Berg-och-dalbana... *suck*

[Skogstrollet]

Hej allihop.

Är relativt ny på buke och har hittills varit imponerad över hur ni allihopa stödjer varandra och sluter upp bakom när nån haft problem.

Nu är det så att jag grubblar och grubblar och inte vet vad jag ska göra. Bakgrunden är som sådan att jag som liten red på ridskola ett par år med ett genuint hästintresse, åkte av och skadade mig och blev därefter ängslig och vågade inte fortsätta. Intresset finns dock där och nu på "äldre" dar bestämde jag mig för att göra något åt det.
För ca 3 månader sedan blev jag medryttare på en ljuvlig äldre häst som skulle fungera som läromästare och jag är ute i stallet två dagar i veckan och pysslar. Hästen är otroligt smart och har efter ett antal år på ridskola lärt sig alla "knep i boken" och även om det är en snäll häst så känner jag mig hela tiden... lite lätt översedd med. :smirk: Han kan betee sig lite hur som helst med mig och jag vet inte alltid vad jag ska göra åt det.
Jag rider för en instruktör som jag verkligen tycker är kanon och under de lektionerna funkar allt som en dans! Men efteråt går det sakta nerför till nästa lektionstillfälle...

Jag har fått lite tips på ledarskapsövningar som jag försöker göra något av när vi är ensamma på volten, pållen och jag. Ibland går det bra, ibland inte. Hade jag haft pengarna hade jag ökat intervallet med instruktörstimmarna men det kan jag tyvärr inte. Ridskola är också för dyrt för mig.

HUR GÖR MAN för att komma vidare? Det känns som om jag tar tre steg framåt och två steg bakåt.
(Egentligen ville jag nog bara gnälla av mig lite och hoppades på lite tips och stöd.) Idag rider jag honom väldigt sällan eftersom "funkar det dåligt på marken, funkar det inte alls i sadeln". Tips på övningar emottages tacksamt! Idag tar vi promenader och longerar/övar förflyttningar och pysslar mest. Rider vi ut i sällskap funkar det bra, men då rider jag inte utan "åker häst" hela biten.

Tilläggas bör att jag trots allt funnit mig mycket förtjust i den här hästen...

Tack för att du orkat läsa all den här texten. :smirk:

 

[fejko]

Spontant tycker jag du borde träna mer för instruktör. Men pengar är ju alltid ett gissel...Vem delar du hästen med? Kan du inte be honom/henne om lite tips?

 

[Cecely]

Träning ger färdighet har jag hört!
Ge inte upp!! Något som hästen känner av är ju hur du mår. Känner han då att du är osäker i hanns sälskap så tar han ju naturligtvis tillfället i akt!
En häst som ser dig som osäker kommer aldrig att acceptera dig som ledare. Så nästa gång du åker till stallet så gå in där och tänk att detta fixar du!! Bli lite tuff. Det är du som bestämmer vad han ska göra. Tex att få hästen att gå undan för tryck (flytta bakdel, framdel, backa) tycker jag är en bra övning, då är det du som bestämmer vad han ska gå.
Det kommer att bli bättre man kan inte alltid räkna med att det ska gå bra på en gång utan allt har sin tid.

 

[Skogstrollet]

Misstänkte nästan att det var så, envishet och lite jävlar-anamma. Finns inga genvägar. Tack för stödet.
Förflyttningar kör vi med ute på volten, tycker att det roligt att jobba från marken och det funkar bättre och bättre. Har du några fler tips tar jag tacksamt emot!

 

[Skogstrollet]

Tyvärr är hon fullt upptagen på annat håll, jag är oftast själv ute. Vi har dock bra kontakt per telefon och jag kan alltid fråga henne om det är något.

 

[Dainty]

Eftersom du inte har pengarna ska jag inte rekommendera clinics för duktiga tränare... men nu gjorde jag ju det ändå ...

Läs böcker och försök få låna filmer om NH och hästbeteende och -hantering i allmänhet! Be att få titta på andra som tränar från marken, studera deras kroppspråk osv. Kanske du ändå skulle ha råd att vara publik eller fotfolk på clinics? Man lär sig mycket av att bara titta också.

Annars är det ju träning och erfarenhet som gäller. Sno åt dig kunskap och erfarenhet där det finns möjlighet och jobba på med hästen! Varje framsteg kommer att kännas guldkantat när du jobbar dig fram så här som du gör nu. Du verkar ha rätt inställning

 

[pondus]

Hej
Visst är det bra att träna ledarskapsövningar från marken, men inte blir man så mycket bättre ryttare för det.
De flesta duktiga ryttare har väl som du kallar det åkt häst. Det finns nog inga genvägar. Jag tror inte det är fel att åka häst i början, Kan man skritta och göra halt på ett förutbestämt ställe har man iallafall gjort något. Har man gått över till trav, så har du ju påverkat hästen till det.
Jag vet att det tar många hundra timmar på hästryggen för att lära sig att påverka hästen på rätt sätt.
Så mitt råd är att, åk häst så mycket du bara kan, ju mer du rider ju vanare och säkrare blir du i din hantering med hästen och i din ridning. Sedan är det ju viktigt med lektioner för en tränare också.
Bli bara inte låst vid att rida på en volt på ridbanan, för så länge du inte kan påverka hästen rätt där, kommer hästen tycka det är skit-tråkigt, och du kommer knappast att göra några framsteg.
Så mitt råd, rid eller åk häst så mycket som möjligt. Det finns inga genvägar. Du kan bli bäst i värden på att leda hästar, men för den skull kommer du inte känna dig trygg i sadeln om du inte rider.

Lycka till

 

[Skogstrollet]

Jovisst "åker jag häst" så ofta jag får tillfälle, dvs när jag har sällskap ut. Men när vi rider ensamma, om det så är på volten, fälten eller ut skogen, så har jag noll koll. Han kan tvärnita och vägra röra en hov, vända på fläcken och sticka hem till stallet eller bara "apa" sig i all enkelhet. Om jag i den situationen känner att han inte lyssnar på mig, för det gör han verkligen inte och varför skulle han göra det när jag inte kan språket, har jag sån lust att bara kasta in handduken och åka hem...

Det jag egentligen funderade över från början var om det var dags att ge upp helt, leta efter en annan "enklare" häst (alla hästar testar gränser, jag vet, men ändå) eller fortsätta. Efter de bra svar jag fått idag så känner jag för att ta nya tag. Som det stod i något annat inlägg här, jag får helt enkelt ta en djupdykning och försöka suga åt mig så mycket kunskap jag kan från alla håll och kanter.

Ibland när vi står där på stallplan, orörliga och jag halvt galen av frustration, känns det mest som om jag är till besvär för hästägaren. Jag vill ju gärna känna att jag gör lite nytta som åtminstone motionerar hästen då och då även om jag inte rider särskilt bra - ännu.

Skam den som ger sig!

Ha en trevlig helg!

 

[Elizette]

Envishet.. skulle jag säga, ge inte upp och fortsätt kämpa, det låter som att du är på bra väg och du gör vad du kan. Men det TAR TID & låt det göra så. Var konsekvent och bestämd så ska du se att allt ordnar sig till det bästa!

 

[bengall]

Fortsätt kämpa med dina hanteringsövningar från marken.
Rätt som det är släpper det.

Gamla "erfarna" ridskolehästar brukar det ta ett tag med innan dom "släpper in" dig.

Ge inte upp!

 

[Pontevecchio]

Hästen verkar ju inte vara "elak" utan det verkar som han vet hur man slipper arbeta. Ge inte upp, vänd honom dit ni ska och fortsätt så kommer han nog ge med sig rätt snart.

Visar du vad du vill och att du tänker genomföra det ställer få hästar till problem.

Så lite jävlar anamma som du sa så ordnar det sig!

 

[Dainty]

Tänk på att den här hästen har massor att lära dig om dig själv också! Om dina reaktioner, om ditt kroppspråk, om vid vilken punkt du ger upp, om dina rädslor, om dina styrkor! Så stirra dig inte blind på hästen utan kika på dig själv också, hur tänker du när du är med hästen, hur påverkar det ditt kroppspråk och ditt beteende?

 

[Rikkan]

Löslongering och tömkörning är två bra aktiviteter som jag rekomenderar. Det skapar god kontakt och hästen blir väldigt lyhörd.

Något som jag själv erfarit är att så länge jag är stel och har låsningar i min kropp så kommer hästen inte att arbeta lösgjort. Så min enda utväg har varit att själv träna (Yoga) och det har gjort mig starkare och mer balanserad både fysikst och psykiskt.
Hästarna känner allt och och ändrar sig helt spontant. En underbar känsla!

 

[Ia4]

Jag håller med Pondus om att du också måste rida för att komma vidare. Timmarna i sadeln har betydelse för att man ska komma vidare som ryttare.
Jag är också en sådan som red som barn och tog upp hästeriet på äldre dar. Jag red då på ridskola ett antal år innan jag blev medryttare och sedan skaffade egen häst. Jag köpte en snäll "läromästare" men insåg snart att det är en "färskvara" som man måste kämpa för att behålla eller återfå. Frågan blev om jag skulle hinna utveckla mig som hästmänniska innan min häst tog över. Det har inte varit lätt men det har gått hyfsat bra.

Jag tycker du ska kämpa på. Men om du känner att hästen har noll respekt för vad du vill finns det kanske en gräns för hur länge du ska kämpa med just den hästen. Det ska ju vara roligt också.

 

[**BORTTAGEN**]

................HUR GÖR MAN för att komma vidare? Det känns som om jag tar tre steg framåt och två steg bakåt.

Kämpar vidare förstås , du vinner ju ett steg framåt varje gång, snart har du fyra steg framåt och bara ett steg bakåt, till slut är alla problem övervunna !!!!!

 

[lady_vip]

Ett litet tips såhär (de andra har skrivit himla bra saker) är att om han växer fast och du inte vill bråka högljutt så att han eldar upp sig är att bara sitta ner och vänta ut honom. Alltså, han får inte gå bakåt eller åt sidan, då är det stopp, men när han går framåt så är det bra, förbjud honom att göra som han vill, ofta räcker det med ett "nej".

Tycker det verkar vara en smart herre som påminner om min dam. Dessutom glöm inte att du aldrig får ge upp, vänder han i skogen så vänt tillbaka. Annars blir det bara värre och värre, han får mer och mer övertag och det är då det kan bli farligt...

//Emma