanke på hur länge TS hade haft hästen :(
 
Sv: behöver skriva av mig...

På sätt och vis håller jag med dig om det men frågan är vad som hade varit smidigare. Jag tänker på att om ägaren sagt till TS att "nu när inte du tar hand om honom så måste vi slakta" inte hade varit bättre :crazy:. Det blir ju en total utpressning för att hon skulle behålla hästen vilket hon ju inte kunnde. Visst hade man kunnat linda in det mer men utpressningen hade legat nära till hands oavsett.
Mycket trist och jobbig situation för TS och även ägaren kan jag tänka mig :(
 
Sv: behöver skriva av mig...

exakt!
då hade TS haft ett "val", men å andra sidan så försökte TS in i det sista, går det inte så går det inte.
Ägaren kanske visste om TS familjesituation osv.
Oavsett så är vi alla här inne överens om att det är otroligt smärtsamt att behöva ge upp eller förlora sin bästa vän. :cry:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 724
Senast: Solstig
·
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 363
Senast: Hedinn
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 796
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp