Berättade ni att ni försökte bli med barn?

Så totalt gränslöst och respektlöst!! Jag kan bara inte fatta hur man liksom kan tappa allt vett bara för att man får barnbarn och gillar det?? Människors enorma lust att lägga sig i det som jag uppfattar som mitt privatliv var faktiskt den jobbigaste delen i att vara gravid och få barn. Ville så ofta säga ifrån till alla som hade synpunkter på allt från vad jag åt till att vi faktiskt tänkte behålla hunden fastän vi fick barn (jodå, det ifrågasattes)! :devil:

Folk är hopplösa.

Bokstavligen dagen efter jag fick missfall (tidigt och fysiskt okomplicerat men ändå) var det en på jobbet som frågade mig i lunchrummet inför typ 10 pers om det inte var dags för barn snart. Och det var inte direkt en nära kollega utan bara någon jag delade lunchrum med så hon visste inget om något förutom att jag gift mig ca ett år tidigare. En del av mig hade verkligen lust att svara "jo vi tänkte det men jag fick missfall igår"... Men tanken på att behöva prata om det inför 10 pers kändes värre :p
 
Håller med. Mamma har berättat om vänner och bekanta till henne som kan sitta helt ohämmat och prata om "när de får barnbarn" i framtiden. Som om det vore en självklarhet och en rättighet, det är skrämmande. Jag kan ju tycka att även om man är en kvinna som själv blivit med barn av att nån viftat med kalsongerna så tycker man ju åtminstone att alla kvinnor 50+ bör ha tillräcklig insikt om hur det kan vara för andra kvinnor. Eller har de liksom levt under en sten och inte pratat med andra? Inte hängt med i samhällsdebatten och inte fattat att alla inte vill? Så märkligt.

Jag är glad över att mina egna föräldrar aldrig har frågat, och sannolikt aldrig kommer att göra det heller.
Ja gud, exets släktingar var sjukt gränslösa där. "Sen ska de ha en flicka som ska heta Magdalena!" hävde dåvarande svärmor ur sig till annan släkting när den äldste var halvtannat år. Ingen hade upplyst mig om det faktumet, så jag log med munnen eftersom det ändå var tantens födelsedag. Log inte med ögonen dock...
 
För att svara på ursprungliga frågan så berättade vi inte för någon att vi försökte med den förstfödde. Med tvåan visste min kompis som jag lärt känna under första graviditeten direkt när vi började försöka och vice versa.
 
Håller med. Mamma har berättat om vänner och bekanta till henne som kan sitta helt ohämmat och prata om "när de får barnbarn" i framtiden. Som om det vore en självklarhet och en rättighet, det är skrämmande. Jag kan ju tycka att även om man är en kvinna som själv blivit med barn av att nån viftat med kalsongerna så tycker man ju åtminstone att alla kvinnor 50+ bör ha tillräcklig insikt om hur det kan vara för andra kvinnor. Eller har de liksom levt under en sten och inte pratat med andra? Inte hängt med i samhällsdebatten och inte fattat att alla inte vill? Så märkligt.

Jag är glad över att mina egna föräldrar aldrig har frågat, och sannolikt aldrig kommer att göra det heller.

Jag gissar att båda mina föräldrar var lite ledsna när de insåg att det blir inga barnbarn (och det tycker jag absolut de hade rätt att känna) men aldrig att de sagt något om det till mig.
 
Jag gissar att båda mina föräldrar var lite ledsna när de insåg att det blir inga barnbarn (och det tycker jag absolut de hade rätt att känna) men aldrig att de sagt något om det till mig.

Ja, känna får man såklart! Vill man säkra upp så kan man ju göra som min käre far och skaffa fem barn :laugh: Vi pratade någon gång om att alla växt upp nu och att han inte har några små barn länge, så jag svarade att han kanske får barnbarn i framtiden. Då svarade han lite ödmjukt att "Ja, eftersom jag har fem barn så är det väl sannolikt att någon kanske kommer vilja i alla fall.." Vi brukar skämta om att han kommer få ha sommarkollo uppe i stugan på somrarna.
 
Jag höll på att slå till en av sambons släktingar en gång. Det var tur att han höll mig i handen samtidigt.

En kollega (gubbe nära pensionsåldern) jag hade då jag var gravid med första barnet skulle ta på min mage och jag tände på alla och röt till! Han blev rätt paff kan man säga....
Jag är inte en fysisk person mot andra än min absolut närmsta familj så jag ville absolut inte att någon skulle ta på mig oavsett om det var en unge i magen eller inte :arghh:
 
En kollega (gubbe nära pensionsåldern) jag hade då jag var gravid med första barnet skulle ta på min mage och jag tände på alla och röt till! Han blev rätt paff kan man säga....
Jag är inte en fysisk person mot andra än min absolut närmsta familj så jag ville absolut inte att någon skulle ta på mig oavsett om det var en unge i magen eller inte :arghh:

Men så obehagligt! Jag skulle vara OK med att min egen mamma skulle kladda på min mage, även om jag är väldigt svårt att tro att hon skulle ha något som helst intresse av det. Men gubb kollegor.. fy tusan så obehagligt!
 
Men så obehagligt! Jag skulle vara OK med att min egen mamma skulle kladda på min mage, även om jag är väldigt svårt att tro att hon skulle ha något som helst intresse av det. Men gubb kollegor.. fy tusan så obehagligt!

Jag är rätt tolerant med det mesta men då blev jag arg faktiskt. Svärmor var den som gärna kände på magen ibland men det gjorde mig inget, älskar min svärmor. Men annars, nej, ta för fasen inte i mig!!!
 
Den enda som försökt ta på min gravidmage är min pappa. Han har aldrig ens gett mig en kram så vad fan ska han kladda på magen för att jag är gravid för. Sista gången var nu i somras när jag var höggravid med sjuka förvärkar och öm om magen, träffade pappa på mataffären och han där direkt och skulle peta och jag röt i högt " men sluuuta ta på mig!!!". Hoppas att han fattade.
 
För att inte tala om alla som tyckte att de fick ta på magen bara för att det låg en bebis i den...
När jag såg att folk tog fram handen i avsikt att ta på min mage så ryggade jag snabbt bakåt så de liksom viftade i luften istället. Vissa fattade hinten men vissa utbrast ”vad gör du?” lite halv-häpet. ”Vad gör DU?:mad:” svarade jag med vass röst och blängde argt.
Strunt samma om det var släkting/kollega/random idiot, don’t touch me liksom..
 
Jag hade läst mycket om folk som höll på att ta på gravida magar så jag var verkligen taggad på att ryta ifrån. Men det hände aldrig. Vilket ju är positivt, förutom att jag inte fick användning av min utskällning ;)

Det är dock många som frågat om "det inte är dags att skaffa barn snart.." innan vi fick dottern, och efter det har vissa (läs svärmor) tagit upp det där med syskon. Tycker det känns jobbigt för i min värld är det privat!
Jag hade gärna velat fråga en vän till exempel, men aldrig att jag faktiskt gör det. Även om jag är nyfiken så vill jag inte klampa in så jag låter självklart bli! Det är faktiskt ingen annans ensak.
 
Jag hade läst mycket om folk som höll på att ta på gravida magar så jag var verkligen taggad på att ryta ifrån. Men det hände aldrig. Vilket ju är positivt, förutom att jag inte fick användning av min utskällning ;)
Samma här! Är så j-kla redo för utskällningar både om jag råkar ut för en mag-kladdare eller mag-kommentarer. Men har inte råkat ut för något av det än. Kanske bara ska vara tacksam 🙏 över vettig vänkrets, familj och kollegor ;) Till och med min mamma och svärmor fick jag fråga om de ville känna på magen och sparkarna, ingen av dem hade ens frågat utan väntade på att jag bjöd in till det.
 
Av nån anledning tror sambos familj att man får ta på folks gravida mage om man ingår i släkten. För så har de alltid gjort.
Sambon fick säga till sin släkt i förväg att man inte rör min mage!!

Min mamma skulle aldrig drömma om att ta på min mage, oavsett bebis i den eller ej.

De enda som fått ta på min gravidmage har varit sambon och sonen.


En kompis råkade ut för att random främling i affären kom fram en gång och tog henne på magen när hon var gravid och sa att det är så fint med gravidmagar O_o :mad: .
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 217
Senast: Imna
·
Övr. Barn Jag har blivit erbjuden nytt jobb och ska precis förhandla avtal. Jag har försökt få barn i ett år och har fått några tidiga missfall...
Svar
13
· Visningar
1 557
Senast: Madde_padde
·
Relationer Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det...
2
Svar
23
· Visningar
3 879
Senast: pimy
·
Relationer Jag vet verkligen inte hur jag ska bemöta min pappa längre. Han är ständigt sur, bitter och tycker extremt synd om sig själv. För ett...
2
Svar
23
· Visningar
7 656
Senast: Lipperta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp